Så börjar då kanske den mest intensiva tid under hela säsongen för Manchester United. Stormatch på stormatch tillika måstematch på måstematch rullas upp likt en röd matta som sträcker sig fram till Den Store Nr 19. För mig personligen är det extremt mycket viktigare än framgång i Champions League för tillfället. Möjligheten att få kalla sig Mästarnas Mästare ligger framför oss, klarar vi av att ta den?
Det började redan efter vinsten mot Wigan. Den där nervösa magsäcken, den spända nacken tillika den disträa blicken. Alla de där variablerna som tillsammans visar att någonting stort och kämpigt nalkas. I sina bästa stunder kan man skaka av sig allt det där för en stund och intala sig om att det kommer att gå bra, men så kommer de där tankarna, tänk om, tänk om Torres plötsligt vaknar till liv, tänk om United står på hälarna och vaknar upp efter 3 mål i baken, tänk om. Chelseas form har varit väldigt upp och ner under stora delar av säsongen men erfarenheten säger mig att det där oftast inte spelar någon som helst roll när det vankas match mellan två riktigt bra fotbollslag, då höjer man sig en nivå oavsett tabelläge, oavsett hur risigt man kan spela borta en regnig tisdag. Man blir hårdare, bättre, snabbare och starkare. Chelsea verkar öppet ha proklamerat att ligaseger inte längre finns inom räckhåll och att det därför är Champions League som är prio ett. Det är mycket möjligt att det faktiskt är vinnarna av Champions League vi möter imorgon tisdag. Så pass bra är dom i sina bästa stunder. Det innebär också att de faktiskt kan dra in en stor jävla planka rakt in i cykelhjulet vårat. Det får inte hända och det ska inte hända men det krävs uppoffring och att vissa lagdelar faktiskt väcker liv i sig själva och inser vart de är någonstans. Det ser nämligen inte bra ut på mittfältet stundtals, inte bra alls. Michael Carrick spelar bort sig ifrån United mer och mer för varje gång tycker jag. Fletcher jagar och jagar men får ingen utdelning. Anderson har ett ratio på 1:5 ungefär och jag har svårt att se Gibson bli bättre än vad han är just nu, på allt. Nani och 36årige Paul Scholes är de som i mångt och mycket tvingas styra upp hönsgården på egen hand allt för ofta.
Det krävs inför morgondagens bortamatch att samtliga man pÃ¥ mittfältet bestämmer sig för att vara bäst i världen, pÃ¥ en och samma gÃ¥ng. Det finns inte längre utrymme för misstag sÃ¥ här lÃ¥ngt in i säsongen. Nu kan det kanske verka som om jag försöker mÃ¥la fan pÃ¥ väggen men jag ser det snarare som om jag försöker skaka av mig orosmolnen först och sedan gÃ¥ över till det positiva. Nämligen att vi faktiskt har ett fruktansvärt bra försvar för tillfället. En mur där Smalling tagit en sÃ¥dan given plats (som tredjeval) att jag börjar fundera pÃ¥ om Evans nÃ¥gonsin kommer att orka ta sig tillbaka. Evra har hittat sin tekniskt offensiva form igen och O’shea har visat sig vara en duglig ersättare pÃ¥ sin kant. PÃ¥ det har vi en offensiv kraft i form av Nani, Rooney, Berbatov och Ärtan som kan dyrka upp de svÃ¥raste lÃ¥s om tillfälle ges. Däri nÃ¥gonstans har vi nog formeln för en lyckad bortamatch; maximalt försvar och sedan vända pÃ¥ en femöring. Vi fÃ¥r nog se en uppställning för ett sÃ¥dant agerande ocksÃ¥, 4-5-1 med Rooney pÃ¥ vänsterkanten. Chelsea har inte riktigt hittat hem vad det gäller trojkan Torres-Drogba-Anelka och har Ã¥ sin sida även lite problem med att fÃ¥ igÃ¥ng den tidigare sÃ¥ tongivande Essien. Anelka ser ointresserad ut när han gör mÃ¥l för Chelsea för tillfället och det där problemet fÃ¥r gärna vara olöst till pÃ¥ tisdag.
Tips. 1-2
Tidigare möten
08-08-10 Manchester United – Chelsea 3-1 CS
03-04-10 Manchester United – Chelsea 1-2 PL
08-11-09 Chelsea – Manchester United 1-0 PL
09-08-09 Manchester United – Chelsea 2-2 CS
11-01-09 Manchester United – Chelsea 3-0 PL
20:45
Stamford Bridge
Viasat Fotboll
Londons Burning!
/Daniel Woxlin