På ett sätt känns det som en befrielse att sätta sig och skriva kvällens inför-pepp. Det innebär något nytt att fokusera på för att släppa helgens besvikelse. Det bästa man kan säga är väl åtminstone att den typen av svidande förluster verkligen får en att känna att man lever, något man vanligtvis inte gör som Unitedsupporter nu för tiden.. Så samtidigt som det gör ont av bara helvete och man ville hutta hela TV:n ut genom fönstret när Chelski kvitterade så kan åtminstone jag behöva en påminnelse ibland. Om att det fortfarande gör ont. Att man fortfarande bryr sig.
Kvällens stora snackis blir ju givetvis Ronaldos återkomst till Old Trafford. Jag personligen tycker inte det är någon stor grej egentligen. Det var många år sedan Cristiano tillhörde oss, och han har kommit till oss som motståndare förut. No biggie. Tanken är såklart att vi i våra kanaler som är en del av den officiella supporterklubben ikväll kommer hålla fokus på det fotbollsmässiga och inte andra tråkigheter kring spelares privatliv, men vill man ha en uppdatering kring medias rapportering om våldtäktsanklagelserna som riktas mot Cristiano Ronaldo kan man läsa mer om det här. Och på ämnet spelare som möter sina gamla klubbar ska vi inte glömma att även Paul Pogba ikväll möter klubben han gav sitt allt för i fyra-ish säsonger. Inte riktigt samma sak såklart, men för Pogba personligen kan det nog bli ett känslosamt möte.
Nu: fokus på matchen. Början av säsongen 2018/2019 är den mest inkonsekventa jag upplevt ett Unitedlag göra under alla mina år som supporter. Och det säger en del med tanke på att vi de senaste 10 åren haft mer än en spelare (främst mittbackar) som varit gjorda av glas och därför roterat något sinnessjukt på den kanske viktigaste positionen. Nu är det dock inte bara mittbacksparets kontinuitet som är oklar, eller stommen i truppen överlag. Vi växlar mellan olika spelsystem och taktiska upplägg så frekvent att det är helt omöjligt att få någon som helst trygghet. Och det är nog helt ärligt mitt största problem med dagens United, för det är sådana saker som gör oss så identitetslösa, och om det är något av all skit vi får ta som jag inte fixar så är det att se ett United utan identitet eller själ.
Förmodligen ingen nyhet för någon, men jag gissar på att vi kommer få se ett tillbakadraget och lågt pressande United ikväll. Som de flesta redan konstaterat är detta inte längre något som per automatik resulterar i ett tätt försvar och få insläppta mål. Tvärt om är vårt försvarsspel det mest alarmerande, och då pratar vi inte enbart om backlinjen utan försvarsspelet sett över hela banan. Intressant är att titta på Liverpool och Tottenham (deppiga exempel, jag vet) som båda gjort 16 mål vardera i Premier League så långt, medan vi gjort 15. Ganska okej kan man tycka, men tittar man sedan på insläppta mål ser man att Liverpool släppt in 3 och Tottenham 7 medan De Gea plockat bollen ur eget när hela 16 gånger. Så mycket för Mourinhos defensiva skills, och då har vi ändå en pånyttfödd vänsterback i världsklass och en av världens bästa målvakter. Visst, vi vet alla att fotboll är mer komplicerat än såhär, men det ger oss ändå en liten känsla för hur det faktiskt ser ut när man får statistik presenterad för sig svart på vitt. Vilket också för mig gör kritiken mot exempelvis Lukaku både missriktad och orättvis. Absolut, kritiseras den som kritiseras bör, men en klen målskörd har ofta så många fler anledningar och förklaringar än att spelaren inte håller måttet. Särskilt när Lukaku följer ett tydligt mönster av stora spelare som värvats in post-Fergie och misslyckas med att leva upp till både förväntningar och förhoppningar trots att de tidigare presterat i samma liga eller under managers i andra klubbar. Detta är dock inte ett fenomen unikt för Mourinhos tid hos oss, utan kan spåras tillbaka till både Van Gaal och Moyes. Vi kan väl kalla det Lex Di Maria. Eller Alexis. Lexalexis. Sex laxar i en laxax. Eller något.. (insert valfri trött emoji)
Men som sagt, med all sannolikhet blir det ett försiktigt United som träder ut på Old Trafford idag. Jag gissar att Lindelöf och Smalling utgör mittförsvar (slänger in en brasklapp med Baillys namn på) medan Shaw är given till vänster. Jag tror det blir Young till höger, men jag kan inte bestämma mig om jag hellre ser Valencia där. Tror nog inte det ändå. Sen vet jag inte om det är en omöjlig dröm men jag vill fan ha Hererra med i den här typen av matcher. Okej, jag vill ha Hererra med i alla matcher men det är bara för att jag älskar honom för hans kärlek till United. Men nä, det blir nog inte så. Jag hade gärna sett ett centralt mittfält med Matic, Mata och Pogba och tre frontsnubbar bestående av Lukaku centralt, Martial till vänster och Rashie till höger. Jag hade kunnat se Alexis ta en plats där, men han verkar inte vara med. Lika bra kanske.
Jag tycker vi lämnar det så och startar vår uppladdning för kvällen. Deppiga tider till trots, det är fanimej underbart att invänta Champions League-fotboll på Old Trafford. Denna underbara känsla alltså! Jag hoppas ni smittas av den positiva viben som finns i Muss-bloggen just nu, just go with it! GGMU!
