20 ligatitlar betyder ingenting.
Inga inköp – inga sålda. Means nothing.
Fergie väck – Moyes in. Nej, inte det heller.
Det enda som är viktigt just i detta nu är spelarna som finns i Manchester United. Och vi fans. Utan fans – inga världsspelare. Utan spelare – inga världsfans. Simple as that.
Med ynka fyra dagar att uthärda innan kickoff tar bloggen en titt på spelarstallet och ställer krav som kan ställas på spelare i Manchester United.
Ingen pardon.
1) David De Gea.
Säsongens målvakt enligt medspelarna. He’s come a long way sedan första säsongens jättesågningar från den brittiska, inskränkta pressen och är vid 22 års ålder etablerad som Uniteds yngste förstekeeper på väldigt länge. Oortodox (minns hans benparad i Madrid), enastående reflexer, bättre med boll än flera medspelare. Det enda jag är orolig för är den dag han bestämmer sig för att flytta hem till Spanien. Vi får hålla tummarna för att det dröjer åtminstone ett decennium till för då har vi garanterat haft världens främste under många år i vårt lag.
Krav:  Behåll förstapositionen (inte så svårt, jag vet). Peta åtminstone Reina och Valdes i Spanien. Bo kvar i Manchester.

2) Rafael da Silva.
Den spelare som utvecklades allra mest förra säsongen, tillsammans med DDG, och han är nu definitivt topp 3 av ligans främsta ytterbackar. Har fått order om att stand off lite oftare, har fått lite bättre fotbollsskalle överlag och är dessutom ännu farligare i offensiven. Given i startelvan när det vankas stormatcher.
Krav:  Fortsätt utvecklingen och bli inröstad i Årets lag i vår. Det är de förväntningar du byggde upp i och med fjolårssäsongen. Och skulle det bli ett möte med Ronaldo igen förväntar jag mig att du inte blir avklädd överhuvudtaget. Sälj glaskroppen som du råkade få på dig i söndags.
 
3) Patrice Evra.
Hans företrädare (Gabby Heinze har jag förträngt) kallades Mr. Reliable. Det är precis raka motsatsen som varit Evras problem de senaste åren. Han har inte lyckats hålla en hög jämn standard utan bara varit suverän vissa matcher för att i många andra se helt vissen och förvirrad ut. Försäsongen har i alla fall sett mer bra än dålig ut och förhoppningsvis har han känt att Baines-ryktena är än starkare sedan Moyes anslöt. Har ett utgående kontrakt som jag kan tänka mig att han vill spela till sig en förlängning av.
Krav: Fortsätt stoppa förfallet, ta inte din plats för given trots att den i nuläget är det. Försök att få Büttner att förstå att han inte är 13 längre.
 

4) Phil Jones.
Fick 3 getingar i Expressens ligabilaga häromdagen med kommentaren ”får inte till det riktigt i United”. Alexander Büttner fick också 3 getingar och att de här grabbarna skulle vara på samma nivå är inte bara en skymf mot getingarna utan även mot Phil Jones. Det här är Uniteds kapten om fem år, om det råder inga som helst tvivel i min skalle. När Vidic, Evra, Giggs, Rio, Carrick och RvP är borta är det här klippan laget ska luta sig emot. Men då gäller det att skynda sig till en egen position. Utvecklingen kan bara inte må bra av att under flera säsonger härja på tre olika platser i laget. Fergie har ju klargjort att han såg Jones framtid på mittbacken, nu är det upp till Moyes att köpa innermittfältare så vi slipper se Philip där. Det lär bli en hel del skadeöppningar centralt längre bak.
Krav:  Bli Duncan Edwards version 2.0. Försök ha ett nollställt ansikte i alla situationer. Sparka inte sönder RvP på någon träning.
 
5) Rio Ferdinand.
Är han given kommande säsong? Moyes kan i alla fall inte klaga på valmöjligheterna och kommer troligen att köra sitt åttonde mittbackspar på lördag med Rio och Vida. Men håller de fortfarande på den här nivån? Börjar åldern ta ut sin rätt?
Nope. Rio-Vida är fortfarande ligans bästa mittbackspar, precis som de var kanske världens bästa 2008.
Krav: Utbilda dina efterträdare. Bli bara några procent sämre än tidigare. Sluta vara så tråkig på twitter. Lägg ner #5-kepsarna. Act 35.
 
