Att se United har blivit som att borsta tänderna, ett nödvändigt ont.
Så kändes det verkligen i andra halvlek mot Burnley, då detta United ännu en gång visade att man är helt oförmöget att göra 90 bra minuter.
Första 45? Kanske en av säsongens mer imponerande.
Ändå:
- Anförda av Jadon Sancho – som var bäst överlag denna afton – var United faktiskt mer än okej i första halvlek och borde väl ha haft två-tre måls ledning i halvtid. Precis som mot Boro senast brändes alldeles för många lägen, men anfallen och rörelsen var också ett fall framåt.
- Sancho, ja. Engelsmannen var den som skapade mest och bäst framåt. Samtidigt som det är kul att se är det också ledsamt, eftersom det inte leder någonvart. När han lekte med Burnleyförsvaret vid ett tillfälle i andra halvlek stod hans tennsoldater till lagkamrater och bara tittade på och undrade vad som skulle hända.
Okej:
- Varane. Fransmannen är liksom Maguires raka motsats: Snabb, elegant, positionssäker. Tänk om han fick en lika skicklig kollega i mittförsvaret…
- Rashford var aningen piggare än han varit på länge. En liten ljusglimt.
- Pogba var pigg första 45.
Erbarmligt:
- Harry Maguire är fotbollsmässigt den sämste lagkapten jag sett United. Mot Burnley var han åter erbarmligt dålig efter att ha sett okej ut på sistone. “Maguire väck igen” var min mest vanliga notering från kvällen. Kaptenen kunde mycket väl ha blivit utvisad (igen!) mot Burnley. Hade han inte haft kaptensbindeln hade han sannolikt/rimligen värmt bänken resten av säsongen, men jag gissar att han tyvärr lär få leda ut laget hela vägen till maj så länge han är hel (och inte avstängd).
- Cristiano Ronaldo har gjort ett mål från öppet spel sedan Rangnick tillträdde för 2,5 månader sen. Portugisen fick ett par lägen efter att ha kommit in från bänken mot Burnley, men såg aldrig ut att vara nära att trycka dit dom. Han är helt iskall, helt enkelt.
- Hörnorna igen. Precis som vanligt blev det som mest farligt framför eget mål när United hade hörna. Man har nu börjat med korta varianter för att få in säsongens första mål via hörna, men bortsett från en Ronaldonick var hörnorna lika farliga som De Geas insparkar.
- Vad hände i Uniteds omklädningsrum i paus? Räknades segern in? Och varför i hela fridens namn kan det här laget inte göra 90 bra minuter? Vi är snart halvvägs in i februari och antalet bra matcher är färre än antalet fingrar vi har på en hand. Burnley tryckte på och United såg paralyserat ut bara de få minuter som spelades innan kvitteringen.
Sist:
- Under Alex Fergusons sista åtta säsonger i klubben snittade United nästan 87 poäng per säsong. Under de efterföljande åtta säsongerna snittade United 69 poäng. En nedgång som är svår att hantera.
- VAR har länge varit tämligen irriterande, men nu har även jag börjat bli mer uppgiven än irriterad. Snart är det ju omöjligt att jubla när ens lag gör mål eftersom mittbackens mormor kanske ringde ett samtal till mobilen som spelarna hade glömt på bänken och materialaren ropade på spelaren som var i straffområdet och spelaren vände sig om och … ja, det är ju på gränsen till löjligt. Och då snackar jag inte bara om resultaten som går emot oss (även om det var så i går) utan om fotbollen i stort. Det är ju ett skämt. Snart sitter publiken helt tyst även när bollen går i mål, och väntar på domarens klartecken att jubla.
- Det är svårt att hitta glädjen i att se fram emot en Unitedmatch för tillfället. Och jag vet inte vad som kan ändra på det, och det är oerhört ledsamt. Jag tror aldrig jag känt mig så frånkopplad från klubben, laget, som jag gör just nu.