På samma sätt som VM 1966 hänger kvar i det engelska medvetandet vägrar VM 1994 släppa sitt livtag om Sverige. Senast hade vi en dokumentär där Henke, Dahlin, Brolin & co hängde hemma hos spelevinken Jonas Thern och snackade gamla minnen med en mager Tommy Svensson. Häromdagen spelades det någon slags jippomatch som ”jubileum” och Aftonbladet har givit ut en ”VM-bronsbibel”!
Nationen vägrar släppa att vi slog stornationer som Ryssland, Saudiarabien, Rumänien (efter förlängning) och Bulgarien på vägen mot guldbronset.
Bloggen har dock inte heller glömt VM 1994 även om min nostalgi inte når samma höjder som för kanske tio år sedan. Kanske för att jag vill glömma att jag en gång var 16 bast. Men jag tänkte ändå att jag skulle tankeexperimentera lite och föreställa mig vilka av dagens Unitedspelare som härjat i Brasilien som skulle ha platsat, passat och påverkat i det blågula succélaget – och vilka svenskar de motsvarar.
Let’s do this.
Patrice Evra vs Roger Ljung
Vår lille grodätare har en helt annan snabbhet än Rogga, men frågan är om de inte är lika stora skojare båda två. Rogga spelade i Turkiet och blåste som agent Tobbe Linderoth när denne skulle resa dit och sajna för Galatasaray. Ljung > Evra enbart tack vare Ljungs förmåga att överleva halvlekar utan bårbärare i större utsträckning.
Adnan Januzaj vs Jesper Blomqvist.
”Jag vill berätta, jag kan väl göra’t, om en pojk som kan göra allting, han kom’ från Tavelsjö, han heter Jesper, Blommisqvist, Blommisqvist, Blommisqvist”. Det Blomqvist gjorde med en fotboll kommer Addie J att göra med ett tuggummi inom två år. Och då stoltserar Tavelsjös finest med en trippel i United.
Marouane Fellaini vs Klas Ingesson.
Klabbe skulle skratta sönder afrotanken på träningarna i Mechelen. Och springa sönder honom. Och raka av honom håret. Och vinna nickduellerna. Och vara allmänt bättre.
Javier Hernandez vs Henrik Larsson.
Den lilla ärtan mot Feyenoords finest är jämn på papperet. Hank the Tank hade lagkamrater som Reggie Blinker och Ulrich van Gobbel medan Javier Hernandez stoltserar med Ashley Young och Tom Cleverley. Henrik hade inte nått sina höjder än, medan risken/chansen finns att Ärtan redan har peakat i karriären. Javier alla dagar i veckan.
Robin van Persie vs Martin Dahlin.
De Vassa Armbågarnas och Skottfinternas Mästare mot En Man av det Arroganta Folket. Robbies skottfinter dock nästan i klass med Martins och jag tror till och med att RvP har bättre självförtroende än det Dahlin besatt den sommaren. Hur otroligt det än kan låta.
Wayne Rooney vs Tomas Brolin.
Brolin: Fri roll, orkar inte försvara, vill inte försvara, vill anfalla, anfaller, hamnar i världslaget. Rooney: Ingen fri roll, orkar försvara, försvarar fastän han inte vill, anfaller, gör mål, hamnar inte i världslaget. Brolin i EM och VM > Rooney i EM och VM förutom 2004. Den Rooney slår alla Rooney som spelat i mästerskapen de senaste tio åren. Snart ska han ha en testimonial som vi inte vet någonting om.
Phil Jones vs Magnus Erlingmark.
HÄR BLIR DET FAJT. Svensken som kom att personifiera funktionalitet och multitasking innan begreppen ens fanns i idrottsvärlden är inte den mest hyllade stjärnan från bronssommaren, men samtidigt är det inte många på jorden som om 20 år kommer att minnas att Phil Jones lirade i Brasilien. Jones erbjuder Erlingmark remi. Erlingmark accepterar.
David de Gea vs Lasse Eriksson.
Jag hoppas innerligt att vi får se DDG:s videodagbok om 20 år och jag utgår att den visar Sergio Ramos nakna rumpa precis som Lasses visade Micke Nilssons. DDG hade inte petat Ravelli med eftertankens kloka blekhet i närminnet, lika lite som Lasse gjorde, men att jämföra DDG med Ravelli är som att jämföra Mac med PC. Så innerligt orättvist.
Chris Smalling vs Teddy Lucic.
Christopher vs Teddy är en klockren jämförelse. Chris hade haft EXAKT samma impact på Sverige 1994 som Teddy hade haft på England 2014. Det vill säga ingen som helst. Teddy är en coolare prick och vinner.
Juan Mata vs Stefan Rehn.
The Perfect Man mot Televinken. 1-0 på en sanslös knockout till matadoren från Villafranca.
Shinji Kagawa – Anders Limpar.
Limpar fick 12 minuter i USA – Shinji for ut med huvudet före i Brasilien. Vem som skulle vinna en teknikbana? Ingen aning. Anders skulle dock vinna ”jag-är-mest-pretentiös-”fajten med sin Limpbar.
Fotnot: Daniel Welbeck – Antonio Valencia – Nani kvalade inte in till tävling. Danny för att det skulle ha varit orättvist – Valencia och Nani av samma skäl men ovänt om ni förstår.
* Har lite snabbt försökt räkna ut vilka avsparkstider vi har framför oss när Uniteds USA-turné går igång i slutet av månaden. Med reservation för felräkningar i skallen får jag det till följande kickofftider:
24 juli, 04.30: LA Galaxy.
26 juli, 22.00: Roma.
30 juli, 01: Internazionale.
2 augusti, 22.06: Real Madrid.