6) Jonny Evans.
Otroligt att Jonathan bara är 25 bast. Kommande säsong tar han plats på topp 100-listan över de spelare med flest matcher i United, och det under samma era som Rio Ferdinand och Nemanja Vidic har funnits i klubben. För några säsonger var han några fans hackkyckling nummer ett, nu är han på gränsen till en ordinarie plats. Lagets kanske passningsskickligaste mittback.
Krav: Fortsätt att pressa Vidic och Rio, fortsätt att försöka hålla Jones och Smalling bakom dig. Det är inte dags att bli tongivande än, det blir du först när både Rio och Vida är borta, men det skadar inte att ta ett kliv till. Och ragga inte på fler MUTV-presentatörer, du är gift med en av dem nu. Det får räcka.
 
8) Anderson.
Att efter sex år som professionell fotbollsspelare i en av världens största klubbar plötsligt komma på att han måste tänka på vad han käkar är ju … ja, helt obegripligt. Att han fortfarande är kvar i den här klubben måste hänga åtminstone till en viss del på att han är så omtyckt i omklädningsrummet. Hur sjukt det än kan låta. För en spelare som inte gör mer än en handfull 90-minutersinsatser på flera säsonger för att han inte har orken till det ska inte kunna överleva på den nivån.
Krav:  Om du inte blir såld, vilket ju verkar vara en omöjlighet, så finns det bara ett alternativ: Bli så bra som vi en gång trodde att du skulle bli. Det är en utopi, jag vet, men vid 25 års ålder är det dags att bestämma sig.
 
10) Wayne Rooney.
(Nike-athlete)
 
11) Ryan Giggs.
Den gamle kulturbäraren nummer 1, svägerskedrömmen, har ingenting kvar att bevisa längre. Det har han inte haft sedan våren 1999. Att han fortfarande sparkar boll på den här nivån är ingenting annat än en saga. Det är inte någon liga som tar hänsyn till att benen inte pinnar på lika snabbt som tidigare, snarare tvärtom.
Krav: På planen? Inga. Utanför? Förbered dig på allra bästa sätt för det jobb som för alltid kommer att vänta på dig. Sluta knulla runt.
 

12) Chris Smalling.
Efter en oväntat framgångsrik första säsong har kurvan planat ut och nästan börjat gå lite nedåt för Christopher. Tycker att han står för märkliga och ödesdigra felbeslut åtminstone en gång per match – minns studsen över hans skalle mot Wigan senast – nuförtiden. Skador och högerbacksroll har så klart gjort att hans utveckling inte gått lika snabbt som vi trott och hoppats, men
Krav: Se och lär av dina äldre, mindre misstagsberoende, mittbackskollegor.
 
13) Anders Lindegaard.
Det har oundvikligt nog gått åt fel håll för dansken och på honom själv låter det inte som att han är någon som gillar att nöta bänk. Fick veta the hard way vad det kan betyda att göra en taskig insats i United då han var petad i typ ett halvår efter Reading-matchen i december.
Krav: Var pålitlig när du väl får chansen. Försök inte fuska till dig en plats i startelvan genom att förgifta DDG. Var skandinavisk och gnäll inte.
 
14) Javier Hernandez.
Redan innan första säsongen var avklarad började ryktena om en flytt omgärda Javier. Nu går han in i sin fjärde säsong som Unitedstriker och han gör det helt utan minuter på försäsongen vilket inte gynnar hans utsikter till en first team spot. Närmar sig eventuellt en punkt i karriären där han känner att han vill starta varje vecka och det lär han inte få göra i den klubb han är i just nu. Snittar ändå 40 framträdanden per säsong.
Krav: Borra ner huvudet och var lika bra som du brukar när du väl får chansen. Utveckla gärna spelet utanför straffområdet på samma sätt som du gjorde förra säsongen, då kan du nog dessutom få fler starter. Prisa Gud.
 

15) Nemanja Vidic.
Kaptenen känns, helt naturligt, inte på samma nivå som innan knäskadan mot Basel. Men då ska vi minnas att den nivån var så pass hög att den han är på nu räcker gott och väl för att vara given i Uniteds startelva. Den stora frågan jag har är hur hans knä verkligen mår och hur mycket det påverkar honom kommande säsong. Ska vi säga att det blir 10 matcher färre än det skulle ha blivit om det aldrig pajat?
Krav: Led ditt lag till en titel. Gärna PL eller CL, men jag kan nöja mig med FA-cupen om det kniper.
 
16) Michael Carrick.
Truppens ende innermittfältare av yppersta klass måste känna sig rätt ensam där centralt. Längtan efter en ny Scholes in his prime måste vara enorm hos vår favorit-Geordie, men det ser snarare ut som att han i stället blir helt utan polare framför backlinjen. Och lika bra kanske det är.
Krav: Håll samma nivå som 12/13. Det lär behövas.
 
