Matchdag: Chelsea – Manchester United (Stamford Bridge is falling down)

José Mourinho gjorde sitt bästa för att inte prata om domaren när han snackade med BBC efter Uniteds förlust.

Vad tycker du om utvisningen? ”Jag pratar inte. Jag vill bara säga att jag är väldigt stolt över mina spelare och Manchester Uniteds fans. Vi har en viktig match på torsdag.”

Men tycker du att utvisningen var korrekt? ”Vi kan analysera från olika perspektiv. Men vi alla tittade på matchen till det röda kortet och efter. Och sedan kan vi jämföra det andra gula kortet med andra beslut som inte fattades. Den här säsongen, Michael Oliver en domare med fantastisk potential, vi hade lite otur. Jag kan försöka påverka torsdagens match.”

Vad sa du till domaren efter matchen? ”Jag skakade hans hans och sa många gratulationer.”

Med det stänger vi den här matchdagsbloggen. Pallar inte skriva något mer nu. Snackisar kommer en stund och mer reaktion imorgon.

Manchester United kämpade tappert men till slut blev Eden Hazards filmningar och Michael Olivers inkompetens för mycket så Chelsea gick vidare i FA-cupen.

Fergie’s right, the refs are shite.

I första halvlek slängde sig Hazard. Sedan uppfann domaren Michael Oliver två gula kort på Ander Herrera.

I andra halvlek passade Kanté in bollen i mål och med decimerat manskap orkade inte United förmå något för att skapa en kvittering.

I BBC:s studio sitter Phil Neville (och några oväsentliga tjommar vid namn Shearer, Lineker och Lampard). Den yngre Nevillebrodern tror att United startar med Phil Jones på mittfältet i en 4-2-3-1-formation.

Återkommer efter matchen…

Nyheten om regelförändringar i samband med kvartsfinalerna i FA-cupen har tydligen inte gått fram till alla. Så här upprepar vi det vi berättade om i vår införrapport.

• Omspelen är borta i FA-cupens kvartsfinaler. Är det oavgjort efter 90 minuter blir det förlängning och straffar.
• Om det går till förlängning får lagen möjlighet att göra ett fjärde byte om de så önskar. (Gäller även i semifinal och final.)

Enligt MUTV har José Mourinho sagt att det var Marcus Rashford som valde att spela ikväll. Anfallaren har varit sjuk men är alltså med i startelvan. Mourinho ska ha sagt att han hoppas att Rashford orkar spela 90 minuter.

Exakt hur José Mourinho tänker är inte uppenbart men spontant känner jag att han vill matcha Contes lag spelare för spelare. Det ser ut som att United kommer att spela med samma 3-4-3/5-2-3-formation som Chelsea. Kan även tänkas att det blir en riktigt defensiv 5-4-1-variant från Mourinho.

Spontant känner jag att det är en formation som passar Paul Pogba väldigt illa. Det i sin tur betyder att Ander Herrera riskerar att bli väldigt ensam på mitten. Samtidigt är väl Contes val av Matic före Fabregas ett tecken på att han vill stoppa Pogba. Och Willian före Pedro får även det ses som ett defensivt val av Conte.

Defensivt märkligt att … ja alla mittbackar … går före Bailly. Och Darmian som vänster vingback känns inte alls optimalt. Shaw är återigen utanför matchtruppen medan Blind får nöja sig med en plats på bänken.

Offensivt upp till Mkhitaryan, Rashford och Young att leverera. Även om det väl kan tänkas att framför allt Young får ett defensivt uppdrag.

Intressant!

Motståndaren är långsam men slutligen så har även Chelsea levererat en startelva. I stora drag ser den ut som förväntat. Willian före Pedro är dock oväntat och Matic före Fabregas är åtminstone anmärkningsvärt.

United har en anfallare! Marcus Rashford startar för United mot Chelsea. Däremot sitter Eric Bailly och Michael Carrick på bänken. United ställer troligen upp i någon form av 5-2-3-formation.

Så var det den där gången i Moskva. Champions League-final mellan Manchester United och Chelsea. Solklar hemmaplansfördel för Chelsea.

Oh when KGB are knocking at the door,
Cause he’s stolen all his money from the poor,
When the Kremlin gets his number,
Chelsea’s going under,
Oh when KGB are knocking at the door.

Det gick till straffar. John Terry fick chansen att avgöra. Han rättade till kaptensbindeln på vägen till straffpunkten. Captain. Leader. Racist.