Ni som hänger med vet att jag hela tiden varit övertygad om Luke Shaws coming. Det har liksom aldrig varit några tvivel hos mig då allt pekat på detta faktum: Uniteds iver, Chelseas val att jaga Filipe, Büttners avsked, Evras sena ettårsförlängning …
Och nu är han här, kanske den finaste vänsterback England fått fram sedan den allt igenom svårälskade Ashley Cole cementerade sin plats i Arsenal för 14 år sedan. Luke Paul Hoare (Hoare?) Shaw är en typisk Manchester United-värvning. Inte för stor, ingen superstjärna, tonåring, gjort en succésäsong och spås en lysande framtid.
Han ligger lite före i karriären i jämförelse med sin företrädare på positionen i United. När Evra var 19 lirade han Serie B-fotboll med Monza – och platsade inte. Och han kostade inte italienarna 300 miljoner att lösa heller.
Med två stora – inte superstora, märk väl – transfers två dagar i rad har Mr. Ed:s status i Uniteds läger gått från persona non grata till ikon. Ungefär.
Shaw har enligt uppgift blivit ”lovad” en plats i startelvan, men han måste förstås leverera ändå. Lille Pat har nog inga planer på att sitta på bänken i 40 matcher och den konkurrensen är på gränsen till en ultimat situation för United. En ung, hungrig supertalang mot en gammal, mätt ex-superstar. Kan det bli bättre?
Fördelar med Lucky:

• Påminner om Evra i spelstilen. Snabb, offensiv, gillar väggspel, gillar dribblandet. Kan småningom bli ett målande hot i offensiven, á la Büttner.
• Potentialen är förstås enorm med tanke på hur han spelar (moget, som är ett tröttsamt uttryck skulle passa här, men jag hoppar det). Är han så här bra när han är 18 – hur bra är han inte då när han är 25?
• 19 år i juli innebär att han kan ha åtminstone tio år på den högsta nivån framför sig. Om det sen sker i United är inte hugget i sten, men som bekant brukar inte United sälja framgångsrika spelare i första taget. I alla fall inte engelsmän.
• Han är engelsman. Det är förstås den stora anledningen till att prislappen för en vänsterback som inte bevisat mer kan vara så hög. Hade vi snackat en 18-årig kongoles med samma register hade vi snackat kanske £1o-11 mille. Men samtidigt är det också viktigt i dagens fotboll att se till att man har så kallade home-grown-killar när det vankas Champions League-spel någon gång i framtiden igen.

