Damkollen » Efter fyra besvikelser måste vi nu slåss för upprättelse | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Februari var på förhand en nyckelmånad för Manchester Uniteds damlag. Den slutade med idel besvikelser, även om vi på förhand kanske hade accepterat 1-1 borta mot Arsenal.

Okej, kunde vi kanske säga efter semifinalförlusten mot Chelsea. Det var i den lägre prioriterade cupen och ett horribelt regelverk gav Chelsea en stor fördel, då United tvingades undvara Hayley Ladd och Ella Toone på grund av avstängningar. Liknande avstängningar var omöjliga för Chelsea, då de gick in i cupen först i kvartsfinalen.

Därefter gick det sämre. Borta mot Arsenal hade vi 1-0 och en spelare mer med kvarten kvar att spela. Detta till trots kunde vi inte vinna matchen. Därefter blev vi tämligen utspelade av Manchester City i ligan, även om deras segermål kom sent.

Februari avslutades så med att vi skickades ut ur FA-cupen. Detta sedan vi tappat ledning mot City.

Så februari såg oss bli utslagna i båda cuperna. Dessutom tappade vi tredjeplatsen i ligan och den lilla chansen vi hade att bli engelska mästare är nu försumbar.

Innehåll

1 Månadens matcher
2 Zelem exponerad mot topplagen
3 Samma gamla synder för Skinners lag
4 Bara ligan kvar
5 Många spelare på landslagsuppdrag
6 Månadens spelare: Mary Earps
7 Höjdpunkter
8 Mer information

Månadens matcher

Zelem exponerad mot topplagen

Lagkapten Katie Zelem spelar mest av alla i Marc Skinners lag. Jag har svårt att förstå det. Zelem har absolut sina förtjänster som spelare. Hon har först och främst en utmärkt högerfot, vilket i stort utsträckning bidrar till att United är ett av ligans absolut bästa lag på offensiva fasta situationer. När hon får tid på sig ligger hon bakom många farliga anfall.

Katie Zelem tar nästan alla fasta situationer och gör det mycket bra.

Det som inte är lika bra är att hon ibland är nonchalant med bollen, vilket leder till för många farliga bolltapp. Zelem tenderar också att tappa sin spelare i defensiven lite för ofta. Mot de sämre lagen märks inte det så tydligt. Efter en felpass vinner vi snart tillbaka bollen och det faller i glömska. De bättre lagen straffar dylika misstag omedelbart.

Från sin defensiva mittfältsposition har Zelem en passningsprocent på 70,5. Med det är hon bland de sämsta i laget. Givet hennes position är det illa.

Det som förbluffar mig är att Skinner tycks ha identifierat Zelem som lagets givna nyckelspelare. Tanken verkar vara att Zelem ska vara den som dikterar spelet.

Samma gamla synder för Skinners lag

I den senaste damkollen var det, efter sju raka vinster utan insläppt mål, idel positiva tongångar. Under toppmatcherna i februari återkom all frustration från hösten. Mot Chelsea är vi någon gång lite sena i tanken och blir straffade omedelbart. Mot Arsenal släpper vi till ett sent kvitteringsmål, trots att vi är en spelare mer. I första matchen mot Manchester City låter vi dem göra ett sent segermål, i cupmatchen tappar vi ledning till förlust.

Vi har tappat ledning till oavgjort under sista kvarten i fyra ligamatcher, varav två i matcher där vi var en spelare mer på planen. Vi har dessutom tappat oavgjort till förlust under sista kvarten i en match. Det är nio bortkastade poäng.

Bara ligan kvar

Efter uttåg i båda cuperna har vi nu bara tredjeplatsen i ligan – som ger Europaspel nästa säsong – kvar att spela för. En tredjeplats skulle vara damlagets bästa placering någonsin och då kan vi sammanfatta säsongen som godkänd. Slutar vi fyra eller sämre måste säsongen sammanfattas som underkänd.

