Antony and the Johnsons har gjort ett par av mina favoritplattor i min skivsamling. Men det är några år sedan Antony och hans polare spottade ur sig något riktigt bra. De senaste skivorna har varit mediokra, på gränsen till dåliga.
En annan Antony, fast med latinamerikansk stavning, har samma formkurva. Ecuadors lagkapten har inte varit en högklassig, med Manchester United-måttstocken uppfälld, yttermittfältare på flera år. Ändå belönas han – precis som sångar-Antony – med nya chanser. I dag meddelade Antonio Valencias arbetsgivare att man valt att förlänga hans kontrakt till och med 2018.
Det är obegripligt och logiskt i ett och samma paket.
Obegripligt för att han varit bedrövlig i flera år – logiskt eftersom han varit i United i flera år och är en kulturbärare. Det finns många som använder hans arbetsförmåga, hans fysik och rutin från att spela högerback som argument för att försvara hans fortsatta varande i United. Jag är inte en av dessa personer. Jag anser att han inte duger som högerback heller. Men jag är inte dummare än att jag ser hans duglighet som truppspelare, cover, ersättare, andra- eller tredjeval. Det är där Antonio version 2014 hör hemma. Aldrig i en startelva om det nu är ett Manchester United som siktar högre än sjundeplatser vi pratar om.
Oavsett om han ses som en wing back i ett 5-3-2 eller inte kan jag inte för mitt liv se Antonio Valencia fÃ¥ en “nytändning” som 29-Ã¥ring och pÃ¥ nÃ¥got sätt hitta sitt 27-Ã¥riga jag. Det skulle vara en större överraskning för mig än om David Moyes tog över United igen i höst.
Men upphetsningen från min sida över den här sajningen är i paritet med adrenalinpåslaget som kom när Nani förlängde i höstas. Han får gärna motbevisa mig, Tony, men jag tror inte på honom längre. Han gör inte mål, han spelar inte fram till mål, han kan inte slå inlägg, han kommer inte förbi sin vänsterback. Då är han tämligen överflödig som högerytter.
Kanske kan han prova att byta tröjnummer igen?
* När England nu är väck och Southampton har hämtat in bröderna Koeman som tränare kan jag faktiskt se Luke Shaw bli klar kommande vecka. Det lär i alla fall inte dröja länge och jag tar Daley Blind med ett litermått av salt.
* Sicket lyckat VM det blev för killar som Phil Jones, Chris Smalling, Tom Cleverley och Michael Carrick. Exakt noll procent behöver Jones och Smalling skämmas och både Cleverley och Carrick mår nog några procent bättre i dag än om de hade varit på plats i Brasilien.
Detsamma appliceras på både Juan Mata och DDG.
När det gäller Welbeck och Rooney, som bÃ¥da spelade frÃ¥n start mot Italien och Uruguay, är det lite annat. Rooney blir givetvis scapegoat i England trots att han fortfarande är lagets bäste spelare. SÃ¥ vrickat är det. Lika vrickat som att pÃ¥stÃ¥ att han aldrig kommer att räknas som en “true great” i landslaget. DÃ¥ har man tämligen höga krav pÃ¥ sina true greats i ö-riket.
Angående Welbeck: Han är fortfarande ingen kantspelare. Han är en anfallare. Framförallt är han en Manchesterpojke.
* Fascinerande att se skillnaden mellan Belgiens VM-trupper 1994 och 2014. För 20 år sedan var två spelare utlandsproffs. I år är tre spelare inhemskt spelande.
* Tom Cleverleys dotter heter Heaven. Fast baklänges.
