Allt du behöver veta om José Mourinho

Biografi: Tränarkarriären

Nu var Mourinho emellertid inte färdig med fotbollen bara för att han avslutade spelarkarriären. Istället ställde han in siktet på att bli tränare och han hade tidigt tankar på att omdefiniera tränarrollen. Mourinho vill bli en fotbollsteknokrat och fokuserade på teori och psykologi.

Hans mamma anmälde honom till handelshögskolan men han hoppade av redan första dagen. Mamman fick emellertid till viss del sin vilja igenom då Mourinho valde att fortsätta studera, men idrottsvetenskap istället för ekonomi. Han fullföljde utbildningen med goda betyg och jobbade som idrottslärare i några år. Samtidigt gick han tränarutbildning och väntade ivrigt på sin chans. Han arbetade som ungdomstränare i Vitória Setúbal och assisterande tränare i Estrela da Amadora.

Innan han på riktigt inledde tränarkarriären passade han, 1989, på att gifta sig med tonårskärleken Matilde “Tami” Faria. De är fortfarande tillsammans och har två barn, en dotter och en son. José Mário Junior hoppas på en karriär som fotbollsspelare och är idag målvakt, som sin farfar, i Fulhams juniorlag.

Det var när Bobby Robson i början på 1990-talet tog över som tränare för Sporting Lissabon som Mourinho skulle få sin chans. Robson behövde en tolk och Mourinho förstod både språket och fotbollen.

Det kunde ha tagit slut här, Robson fick snart sparken av Sporting och framtiden var osäker. Robson fick emellertid jobb som tränare i Porto och gav Mourinho möjligheten att följa med. Mourinho var lojal, noggrann och kunnig, egenskaper som Robson uppskattade och Robson bad Mourinho scouta motståndarna. ”Han brukade komma tillbaka och ge mig en dossier som verkligen var förstklassig,” sa Robson senare. ”Jag menar förstklassig.”

Robson lockades till Barcelona och tog med sig Mourinho, i en roll som tolk och lite till. Trots segrar i cupvinnarcupen och spanska cupen fick Robson sparken när Barcelona bara slutade tvåa i spanska ligan. I Spanien hade Mourinho blivit känd kort och gott som ”Tolken”. När Louis van Gaal tog över Barcelona erbjöds Mourinho att stanna kvar, som mer än en tolk men inte riktigt en assisterande tränare.

Mourinho jobbade under Van Gaal i tre år och Barcelona vann två ligatitlar. I vissa matcher i Copa Catalunya fick Mourinho även chansen att leda laget och han ansvarade emellanåt också för Barcelona B. När Van Gaal i maj 2000, mer eller mindre frivilligt, lämnade Barcelona återvände Mourinho till Portugal med tankar på att prova lyckan på egen hand.

En kort period var Mourinho arbetslös, sedan fick han jobb som assisterande tränare till Jupp Heynckes i Benfica. Heynckes fick sparken redan i september och aningen överraskande fick Mourinho chansen att ta över, hans första uppdrag som huvudtränare.

Det började inte så bra, Mourinhos tid i Benfica var kort och kaotisk. Benfica ville att Mourinho skulle utse Jesualdo Ferreira till assisterande tränare men Mourinho valde att ge uppdraget till Carlos Mozer. En kort tid senare valdes Manuel Vilarinho till president i klubben och Vilarinho hade tankar på en ny tränare, dock utan omedelbara planer om att sparka Mourinho. Efter en 3-0-seger i derbyt mot Sporting testade Mourinho presidentens lojalitet och bad om ett nytt kontrakt. Presidenten vägrade, varpå Mourinho omedelbart sa upp sig, efter bara elva matcher som tränare.

Senare har Vilarinho ångrat sig: ”[Sänd mig] tillbaka [och] jag skulle göra exakt det motsatta. Jag skulle förlänga hans kontrakt. Först senare insåg jag att ens personlighet och stolthet inte kan sättas före institutionen vi tjänar.”

