Juniorlaget 2019/20: Det tog slut när vi precis hade kommit igång

Tränare: Neil Ryan

Inte sällan har juniorlagets tränare Neil Ryan lämnat mig frustrerad. Hans laguttagningar är ofta märkliga. Det handlar inte bara om spelarna han väljer utan också om vilka positioner som spelarna används på. Många gånger är känslan att spelarna kastas ut på planen utan tydliga riktlinjer.

Samtidigt ska vi ha med oss att Ryans arbete går ut på att utveckla talanger snarare än att vinna fotbollsmatcher. Till viss del hänger det förstås ihop, när spelarna blir bättre vinner de fler matcher. Ibland kan det emellertid vara så att det som långsiktigt är det bästa på kort sikt ger sämre resultat.

Embed from Getty Images

Hur det är med den saken är svårt att avgöra. Att startelvorna varierar i så stor utsträckning gör det ännu svårare, då det lämnar litet utrymme för rättvisa jämförelser.

MÃ¥lvakter

Det tjeckiska arvet.

Ondrej Mastny (U18)

Den tjeckiska målvakten Ondrej Mastny var det givna förstavalet i juniorlagets mål. Att bedöma unga målvakter är alltid mycket vanskligt men Mastny sköter sig bra. Han är en aggressiv målvakt som gärna kliver utanför straffområdet för att avvärja kontringar. Bekväm med bollen vid fötterna är Mastny reflexsnabb och tydligt inspirerad av David de Gea då han gärna gör benparader.

Embed from Getty Images

Vad som händer nu för Mastny är ovisst. Steget från juniorfotboll till seniorfotboll är stort för målvakter. Uniteds målvaktsbredd är också extrem, varför det inte finns någon naturlig öppning för Mastny i reservlaget. Spel i juniorlaget som överårig? Möjligt men inte troligt. Lån? Kanske, men det är svårt att hitta en rimlig nivå.

Övriga

Den Italienfödda svenska målvakten Johan Guadagno (U17) har inte fått någon speltid alls i juniorlaget.

Istället har Dermot Mee (U17), från Nordirland, vaktat målet när Mastny inte spelat. Mee har skött sig bra och får anses vara favorit att vara juniorlagets förstaval nästa säsong.

Försvarare

De som redan är reservlagsspelare.

Reece Devine (U18)

När Brandon Williams fick chansen i a-laget öppnade det för Reece Devine som vänsterback i reservlaget. Flytten upp klarade Devine galant, även om han, föga överraskande, inte var lika dominant i reservlaget som i juniorlaget. Totalt gjorde Devine faktiskt fler matcher i juniorlaget (12) än i reservlaget (10+1). Hälften av hans juniormatcher kom efter nyår och det var odiskutabelt en delförklaring till lagets fina avslutning. Att han bidrog med fem assists i juniorlaget och bara en i reservlaget illustrerar nivåskillnaden väl.

Embed from Getty Images

Devines främsta tillgång är fysiken. Han är snabb och har bra kondition. Tekniken är klart godkänd.

William Fish (U17)

Will Fish tog en ordinarie plats i mittförsvaret som förstaårsjunior. Han fick även några ströchanser i reservlaget. Det är för en mittback inte unikt men ovanligt. Missade en dryg månad på grund av skada efter nyår. Fish är talangfull men hans prestationer har varierat. Nästa säsong är han troligen juniorlagets kapten. För att leva upp till förväntningarna som ställs på en kapten behöver han göra framsteg. Han var tydligt bättre när han spelade andrafiol bakom Mengi jämfört med när han själv ledde backlinjen.

Teden Mengi (U18)

Teden Mengi är en försvarstalang utöver det vanliga. Hans prestationer har imponerat så till den grad att det nu nästan råder konsensus om att han är bättre än Axel Tuanzebe var i samma ålder. Förvisso har Mengi mestadels spelat i reservlaget men han är ändå den självklara vinnaren av priset som årets unga spelare i United (förutsatt att vi delar ut priset till bästa spelare i juniorlaget, vill vi prisa bästa U18-spelare går det inte att bortse från Mason Greenwood).

Den jämförelsen är inte helt rättvis (vi ställde som regel upp med bästa tillgängliga lag i de matcher Mengi spelade) men ändå talande. När Teden Mengi spelade i juniorlaget var han överlägsen och han gjorde lagkamraterna bättre.

Mengi var inte bara bästa spelare i juniorlaget, han var bästa mittback i reservlaget också. Några enstaka gånger fick han även spela vänsterback där. Han gjorde inte bort sig på den positionen men att han ska spela mittback är självklart.

