Minnet är selektivt. När vi tittar tillbaka på säsongen 2023/24 är det därför inte konstigt att det är världens bästa Kobbie Mainoo mot Manchester city i FA-cupfinalen som dominerar.
Tyvärr var säsongen mycket mer än en FA-cupfinal på Wembley.
Det var inte en säsong fri från höjdpunkter. Manchester United stänkte in fantastiska mål på löpande band. Några underbara segrar bjöds vi på.
Tyvärr var säsongen ändå mer dålig än bra.
Frågar vi managern Erik ten Hag beror det på att United var extremt skadedrabbat. Förmodligen lägger han också till att vi hade domsluten emot oss och att det hade blivit så mycket bättre om bara.
Men om bara fanns inte. Fakta är att United slutade åtta i ligan. Det är klubbens sämsta position under Premier League-eran, vår sämsta placering sedan 13:e-platsen säsongen 1989/90 (då vann United FA-cupen och ett dryg decennium senare hade United vunnit ligan åtta gånger på elva försök, om vi upprepar det kommer vi att ha skoj framöver…). Tidigt uttåg i Ligacupen kan vi förstås ignorera. Däremot går det inte att ignorera Uniteds fullständiga fiasko i Champions League, där vi slutade bakom FC Köpenhamn och Galatasaray.
Det borde inte vara möjligt för Manchester United att sluta bakom FC Köpenhamn och Galatasaray.
Ten Hag fick ändå nytt kontrakt efter säsongen. Eller nytt och nytt, det var mest ett optionsår som aktiverades. Det är som en illusion av förtroende. Om Ten Hag ska överleva detta tvåårskontrakt krävs det att nästan allt blir mycket bättre. Överlever han? Jag tvivlar.
När jag i år valde ut elva matcher för att sammanfatta säsongen föll det sig så att det nästan bara blev bortamatcher. Antalet förluster i genomgången är fem och antalet vinster är fem eller sex, beroende på hur en räknar. Det är ungefär i linje med säsongens resultat.
(En variant på den här krönikan skrevs 2015/16, 2016/17, 2017/18, 2018/19, 2019/20, 2021/22 och 2022/23. Dessutom skrevs en version för 1998/99 i efterhand.)
1. Tottenham – United 2-0: Den bortblåsta augustioptimismen
I augusti var vi förstås optimistiska. Det hör supporterskapet till att vara optimistisk i början av säsongen. Sommaren 2023 hade vi också anledning att vara optimistiska. Vi kom från den bästa säsongen sedan självaste Sir Alex Ferguson (kom igen, trea i ligan med en cupvinst är bättre än tvåa i ligan utan cupvinst och det är bättre än en sjätteplats i ligan med två cupvinster).
Sommaren hade också gett oss Mason Mount, André Onana och Rasmus Højlund. Tre namn för startelvan. Premier League-rutinerade Mount (vi återkommer till honom varenda gång han syntes till) skulle förstås gå in och dominera bredvid Casemiro på mittfältet medan Onana äntligen gav oss en modern målvakt. Givna succéer! Unge anfallaren Højlund skulle förstås behöva lite anpassningstid men snart skulle han givetvis stänka in minst ett mål i varenda match.
Vi kände hopp inför säsongen 2023/24. Nu skulle United utmana på riktigt.
Premiären mot Wolves gav oss tre poäng. Och ingenting mer. Men det enda kravet på en premiär är att du ska vinna. I premiären får du inga stilpoäng.
Stilpoäng fick United i första halvlek mot Tottenham. Vi dominerade stort och borde ha stänkt in minst ett par bollar. Straff borde vi också ha fått. Men det borde Wolves också ha fått i premiären mot United, varför Tottenham hade dispens att begå regelbrott i eget straffområde. Det är inte så regelboken fungerar. Men det är så människor, media och domare fungerar.
Sedan gav Erik ten Hag några goda råd till sina spelare i paus. Några minuter efter avspark låg bollen i Uniteds mål. Sedan gjorde Lisandro Martínez mål. Tyvärr i fel målbur. Det var det sista vi såg av Martínez tills han dominerade fullständigt i FA-cupfinalen (inte helt sant, men nästan).