Tabelläget till trots håller statistiksidan Fivethirtyeight City som favorit att ta den sista Europaplatsen (50 %) med United som andrahandsfavorit (42 %). Det kan mycket väl bli en målskillnadsaffär, så det gäller att United tar vara på chanserna som bjuds. För chanser borde vi få. De kommande sju matcherna har vi sex matcher mot lag på undre tabellhalvan och dessutom en match mot Reading.

Vi avslutar sedan med en bortamatch mot Chelsea i den sista omgången. Det är troligt att Chelsea då spelar för att säkra ligatiteln, så United behöver i stort sett gå rent fram till dess.

För även om City hittills har tappat poäng i hälften av matcherna så är det lite som tyder på att det kommer att fortsätta så. Dels har de ingen match kvar mot toppduon och dels har de fått tillbaka spelare efter skador.

Många spelare på landslagsuppdrag

United hade 16 spelare iväg på a-landslagsuppdrag i februari.

Signe Bruun startade i den danska förlusten mot Italien i Algarve Cup. Danskorna lämnade sedan återbud till sina återstående landskamper på grund av covidutbrott (ingen information om Bruun testade positivt men hon kunde oavsett spela mot City i FA-cupen).
Vilde Boe Risa och Maria Thorisdottir startade i tre matcher av tre för Norge (vinst och förlust mot Portugal samt förlust mot Italien) i Algarve Cup.
Det engelska landslaget vann Arnold Clark Cup, på bättre målskillnad än Spanien. Mary Earps, Alessia Russo och Ella Toone startade alla i den inledande 1-1-matchen mot Kanada. Sedan roterades det engelska laget, så Unitedbidraget begränsades till två inhopp av Toone och ett av Russo i de två avslutande matcherna. Katie Zelem fick sitta på bänken hela turneringen.
Ona Batlle startade i två matcher för Spanien.
Diane Caldwell var lagkapten för Irland mot Ryssland i Pinatar Cup. Det var hennes enda speltid i turneringen.
Hayley Ladd blev skadad i Wales första match, också i Pinatar Cup, vilket resulterade i att hon missade Manchesterderbyt i cupen. Carrie Jones startade i de två första matcherna för Wales medan Chloe Williams landslagsdebuterade med ett inhopp mot Belgien.
Även Skottland deltog i Pinatar Cup. Kirsty Smith startade två matcher medan det blev en start och ett inhopp för Kirsty Hanson och Martha Thomas.
Jackie Groenen startade två matcher och gjorde ett inhopp för Nederländerna i Tournoi de France.

Åtskilliga Unitedspelare har under säsongen representerat ungdomslandslag, däribland Fran Bentley, Emily Ramsey (England U23), Tara Bourne, Polly Wilson (England U19), Keira Barry, Jess Simpson (England U17) Niamh Murphy (Skottland U19), Safia Middleton-Patel, Isabella Reidford (Wales U19) och Karna Solskjaer (Norge U19).

Månadens spelare: Mary Earps

Med tre förluster och en oavgjord på fyra matcher går det egentligen inte att framhålla någon spelare som bäst. Så när jag väljer målvakten Mary Earps (toppbilden) gör jag det delvis baserat på hela säsongen. Hon gjorde en stor tavla på Citys 3-1-mål i cupen. Utöver det gjorde målvakten sitt under månaden.

Earps har den här säsongen gjort färre misstag än tidigare. Framför allt har hon höjt sin nivå på spelet i luftrummet. En utmärkt skottstoppare har hon alltid varit.

Under säsongen har Earps varit förstavalet i det engelska landslaget. Återstår att se om får vakta målet i EM på hemmaplan. Att Earps har varit förstaval under säsongen beror nämligen delvis på skador.

https://www.youtube.com/watch?v=T90Bw-G2Ruo

Främsta utmanare: Egentligen ingen men jag vill ändå ta tillfället i akt att notera att Maria Thorisdottir har höjt sin nivå betänkligt. Med Aoife Mannion och Millie Turner skadade befarade jag att motståndarna skulle leka sig igenom Uniteds mittförsvar. Så blev det inte. Vi har släppt in för många mål den senaste tiden men mittbackarna ska inte lastas för det.