17) Nani.
Inledde sin karriär i United med tre kassa säsonger, fortsatte med ett par hyfsade för att sen gå tillbaka och vara dålig igen. Maken till upp-och-ned-spelare har vi inte sett i United de senaste 20 åren, i alla fall inte någon som stannat så länge. Har trots sina dippar bibehållit poänggörandet och har bidragit med lika många assists i Premier League som Dirty Dennis Bergkamp. I sina bästa stunder Uniteds främste ytter.
Krav: Gör poäng.
 
18) Ashley Young.
Det är nästan så att jag svär och går på muggen när Young får bollen i en omställningsfas. Jag vet att det omöjligen kan hända något vettigt i anfallsväg. Så var känslan de gånger han väl var hel och på planen förra säsongen. Har väl gjort max en handfull kanoninsatser i United och ingen av dessa kom förra säsongen. Inte nog med att han är dålig och går sönder ofta – han är den ende som regelbundet filmar och dessutom gör det på ett vidrigt uppenbart sätt.
Krav: Visa varför Manchester United ska behålla dig. Jag vet att det kan vara svårt, men vi gör dig inte till mångmiljonär för att bara se dig vara bedrövlig och studsa omkull i straffområdet och däromkring. Skärp dig, and I mean that.
 
19) Daniel Welbeck.
Det finns en anledning till att Rio Ferdinand svarade hans namn på frågan vem han skulle köpa om han var manager för ett annat lag än United. Jag är svag för egna produkter som går hela vägen till en (hyfsat) ordinarie plats i A-elvan och Welbeck är inget undantag. Arbetar alltid stenhårt, har en fantastisk teknik som han dessutom kryddar med tricks där han faller på ett oefterhärmligt sätt och – vilket inte ska glömmas – hela sitt hjärta i klubben. Han är ett spelande fan. Det ska United aldrig vara utan.
Krav:  Gör fler mål. That’s it. Annars är jag nöjd med att leva min dröm genom dig.
 
20) Robin van Persie.
Bäst.
Krav: Minst 30 mål i ligan.
 
23) Tom Cleverley. 
Jag minns att jag skrev redan inför förra säsongen att den skulle bli oerhört viktig för The Brand. Det blev den ju på ett sätt också eftersom han blev pappa under den. Det faktumet bidrog han förhoppningsvis till hälften av, men att påstå att han var så vidare värst delaktig i Uniteds titel är att ta i lite. Fortfarande lite för anonym, för lite end product, för försiktig. Har ju egentligen precis det en modern mittfältare av i dag behöver: blicken, snabbheten i tanke och fot och förstår vikten av one-touch-fotboll.
Krav: Förbättra defensiven, förbättra offensiven, lär dig skjuta annat än bredsidor.
 
24) Darren Fletcher.
(Nope, jag vill inte skriva någonting förväntansfullt om denne man förrän jag ser honom på en plan, spelande i #24 igen.
 
25) Antonio Valencia.
Det här tröjbytet förbryllar mig fortfarande, men jag ska försöka släppa det. Om han nu själv tror att det sitter i tröjan är jag dock aningen orolig. Vi har ju sett vad han kan, vilket gör hans 12/13 så innerligt sorgligt. Men jag tror tyvärr att vi aldrig mer får se våren-2012-versionen av Tony igen. Har inte heller fått någon rolig start på säsongen med tanke på hans goda vän Chucho Benitez död.
Krav:  Bli bra igen den här säsongen. Annars finns inga som helst ursäkter och kommande säsong blir den sista han gör. Och han minns som en flopp.
 

26) Shinji Kagawa.
Den spelare jag har absolut högst förväntningar på. Och krav. Är han inte helt makalöst suverän kommande säsong kan jag bli så besviken att jag inte ens överväger att försöka leta upp min tappade Kagawa-knapp. Men då hänger en stor del av ansvaret på David Moyes som bara måste spela honom som släpande anfallare. Han hör inte hemma på en kant. Fact. Nu när Scholes lagt av är det Kagawa som får ta över rollen som ”bäst på träningarna”. Nu gäller det att regelbundet var det även när det är match.
Krav: Spela alla viktiga matcher från start, övertala Moyes om var du ska spela, bidra med tvåsiffrigt både i mål- och assistkolumnen. Ta dig in i Årets lag. Röstas fram som Säsongens spelare åtminstone av Unitedfansen.
 
28) Alex Büttner.
En lirare som bör utvecklas den här säsongen, när allt nytt inte är nytt längre. Det borde dessutom vara omöjligt och olagligt att inte göra det i den omgivningen i den åldern. Men det är fullkomligt osannolikt att Büttner en dag ska bli given som startspelare i United. Can’t see that.
Krav:  Inga som helst.
 