Så var det med den optimismen.
2. Arsenal – United 3-1: Erik ten Hags definitiva om bara-match
Erik ten Hag skulle återvända till Arsenal. Gång på gång under säsongen pekade han på Uniteds insats borta mot Arsenal som ett bevis på vad hans lag kan göra.
United var ytterst nära att vinna. Alejandro Garnacho avgjorde faktiskt matchen efter 89 minuter. Tills videobilderna visade att han var offside. I teorin ett korrekt VAR-beslut men samtidigt ett VAR-beslut som bara en dåre kan tolerera.
And if you tolerate this,
Then your children will be next.
Nu ska vi komma med en rättelse här. Garnacho avgjorde aldrig matchen. Inte ens utan VAR. För om det var något som United anno 2023/24 kunde så var det att tappa givna segrar.
Det för oss in på hur Arsenal kvitterade i matchen. United hade precis tagit ledningen genom Marcus Rashford. Arsenal gjorde avspark och vandrade framåt. Christian Eriksen bestämde sig för att markera straffpunkten, samtidigt som en Arsenalspelare blev helt fri några meter därifrån. En enkel passning dit och så var 1-1 ett faktum.
Efter Garnachos segermål som aldrig blev skulle Arsenal istället göra två mål, långt in på tilläggstiden. Det första sedan same old Arsenal, always cheating hade blockerat gamle Jonny Evans med normalt sett otillåtna medel.
Nåväl, domslut hit och dit.
Det var väldigt United anno 2023/24 att först vinna en match och sedan förlora den några minuter senare.
Enligt Ten Hag var Arsenal borta en match som United borde ha vunnit. Det var, enligt Ten Hag, en match som visade hur bra United kan vara. En seger där hade gett United en plattform att bygga på inför återstoden av säsongen och då hade allt blivit så mycket bättre.
Det är bara det att… Visst, det var en match United kunde ha vunnit. Men det var ingalunda så att United spelade ut Arsenal. Snarare säger all statistik att Arsenal över 90 minuter var det bättre laget. Det är konstigt att hänga upp sig så, på en sådan match.
3. FC Köpenhamn – United 4-3: Den fullständiga dubbelkollapsen
I Champions League-gruppspelet gjorde United tre mål borta mot Bayern München, tre mål borta mot Galatasaray och tre mål borta mot FC Köpenhamn. Det borde inte vara möjligt att inte gå vidare med den statistiken i ryggen.
Men United lyckades detta till trots sluta sist i gruppen. Det är nästan en bedrift.
Mot Bayern var vi egentligen aldrig med i matchen, när de väl hade tagit ledningen. Sedan började vi kollapsa. Först hemma mot Galatasaray, då vi hade 1-0 och 2-1 innan vi lät motståndaren göra de två sista målen.
Hemma mot FCK vann vi faktiskt, sedan Onana räddat straff på tilläggstid.
Annars kastade André Onana mest in bollarna i eget mål i gruppspelet. Målvakten var genomusel i gruppspelet. Hade han nöjt sig med att bara vara väldigt dålig hade det räckt till avancemang.
Senare under säsongen skulle Onana spela upp sig men han går alltjämt in i nästa säsong med ett frågetecken hängandes över sig.
Köpenhamn borta var en match som inte går att förklara. United sprang tidigt iväg till 2-0 och vi räknade hem segern.
Då, i matchminut 42, passade Marcus Rashford att bli utvisad. Näppeligen i linje med hur det brukar dömas, om ni frågar mig.
Nåväl, en man mindre ska inte vara något problem när du leder med ett par mål. Framför allt inte när motståndaren är mycket sämre.
Manchester United kan inte spela med tio spelare.
Reduceringen kom omedelbart. Kvitteringen före pausvilan.
I andra halvlek återtog United faktiskt ledningen. Det såg ut som att vi skulle kunna gå mot seger. Icke, då. I slutskedet bjöds FCK på två mål.
United åkte sedan till Turkiet och tog en tidig 2-0-ledning mot Galatasaray. Vi ledde även med 3-1. Det räckte bara till 3-3.
