Hoppas kan man ju alltid, och idag hoppas jag på Young Boys mot Rangnicks unga pågar. Greenwood, Elanga, Amad, och kanske till och med allas vår eviga young boy Lingard? Nog för att det alltid vilar ett antiklimax kring matcher som på pappret är obetydliga, men visst känner vi alla mer sug inför kvällens match än vi gjort på länge? Först och främst, alla vill ha mer Raffe. Ralfs taktik, Ralfs laguttagning, Ralfs everything. För det andra, för de flesta av oss, som supportrar till en klubb som alltid värderat sitt yngre garde högt, kändes det ju riktigt lovande att Elanga byttes in i matchen mot Crystal Palace. Och då ska man ta i beaktande att den matchen varken var moraliskt oviktig eller irrelevant poängmässigt. Tvärtom var det Rangnicks första match som manager för United, och att han låter en av de yngre förmågorna prova sina vingar i en sådan situation känns riktigt roligt. Det om något är väl the United Way. DET är att satsa på ungdomen.
Var det en jättematch? Nej. Såg vi någon förändring? Ja. Främst var det väl ett högre och betydligt mer synkat presspel än vi är vana vid. Precis som väntat, nu när hela Unitedvärlden lärt sig vad gegenpress betyder, och att Ralf Rangnick tydligen är dess urfader. Det känns bra och hoppfullt, och det är tack vare detta som man sitter som på nålar, trots att utgången av kvällens match egentligen inte har någon större sexuell betydelse (som Per Morberg brukar säga).
Kvällens lag kommer dock troligen bli ganska random. Flertalet ordinarie spelare kommer vilas, så elvan förväntas bestå av en mix av spelare som behöver mer speltid än de fått hittills, och spelare som är inne i ett gött flow och som skulle må bra av att spinna vidare på det. Här är min tänkta elva, med inslag av affekt givetvis. Exempelvis tror jag att, trots att detta skulle vara ett perfekt tillfälle att vila honom, Ronaldo kommer vilja spela varenda match. I synnerhet en sådan här kväll i Champions League, där det finns målrekord att både jaga och hålla. Är också lite tveksam kring om det blir Elanga och Sancho, Lingard och Sancho eller Elanga och Lingard? Detta är vad jag landat i, men blir som sagt inte förvånad om Lingard slinker in på någon av dessa positioner. Lite reservation för uppställningen här, men likt matchen mot Crystal Palace kan vi nog se en 4-2-2-2-liknande formation även idag.
Ungefär så. Och jag vet inte om det bara är jag, men visst känns det så otroligt skönt att för en gångs skull inte gå in i en match med kniven mot strupen? Är evigt tacksam för detta lilla break i hetsen som varit de senaste veckorna, och som vi gång på gång misslyckats med att leva upp till. Antar att vi har Carrick och hans obesegrade streak att tacka för dagens sinnesro. Idag kan vi alltså slappna av, och skulle det nu bli en trist uppvisning (I doubt it) så kan vi åtminstone njuta av kravlösheten, och den ljuva synen av vår klubbs framtid. Up the fucking kids. Och om jag får rätt i mitt gissande, två svenskar i Manchester Uniteds startelva igen. Det är inte så dumt det heller.
Nu mina vänner, en öl och uppgradering av attityden. UP THE RANGNICK’S REDS!