Anderson gjorde mål. Giggs gjorde mål. Så missade Anelka.

FA-cupfinalen 1994 var mållös i en timme. Sedan fick Manchester United straff. ”Jag slår vad om att du missar,” sa Chelseas Dennis Wise till Eric Cantona.

Kungen accepterade vadet och satte straffen i nät. När United fick straff igen sex minuter senare ville Cantona slå vad igen. Wise vägrade. Cantona gjorde mål ändå.

Mark Hughes och Brian McClair skrev också in sig i målprotokollet och United säkrade dubbeln med en 4-0-seger.

En spelare som kanske får chansen idag är Jesse Lingard. Stamford Bridge ligger ju inte så värst långt ifrån Lingards favoritarena Wembley, så han borde känna sig hemma.

Lingard är också senaste Unitedspelare att göra mål på Stamford Bridge.

Om det nu inte är så att någon av Uniteds anfallare hastigt återuppstår. Det rapporteras nämligen att Marcus Rashford är på plats i London.

Manchester United kan fortfarande vinna en trippel den här säsongen (sorry Community Shield, du räknas inte). Ja, det skulle vara Musse Pigg-varianten av trippeln men det är självklart bättre att vinna tre cuper än att inte göra det.

Vägen till den riktiga trippeln gick via en kvartsfinalseger på Stamford Bridge. Där slutar likheterna.

Alex Ferguson, som på den tiden inte var Sir, tyckte att United hade alldeles för få matcher under säsongen 1998/99. Således beordrade han omspel och United gladde Ferguson med att spela 0-0 på Old Trafford.

I returen, till skillnad mot första matchen, ställde Ferguson upp med bästa lag. United tog ledningen av Dwight Yorke, framspelad av Andy Cole.

Chelsea var nära att kvittera men Tore André Flo räddade med ett omvänt självmål.

Istället la Cole upp för Yorke och så var det 2-0. United mot Arsenal i semifinal. Omspel igen. Roy Keane utvisad. Anelka gjorde offsidemål. Bergkamp missade straff. Ryan Giggs visade bröstet. Sedan 3-2 borta mot Juventus. Och sedan en trippel.

Den kanske bästa FA-cupmatchen mellan United och Chelsea spelades på Stamford Bridge i januari 1998. Det var den tredje omgången och United var briljanta.

Efter spel mot ett mål kunde David Beckham äntligen ge United ledningen mitt i första halvlek. Han ökade på till 2-0 bara några minuter senare på frispark.

Precis före paus kontrade Andy Cole in 3-0.

Mitt i andra halvlek frispelades Cole av Ryan Giggs för 4-0. United skulle öka på till 5-0 genom Teddy Sheringham.

I slutet på matchen försökte Chelsea desperat skapa dramatik. Le Saux efter 78 minuter. Vialli efter 83 minuter. Vialli igen efter 88 minuter. Men det var too little, too late.

Det brukade inte vara så här. Stamford Bridge brukade vara en favoritarena för United. I april 2002 vann United enkelt med 3-0. Det var inga konstigheter. På 63 matcher på Stamford Bridge hade United 31 segrar, 15 oavgjorda och bara 17 förluster.

Oproportionerligt bra. (Samtidigt har Chelsea varit oproportionerligt bra borta mot United. De har 20 bortavinster mot United på 84 matcher. Det kan jämföras med 18 på 108 för Arsenal eller 17 på 94 för Liverpool.)

Men efter den där segern i april 2002 har det hänt något. På de 19 senaste besöken har United den skamliga resultatraden 2-6-11 på Stamford Bridge.

Ja, Chelsea överlag har varit en mardrömsmotståndare för United den senaste tiden. Sir Alex Ferguson misslyckades med att vinna på sina fyra sista försök mot Chelsea (dessförinnan dock fem vinster och en oavgjord). David Moyes vann noll av två, Louis van Gaal noll av fyra. Och José Mourinhos första match mot Chelsea… ja, den gör vi bäst att tala om.

United är underdog idag. Det får mig att tänka på FA-cupsemifinalen 2004. Den gången spelade United mot Arsenal. Den där versionen av Arsenal som inbillade sig själva att de var oslagbara trots att de förlorade sex matcher (sju om vi inkluderar straffar i Community Shield) och fyra av fem turneringar.

Det är dags att återta Stamford Bridge!