Nackdelar med Lucky:

• 19 år i juli. Måttlig rutin från Premier League. Ingen rutin från en gigantisk klubb. Grejar han det? Har han skallen?
• Prislappen. Själv struntar jag fullkomligen i om han kostar 23 mille eller 34 mille nuförtiden och själva summan verkar lite diffus med add-ons and stuff. Men det finns en uppenbar risk att det kan kännas tungt att vara tidernas dyraste tonåring, samt en av de dyraste ytterbackarna (den dyraste?) i transferhistorien.
• Inte världens mest robusta i det fysiska spelet. Men det kommer ….
• … om inte annat för att han är back. Han kommer till Manchester United. Han kommer att gå sönder. Han kommer att få hänga på gymmet.

* När det gäller Herrera så skrev jag häromdagen en text om vår nye matador, så där tänker jag lämna den vinkeln. Men gårdagen var ändå intressant med tanke på hur Athletic Bilbao agerade i sociala medier. Dels med sitt på förmiddagen utdelade meddelande om att klubben nobbat Uniteds bud på 36 miljoner euro. Och dels när klubbens officiella twitterkonto la till den här tweeten som favorit:

Känns aningen oprofessionellt, men samtidigt – sett helt objektivt – uppfriskande om vi nu ska sätta ribban där. Givetvis raderades den favoriten inom några minuter, men om klubbar ska köra i den här stilen så är jag på. Men då ska det vara ge och ta.
Det märkliga i kråksången var förstås att Herrera blev klar för United bara några timmar efter det nobbade budet. Men det hade förstås att göra med att baskerna ville göra en markering igen och ”tvinga” United och Herrera att aktivera utköpsklausulen och därmed ge Bilbao möjligheten att säga att ”vi ville inte sälja, vi är ingen säljarklubb egentligen blablabla”. Och så fick han pröjsa utköpet själv på något sätt. Gissningsvis via lönen eftersom han sitter på mindre än hälften av vad Ashley Young drar in per vecka.
* Antonio Valencia och hans Ecuador spelade en förfärlig fotboll under VM. Antonio var lika bedrövlig som under sin säsong i United, som helt naturligt gav honom en löneförhöjning.
Hans stats i Brasilien:
1 skapad målchans.
1 av 4 lyckade utmaningar.
0 skott på mål.
14 av 26 vunna nickdueller.
9 frisparkar emot – 2 med.
Och det här är lagkaptenen i Ecuador, som ska göra’t. Inte ens i defensiven, som ska vara en av hans styrkor nuförtiden, utmärkte han sig positivt:
0 tacklingar, 0 brytningar, runt 7:a-8:a i laget i bollåtertagningar varje match.
1 rött kort.
* Nani då? Ja, han var också sig lik med höga toppar följda av Grand Canyon-dalar. Han skapade i alla fall fem målchanser, lyckades med 8 av 12 utmaningar och brassade iväg 12 avslut mot mål varav 4 träffade.
* I och med både Herrera och Shaw i hamn har Ed nu köpt fyra av de sex dyraste spelarna i Manchester Uniteds historia. Topp 10 ser ut ungefär så här, give or take:
1) Mata, 2) Berba, 3) Rio, 4) Herrera och Shaw i ungefär samma bracket, 6) Fellaini, 7) La Brujita, 8) Rooney, 9) Anderson (!), 10) RvP.
Apropå Herrera skriver Guillem Balague så här i dag:
His best position is probably at number ten just behind the main striker.
Wayne Rooney fattar inte vad som händer.
* Om Luke är glad över att tjäna över en mille i vecka? Yep.
”I am thrilled and excited to be joining Manchester United. I have been at Southampton since I was eight years old and I would like to thank them and the fans for everything they have done for me.  I want to continue to progress my career and joining United is the ideal place for me to do that. I am looking forward to this new chapter in my life and also looking forward to learning from the world-class players and management at the club.”
* Här berättar Lucky Luke att Victor Moses är svårare att möta än Eden Hazard. Och att Phil Jagielka är den roligaste person han någonsin träffat.