Uniteds förmåga att kasta bort givna segrar nådde nya höjder.
3. Everton – United 0-3: Ett mål kan definiera en match
Den 17 november 2023 straffades Everton med ett avdrag på tio poäng i Premier League (straffet skulle senare reduceras till sex poäng, men det här handlar inte om Everton). I deras nästa match skulle de möta Manchester United på Goodison Park.
Det talades om en arena som skulle koka av ilska. Det var nästan givet att United skulle förlora. För är det något ord som definierar Erik ten Hags United så är det bräckligt. United kan inte hantera motgångar. När det blåser faller vi. På Goodison skulle det blåsa utav bara helvete.
Matchen sparkade igång. Bollen spelades till Diogo Dalot på högerkanten. Dalot, säsongens bästa spelare i United, måttade inlägg. Det blev lite felriktat, lite långt.
Alldeles perfekt, tänkte Alejandro Garnacho.
Ni förstår, Garnacho är lite för ung för att ha förstånd att vara bräcklig. Att det blåste utav bara helvete på Goodison struntade väl han i. Ibland är det bra att sakna förstånd.
Garnacho levererade säsongens mål i fotbollsvärlden, med en sensationell cykelspark.
Det hade gått 128 sekunder sedan avspark. Goodison tystnades och United vann matchen.
Någon enstaka gång kan ett mål definiera en hel fotbollsmatch. Evertonpublikens ilska har vi glömt. Att United gjorde två mål till likaså.
Everton borta hösten 2023 handlar bara om Alejandro Garnachos mål.
4. United – Aston Villa 3-2: Det är inte bara Manchester United som kan kollapsa
Aston Villa var bäst i världen säsongen 2023/24. (Om vi bortser från alla lag som var bättre.)
På Old Trafford, på självaste Boxing Day, tog Villa en programenlig tvåmålsledning. Inga konstigheter.
Men Old Trafford är Old Trafford. Aston Villa är Aston Villa. Och Manchester United är Manchester United.
Alejandro Garnacho utjämnade matchen med två mål på kort tid i mitten av andra halvlek.
Nu väntade vi bara på Federico Macheda. Han skulle komma. I form av Kobbie Mainoo mot Liverpool.
We've seen this before! 🤯
Kobbie 🤝 Kiko#MUFC || #PL pic.twitter.com/bHAbwQq5f9
— Manchester United (@ManUtd) April 8, 2024
Okej. Nu handlar det om Aston Villa på Boxing Day 2023.
Kiko Macheda hade sitt Kiko Macheda-ögonblick. Det kommer vi aldrig glömma. Rasmus Højlund är ingen Kiko Macheda. Højlunds 3-2-mål mot Aston Villa kommer vi inte minnas i all evighet.
Højlunds debutsäsong slutade med 16 mål på 43 matcher. Inte succé. Heller inte fiasko. Mål i varenda match gjorde han verkligen inte. Förutom där runt årsskiftet. Ibland såg dansken ostoppbar ut. Ibland var dansken osynlig. För dålig hjälp av lagkamraterna fick han, det kan vi inte förneka. Samtidigt var det ofta som Højlund var dålig. Här och nu får vi fortsatt kategorisera Højlund som ett frågetecken inför framtiden.
United skulle sedan spöa Villa även på bortaplan. Dubbla segrar mot världens bästa lag!
5. Wolves – United 3-4: Sagan om Kobbie Mainoo
En som inte saknar förstånd är Kobbie Mainoo. Den egentliga säsongens spelare i Manchester United. (Alltså, Diogo Dalot var bättre över en hel säsong. Men Kobbie Mainoo var Kobbie Mainoo.)
Wolves borta en torsdagskväll i februari kan inte bli bra. Det vet vi. Det kan sluta 0-0 eller möjligen 1-0 till endera laget, ifall något sensationellt inträffar. Inget annat är teoretiskt möjligt.
Det blev en omöjlig match. United gick enkelt ifrån till 2-0. Wolves reducerade. Whatever, sa Scott McTominay och så var det 3-1 till United.
Hörna Wolves. Mål, förstås.