Porto

Ett halvår senare, i juli 2001, fick Mourinho ett nytt jobb som tränare, den här gången för União de Leiria. Mourinho gjorde succé i den lilla klubben och i januari var laget trea i tabellen. Storklubbarna i Portugal hade fått upp ögonen för honom.

När Porto i slutet på januari sparkade Octávio Machado var det Mourinho som erbjöds jobbet. Han tackade ja, trots att hans Leiria låg före Porto i tabellen. Mourinho fick fason på laget och efter en stark säsongsavslutning slutade Porto trea i ligan. Det var bara början, enorma framgångar skulle följa.

Med några kloka nyförvärv ledde Mourinho Porto till ligatiteln, på nytt poängrekord dessutom. Inte bara det: Porto vann även portugisiska cupen och Uefacupen. Andra säsongen gick det ännu bättre, Porto försvarade titeln som portugisiska mästare och vann dessutom Champions League.

Chelsea (första gången)

Nu var det internationella intresset förstås mycket stort. Det snackades om Chelsea men Mourinho var skeptisk och såg Liverpool som ett bättre alternativ:

”Liverpool är ett lag som intresserar alla och Chelsea intresserar mig inte så mycket för det är ett nytt projekt med mycket pengar investerat i. Jag tror att det är ett projekt som, om klubben misslyckas med att vinna allt, så kan Abramovich gå i pension och ta pengarna från klubben. Det är ett osäkert projekt. Det är intressant för en tränare att ha pengarna att anställa kvalitetsspelare men du vet aldrig om ett projekt som det här blir framgångsrikt.”

Vi vet hur det gick. Liverpool gav jobbet till Rafael Benitez och Mourinho fick nöja sig med Chelsea.

”Snälla, kalla mig inte arrogant,” sa Mourinho på sin första presskonferens som Chelseamanager. ”Men jag är europeisk mästare och jag tycker att jag är en special one.”

Ett år senare var Mourinho också engelsk mästare. Chelsea blev engelska mästare för första gången på 50 år, på nytt poängrekord i Premier League dessutom. Av bara farten vann Chelsea också ligacupen. Roman Abramovich köpte Chelsea ett år innan Mourinho tog över och portugisen hade stora pengar att köpa spelare för. Nyförvärven Ricardo Carvalho, Michael Essien, Arjen Robben och Didier Drogba gjorde succé. Men där fanns också mindre lyckade värvningar, Mateja Kezman och Tiago såldes båda efter en säsong.

Chelsea försvarade ligatiteln 2006 men trots dubbla ligatitlar surrades det om att Abramovich var missnöjd. Ägaren tyckte att investeringarna inte bara borde generera vinnande fotboll utan även underhållande fotboll, något Mourinhos Chelsea inte ansågs stå för.

Inför säsongen 2006/07 värvades Andriy Shevchenko till Chelsea. Konsensus är att det var Abramovichs värvning, Mourinho ville inte ha den ryska anfallaren. Mourinho fyllde prisskåpet med segrar i ligacupen och FA-cupen men ligan förlorades till Manchester United och Chelsea misslyckades i Champions League.

Stämningen mellan Mourinho och Abramovich blev allt sämre. Det blev än värre när Abramovich, mot Mourinhos önskan, anställde Avram Grant som sportdirektör. Chelsea inledde dåligt säsongen 2007/08. Trots det, och trots den infekterade stämningen mellan managern och ägaren, kom det som en överraskning när Mourinho lämnade Chelsea den 20 september 2007. Officiellt ett gemensamt beslut men i realiteten är det ingen tvekan om att Mourinho, som redan efter tre år var Chelseas mest framgångsrika tränare någonsin, fick sparken.

Inter

Mourinho var arbetslös under återstoden av säsongen 2007/08. Han ställde in siktet på att ta över Barcelona. Den spanska klubbens VD Ferran Soriano har senare bekräftat att det stod mellan Mourinho och Pep Guardiola. Barcelona valde Guardiola och Mourinho berättade för Joan Laporta, klubbens president, att Barcelona hade gjort ett förskräckligt misstag.