* Rubriken?
Min frus första reaktion efter att ha sett pojken for the first time i dag. That’s one way of looking at it. Frågan är dock om han ser äldre ut än Ander. Jag tycker det.

 
Åh, alla dessa 90-talister. Ska bli skönt när nollnollorna slår igenom. Då är jag helt chanslös på åldern.
 
 

Ander Herrera.
En Anders utan s.
För 300 miljoner. Ingenting är klart förrän det är klart, men när så många pålitliga reportrar samstämmigt är överens (till och med Ogden gav med sig i dag) har jag svårt att se ens United misslyckas med 68 dagar kvar tills fönstret shuttar.
Tre av de sex dyraste köpen i Manchester Uniteds historia har skett under Ed Woodwards övervakande ögon. Hur vi ska förhålla oss till det faktumet vet jag inte riktigt än, så jag nöjer mig med att konstatera att det är så det är.
Nu ska vi se hur vi ska förhålla oss till spelaren Ander Herrera som så sent som 5 maj i år sa:  ‘I have already made it clear, I do not want to leave Athletic and I won’t. We have a great team and worked really hard to get where we are. This is where I belong”. Spanjoren – eller baskern om man vill vara sån – är 24 bast (25 i augusti), lirade OS i London och slapp skammen i Brasilien nyligen. Han kirrade 5+5 på 33 ligamatcher senaste säsongen vilket är typ 50 poäng mer än Uniteds samlade mittfältsuppställning.
Han är så klart bättre än allt annat United har centralt. Han skulle kunna spela ensam på vårt mittfält och ändå förbättra det.
Vad är grabben då mer specifikt duktig på? Jo, det ska jag berätta för er. Jag behöver dock lite assistans av diverse experter då jag kan dra mig till minnes att ha sett honom spela max tre-fyra gånger. Min egen erfarenhet är att det är en energisk spelare med en otrolig förmåga att fälla ut sina Gadgetben och sno bollen av motståndare. Det räcker dock inte långt för att skapa en världskarriär på, men Ander har även följande spetsegenskaper av det jag googlat mig fram till (och lagt till själv kanske):

• Han liknar Iniesta i sin spelstil. (Bara det är värt en övergångssumma på 200 mille)
• Han har öga för mål och för medspelare som har näsa för detsamma. (Värdering: 5000 miljarder för en mittfältare i United)
• Han är teknisk. (Då konkurrerar han ut Ando)
• Han har bra driv med bollen (Här skulle vi behöva en utmaning mot Ando).
• Han kan diktera tempot i matcher. (Minns ni någon mittfältare i United, som kanske spelade väldigt länge i klubben, som kunde samma sak?)
• Han ser ut att vara 12 år gammal, vilket kan ge omedveten underskattning från motståndet. (Värvar vi Robben får vi ett åldersspektra på 12-49)