Hörna United. I den femte tilläggsminuten. Mål, förstås. För Wolves, förstås. Ni förstår, i uddamålsledning i den femte tilläggsminuten tyckte Erik ten Hags adepter att det var en bra idé att skicka upp hela laget på en hörna. United anno 2023/24 var kollektivt dumma i huvudet.
Ytterligare en kollaps adderad till säsongskrönikan.
Nej för fan, det här var en bra dag. Det här var Kobbie Mainoos dag. (Tills Mainoo uppgraderade sin dag.)
Mainoo får bollen mitt på offensiv planhalva och väggspelar med Omari Forson. Enkelt förbi en spelare, sedan tunnel på nästa. Sedan in i straffområdet, där Mainoo får yta att lägga upp för skott. Avslutet är välriktat, förstås.
Mål!
Seger.
Givetvis säsongens mål. Om det inte hade varit för Alejandro Garnacho mot Everton, förstås. Och Amad mot Liverpool (vi kommer till den), förstås. Och Kobbie Mainoo mot Manchester city (vi kommer till den), förstås.
Det här, början av 2024, var Uniteds bästa period på säsongen. Vår enda respektabla segersvit (fem matcher). Framför allt fanns det tecken på att offensiven började klicka, med den unga trion Alejandro Garnacho, Rasmus Højlund och Kobbie Mainoo som härförare.
6. United – Liverpool 4-3: Farväl, Jürgen Klopp
Jag lämnar efter säsongen, sa Jürgen Klopp i januari. Jag ska bara vinna kvadrupeln först, sa han inte, men det var det han menade.
Ligacupen vann Klopp. Ligan var i stort sett en formalitet. Europa League var redan hemräknad. Så egentligen var det bara FA-cupen kvar. Vad skulle kunna gå fel?
I kvartsfinal fick Liverpool en enkel match mot ett bedrövligt United.
Vi kan nästan skippa det här avsnittet, det kan ju bara ha slutat på ett sätt?
Ja, det kunde bara sluta med en cupklassiker för evigheten.
Scott McTominay öppnade målskyttet. Förstås. Vem annars? Vi kan inte påstå att McTominay är en spelare av världsklass. Det är tveksamt om han ens är bra nog att vara en rotationsspelare i ett titelaspirerande lag. Men mål, det kan han göra.
Så långt var det faktiskt rättvist. Och nästan hela resten av första halvlek var United bättre än Liverpool.
Men som sagt bara nästan hela resten. Liverpool fick sin kvittering. Inga problem, för det var förstås fusk inblandat. Offside och inte godkänt.
Nu hade United blivit varnade och vi räknade med att laget skulle stänga ner återstoden av första halvlek.
Jo men säkert.
Slumpmål och kvitterat. Nästan direkt efteråt tog Liverpool ledningen (fuskmål förstås, men domaren lät det bero).
Ytterligare en kollaps adderad till säsongskrönikan.
I andra halvlek var Liverpool överlägsna. United fick knappt låna bollen. Men Liverpool var så där Jürgen Kloppskt arroganta och glömde bort att göra 3-1.
Erik ten Hag valde att slänga in allt offensivt han hade. Ni vet sådär som han brukar göra när det är panik. Ni vet sådär som aldrig fungerar.
Men den här dagen var bortom det normala. Så aldrig gills inte.
Plötsligt fick Antony, den konsekvent usle Antony, bollen i straffområdet. Läge med högerfoten. Den som han knappt använder som stödjeben. Nu drog han till. Och det blev mål!
Kanske är Antony högerfotad? Någon borde berätta det för honom.
Liverpool gjorde därmed Newport County sällskap i har släppt in mål gjort av Antony den här säsongen-klubben. Senare skulle Burnley bli tredje och sista medlem i klubben. Ärorikt.
Det roliga tog slut i förlängningen. Liverpool gjorde ett nytt slumpmål. Nu kunde det väl inte finnas någon återkomst?
Erik ten Hag skickade ner Antony som vänsterback. Bruno Fernandes tog plats bredvid Harry Maguire i mittförsvaret. Ingen på mittfältet kunde ens stava till defensivt ansvar.
Det var precis vad som behövdes.