29) Wilfried Zaha. 
Försäsongen har visat vilken oslipad jeppe det här är. Har tricks som Valencia bara kan drömma om, men också lite Ashley Young-falla-lätt-för-att-jag-är-lätt-tendenser som måste raderas ut.
Krav:  Inga jättesådana, men vi ska nog kunna begära ett gäng mål och ett gäng assists av dig. Byt filter på Instagram.
 

44) Adnan Januzaj. 
Den här killen kan bli vår näste superstjärna, om det råder inga som helst tvivel. Han har touchen, han har blicken, han har tricksen. Jag kan inte låta bli att tänka på Iniesta när jag ser Januzaj. Båda utstrålar samma sköna, oskyldiga arrogans, som säger till motståndaren ”ta bollen, ta den då om du kan, aldrig du grejar det”. På fullaste allvar tror jag att den här killen kan vara ordinarie innan säsongen är över. Får nästan rysningar när jag skriver det.
Krav: Få mig att kasta mig upp ur tv-fåtöljen och vråla av upphetsning åtminstone fem gånger i höst. Skaffa skäggväxt.
 
Fotnot: Det är killarna ovan jag förväntar mig (hoppas i Fletchers fall) får speltid i PL. 

2-0, första ”titeln” i hamn och job done.
Men det enda som rörde om min skalle sista 20 minuterna av en rätt sömning tillställning var varför Antonio Valencia har valt att återgå till #25 på tröjan.
Det finns egentligen bara en vettig förklaring, vilket är den officiella: Han har begärt att få den igen. Men det ställer ju också frågan hur det är ställt i skallen på vår Tony. Är han så pass vidskeplig att han tror att det hjälper att byta tröja? Har han inte mentaliteten att fixa något så enkelt som ett tröjnummer, som dessutom är nersolkat av Michael Owen under flera år? Och om Alex Ferguson tyckte att han var så pass bra att han skulle ha #7, räcker inte det som förtroendeförklaring?
Själv verkar han i alla fall vara nöjd, så pass att han till och med twittrade ut en bild under kvällen på sin nygamla tröja.

Vad tänker Nick Powell när han ser det där?
Well, faktum är i alla fall att sjuan numera är ledig och det finns ingen i laget i dag som förtjänar den, i alla fall inte om vi tittar bakåt förbi Michael Owen. Den våta drömmen för många är förstås att den gjorts ledig – frivilligt – i väntan på Madeiragrabben. Men det är en utopi. Kanske blir det så att tröja förblir tom över nästa säsong och sen plockas upp av Januzaj eller Zaha. Det skulle vara det ultimata.
Matchen då?
Well, en träningstävlingsmatch mot ett Championship är ju ingen värdemätare även om det är ett genrep inför allvaret. David De Gea behövde inte ens göra en ynka räddning på 90 minuter och det speglar händelserna bra. United var i princip i total kontroll och det kändes rätt tidigt att spelarna också visste det. Det syntes när Zaha började klacka bort bollar och Jones började tappa bollar när han skulle driva förbi motståndare.
Det här var en match som United visste att de skulle vinna.
Det här har vi längtat efter i tre månader:

• Att få se Robin van Persie visa varför han är ligans bäste anfallare. 1-0-målet var enastående. Först la han ut bollen till Evra, sen körde han den 12-metersnicken … helt enastående. Och precis som förra säsongen så visade han att han är Manchester United through and through. Klass i allt han gör.

Det här bådade gott inför Swansea:

• Michael Carrick. Sett lite nonchalant ut i vissa träningsmatcher, men när det börjar dra ihop sig till allvar går han igång.
• Tompa Cleverley. Hans bästa insats på försäsongen. Pigg, företagssam, snabb i tanken. Kanske uppeldad av det faktum att Frasse tackat nej.
• Patrice Evra. Gavs fritt spelrum att sköta vänsterkanten och det gillade han.
• Welbeck är lika företagsam och rörlig som vi vant oss vid.

Det här vill vi inte se mer av:

• Uppbyggnadsspelet var, precis som så ofta under försäsongen, ofta ganska långsamt.
• Tom Cleverleys enkelspåriga skott. Han måste utveckla sin repertoar. Det går ju faktiskt att dra till med en vristare ibland.
• Fotboll på en icke-HD-kanal. Skillnaden är enorm.
• Fotbollsplaner med hälften i skugga och hälften i solsken. Vedervärdigt.
• Chris Smallings hjärnsläpp. Börjar bli oroväckande.

