När vi tänker tillbaka på München handlar det om att minnas. Det är inte många idag som minns 1958 eller ens var med då. Ändå minns vi, som om vi var det.
I söndags var jag på plats utanför Old Trafford för den årliga minnesstunden, som hålls i samband med den hemmamatch som ligger närmast i anslutning till den 6 februari. På årsdagen hålls separata minnesstunder både i Manchester och i München. Att vara på plats vid ett sådant tillfälle ger tillfälle för reflektion.
Under minnesstunden passade United på att minnas inte bara de vi förlorade i München utan även de vi har förlorat det senaste året. För München är förstås en oerhört viktig del av vår historia. Men Manchester United är också allt som var före München och allt som har kommit efteråt. Det senaste året har vi förlorat David Gaskell, vår yngsta spelare någonsin, och Jeff Whitefoot, vår yngsta spelare i ligaspel någonsin. Även Tony Young har lämnat oss. Mest uppmärksamhet fick ändå Denis Laws bortgång. Inte så konstigt, vi kallar honom trots allt Kungen.
Men vi ska också komma ihåg att Manchester United är mer än bara våra spelare. Under minnesstunden uppmärksammades även att älskade Kath Phipps har lämnat oss, liksom Chas Banks MBE, som var sekreterare för Manchester United Disabled Supporters’ Association. Världen över förlorar vi ett otaligt antal supportrar, som alla är sin del av Manchester United. Vi ska minnas dem också.
Vackrast under minnesstunden var kanske att akademispelarna Jacob Devaney och Tyler Fredricson talade. De är vår generations Busby Babes. Huruvida de blir lika framgångsrika är för framtiden att utvisa.
Det är nu 67 år sedan Münchenolyckan stal vad som kunde ha blivit det bästa laget i fotbollshistorien. Vi får aldrig veta exakt hur bra Busby Babes skulle ha blivit. Det vi vet är att laget var bäst i England, med mestadels väldigt unga och utvecklingsbara spelare. Oavsett så har Busby Babes en evig plats i våra hjärtan. Vi minns dem, i år och alla år.
We loved them then. We love them now.
Today, and every day, we remember the Busby Babes: the #FlowersOfManchester 🌹 pic.twitter.com/eYz2DlV0hd
— Manchester United (@ManUtd) February 6, 2025
Historien om München
Historien om Münchenkatastrofen skrev jag om i långformat för några år sedan. Det är en berättelse om hur Englands bästa fotbollslag byggs upp av egna talanger. Det slutar i tragedi i München men berättelsen fortsätter över Europacupsegern 1968.
För några år sedan medverkade jag i radiosporten i ett reportage om olyckan. Det reportaget kan ni lyssna på nedan.
Mer läsning
Sir Matt Busby var lagets manager. Vår klubb hade inte varit den klubb den är om det inte hade varit för Busby.
Duncan Edwards var den kanske bästa spelaren i laget. Han kämpade i ett par veckor efter olyckan, men hans liv gick inte att rädda.
Den bästa av dem alla – en hyllning till Duncan Edwards
Sir Bobby Charlton är den som min generation har störst koppling till. Vi såg honom alltid på läktarna när United spelade. Att han nu inte längre är det är så märkligt. Charlton överlevde olyckan och kunde fortsätta spela fotboll. Han blev Manchester Uniteds meste målskytt någonsin, Englands meste målskytt någonsin. Han gjorde flest matcher för United, han gjorde flest matcher för England. Nu har han lämnat ifrån sig rekorden men hans status som en av de främsta i klubbens historia är evig.
Sir Bobby Charlton: Gentlemannen som är Uniteds främsta målskytt
Historien om München har också berättats i många sånger.
Muss sångbok [VI]: The Flowers of Manchester
Profiler
På hemsidan har vi skapat profiler på alla spelare som var med på planet samt för Sir Matt Busby och Jimmy Murphy.
- Sir Matt Busby
- Jimmy Murphy
- Geoff Bent
- Roger Byrne
- Eddie Colman
- Duncan Edwards
- Mark Jones
- David Pegg
- Tommy Taylor
- Billy Whelan
- Johnny Berry
- Jackie Blanchflower
- Sir Bobby Charlton
- Bill Foulkes
- Harry Gregg
- Kenny Morgans
- Albert Scanlon
- Dennis Viollet
- Ray Wood
The Flowers of Manchester
Eight great football stalwarts conceded victory,
Eight men will never play again who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester. Matt Busby’s boys were flying, returning from Belgrade,
This great United family, all masters of their trade,
The pilot of the aircraft, the skipper Captain Thain,
Three times they tried to take off and twice turned back again.The third time down the runaway disaster followed close,
There was slush upon that runaway and the aircraft never rose,
It ploughed into the marshy ground, it broke, it overturned,
And eight of the team were killed as the blazing wreckage burned.Roger Byrne and Tommy Taylor who were capped for England’s side,
And Ireland’s Billy Whelan and England’s Geoff Bent died,
Mark Jones and Eddie Colman, and David Pegg also,
They all lost their lives as it ploughed on through the snow.Big Duncan he went too, with an injury to his frame,
Johnny Berry and Jack Blanchflower will never play again,
The great Matt Busby lay there, the father of his team,
Three long months passed by before he saw his team again.
The trainer, coach and secretary, and a member of the crew,
Also eight sporting journalists who with United flew,
And one of them Big Swifty, who we will ne’er forget,
The finest English ‘keeper that ever graced the net.
Oh, England’s finest football team its record truly great,
Its proud successes mocked by a cruel turn of fate,
Eight men will never play again, who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.
I ursprungstexten var raden And Ireland’s brave Jack Blanchflower men det ändrades år 2020 för att uppmärksamma att även Johnny Berrys karriär avslutades i München (något som inte var klart då originalet skrevs).
De som överlevde
Idag minns vi de som dog men vi minns också de som överlevde. Det var 44 personer på planet, varav 21 överlevde. Men olyckan handlar också om de som inte var med på planet. Barn förlorade sina föräldrar, Mark Jones och Roger Byrnes fruar var gravida, och föräldrar förlorade sina barn. Vänner förlorade vänner och supportrar förlorade idoler.
Spelarna som överlevde olyckan har vi nu förlorat till evigheten. Managern Sir Matt Busby lämnade oss 1994, Johnny Berry senare samma år. Vi förlorade Jackie Blanchflower 1998, Dennis Viollet 1999, Ray Wood 2002, Albert Scanlon 2009, Kenny Morgans 2012, Bill Foulkes 2013 och Harry Gregg 2020, innan den sista överlevaren Sir Bobby Charlton lämnade oss 2023.
De som dog
Geoff Bent
Roger Byrne
Eddie Colman
Duncan Edwards
Mark Jones
David Pegg
Tommy Taylor
Billy Whelan
Walter Crickmer (sekreterare)
Tom Curry (tränare)
Bert Whalley (tränare)
Willie Satinoff (supporter)
Alf Clarke (journalist)
Don Davies (journalist)
George Follows (journalist)
Tom Jackson (journalist)
Archie Ledbrooke (journalist)
Henry Rose (journalist)
Frank Swift (journalist)
Eric Thompson (journalist)
Kenneth Rayment (pilot)
Bela Miklos (reseledare)
Tom Cable (flygvärd)
Vila i fred.