En arrogant motståndare försöker sig på en svår passning på egen planhalva. Amad styr bollen till McTominay, som avancerar mot mål och skjuter…
Nej, vänta. McTominay sköt inte? Han passade till Marcus Rashford? Jo, minsann. McTominay passade till Rashford. Oväntat.
Rashford blev alldeles till sig och passade omedelbart bollen vidare till nätmaskan. Målvakten hann inte ens reagera innan bollen låg i nät.
Aldrig orolig.
I det absoluta slutskedet får Liverpool hörna. Jaha, det kan nog bara sluta på ett sätt. Det är en sådan säsong.
Icke!
McTominay nickar undan. Liverpoolspelarna utanför straffområdet kommunicerar dåligt. Amad kliver in och stöter fram bollen till Alejandro Garnacho. Plötsligt har United världens kontring. Garnacho och Amad mot en försvarare. Passning till Amad. Avslut eller pass tillbaka? Amad tar ett tillslag för att tänka. Försvararen täcker passningen så Amad går på avslut.
MÅL! SEGER!
The moment Old Trafford ERUPTED 🔊#EmiratesFACup pic.twitter.com/8az1SFWVOJ
— Emirates FA Cup (@EmiratesFACup) March 17, 2024
Jürgen Klopp tvingades stoppa sin kvadrupel någonstans där solen inte skiner. Några veckor senare återvände Klopp till Old Trafford. Det var då som Kobbie Mainoo imiterade Federico Macheda. Och plötsligt var Liverpools givna ligatitel förlorad. Kort därefter förlorade Klopp med 3-0 mot Atalanta. På hemmaplan. Klopps givna kvadrupel slutade med förlust i de tre sista turneringarna. Klopp avslutade med sju vinster och åtta ickevinster.
7. Chelsea – United 4-3: Tillbaka till kollapsen
Nu har det blivit för mycket roligt i rad, varför vi behöver återvända till den andra sidan av säsongen 2023/24.
När det var som allra värst under säsongen hade vi alltid Chelsea som tröst. Hur dåliga vi än var så var de alltid snäppet sämre.
Tills de inte längre var det.
På Old Trafford hade United vunnit lekande lätt mot Chelsea. Ja, vi vann åtminstone och vi var det klart bättre laget.
I London hamnade vi tidigt i underläge, efter sedvanligt antifantastiskt försvarsspel. Kort därefter tyckte Antony att det var en bra idé att springa in i en motståndare i straffområdet. Straff, förstås. Billigt kanske, inte felaktigt.
Men Chelsea är Chelsea. Alejandro Garnacho reducerade och Bruno Fernandes kvitterade före pausvilan. Mitt i andra halvlek avgjorde Garnacho.
Fast… Nej. Avgjort var det givetvis inte.
Långt in på tilläggstiden var Diogo Dalot klumpig i eget straffområde. Given straff? Kanske inte. Men domaren blåste och Chelsea gjorde mål.
Kort därefter var det 4-3 till Chelsea.
9: United – Coventry 3-3, 4-2 straffar: En ledning är aldrig säker
I FA-cupens semifinal fick United drömlottning i form av andradivisionens Coventry City. Att det skulle bära till final var närmast en självklarhet.
Programenligt gick United enkelt ifrån till 3-0 på en timme.
Game over.
För visst, nog hade vi kollapsat under säsongen. Till och med borta mot Newport County hade vi tappat 2-0 till 2-2 innan vi säkrade segern.
Men en tremålsledning på Wembley. Mot ett lag från andradivisionen. Inte ens Manchester United 2023/24 kan tappa det.
Så sant, så sant.
Reducering i matchminut 71. Inget problem, vi har fortfarande två mål.
En reducering till.
Sluta nu!
Manchester United visade upp en alldeles unik bräcklighet. En stor del av säsongen handlade om att United var bräckliga.
Tilläggstid. Efter ett för långt inlägg snappar nån i Coventry upp bollen bortanför bortre stolpen. Inspel snett inåt bakåt. United släppte in 85 mål under säsongen. Samtliga tillkom via inspel snett inåt bakåt (inte helt sant).