Finemang, va?
En sådan spelare låter som en gudagåva till Manchester United och gör det än mer obegripligt att han tagit ett år att införskaffa. Men precis som alla andra har han svagheter. Herrera sägs inte vara ett fysiskt praktexemplar – vilket kanske endast 12 90-minutare under säsongen vittnar om – och han är inte världens bästa i defensiven. Och så har han aldrig spelat i Premier League. Men som sagt: I jämförelse med dagens alternativ är han en enorm förstärkning och trots att han redan är 25 bast lär det finns potentialutrymme som räcker till. När jag sett honom har han aldrig dominerat, men han har nästan alltid stuckit ut med flera av de attribut jag nämnde ovan. Jag är helt övertygad om att det finns chansen att vi har en juvel i honom, och att både DDG och Mata är på plats försämrar inte chanserna att få honom att trivas.
Men var ska pojken passa in? Det är ju ganska givet att United förklarat för Anders utan S var dom ser honom på planen och i vilket spelsystem. Men vi har inte hört någonting än utan kan bara gissa.
Ska vi lita på att LvG använder sig av sitt kära 4-3-3 så kan vi se Herrera, ja var? Knappast som en defensivt jagande Carrick-wannabe. Knappast som en #10, men någonstans däremellan. Här känns hans i VM aktuella 5-3-2 kanske mer passande, sett till tillgänliga spelare. Med Mata, Herrera, Rooney, RvP i fyra av de offensiva rollerna och en städgubbe bakom på mitten. Carrick? Nej, någon vassare måste finnas out there. Det känns i alla fall som att 5-3-2 är det enda alternativet om LvG vill ha med Rooney, Mata och RvP samtidigt på planen.
Tänkbar 11:

DDG

Rafa – Smalling – Jones – Evans – Shaw

NY – Mata – Herrera

Rooney – RvP

Eller inte. Jag är inte helt säker på att LvG så snabbt klarar av att implementera en 3-innerbackslinje i United, så 4-3-3 känns som ett säkrare kort. Dock lär Rooney vara den som helst vill se 5-3-2 om han själv inte vill flyttas tillbaka till en mer renodlad mittfältsroll. Januzaj då? För honom spelar det knappast någon roll vilken taktik den holländske bohemen använder – han passar i allt. Däremot kan afrotankens agent börja ringa Turkiet och Frankrike och höra om några mittenlag där är intresserade av en afrotank.

För i Manchester lär det bli bänk eller läktare för Moyes gunstling.

* Och så har #RioFerdy5 valt att flytta tillbaka till London. Känns så jävla ovärdigt att se honom i QPR med Redknapp som manager.
* Luke Shaw?
Som jag skrivit tidigare finns det inte i min föreställningsvärld att han inte spelar för Manchester United i höst. Det gör han. Tummis.
* OCH ALEXANDER BÜTTNER ÄR INTE EN MANCHESTER UNITED-SPELARE LÄNGRE.
Det har ju du och jag vetat i flera år, eller hur?

 
* England spelade utan Danny Welbeck och byter in en skapligt motiverad Wayne Rooney och gör inga mål. Jag lägger ihop 1 och 1 och får det till 1+1.
* Uruguay vann som väntat i Prandellis sista match. Lika väntat var att den där gjorde det där. Karl’n är inte riktigt riktig.
 