”Det var tydligt att Mourinho var en fantastisk tränare,” säger Soriano. ”Men vi tyckte att Guardiola skulle bli ännu bättre. Mourinho är en vinnare men för att vinna garanterar han en spänningsnivå som blir ett problem.”

Barcelona klarade sig ganska bra under Guardiola. Mourinho har dock aldrig förlåtit den spanska klubben.

När Mourinho gick miste om jobbet i Barcelona såg Inter sin chans och anställde Mourinho. Det visade sig vara ett bra val. Första året vann Inter ligan i överlägsen stil, mycket tack vare Zlatan Ibrahimovics mål. Zlatan lockades sedan till Barcelona men Mourinhos Inter fick Samuel Eto’o i utbyte.

Den italienska ligan var jämnare säsongen 2009/10, Inter och Roma var inblandade i en intensiv titelstrid. Till slut vann Inter, som större delen av säsongen var någon poäng före Roma, ligan med två poäng. Inter vann också italienska cupen och avslutade säsongen med att fullborda trippeln, då de vann Champions League.

På vägen till Champions League-finalen fick Mourinho sin revansch på Barcelona, Inter vann med 3-2 över två matcher. I returen på Camp Nou hade Inter bara 19 procents bollinnehav, efter en tidig utvisning, men de höll ut och vann.

Real Madrid

Men kampen mellan Mourinho och Barcelona, kampen mellan Mourinho och Guardiola, hade bara börjat. Real Madrid lockade och löste ut – för en världsrekordsumma för en tränare – Mourinho från sitt kontrakt med Inter. ”Jag är så ledsen, då det alldeles säkert är min sista match med Inter,” kommenterade Mourinho efter segern i Champions League. ”Om du inte tränar Real Madrid så har du alltid ett hål i din karriär.” Portugisen passade samtidigt på att flagga för en återkomst till England: ”Alla vet att engelsk fotboll är min passion och jag kommer att återvända till England.”

Mourinho stannade tre år i Real Madrid. Det var Real mot Barcelona, Mourinho mot Guardiola. Det var fult och kontroversiellt. Det var en tid med många förlorare och få vinnare. Barcelona vann ligan 2011 och 2013, Real vann ligan 2012. När Real vann ligan slutade de på 100 poäng och 89 plusmål. Barcelona var nio poäng bakom och trean Valencia var 30 poäng och 70 mål bakom Barcelona. I tvåkejsarslaget vanns cupen av Real 2011 och av Barcelona 2012.

Guardiola lämnade Barcelona efter Reals seger 2012. Han angav trötthet som den huvudsakliga anledningen. Kampen mot Mourinho tog ut sin rätt. Mourinho förlängde med Real och skrev på till 2016.

Men om Mourinho kände sig som vinnare den gången skulle han snart tvingas tänka om. När Real förlorade mot Borussia Dortmund i Champions League beklagade sig Mourinho över tillvaron i Spanien: ”Jag är älskad av vissa klubbar, framför allt en. I Spanien är det annorlunda, några människor hatar mig, många av er i det här rummet.”

Real var chanslösa mot Barcelona i ligan och i cupen blev det en tung finalförlust mot Atlético Madrid. ”Det här var den värsta säsongen i min karriär,” kommenterade Mourinho. ”Jag tycker inte att Atlético förtjänade att [vinna cupen] men de vann titeln.”

Trots det nya kontraktet ett år tidigare var hans framtid i Real osäker. ”Jag har ett kontrakt som gäller i tre år till. Jag har fortfarande inte pratat med presidenten om min framtid.”

Chelsea (andra gången)

Mourinhos framtid var en återkomst till England och Chelsea. Skilsmässan med Real sades vara ett gemensamt beslut.