Den här gången stod Aaron Wan-Bissakas hand i vägen för inspelet. Straff, tyckte domaren. Mål, förstås.
Nåväl, vi kan nog styra upp det här i förlängningen?
Det kunde vi inte.
Tilläggstid. Coventry kliver fram. Inspel snett inåt bakåt. Mål.
Godnatt.
Ytterligare en kollaps adderad till säsongskrönikan.
Uppskattningsvis hundra år senare har United fortfarande inte gjort avspark. Videobilderna är otydliga. VAR drar linjer i blindo. Bilderna skickas till Nasa för analys. Det visar sig att en Coventryspelare var en nanometer offside.
Bortdömt.
I straffläggningen var Uniteds kvartett säkra medan Coventrys spelare darrade. United tog sig på något oförklarligt sätt till Wembley. När Rasmus Højlund sköt det avgörande målet var det ingen Unitedspelare som firade. De skämdes. Det gjorde de rätt i.
Men när solen gick ner var det United som var i final.
10. Crystal Palace – United 4-0: Säsongens definitiva bottennapp
Om inledningen på 2024 var säsongens bästa period så var den tidiga våren säsongens sämsta. Efter segern mot Liverpool i FA-cupen skulle vi bara vinna enda gång (plus en straffläggning mot Coventry) på nio matcher. Brentford, Bournemouth och Burnley var lag som United inte kunde besegra.
Säsongens allra sämsta prestation av United kom i början av maj, borta mot Crystal Palace. United började uselt och blev aldrig bättre.
När slutsignalen löd hade Palace gjort fyra mål och United inte ett enda. Om något var siffrorna i underkant.
11. United – city 2-1: En seger för fotbollen
För andra året i rad skulle säsongen avslutas med ett Manchesterderby i FA-cupens final. Manchester city hade förvisso varit storfavorit i finalen 2023 men nu var deras favoritskap, byggt på 115 fall av finansiellt fusk, ännu mycket större. Frågan var inte så mycket vilket lag som skulle vinna utan snarare hur många mål city skulle vinna med.
Men efter fiaskot mot Palace hade Erik ten Hag slutligen dragit i handbromsen. De öppna gatorna – större delen av säsongen som det ut som att United spelade utan mittfält, med den obegripliga kombinationen hög press och låg backlinje – hade stängts igen, med en 4-2-2-2-formation. Visst, det blev förlust mot Arsenal, men bara med uddamålet och United kunde mycket väl ha kunnat få med sig en poäng. Därefter kunde vi besegra Newcastle och Brighton tämligen komfortabelt.
Inledningen på finalen blev inte alls vad vi hade tänkt oss. United… spelade bra?! Alltså, inte bra för att vara United, utan bra. Bra på riktigt.
city däremot var inte bra. I första halvlek kom de till tre avslut.
Efter en halvtimme tog United ledningen. Det var rättvist.
Diogo Dalot skickade långt. Men inte på måfå utan med tanke bakom (det måste nästan räknas som fusk). Alejandro Garnacho låg på språng. Ständigt denne Garnacho. Visst, han har en bit kvar till världsklass. Men när det hände något bra för United säsongen 2023/24 var Garnacho nästan alltid involverad. Den här gången tvingades Garnacho stanna upp lite för att möta bollen. Då hann den passerade Josko Gvardiol ikapp och före. Det var bra för United, för Gvardiol bestämde sig för att nicka bollen över egen utrusande målvakt. Tack, sa Garnacho och rullade in bollen i öppet mål.
Kort därefter bjöds vi på säsongens mål. (Om det inte hade varit för Garnacho mot Everton, men det målet ignorerar vi för nu, okej.) Dalot och världens bästa Kobbie Mainoo nickade bollen ut ur eget straffområde. Bruno Fernandes tog emot och såg att världens bästa Kobbie Mainoo var fri och när världens bästa Kobbie Mainoo är fri så passar du till honom. Världens bästa Kobbie Mainoo förpassade bollen vidare till Sir Marcus Rashford, som såg Garnacho på språng. Ständigt denne Garnacho. En alldeles förträfflig långpassning av Rashford. Igen, en långboll som inte slogs på måfå utan med tanke bakom. Skallen sprängdes nästan av förvåning. Garnacho tog emot och drev bollen framåt. I mitten sprang Bruno och kollade gång på gång var världens bästa Kobbie Mainoo befann sig. Slutligen spelade Garnacho in till Bruno … som givetvis sköt på ett tillslag. Nej! Vänta, han sköt inte? Vad är det som händer? Han passar? Hur är det möjligt?