Annars:

• Moyes körde alltså 4-1-3-2 till största delen och det kan nog vara smart om han inte får in en innermittfältare bredvid Carrick. Frågan är då hur han tänker sig använda Kagawa. Som en av två anfallare eller i Cleverleys roll framför Carrick? Rimligen på topp.
• Han pressades än en gång på Rooney. Han sa än en gång att Rooney inte säljs. Nu börjar jag tro honom. Han kan ju omöjligen säljas efter alla dessa förnekanden. Skulle få Moyes att framstå som en jubelidiot.
• Ola Wenström påstod i intervju med Giggs inför AIK-matchen att denne blivit assisterande manager. Samma sak i dag. Vad vet Ola som inte vi vet? Vad tänker Steve Round när han får de här rapporterna?
• Wigan hade respekt för Wille Zaha. Han hade ofta två-tre gubbar på sig, alltid bra träning. Han är dock lite valpig, inte bara till utseendet utan även spelmässigt.
• Ryan Giggs blir 40 i november. Det kan inte slås fast ofta nog.
• Rafael är avstängd i premiären mot Swansea och tänkte att det var lika bra att dra en hamstring igen. Det var ju ett tag sedan.
• Rio och Kagawa på läktare och bänk i dag, det borde innebära att de sparas till Swansea och det är väl de två enda som petar folk jämfört med i dag.
• Januzaj gjorde sin ”riktiga” debut i dag, men kom in så pass sent att han inte hann glänsa särskilt mycket. Men som jag skrev i går vore det tjänstefel att skicka ut honom på lån. Den spelartypen är precis en sådan United behöver.
• Vi har genomfört en hel försäsong med 0 minuter på Chicharito, 0 på Rooney, 31 på Nani, 95 på Valencia och 158 på Kagawa. Det ska inte döljas. Det är fem spelare som mycket väl skulle kunna spela från start i en ligapremiär.
• Jag kom på mig själv att sitta och le när Moyes ledde ut United på Wembley. Har jag redan vant mig?

Moyes pre-match:

Our boys:

Wigan.
Ett Championshiplag på andra sidan planen när första tävlingsmatchen står för dörren. På det sättet kunde inte David Moyes få en bättre start. Samtidigt har ju United och Moyes allting att förlora. För just nu är hans popularitet inte på topp: Noll transfers, Rooney-situationen och en försäsong som både resultat- och spelmässigt sett allt annat än övertygande ut.
Vinst i morgon är ett måste för att inte media ska stämpla LOSER i alla Moyespannor som finns.
Och det är klart att United spöar Wigan, det skulle de göra även med Reine Almqvist vid rodret. Men vilka gör vi det med?
Vidic, Rafael, Evra och RvP spelade inte alls i går och är givna i startelvan.
Carrick och DDG är lika givna de. Continue reading ”And so it begins”