Antony and the Johnsons har gjort ett par av mina favoritplattor i min skivsamling. Men det är några år sedan Antony och hans polare spottade ur sig något riktigt bra. De senaste skivorna har varit mediokra, på gränsen till dåliga.
En annan Antony, fast med latinamerikansk stavning, har samma formkurva. Ecuadors lagkapten har inte varit en högklassig, med Manchester United-måttstocken uppfälld, yttermittfältare på flera år. Ändå belönas han – precis som sångar-Antony – med nya chanser. I dag meddelade Antonio Valencias arbetsgivare att man valt att förlänga hans kontrakt till och med 2018.
Det är obegripligt och logiskt i ett och samma paket.
Obegripligt för att han varit bedrövlig i flera år – logiskt eftersom han varit i United i flera år och är en kulturbärare. Det finns många som använder hans arbetsförmåga, hans fysik och rutin från att spela högerback som argument för att försvara hans fortsatta varande i United. Jag är inte en av dessa personer. Jag anser att han inte duger som högerback heller. Men jag är inte dummare än att jag ser hans duglighet som truppspelare, cover, ersättare, andra- eller tredjeval. Det är där Antonio version 2014 hör hemma. Aldrig i en startelva om det nu är ett Manchester United som siktar högre än sjundeplatser vi pratar om.
Oavsett om han ses som en wing back i ett 5-3-2 eller inte kan jag inte för mitt liv se Antonio Valencia få en ”nytändning” som 29-åring och på något sätt hitta sitt 27-åriga jag. Det skulle vara en större överraskning för mig än om David Moyes tog över United igen i höst.
Men upphetsningen från min sida över den här sajningen är i paritet med adrenalinpåslaget som kom när Nani förlängde i höstas. Han får gärna motbevisa mig, Tony, men jag tror inte på honom längre. Han gör inte mål, han spelar inte fram till mål, han kan inte slå inlägg, han kommer inte förbi sin vänsterback. Då är han tämligen överflödig som högerytter.
Kanske kan han prova att byta tröjnummer igen?
* När England nu är väck och Southampton har hämtat in bröderna Koeman som tränare kan jag faktiskt se Luke Shaw bli klar kommande vecka. Det lär i alla fall inte dröja länge och jag tar Daley Blind med ett litermått av salt.
* Sicket lyckat VM det blev för killar som Phil Jones, Chris Smalling, Tom Cleverley och Michael Carrick. Exakt noll procent behöver Jones och Smalling skämmas och både Cleverley och Carrick mår nog några procent bättre i dag än om de hade varit på plats i Brasilien.
Detsamma appliceras på både Juan Mata och DDG.
När det gäller Welbeck och Rooney, som båda spelade från start mot Italien och Uruguay, är det lite annat. Rooney blir givetvis scapegoat i England trots att han fortfarande är lagets bäste spelare. Så vrickat är det. Lika vrickat som att påstå att han aldrig kommer att räknas som en ”true great” i landslaget. Då har man tämligen höga krav på sina true greats i ö-riket.
Angående Welbeck: Han är fortfarande ingen kantspelare. Han är en anfallare. Framförallt är han en Manchesterpojke.
* Fascinerande att se skillnaden mellan Belgiens VM-trupper 1994 och 2014. För 20 år sedan var två spelare utlandsproffs. I år är tre spelare inhemskt spelande.

 

 
* Tom Cleverleys dotter heter Heaven. Fast baklänges.
 
 

No signings yet – så klart – och ska vi titta till historien lär det inte ske några innan VM är slut. Under mästerskapsår brukar det dröja tills juli-augusti innan de åtminstone på papperet lite tyngre namnen trillar in. Det enda undantaget under 2000-talet är Shinji Kagawa som kom 22 juni under EM 2012 – fast som ni kanske alla känner till så representerar inte heller Kagawa ett europeiskt land i fotbollssammanhang.
Det finns ingen som helst anledning att tro att Edward kan gå in och ändra denna trend. Även om han skulle behöva göra det.
2000-talets tunga värvningar och datumen då de blev klara:
2000: Inga.
2001: RvN 23 april, Verón 30 juni.
2002 (VM): Rio 21 juli.
2003: Ingen.
2004 (EM): Rooney 31 augusti.
2005: Edwin 10 juni.
2006 (VM): Carrick 31 juli.
2007: Nani och Ando 6 juni, Hargreaves 1 juli, Tevez 10 augusti.
2008 (EM): Berbatov 1 september.
2009: Valencia 30 juni.
2010 (VM): Både Hernandez och Smalling innan säsongsavslut.
2011: Jones 13 juni, DDG 29 juni.
2012 (EM): Shinji 22 juni, RvP 17 augusti.
2013: Fellaini 31 augusti.
* Vermaelenryktena ger sig inte. Å andra sidan finns det dussintalts exempel de senaste åren på lirare som varit ”klara” för United utan att bli klara.
Förstår inte hur United resonerar här, men det skulle inte förvåna mig om det blir en affär. Mittbackar är inte trädväxande och de där 2 miljarderna i transferbörsen det snackas om kan nog i verkligheten visa sig vara en tiondel.
* VM:s höjdpunkt hittills, förutom vår nye kaptens monsternick, är förstås när Wilson Palacios fick syna det röda.

