Bruno Conti drog bollarna. Manchester United mot FC Porto. Det blir sÃ¥ledes en resa till sydligare breddgrader där de regerande mästarna ska ta revansch. Jag ska vara ärlig. GÃ¥ rakt pÃ¥ sak. Inte fan hade man önskat Barcelona eller Liverpool. Inte heller Bayern München eller Chelsea. Inte heller Arsenal eller Villareal hade varit en enkel drabbning. Det blev Porto. Alla är glada och nöjda. United fick den pÃ¥ förhand enklaste motstÃ¥ndaren. Vi ska inte lÃ¥ta tankarna rinna iväg allt för mycket… En portugisks arena ett par Ã¥r bakÃ¥t i tiden. Den gÃ¥ngen dÃ¥ United sÃ¥ snöpligt eliminerades ur turneringen efter ett mÃ¥l av Costinha. Porto. Mourinho.. ja, ni vet. Allt kan hända. Underskattning är att förakta! Det var fem Ã¥r sedan Porto vann Champions League. Mycket har hänt sedan dess. Självklart vore det ett misslyckande om inte de regerande mästarna besegrade portugiserna. Samtidigt innebär inte lottningen att det blir sÃ¥ mycket enklare att vinna Champions League. Vi slÃ¥r ju inte ut nÃ¥got lag som inger nÃ¥got större hot. Inte förrän i finalen kommer nÃ¥got av de stora lagen vänta. I en semifinal väntar Villareal eller Arsenal. Gunners är inget typisk cuplag och kommer fÃ¥ en svÃ¥r nöt att knäcka redan i kvartsfinalen. Lottningen gör situationen desto bättre i ligaspelet. Till skillnad frÃ¥n tvÃ¥ tuffa, täta möten med Liverpool eller Barcelona kan United nu göra en match pÃ¥ Old Trafford som banar väg ända fram till semin. Det krävs ingen bra match pÃ¥ Old Trafford, det behöver inte vara nÃ¥gon attraktiv fotboll. Bara vi vinner och hÃ¥ller nollan. Ska vi säga 2-0? DÃ¥ räcker det med att spela defensivt och snÃ¥lt pÃ¥ Estadio do Dragao. DÃ¥ kan vi aktivt fortsätta prioritera en ny Premier League-titel. Det vore det bästa. Trots det bittra nederlaget mot Liverpool känner jag en krypande optimism. Vi kan vinna det här. Och resan till Porto är bara en av mÃ¥nga resor. Det är inte början pÃ¥ resan, och förhoppningsvis lÃ¥ngt ifrÃ¥n slutet. Fotnot: United inleder hemma den 7 april. Returen spelas 15 april.