För mig kommer han för alltid finnas kvar i minnet. Inte så konstigt med tanke på att min förstfödde bär samma namn.
Men det är inte bara för mig som Rio Ferdinand har en speciellt plats i hjärtat. Det har han hos majoriteten av Manchester Uniteds fans eftersom han är en av de allra största och främsta försvarsspelarna som funnits i den här klubben.
Har man två gånger köpts som världens dyraste back så finns det förstås en anledning.
Kärlekssagen mellan Rio och Manchester United började redan på 1990-talet när han slog igenom i West Ham. Alex Ferguson är ju inte den som undgår att hitta
Han fick dock vänta på att Rio skulle göra ett kortare besök i Leeds innan han fick sin man. Leeds gjorde allt de kunde för att få så mycket cash som möjligt för sin guldklimp, de krävde £35 miljoner pund, men fick till slut nöja sig med £3o miljoner sedan Rio den 17 juli skickat in en transfer request parallellt som klubben blödde ekonomiskt.
Arsenal blandade sig i, men det kan ju knappast ha varit på allvar.
När affären väl var i hamn sa Arsene Wenger:
”They have bought a great player but they have paid a high price for him. I’d like to sign Rio Ferdinand – but for £10million less”
Och så köpte han Pascal Cygan istället.
Rio vann ligan under sin första säsong, och var ordinarie i backlinjen, innan han på hösten säsonge efter begick sitt största misstag i karriären och bommade ett dopningstest. Det var ungefär som att slita av ett korsband då han blev avstängd i åtta månader. Antidoping-tjommar tyckte till och med att han skulle vara glad över bestraffningen:
World Anti-Doping Agency president Dick Pound however said he thought Ferdinand should have received a longer suspension.
”The sentence is a third of the theoretical maximum he could have got so he’s done pretty well from his perspective,” he told BBC News 24.
Både FA och Fifa överklagade och ville förlänga avstängningen till 12 månader.
Rio missade ändå resten av säsongen och även EM – han har aldrig spelat i ett EM – påföljande sommar. Om Fergie stöttade sin spelare?
Guess.
”We’ve got to support him [in an appeal] because there’s absolutely no evidence at all. We’re going to get a lot of criticism for it but we’re entitled to support someone we feel is innocent and that’s the nub of the matter.”
Han gjorde efterlängtad comeback i september 2004, men det var inte slut på motgångarna i United för det. Året därpå krävde han en löneförhöjning på £30 000 i veckan och förhandlingarna drog ut så pass mycket på tiden att han till och med blev utbuad av fansen.
Att han samtidigt som snacket pågick var dum nog att synas tillsammans med ”life-long United fan” Peter Kenyon, då i Chelsea, på en restaurang i London gjorde inte förhållandet med fansen bättre.
Först i augusti 2005 skrev han på sitt £100 000-i-veckan-kontrakt, egentligen en bisarr lön för en mittback vars enda jobb är att försöka förstöra för de som ska göra det fotboll går ut på.
Sedan dess har han väl aldrig riktigt fått den här genuina kärleken från samtliga hardcorefans, de som åkte hem till honom med baseballträn när han fortfarande förhandlade, men oavsett vad man tycker om hans agerande så går det inte att komma undan att United verkligen fått valuta för de £30 miljonerna som spenderades den där VM-sommaren 2002.
Och det känns inte fel att ge denne trotjänare en testimonial. Jämför med känslan du skulle få i kroppen nästa sommar när Wayne Rooney – om han nu stannar – är berättigad en sådan.
En mer elegant och spelskicklig mittback har jag aldrig sett i United. Och knappast i England överhuvudtaget. När Rio nådde sin peak, runt 2008, var han lätt topp 5 i världen bland den defensiva delen av fotbollsknegare. Kanske den allra främste.
Att han precis som så många andra i världsfotbollen är en skitstövel utanför planen är för många fans sekundärt. Jag är kluven där, eftersom jag tycker att det är hans insatser på planen som ska räknas. Men samtidigt ser ju unga lovande spelare hur han beter sig utanför och tar efter. Att spela in en sexvideo med polarna på Cypern, när man är så pass offentlig som han är, kan ju vara ganska osmart. Han kan ju inte hänvisa till ”det finns ju så många andra som gör samma sak” när han är den han är.
Samma sak med fyllekörningen som försenade hans landslagsdebut i slutet av 1990-talet som enligt mamma Rio gav honom en tankeställare:
”He is absolutely devastated. He is really distraught and so very sorry. We are all so sad. Rio has had such a solid head on his shoulders. He has been very strong and positive about keeping away from temptation. He does a man’s job out there on a Saturday and he will fight back from this.”
Utanför planen är Rio som sagt allt annat än en kliché-fotbollslirare och sannolikt den mest omtalade engelske spelaren om vi bortser från Rooney och Beckham. Han har sitt varumärke #5, sitt magasin, sina skor, sitt skivbolag and so on. Och han säger vad han tycker (även om han är osannolikt tråkig som twittrare) om saker och ting. Det ska inte underskattas, speciellt om vi jämför till exempel Wayne Rooney som aldrig sagt något intressant. Ever.
Rio är intressant, no question about it.
Och illa behandlad av England. Inte nog med att FA försökte få honom avstängd ännu längre för att ha missat dopningstestet, de gav honom kaptensbindeln för att sedan ta ifrån honom den och sedermera peta honom från EM 2012. Att han inte talat mer illa om FA än han gjort är imponerande.
Speciellt efter John Terrys ”black cunt”-attack mot hans brorsa. Ett vedervärdigt stycke fotbollshistoria. Rio önskade till och med England och Roy lycka till när han pensionerade sig från landslaget. Vilket egentligen är Uniteds gain och Englands loss. För är han lika bra kommande säsong som han var föregående skulle han vara given i Rio i sommar.
Förhoppningsvis kommer det en uppdaterad, riktig biografi från Peckhampojken när han väl lagt dojjorna på hyllan där han berättar exakt vad han tycker om FA, Terry och Ashley Cole.
11 år efter debuten på Old Trafford är han fortfarande en nyckelspelare i United, vilket även hans medspelare visade i och med att de plockade ut honom i säsongens lag 12/13. Det är oerhört imponerande när vi tänker på hans skador som för några år sedan såg ut att tvinga honom att lägga av. Det enda jag egentligen har att invända emot Rios tid på Old Trafford är hans skrala målfacit. Han borde ha kunnat göra 20+ mål.
I kväll får han rättmätiga hyllningar på Old Trafford, att han skänker bort intäkterna till välgörande ändamål borde göra applåderna ännu mer högljudda, och det här är rimligen hans sista säsong som första- eller andraval i mittblocket. Han blir 35 bast i november och det flåsas högljutt bakom honom från spelare som Evans, Smalling och Jones.
Kommer någon av dem upp i samma klass som Rio?
Sannolikt inte.
Så vi ska passa på att njuta det närmaste året.
Själv ska jag njuta hela mitt liv av min Rio. Den lyxen har jag.