Att han har potentialen att bli en ledande mittback i United är ställt bortom tvivel. Men fortfarande är det rimligen långt till a-laget. Mittbackar slår sig inte in i a-laget utan att gå på lån först (på den här sidan Ron Atkinson är Wes Brown den enda jag kommer på och han fick bida sin tid som högerback). Talangmässigt har Mengi allt som krävs. Bra positionsspel, bra förmåga att läsa spelet, bra tacklingar, bra passningar, bra teknik, bra styrka, bra snabbhet, bra huvudspel. Det handlar bara om att klara av steget från ungdomsfotboll till seniorfotboll.

Nästa säsong tycker jag ändå att han ska fortsätta i Uniteds reservlag. Förhoppningsvis öppnas en möjlighet för att han ska få spela någon eller några matcher i a-laget. Går det bra kan det vara läge att fundera på att låna ut honom efter halva säsongen.

Övriga

Lukasz Bejger (U18) har förpassats till en roll som högerback. Inte dålig men han har inte levt upp till förväntningarna vi hade på honom när han signerade.

Oliver Denham (U18) har dragits med skadeproblem under sina två år i juniorlaget.

Owen Dodgson (U17) och Calen Gallagher-Allison (U17) har bara fått spela när de ordinarie har vilats.

Björn Hardley (U17) har matchats sparsamt och slet med anpassningen till den engelska fotbollen. Kan räkna med mer speltid nästa säsong men han behöver förbättra sig.

Ben Hockenhull (U18) har gjort stora framsteg jämfört med debutsäsongen i juniorlaget och var faktiskt riktigt bra mot Wigan i FA Youth Cup. På det stora hela räcker talangen dock inte till.

Iestyn Hughes (U17) fick mestadels nöja sig med inhopp. Märkligt, tycker jag. Av det lilla jag har sett är han en bättre ytterback än Bejger och Neville.

Harvey Neville (U18) fick en hel del speltid men glänste aldrig.

Mittfältare

Inte samma bredd som förra generationen men kanske bättre spets.

Mark Helm (U18)

Efter att ha varit tämligen anonym som förstaårsjunior spelade Mark Helm till sig en ordinarie plats på mittfältet i juniorlaget och han fick även en del speltid i reservlaget. Han har ett bra tillslag på bollen och bidrar med en hel del poäng. Sammantaget en bra säsong men i min bok är han ingen elittalang.

Charlie McCann (U18)

Med Mengi i reservlaget har Charlie McCann som regel varit juniorlagets lagkapten. Han är en defensiv mittfältare som gör ett stort jobb i det tysta. Med nio fullträffar var han juniorlagets ledande målskytt men sju av målen kom från straffpunkten, så det är en artificiell statistik.

Givet den framträdande rollen i juniorlaget förvånar det att McCann bara fick en chans i reservlaget. Den gången hängde han emellertid inte alls med, vilket oroar inför framtiden.

Hannibal Mejbri (U17)

En spelare som inte går att missa är Hannibal Mejbri. Dels för att han ser ut som han gör men framför allt för att han spelar som han gör. Det som höjer Mejbri över de flesta är hans vision, han ser redan passningsmöjligheter som går många etablerade seniorer förbi.

Fransmannen fick tidigt chansen i reservlaget och där klev han in och tog plats direkt, medan de flesta brukar vara försiktiga när de tar steg upp. Mejbri är en spelare vi ska ha stora förhoppningar på. Han är en mångsidig mittfältare som har sina främsta tillgångar offensivt men samtidigt gör ett stort defensivt arbete. Många assists har det blivit men bara ett mål. Han borde nog skjuta oftare.

Med sitt stora hår syns han alltid och han får mycket stryk under matcherna. Samtidigt är han inte rädd för att själv dela ut smällar och hans tacklingar är ofta misstajmade. Lägg till att han ibland faller enkelt och att han ofta klagar på domarna så har vi en spelare som oundvikligen kommer att hatas av motståndarna om han lyckas.

Charlie Wellens (U17)

Vanligen spelade Charlie Wellens som högerytter men jag misstänker att han egentligen vill spela centralt. Han inledde piggt och bidrog tidigt med många mål men mattades av efter hand. Given i startelvan hur som helst och nästa säsong ska han rimligen vara en ledande spelare i laget.

Övriga

Max Haygarth (U18) har dragits med skador under sin tid i juniorlaget, varför speltiden har blivit ytterst begränsad.

Zidane Iqbal (U17) fick bara spela tre matcher men imponerade på mig varje gång. Han är tekniskt skicklig och mycket sevärd. Förhoppningsvis ordinarie nästa säsong!

Charlie Savage (U17) fick debutera men inte mycket mer än så.

Connor Stanley (U18) missade en stor del av säsongen på grund av skada, varför speltiden blev begränsad.

