Embed from Getty Images
Så väntat, så väntat, speciellt efter Louis van Gaals presskonferens i går. Men ändå svider det ordentligt med tanke på matchbilden.
Chelsea ville inte ha bollen – United ville ha den. Chelsea hade en briljant spelares briljans som avgjorde – United hade inte marginalerna med sig.
Men även om Londonlaget tar hem bucklan om några veckor tar jag med mig en mängd glädjeämnen från kvällens match.
Tyvärr tar vi ju inte med oss det viktigaste – några poäng.
Bäst:
- Ander Herrera. Bortse från situationen där han nästan gav Chelsea 2-0 så har du matchens bäste spelare. Dessutom i en helt ovan position framför backlinjen. Imponerande även om han hade en tacksam roll då Chelsea mest hängde på egen planhalva.
- United ägde matchen från minut 1-90. Nej, det räckte inte till några poäng och nej, United gjorde inte ens ett mål och nej, United hade knappt några avslut på mål. Men United var det bättre fotbollslaget. Om det råder inga tvivel. Chelsea gjorde det viktigaste, målet, men hade spelat exakt likadant matchen igenom även om det stått 0-0. Det här bådar gott för 2015-16 för Uniteds del – inte i lika stor utsträckning för Mourinho och hans spelare. Jag blev plötsligt övertygad om att vi kommer att vara bättre än Chelsea nästa säsong. Då bjuds inte heller på den här typen av misstag som Mourinhos lag – det ska sägas – är experter på att utnyttja.
Också positivt:
- Tre ringrostiga spelare kastades in i hetluften efter varierande längd på frånvaro. Patrick McNair och Luke Shaw såg inte ut som om de var ringrostiga överhuvudtaget. Falcao såg ut som Falcao anno 2014-15 och det här var, vågar jag påstå, hans sista start i en Unitedtröja.
- Apropå Luke Shaw så är det exakt så jag vill se en ytterback i United agera. Full fart framåt, full fart bakåt! Självförtroendet åt båda håll. Kunnande åt båda håll. Utan att skälla för mycket på Valencia, han spelar på en position han som 29-30-åring håller på att lära sig.
- Wayne Rooneys första 20-25. Då var han som bäst, fick utrymme att fördela spelet och fylla på framåt. Redan i tredje minuten fick han De Gea, dig och mig att jubla. Tyvärr föll han ur spelet ju längre matchen led.
- Malandet efter paus. United skapade knappast jätteläge efter jätteläge, men det var ändå en viss pondus över attackerna. Det här noterade jag under en 20-minutersperiod. Och det är i princip var och ett läge som en annan dag kunde ha resulterat:
- 61:a: McNairs kanonskott och Luke Shaws driv förbi Drogba efteråt, serverade Mata som fixade hörna.
- 64:e: Lyftning från vänster igen, bröstet Fella, Rooney fick hörna med avslutet.
- 67:e: Falcao, som halkade i skottögonblicket, utanför med vänstern.
- 69:e: Skott på mål av Rooney.
- 71:a: Falcaos skott blockat av Cahill! Den hade suttit?!
- 77:e: Falcao i utsidan av stolpen när han serverades av Shaw!
- 83:e: nick över från Rooney på hörna. Borde gjort bättre.
Varför?
- Kurt (heter han det på riktigt?) Zouma fick i uppgift att plocka Fellaini. Och även om han fick välbehövlig hjälp av Matic så blev Fellaini överflödig. Så till den milda grad att belgaren kände sig tvungen att gå ut på kanten och slå inlägg flera gånger. Till sig själv?
- Både Ivanovic och Azpilicueta höll sig på sin egen planhalva i princip över 90 minuter, för att hålla koll på Young och Mata, men ändå fortsatte United att försöka komma runt på kanterna. Varför inte utmana mer i mitten? Varken Cahill eller Terry ställdes på särskilt svåra prov.
Inga extra sommarbonusar:
- Louis van Gaals byten. Falcao kvar i 90? Shaw ut är ju standard och i viss mån förståeligt med tanke på engelsmannens bräckliga fysik, men in med Blackett? Tyler har ett inhopp på över tre månader att skryta med och att då välja honom före RvP då vi jagar kvittering är för mig fullständigt obegripligt. Fullständigt. Och om inte RvP är 100 fit, var är då Wilson? Man häpnar.
- Mike Dean: Skulle mycket väl ha givit Falcao frispark i situationen med Terry innan 0-1. Skulle mycket väl ha blåst straff för Herrera i slutminuterna. Men icke. Mourinhos tjat om domarna gav resultat till slut.
- Chris Smallings agerande innan målet. Först ett obegripligt uppspel till Falcao när han borde slagit långt, sen en sekunds tvekan för länge när Hazard gled igenom. Till Chris försvar skriver jag dock: Det var ett ytterst vackert mål. Oscars (han var fullkomligt osynlig i övrigt!) klack kom i exakt rätt hundradel och Hazards löpning var fantastisk. Och hur många trodde egentligen att De Gea skulle ta den? Det var som Navas förra helgen, fast omvänt. Det kändes så typiskt med tanke på matchbilden.
Lugn, gravölen kommer, men jag vill bara avsluta med …
- Hur många sekunders effektiv fotboll spelades under de sista minuterna? 20? Drogba låg ned, Hazard låg ned, byten till höger och vänster. Inte för att det gjort skillnad, men det noteras ändå. Bara så att ni vet, FA!
- Det är alltså Englands bästa lag som vinner den här matchen? På riktigt? Föreställ är motsvarande situation på Old Trafford. Går inte. Chelsea spelar som överlägsen serieledare på kontring, på hemmaplan … och får sjukt mycket beröm för det?!
- Hästsvans och skäggstubb på Falcao. Bara uppknäppt skjorta och cigg som fattades.
- Det var en oerhört snygg manöver av Valencia att skymma assisterande när De Gea rusade ut och underarms-rensade.
- Nu väntar tre matcher mot lag som varken kan nå Europa eller ramla ur. De huserar på platserna 11, 12, 13. Det är matcher som bör resultera i minst 7 poäng.
- Falcao och Drogba är två av de bästa anfallare europeiska ligor har sett under 2000-talet. I dag är de två skuggor av sina forna jag.
- Kameran zoomade in Sir Alex. Har det inte varit väldigt tyst från honom sedan van Gaals framgångar?
- Även om Di Maria inte ens var nära att plocka någon Man of the Match-award är känslan – och nu snackar jag bara hjärta här – att det vore intressant att se honom från start i nästa match.