Under första säsongen tillbaka i England höll Mourinho en låg profil och menade att det var en övergångssäsong för Chelsea. Efter Chelseas seger mot Manchester city i februari var Mourinhos lag lika med city och bara två poäng bakom ligaledaren Arsenal. Men Mourinho trodde ändå inte på sitt lag.

”Titelkampen är mellan två hästar och en liten häst som behöver mjölk och måste lära sig hoppa,” kommenterade Mourinho. ”Kanske kan vi konkurrera nästa säsong. Jag håller inte med om att vi är titelkandidater.”

Chelsea blev till sist trea i ligan 2014. De hade dock rustat för titelstrid året efter. Säsongen 2014/15 var det inget snack om saken, Chelsea var bäst. Mourinhos lag toppade ligan i 37 omgångar av 38, enda gången de inte toppade ligan var efter omgång 2, då Tottenham var före på målskillnad. Londonlaget vann dessutom ligacupen.

Allt var emellertid inte frid och fröjd. I FA-cupen föll Chelsea hemma mot tredjedivisionslaget Bradford City trots en tvåmålsledning och i Champions League slogs Chelsea ut redan i åttondelsfinalen.

Den 7 augusti 2015 skrev Mourinho på ett nytt fyraårskontrakt med Chelsea. Men säsongen 2015/16 gick inte som planerat. Eventuellt anade Mourinho problem redan under försäsongen. Hans lösning var att skapa kontroverser. Efter Community Shield vägrade han skaka hand med Arsène Wenger. När Chelsea bara fick 2-2 i ligapremiären mot Swansea la Mourinho skulden på Chelseas klubbläkare Eva Carneiro. Det slutade med att Carneiro fick sparken och efter en lång process tvingades både Mourinho och Chelsea krypa till korset och medge felaktigt agerande. Då hade även Mourinho lämnat Chelsea.

För kontroverserna med Wenger och Carneiro hjälpte inte. Chelseas inledning på säsongen var bedrövlig. Mourinho skyllde på domarna, det hjälpte inte heller. Den 17 december 2015 skildes Chelsea och Mourinho åt, officiellt efter ett gemensamt beslut. Då låg de regerande mästarna på 16:e plats i ligan, med fyra segrar och nio förluster på 16 matcher.

”Klubben vill klargöra att José lämnar oss på goda villkor och han kommer alltid att förbli en väldigt älskad, respekterad och viktig person i Chelsea. Hans arv på Stamford Bridge och i England har länge garanterats och han kommer alltid att vara varmt välkommen tillbaka till Stamford Bridge,” skrev Chelsea i ett pressmeddelande.

Mourinho höll sig sedan undan rampljuset. Han vägra gå på stormatcher, för att undvika att det skulle spekuleras om hans framtid.

Den 27 maj 2016 skrev han så på som manager för Manchester United.

Koppling till Manchester United

José Mourinho har länge kopplats samman med jobbet som manager för Manchester United. När Sir Alex Ferguson slutade nämndes José Mourinho som en av favoriterna att ta över. Många – undertecknad inkluderad – tror att Mourinho desperat ville ha jobbet. United valde dock David Moyes och Mourinho gick till Chelsea.

”José Mourinho, he wanted the job,” sjöng Uniteds supportrar när United mötte Chelsea i augusti 2013. I den mest konspiratoriska av världar berättas det att Mourinho medvetet skapade problemen i Chelsea för att få en chans att ta över United.

”Jag tänkte egentligen aldrig på det,” svarade Mourinho nyligen när han fick frågan om jobbet i United kändes som en kallelse. Hans svar bedömdes vara föga övertygande.