YOU COULDN'T WRITE IT 🤯
Academy graduate, Kobbie Mainoo scores in the #EmiratesFACup Final for @ManUtd 😱 pic.twitter.com/d68cAKvaE8
— Emirates FA Cup (@EmiratesFACup) May 25, 2024
Mottagare för passningen? Världens bästa Kobbie Mainoo. Vad gjorde världens bästa Kobbie Mainoo? Rätt, förstås. Det vill säga, världens bästa Kobbie Mainoo passade retfullt enkelt in bollen till nätmaskan. Bollen går inte speciellt snabbt och inte ens en halvmeter från målvaktens vänstra fot. Ändå är målvakten chanslös. Det visste världens bästa Kobbie Mainoo om redan när han vinklade foten för avslut.
I andra halvlek tog city över. Förstås, de behövde ju göra två mål. Vi väntade och väntade på att United skulle gå bort sig. Men icke.
Lisandro Martínez hade återuppstått från de döda och stod på rätt plats precis hela tiden. Raphaël Varane hade också återuppstått och stod också rätt precis hela tiden.
Snett inåt bakåt? Nej, då har vi nån på plats! Vilken uppfinning! Varför har ingen tänkt på det tidigare?
På högerbacken vann Aaron Wan-Bissaka bollen med en perfekt tajmad glidtackling ungefär hundra gånger. Vår vänsterback Diogo Dalot visade varför han var säsongens bästa spelare i United.
Ibland insåg city att backlinjen inte gick att passera. Då sköt de från distans. André Onana stod i vägen varenda gång, med flera sensationella räddningar.
Bruno, Garnacho, Rashford och världens bästa Kobbie Mainoo kämpade och slet och lät inte city passa boll obehindrat. Fusk! ropade Pep Guardiola till domaren. Men det bruna kuvertet adresserat till domaren hade tydligen fastnat hos Postnord. Så även sprutorna från doktorn i Barcelona.
Till och med Sofyan Amrabat spelade bra.
Vi ska inte glömma Scott McTominay, vars allra främsta prestation var när han, vandrandes till avbytarbänken, rullade in en boll på planen, samtidigt som citys målvakt rusade efter en annan boll.
Hihi.
Klockan tickade på. Plötsligt började det kännas möjligt. Vi fick hopp!
Då kom ett löst skott. Plötsligt fick Onana tvål på handskarna.
Reducerat.
Jag tror att jag har sett den här filmen förut,
Och jag gillade inte slutet.
Nåväl, det var kul så länge det varade.
Ytterligare en kollaps adderad till säsongskrönikan.
Men… vänta? Vi skiter inte på oss? Trots att vi har släppt in ett mål så gör spelarna det de ska.
Är det här ens tillåtet?
Klockan tickar framåt en sekund varannan minut. Erik ten Hag kastar in nån tjomme vid namn Mason Mount. Aldrig hört talas om honom? Måste vara nån ny stjärna från juniorlaget. Kanske kan bli nåt i framtiden?
(Jag sa ju att vi skulle återvände till Mount!)
city försöker, men inte speciellt bra. Onana klistrar en hörna. David de Gea fattar ingenting.
Bruno bestämmer sig för att skjuta från mittlinjen.
(Kom igen, det är klart att han ska göra det. Vi kan ju inte spela 90 minuter plus tillägg utan att vara lite jättedumma. Då skulle vi inte vara Manchester United anno 2023/24.)
city får komma fram till straffområdet. Men aldrig in i det.
Någon sista chans får de inte. Det sägs att Pep Guardiola fortfarande gråter.
Manchester United vann! Fotbollen segrade mot fusket. Manchester är och förblir en röd stad.
Res med oss till Manchester!