Martin Svidersky (U17) gjorde comeback efter lång skadefrånvaro och hade precis börjat komma in i det när säsongen avbröts.

Omari Forson (U16) blir förstaårsjunior först nästa säsong. Då kommer han sannolikt vara en ledande spelare i laget. Nu fick han mestadels nöja sig med inhopp men med tanke på att han är en ung U16-spelare så ligger han mycket långt fram i utvecklingen. Att han har ledningens förtroende illustreras av inhopp i de fyra FA Youth Cup-matcherna.

Anfallare

Skador och a-lagsspel påverkade.

Anthony Elanga (U18)

I början av säsongen var jag övertygad om att den svenska anfallaren Anthony Elanga skulle bli årets unga spelare i United. I maj 2020 är han inte riktigt nära den titeln. Det förklaras dels av Mengis sensationella spel och dels av att Elanga missade en stor del av säsongen på grund av skada.

När Elanga var ute hann jag nästan glömma hur bra han faktiskt är. Han behövde inte många minuter på sig under comebacken för att visa sin klass. När Elanga spelade i juniorlaget var han som regel den överlägset bästa offensiva spelaren. På många sätt är han den typiska inverterade ytterforwarden. När han är som bäst utgår han från vänsterkanten, viker in och avslutar.

Helhetsomdömet ändå inte entydigt positivt. I juniorlaget den utmärkta statistiken sju mål och tre assists på nio matcher. En annan femma i reservlaget, där han lämnade planen poänglös i sina åtta matcher (sex från start). Visst gav han emellanåt motståndarna stora problem men i de avgörande momenten saknades något. Detta något är vad han måste hitta nästa säsong, då han rimligen ska vara ordinarie i reservlaget.

En framtid som forward i United, någon strömatch undantaget, är kanske att hoppas på för mycket. Men han har åtminstone talang nog för att kunna bli en svensk landslagsspelare.

Dillon Hoogewerf (U17)

Värvad från Ajax har den nederländska anfallaren Dillon Hoogewerf varit ordinarie anfallare i juniorlaget. Det har även blivit några inhopp i reservlaget, vilket nog primärt förklaras av spelarbrist där. För så bra att han ska accelereras upp till reservlaget är han inte.

Hoogewerf imponerade med tre mål på tre matcher i FA Youth Cup. Hans tre mål på totalt tretton ligamatcher är en mindre imponerande siffra. Sammantaget ändå fina siffror för en förstaårsjunior.

I spelstilen påminner han en hel del om Carlos Tevez. Han är kort och kraftig men ändå snabb och mycket ettrig.

Ayodeji Sotona (U17)

En mätning framhöll Deji Sotona som klubbens snabbaste spelare. Den snabbheten är han bra på att utnyttja och det är tillräckligt för att han alltid ska ge motståndarna problem. Annars får han inte riktigt ihop det. Sotona har alla verktyg som behövs men tyvärr har han ännu inte hittat någon låda att förvara verktygen i, vilket förklarar att han lika ofta börjar på planen som på bänken. Felbesluten är många. Annars har han grundämnena, så det är en spelare vars utveckling blir spännande att följa.

Shola Shoretire (U16)

En ännu mer spännande spelare är Shola Shoretire, som spelade till sig en ordinarie plats i startelvan som U16-spelare. Nyss fyllda 16 år har han sannolikt varit van att vara överlägsen i spel med jämnåriga. I en juniorliga där de äldsta motståndarna är två och ett halvt år äldre tvingas han anpassa sig till en ny verklighet.

Tekniker som inte får det utrymme de är vana att få misströstar ofta. Inte Shola Shoretire. När utrymmet att briljera tekniskt inte riktigt har funnits har han istället bitit ihop och blivit lite av en grovjobbare.

Den erfarenheten kommer han må bra av. Om han lyckas i framtiden är det nog ändå de tekniska egenskaperna som talar. Nästa säsong, då han alltså blir förstaårsjunior, kommer han sannolikt få större utrymme och en ledande roll i laget.

Övriga

Kai Corbett (U17) kom från West Ham som provspelare, gjorde ett inhopp, blev målskytt och signerade sedan för West Ham.

Noam Emeran (U17) och Mateo Mejia (U17) kom båda till United med mycket gott rykte. Tyvärr har de, på grund av skador, inte fått chansen att visa vad de går för. De båda representerade U16 i mars, så de ska rimligen vara redo när nästa säsong drar igång.

Mason Greenwood (U18) gjorde inte en enda match i juniorlaget och bara två framträdanden i reservlaget (mål i båda matcherna). Men han var alltså tillräckligt ung för att spela juniorlagsfotboll den här säsongen. Ofattbart.