Igår fick vi reda på att United reste till London utan anfallare. Zlatan är som bekant skadad avstängd medan Martial och Rooney är ute med skador och Rashford på grund av sjukdom.

Det ger José Mourinho huvudbryderi när han ska välja startelva idag. Om det hela inte är en bluff förstås. Det surras lite om att Marcus Rashford minsann kommer att spela trots allt.

Men jag kan inte se det. Inte när Mourinho pratar som han gör.

”För mig är det en match som kommer vid fel tillfälle för oss,” säger Mourinho enligt Independent. ”Europa League är en turnering som kan ge oss en Champions League-plats och FA-cupen är inte det. Så Europa League är viktigare än FA-cupen för oss.”

Så är då frågan hur Mourinho ställer upp. Han testade en fembackslinje i Ryssland. Kanske blir det likadant i London. Chelsea vill kontra, det är väldigt svårt att göra mot ett lag som parkerar bussen.

Oavsett om det blir 5-3-2 eller 4-3-3 (eller någon annan variant) så är det naturliga att Marouane Fellaini tar Zlatans plats. Ja, så värst naturligt är det kanske inte men de är ju långa båda två.

I en 5-3-2 troligen Fellaini och Mkhitaryan på topp. I en 4-3-3 troligen Fellaini i mitten med Mata och Mkhitaryan på kanterna. Lingard finns också som ett alternativ och ett tremannaanfall med Lingard, Mata och Mkhitaryan kan väl inte uteslutas. Young finns som en joker men det är också allt. Om inte Mourinho slänger upp Pogba på topp, förstås.

Min magkänsla säger 5-3-2. Vilket verkligen inte känns José Mourinho. Men alternativen är ju som de är.

De Gea; Valencia, Bailly, Smalling, Rojo, Shaw; Herrera, Carrick, Pogba; Mkhitaryan, Fellaini

Målvakter: De Gea, Romero, Henderson
Backar: Valencia, Darmian, Fosu-Mensah, Jones, Bailly, Smalling, Blind, Rojo, Shaw, Young
Mittfältare: Carrick, Fellaini, Herrera, Pogba, Lingard, Mkhitaryan, Mata
Anfallare: –

Ikväll ska ett anfallslöst Manchester United ta sig an Chelsea i FA-cupen. Inte den lättaste uppgiften i världen. Uniteds uppgift försvåras ytterligare av att laget var i Ryssland i torsdags medan Chelsea har haft ledigt i en vecka inför matchen. Således har Chelsea haft längre tid att fokusera på kvällens match.

Visst kan en argumentera att Uniteds anfallsproblem försvårar Chelseas förberedelse. Men det är verkligen att greppa efter halmstrån. Och Chelsea spelar egentligen likadant oavsett vad motståndaren hittar på. Det kommer de att fortsätta med tills någon hittar något att utnyttja.

För det kommer någon att göra. Förr eller senare. Min bestämda uppfattning är att Chelsea den här säsongen har levererat långt bättre resultat än de har någon rätt att göra. Inte på Leicester 2015/16-nivå, förstås, men de har ingen trupp som ska vinna ligan i överlägsen stil. Jag tycker inte att Chelsea har en trupp som ska vinna ligan.

José Mourinho säger att Europa League är viktigare än FA-cupen. Jag tror att han menar det. Jag tycker att han har fel.

För mig är kvällens match den viktigaste sedan hemmamatchen mot Liverpool. Ja, viktigare än ligacupfinalen.

Mourinhos lag behöver en definierande seger. Spelarna behöver det, managern behöver det och vi supportrar behöver det.

Vi kan peka på att vår senaste relevanta förlust var mot Fenerbahce i början på november. Men vi har ingen seger mot Chelsea. Ingen seger mot Liverpool. Ingen seger mot Arsenal. Ja, vi har en seger mot Manchester city men den räknas inte riktigt. Vi har en seger mot Tottenham men det är allt.

Det är hög tid för Manchester United att vinna på Stamford Bridge. Idag har vi chansen att vinna utan anfallare, vi har chansen att vinna som underdog. Vi har chansen att ta en definierande seger. Förmodligen kommer det inte att vara snyggt om vi vinner men då får det vara så.

Mourinho har idag chansen att sätta stopp för Chelseas dubbel. En dubbel han själv aldrig fick vinna. Frågar vi honom kommer han garanterat säga att han inte bryr sig om det. Nonsens, förstås.

Ut och vinn!