30 000 tryckte dom in ändå.
Egentligen borde det varit fullsatt av en enda anledning: Ryan Giggs. Det här var sista chansen för svenska Unitedfans att se den störste spelaren den största klubben någonsin har och någonsin kommer att producera. I en träningsmatch som denna får han ju fortfarande chansen att visa varför. 39 år och 9 månader gammal var han i första halvlek den som stack ut, den som höll absolut högst klass fotbollsmässigt.
Han tog djupledslöpningar, han smekte fram klockrena crossbollar och han gjorde 50-metersruscher hem på rätt sida i defensiven.
Det var bara det värt de 900 balubas eller vad nu United ville ha i ursprungspris. Det är en ynnest att ha fått uppleva hela hans karriär i United.
Det kan inte skrivas ofta nog.

• Intressant att det exploderade på Friends när AIK gjorde 1-0, trots att det bara var en jippomatch som jämfördes med en träning.
• Giggs ut – Bebe in. Ett av de märkligare byten som gjorts i Manchester Uniteds historia.
• Bebe var hörnläggare i slutet av matchen. En surrealistisk syn även om han i ärlighetens namn slog några riktigt bra inlägg.
• Nanis första halvtimme var fantastisk. Men vi ska minnas att AIK:s högerback Ofori är 18 bast. Inte många 18-åringar hade fixat Nani i går. Givetvis klev han av med en ljumskskada.
• Robin van Persie firade sin 30-årsdag med att spela 1-1 och 90 minuter mot AIK. Det kommer han aldrig ifrån.
• Högerkanten med Zaha och Rafael var bedrövlig första 45 medan vänsterkanten med Nani och Evra var lika bra.
• Angelo Henriquez var vad man brukar kalla en frisk fläkt. Välförtjänt mål. Borde ha gjort något till.
• Det var inte samma jippokänsla som mot Barca förra sommaren, det såg AIK-fansen (de som alltså inte skulle gå) till på ett snyggt sätt. Hoppas de sjunger lika mycket och högt på de andra träningspassen.
• Apropå AIK: Visst var det märkligt att Daniel Tjernström la av för några dagar sedan istället för att ta det här tillfället i akt att avsluta? Eller?
• United passade på att sätta in mittbackspar nummer sex och sju, Vidic-Evans och Vidic-Smalling, på försäsongen. Mycket talar för att det blir nummer åtta på fredag eller söndag med Rio och Vida.
• 90 minuter på Rafael, Vidic, Evra, Carrick, Ando och RvP. Ingen av dem lär spela på fredag med andra ord. Phil Jones var den ende som bara åkte på semester de här dagarna.

Fortsatt trögt för United, både resultat- och spelmässigt, så här långt alltså. Men annat vore att hoppas för mycket. Det har bara gått en månad med en manager som är van vid helt andra spelare och förutsättningar och med spelare som är van vid en helt annan manager.
Det här lär ta tid. Tålamod är ett nyckelord. Det är dock lite oroväckande att United fått sin fixture-mässigt svåraste start i mannaminne. Lite schysstare kunde Premier League ha varit mot Moyes.
* Efter matchen kom Andreas Alm in efter tio minuter, körde ett kort snack om att han var nöjd och att det var en träningsmatch och att han var nöjd och så vidare.
Sen fick vi sitta och vänta som om vi vore fans på ett Guns’n Roses-gig innan David Moyes klivit ur shortsen och suited up.
Och han sa i princip ingenting. Han fick frågor om bud på Cesc (”can’t tell you anything about that”) och Wayne Rooney (”he has a shoulder injury, don’t know when he’ll be fit blabla”).
Dock sa han så här om Rooney: ”you don’t need to convince Wayne to play for Manchester United” när en engelsk journalist frågade om så var fallet.
Har han blivit uppläxad angående Cesc-öppenheten?
Shinji Kagawas medverkan var aldrig på tapeten utan där hänvisade Moyes till ”a printing mistake” och skyllde alltså på Uniteds pr-team som tog med honom fastän han inte skulle med. Märkligt värre.
Och så fick yours truly chansen att ställa en fråga. Eftersom allt intressant redan var avhandlat frågade jag vad han tyckte om AIK:s insats, vilket jag ju fullkomligt gav fan i, men jag kom inte på något bättre. Vad han svarade minns jag bara brottstycken av (”de var bra”, ”vi borde ha gjort några fler mål”).
Jag blev för starstruck av hela situationen.
Så kan det vara.
Fotbollskanalen var dock vänliga nog att lyssna och göra en rubrik av det.
* Hur många spelare som stannade och pratade med presspacket efter matchen?
Två.
Bébé och Vidic.
Carrick, Anderson, Zaha, Evans (haltande), Rafael med flera bara viftade lite med handen och gick förbi.
* Pressfikat? Mazariner, kaffe och vatten före matchen. Mackor i paus. Kaffe efter matchen.
Betyg: 1 Bébéfrisyr.
Dock ger jag Lou Macari och Paddy Crerand 5 Fletchercomebacker i betyg för att de signerade min matchtröja jag trollade fram i pressrummet. Trots att Paddy muttrade ”this is not a very good pen, son”.
Kul också att det kom fram funktionärer, flera stycken, och frågade vilka de där gubbarna var som jag tog autografer från. Undrar om det ser ut så om 30 år när Bebe och Macheda reser som experter med MUTV.
* Det här med Liverpool och deras Suarez-t-shirts blir mer och mer fantastiskt för varje uttalande han gör.
* Samtidigt som de stora grabbarna kryssade i Solna vann de unga pojkarna Lancashire Cup efter finalseger mot city.
Vackert.

