Tahith Chong kommer att vara Manchester United-spelare fram till sommaren 2022, Ã¥tminstone. Den unge holländarens nÃ¥got överraskande kontraktsförlängning väcker en del frÃ¥gor kring hur United som klubb resonerar dels kring spelaren i frÃ¥ga men ocksÃ¥ kring ett knippe med ungdomar.Â
Först av allt. Gudarna ska veta att det inte är lätt att hitta en röd tråd i Manchester Uniteds kontraktsförlängningar de senaste åren. Vi har fått vänja oss vid att spelare som Phil Jones, Chris Smalling, Marcos Rojo och Juan Mata fått sina kontrakt förlängda utan att vi för den skull egentligen begripit varför. Samtidigt har United släppt iväg exempelvis Ander Herrera utan att fundera särdeles mycket på exakt hur man skulle täcka upp för spanjoren. När det kommer till de som ändå får ses som klubbens bästa ungdomsspelare har det också gått trögare då det gällt att förlänga.
Mason Greenwood, James Garner, Angel Gomes och Tahith Chong är den kvartett yngre spelare det pratats mest om i Manchester United. Den förstnämnde behöver vi egentligen inte orda om desto mera. Garner förlängde sitt avtal med United för närapå exakt ett år sedan medan duon Gomes och Chong stått som stora frågetecken. Ett av dem rätades ut hyfsat mycket när United på måndagskvällen meddelade att man knutit upp Chong för de kommande två säsongerna medan Gomes, han som för ett par säsonger sedan sågs som den kanske störste talangen av de fyra, fortsatt sägs vara på väg att lämna. Det här ger upphov till ett par frågeställningar.
För det första. Vad vill United? Trots att Mason Greenwood visat att han är en anfallare av toppklass har Ole Gunnar Solskjaer matchat honom förhållandevis sparsamt, även i tider då Marcus Rashford behövt vila eller varit skadad och då Anthony Martial inte levererat. Trots att man säger sig tro på James Garner så står den blivande 19-åringen kvar på sina åtta Premier League-minuter och 25 ligacupditon när vi närmar oss medlet av mars, det tunna mittfältet till trots. Visst, han har fått spela i Europa League, men säg den spelare som inte fått det i år?
Trots att det gått att tala om att United haft en skriande brist på spelare som kan gå som tia, som en släpande forward, så har man konsekvent valt att nobba Angel Gomes. Nu är problemet som bekant löst, men jag kan omöjligen vara ensam om att ha skrikit efter Gomes i matcher då Jesse Lingard eller Andreas Pereira tryckts in i elvan. Frågan är också vad United vill med Tahith Chong, det förlängda kontraktet till trots. Holländaren har gjort tre ligainhopp och spelat i alla tre cuperna, utan att egentligen vara särdeles bra. Chong sågs för några år sedan som en hypertalang på sin ytterposition och som en spelare United minsann skulle satsa på. Nu står han där med ett nytt kontrakt, utan att man egentligen känner särskilt mycket.
För det andra. Finns det en långsiktig strategi? Vi var många som såg en utlåning i januari som nödvändig för Garner. Vi var än flera som såg det som absolut nödvändigt för Chong att gå på lån i augusti ifjol, men av det blev det intet. Garner hade självfallet mått mycket bra av en utlåning till The Championship framom spel i reservlagsligan. Att tro att han ska få spela nu, med Nemanja Matic på väg upp i standard är inte särdeles troligt. Chong berättade vitt och brett om sitt beslut att stanna kvar och slåss för en plats framom att gå på lån. Det må ha varit smått ädelt och kaxigt där och då, men med facit på hand hade även han troligen mått allra bäst av regelbunden speltid i ett seniorlag.
Drar man en liten parallell till George Tanner (inga jämförelser i övrigt) och det faktum att Nicky Butt valde att flytta mittfältaren till Salford där det blivit noll minuter fotboll så är det lätt att ställa sig frågan om det verkligen finns en klar strategi kring hur United ska jobba med sina talangfulla ungdomar. Butts nya roll har förblivit tämligen oklar, men att han ska fungera som en länk mellan reserverna, juniorerna och seniorerna har vi förstått. Då kanske frågor som denna kunde få tydligare svar.
För det tredje. Vad vill Chong själv? Ja, bevisligen stanna i United de kommande två åren, men sen? Det talades om att Inter och att ett kontrakt fanns på bordet. Det kom dock ett världsomfattande virus och snack om en utlåning emellan. Osäkerheten kring en flytt till Milano verkar ha blivit för stor och det bekväma valet var förstås United. Precis som i fallet Garner kan Chong knappelunda förvänta sig någon ökning då det kommer till minuter i seniorsammanhang i år. United är kvar i racet om en topp 4-placering och går för både Europa League och FA-cupen. Har det inte funnits rum för Chong tidigare lär det inte finnas det nu heller. Frågan är vad han ser hända i den imaginära spåkulan när han tittar på sin framtid som seniorspelare.
Det sannolika fÃ¥r väl ändÃ¥ sägas vara att Chong sväljer den stolthet han hade i augusti ifjol och gÃ¥r pÃ¥ lÃ¥n efter Ã¥rets sommarturné. Det förutsätter förstÃ¥s att han inte fÃ¥r sitt stora genombrott i juli-augusti och att Uniteds ordinarie yttrar hÃ¥ller sig friska. Sett till hur Chong uppträtt i seniorsammanhang i Ã¥r behöver han tid. Mycket tid. Steget frÃ¥n junior- och reservleden har varit stort för ”han med hÃ¥ret” och även om han i blixtrat till i enskilda aktioner finns det mÃ¥nga frÃ¥getecken kvar.
Avslutningsvis så ska vi självfallet känna oss lite nöjda, trots allt. United löpte risk att få ett nytt Lex Pogba i famnen, och även om Tahith Chong inte är i närheten av samma nivå som Paul Pogba var när han lämnade United för Juventus 2012 så hade det känts synnerligen onödigt att släppa iväg en spelare man trots allt förädlat i fyra års tid gratis. Ödets ironi hade förstås varit att Chong hade slagit igenom med buller och bong på San Siro och att vi sett oss som tvungna att köpa tillbaka honom dyrt. Nu slipper vi åtminstone den tanken de kommande två åren.
Res med oss till Manchester!