Krönika: Alla möjliga supportrar

Vad är det egentligen som utmärker en bra fotbollssupporter? De som är mest hängivna och står på läktaren varje vecka och sjunger högt? Eller de som följer sitt favoritlag slaviskt flera hundra mil därifrån?

Det finns alla möjliga typer av fans runt om i världen. Fansen som vecka in och vecka ut står på samma läktare och har sett alla matcher från -72 och framåt. De som sitter hemma i tv-soffan och tycker till om allt möjligt men aldrig själva har spelat fotboll eller kanske de som står nere på den lokala puben och ser fotbollen som ett ypperligt tillfälle att hälla i sig ett par stora stark på lördagen. Samtidigt finns det de som sitter med en taskig uppkoppling i Långtbortistan och försöker urskilja en fotboll ur en suddig, streamad fotbollsmatch som sänds med tokiga kommentatorer från ett land de aldrig hört om.

Fotbollsfamiljen är härlig, här finns alla människogrupper representerade. Män och kvinnor, barn och ungdomar och här finns svarta, vita, kristna och muslimer, långa, korta och tjocka och fula samt allt där emellan. Mitt älskade Manchester United är inget undantag utan tvärtemot ett lag som dragit åt sig alla typer av supportrar. På gott och ont. De senaste åren har fotbollen på Old Trafford fått mycket kritik för att dra åt sig barnfamiljer och andra som kanske inte är de mest engagerade av supportrar. Men här blir det en konflikt: skall man spela inför fulla hus varje match så måste man acceptera att barn, turister och andra neutrala åskådare kommer. Om man istället bara skulle satsa på hardcore fansen så skulle man riskera att ha vakanta stolar och det är inte heller bra. Men det var bättre förr, har jag hört. Men samtidigt var det inte lika viktigt att sälja merchandise (tröjor, bollar, kaffemuggar, trosor och kalsonger, paraplyer, bordsunderlägg, ja, ni fattar…) då som nu. I dag är klubben lika mycket ett företag som en fotbollsklubb. Därför behöver vi alla sorters supportrar.

Jag är själv lite för ung för att ha upplevt hur stämningen varit förr på Drömmarnas Teater. Mitt första besöka var en kall januaridag 2005 när Tottenham gästade Manchester och det slutade 0-0, trots att Spurs hade haft en boll inne som blivit bortdömd. Efter den där vinterdagen har jag varit tillbaka ett par gånger och då stått på Stretford End som hyser en fantastisk stämning. Kanske är det bäst att ha det som det är, med både barnfamiljer och de fansen som skulle göra vad som helst för tre poäng. Och man får inte glömma att vi alla varit småttingar som inte kunde ett jota om klubbhistoria. Jag var själv inte mer än 15 år gammal på ovan nämnda match.

För att knyta tillbaka till där jag började så kan man så klart inte säga att en supporter är bättre än en annan. För även om jag inte kommer ihåg den exakta uppställningen från helgens match gör väl inte det mig till en sämre anhängare? Eller bara för att du sett fler matcher live så är väl inte du bättre än mig? Fotbollen behöver alla supportar!

Avslutningsvis, för att nämna något om helgens överkörning av Bolton på Reebok Stadium så är det givetvis härligt att se Rooneys fortsatta framfart. Det skall bli mycket intressant att se hur den gamle skotten ställer upp laget mot Benfica på onsdag. I helgen som kommer välkomnar vi Chelski till vår hemmaborg och gäller det att fräscha ben.


MANCHESTERGUIDE
  • Daniel

    Var det det där långskottet som Roy Carroll egentligen fumlade in i eget mål?!

  • Neville

    Det är väl knappast barnfamiljer som är problemet?

    Problemet är att rika slipsnissar/turister prioriteras före trogna Britter som följt klubben år efter år och nu helt enkelt inte tycks vara ”lika viktiga” för klubben. Moderna fotbollen yippie!

    Dock finns det en hel del härliga grabbar kvar runt United som tur är, det syns inte minst på bortamatcherna (men även där har det börjat bli löjligt, se bara på Reebok i helgen).

  • Lappen

    Håller fullständigt med om att alla supportrar är lika viktiga för klubben.
    Jag har sett 3 matcher på plats. Första gången var derbyt i maj -09.
    Kan så klart inte jämföra med hur stämningen var före mina besök. Det spelar dock inte
    någon roll. För mig är det lika magiskt varenda gång jag får se United. Trots
    att jag inte kan alla sånger.

    U.N I.T.E.D – is the team for me.

  • Oliver Wide-Swensson

    Daniel: Syftar du på Spurs avlossade långskott eller vår målvakt till långskott? Äh, struntsamma.. Ja, på båda alternativen!

    Neville: Jag håller med dig absolut det kanske är en aspekt jag borde tagit upp. Men många tycker att den familjära stämningen förstår…

    Lappen: ”…with a knick-knack paddy-whack…”

  • erik

    ”Problemet är att rika slipsnissar/turister prioriteras före trogna Britter som följt klubben år efter år och nu helt enkelt inte tycks vara ”lika viktiga” för klubben. Moderna fotbollen yippie!”

    Och du är av kategorin ”trogna britter”, förstår jag?

  • Neville

    Nej Erik, det skrev jag väl aldrig? Jag tycker bara att det är fruktansvärt fel så som det ser ut i dagsläget. Medkänsla kallas det.

  • Bogotábanditen

    Besökte Old Trafford regelbundet 1976-86, därefter har resorna glesnat p g a familjeliv, arbete etc. Förr stod jag alltid på Stretford End med mina polare från Manchester (vilket ofta gav mig gåshud). Efter att sittplatserna infördes har jag bara besökt arenan en handfull gånger och visst var stämningen bättre förr. Men laget är å andra sidan betydligt framgångsrikare numera än under de magra 70- och 80-talen…så man kanske inte ska gnälla här framför TVn när Rooney sätter ännu en kasse framför Stretfo….jag menar the West Stand.

Samarbetspartners

MUSS/MUSCS medlemmar har 15 procent rabatt på mat och alkoholfri dryck på O'Learys restauranger i Sverige.

Senaste artiklarna

Muss.se