Wayne Rooney spelar inte mot AIK i morgon.
Chansen/risken att han spelar mer i United överhuvudtaget minskade radikalt i och med det beskedet. Om hans tid i United finns inte i dagsläget något mer att tillägga från min sida mer än det jag redan skrivit (bland annat här). Men om själva situationen kan vi göra följande noteringar:

1. Han gjorde illa sig på en träning i Bangkok och åkte hem. Ingen fattade någonting, men det fanns ingen anledning att betvivla uppgifterna att han var skadad. Det vore ju skapligt genomtänkt elakt att släpa honom fram och tillbaka för att jävlas.
2. Han gjorde illa sig i en träningsmatch som ingen fick se i lördags.

Om man inte var konspirationsteoretiker innan så är man det garanterat nu. Jag kan köpa den första skadan, men den andra är mer svårsmält.
”Wayne hurt his shoulder in a fall during a match on Saturday. It’s not too serious and I don’t expect it to keep him out for too long. I’m disappointed he’s missing the game because we were keen to get him back involved and ready to play.”
”Ett fall”? Intressant också att Moyes utelämnar infon om när Rooney är tillbaka. Jag tror inte att han spelar mot Sevilla på fredag heller, Rio och han har ju inte direkt dragit jämnt genom åren.
Att skadan kommer samma vecka som han för första gången skulle spela riktiga träningsmatcher och det dessutom ryktas om en skriftlig transferbegäran … det är ju egentligen för genomskinligt för att kunna vara sant.
Men om det stämmer att han, enligt rykten, vägrade åka med till Stockholm är det 100 procent klart att han lämnar. Oavsett vad United säger. Frågan är om det blir först på kvällen den 2 september eller inte. Och om verkligen någon annan klubb än Chelsea är intresserad.
För det är klart att han är lika mycket till salu som Frasse F. Maktkamperna mellan storklubbarna fortsätter och fortsätter.
* United skickade för övrigt en kraftigt decimerad trupp till Stockholm i dag:
Målvakter: Lindegaard, Amos.
Backar: Rafael, Evans, Evra, Smalling, Vidic.
Duncan Edwards: Jones.
Mittfältare: Anderson, Bebe, Carrick, Giggs, Nani, Zaha.
Anfallare: Henriquez, Kagawa, van Persie, Welbeck
Följande saknas alltså, bland annat: DDG, Cleverley, Valencia, Chicharito, Rooney, Rio, Januzaj, Lingard, Fabio, Macheda …
Moyes har förstås både Rios testimonial och söndagens Wigan i skallen när han tar ut en sån trupp och lämnar så många hemma.
Ser följande startelva i min spåkula:

Lindegaard

Rafael – Vidic – Evans – Evra

Anderson – Carrick

Zaha – Kagawa – Nani

RvP

Den frontlinjen ser ändå intressant ut, trots de som blev kvar där hemma.

Och äntligen får vi se Bebe spela i Manchester United igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan sist.

* Att biljettpriset till AIK-matchen plötsligt halverades var ingen överraskning. Sjuka biljettpriser från början och AIK är liksom inte Barcelona. Dessutom har ju Daniel Tjernström redan lagt av.