Så det blev alltså inga inköp innan VM kickar igång. Förvåningen hos Unitedfansen går nästan att alstra energi nog ur för att resa i tiden med ett rymdskepp. Eller inte. Så här ser det ut, verkligheten är är för att stanna. Vi har ägare som egentligen inte bryr sig om vi kommer etta eller fyra (CL-spel är pengar oavsett), vi har bytt tränare och därmed transfermål och vi har en rekryterare som inte har en aning om hur han ska sköta sitt arbete.
Då blir det så här.
Men är det anledning att vara oroliga? På riktigt? Kanske inte än, det är fortfarande bara mitten av juni och två månader kvar tills säsongen börjar. Men det underlättar inte för vare sig nyförvärven eller fansen att ingenting blivit klart mer än under kolumnen Transfers out/retired/released. Hade det varit för några år sedan hade jag tagit det som ett gott tecken att ingenting verkade vara i görningen, det var så United ofta fungerade förr. Ingenting läckte och plötsligt var en spelare sajnad, just like that. Så ser det inte ut i dag. I dag läcker allt och ingenting blir klart.
Andra klubbar köper spelare: Liverpool har plockat in Lambert och Emre Can och Alberto Moreno lär vara på ingång. Chelsea har snart rott Costa i hamn och mycket pekar på att Courtouis plockas hem och att Fabregas väljer London igen. Men United, som really, really behöver minst en kvartett startspelare gör nothing officiellt. Än.
Jag är dock fortfarande övertygad om att Luke Shaw blir klar. Men i övrigt har jag ingen som helst övertygelse om att några supertalanger eller superstjärnor tuffar iväg med Carrington som mål för sin nästa arbetsplats. Några tyska spelare lär knappast komma, ingen Fabregas och inte ens Coentrao nämns längre. Förra sommaren hade vi förhoppningar om att Mr. Ed jobbade stenhårt – och kunnigt – i kulisserna, men vaknade till en verklighet där så absolut inte var fallet. En verklighet där United i stället kastade bort 50 miljoner för mycket på en spelare som inte ens borde vara bänkspelare i klubben. Ingenting tyder på att han den här sommaren ska förstå bättre hur förhandlingar går till. Samtidigt är det här också Mr. Eds sista chans att visa sig på styva linan. Inte ens hans polare i Glazyrfamiljen kan komma att acceptera ett nytt fiaskofönster och en efterföljande ligaplacering utanför topp 4. Då blir det knappast några snyftande relationssamtal med cheferna för Mr. Ed, då blir det utdragna naglar och avskurna fingrar hemskickade till the missus från brutala och besvikna jänkaraffärsmän.
Nederländerna kan tidigast åka ur VM 23 juni, vilket följaktligen skulle betyda att LvG kom till jobbet runt 1 juli. Går de vidare till åttondelen, vilket i mina ögon är 70-30 i kampen om andraplatsen med Chile, dröjer det en vecka till. Och med tanke på att Uniteds första träningsmatch spelas 23 juli saknas i så fall utrymme för LvG att piska Mr. Ed till inköp. Skulle holländarna skrälla och nå finalen hinner den avgående förbundskaptenen knappt till USA innan det drar igång. Det ultimata vore att ha samtliga lirare klara till försäsongen, eller åtminstone ett par veckor innan ligapremiären, men det förväntar jag mig inte. Det känns tyvärr helt orimligt även om LvG lämnat önskelistan för flera veckor sedan. Och då finns det ursäkter redo om inledningen av ligan skulle knacka. Det är kanske så Mr. Ed resonerar: Ju senare jag köper spelare, desto bättre ursäkter finns det om inte allt klaffar.
Det märkliga i kråksången är också att Mr. Ed inte ens lyckats sälja något av dököttet ur nuvarande spelarstall. Kan man vara usel BÅDE på att köpa och sälja? Ja, det kan man nog, trots att man sitter på en av klubblagsfotbollens viktigaste poster.
Jag gissar lite cyniskt att Shaw blir det enda namnet som får det att vattnas i munnen på oss. Men köper han Vidal och Sanchez innan söndag är allt förlåtet.