Och Mourinho medger att hans relation till United har varit speciell:

”Jag har alltid haft den där bra känslan, det är säkert. Och jag tror att fansen känner detsamma. Jag kommer ihåg matcherna på Old Trafford och sättet som avbytarbänkarna alltid var trevliga, det var aldrig som på andra arenor. Det fanns alltid en förbindelse. Då kan du sluta som deras manager en dag eller inte. Jag kände alltid att det som måste hända händer och det hände så…”

Mourinho säger också att han alltid har klarat sig utan kontroverser mot United:

”Det enda jag tänkte är att varje klubb jag har varit i har jag alltid spelat mot Man United – med Porto, Inter, Real Madrid, alltid. Champions League-matcher, stora matcher, sedan med Chelsea för att avgöra ligan, FA-cupfinaler, Community Shields. Jag har spelat så många gånger mot United och det jag kände var – och ni vet att det inte är enkelt med mig – så många matcher, inga problem. Inte ett gult kort, inte ett rött kort, inte ett konstigt citat, inte ett smädande ord. Jag har vunnit många gånger men jag har också förlorat och det var inte några negativa kommentarer.”

Mourinhos stora internationella genombrott kom just mot United, då Porto vann mot United i Champions League 2004. Under sina år i Chelsea har han förstås stött på United många gånger. Med Inter förlorade Mourinho mot United i Champions League och med Real Madrid vann han.

När Mourinhos Real slog ut United 2013 tyckte portugisen, vilket inte uppskattades i den spanska klubben, att det var orättvist: ”Det bästa laget förlorade. Vi förtjänade inte att vinna men fotboll är så här.”

På spelarsidan är det emellertid ont om kopplingar. Mourinho har aldrig värvat från United och United har bara vid ett enda tillfälle köpt en spelare av Mourinho. Det var förstås då Juan Mata gick till United från Chelsea i januari 2014. Att Mourinho sålde Mata har resulterat i spekulationer om att han ska göra det igen men managern menar att det var Mata som valde att lämna Chelsea.

Annars får vi gå långsökta vägen och leta kopplingar som att den före Unitedspelaren Cristiano Ronaldo tränades av Mourinho i Real Madrid.

Ja… så har vi förstås Zlatan. Mourinho och Zlatan Ibrahimovic jobbade ju tillsammans i Inter under ett år och nu har Mourinho handplockat Zlatan till United.

Ledarsidan är mer intressant än spelarsidan. José Mourinho jobbade ju, som konstaterat tidigare i den här texten, tillsammans med Louis van Gaal i Barcelona. Mourinho och Van Gaal har inte samma syn på fotboll men de har varandras ömsesidiga respekt.

Sir Alex Ferguson uppskattade inte Mourinhos beteende när Porto vann mot United i Champions League. Annars har Ferguson och Mourinho, åtminstone utåt, en god relation. Att Mourinho tyckte att det bästa laget förlorade när Real vann mot United 2013 kan tolkas som att Mourinho ville visa respekt mot Ferguson. Portugisen har påstått att Ferguson ringde honom när han bestämde sig för att gå i pension 2013, men det skulle kunna vara ett fall av verklighetsförvanskning.

Där Ferguson alltid har talat väl om Mourinho har Sir Bobby Charlton varit mer kritisk mot den portugisiska managern. ”Han kan vara manager var som helst, absolut,” har Charlton sagt. Var som helst, men kanske inte i United. ”Mourinho är en väldigt bra tränare, men det är så långt som jag egentligen vill gå.” Det är inte fotobollskunnandet som ifrågasätt utan beteendet. ”Du har rätt, han är för pompös för mig.”

Eric Cantona är på Charltons sida: ”Jag älskar José Mourinho, men vad gäller den sorts fotboll han spelar är han inte Manchester United. Jag älskar hans personlighet, jag älskar passionen han har för spelet, hans humor. Han är väldigt intelligent, han kräver hundra procent av sina spelare och givetvis vinner han saker. Men jag tycker inte att det är den typ av fotboll som Manchester Uniteds fans kommer att älska, även om de vinner.”

Tränarstaben

Till United tar José Mourinho med sig sitt eget folk. Ingen i Mourinhos utvalda ledarstab har ett förflutet i United, däremot har de flesta ett långt förflutet tillsammans med Mourinho.

Rui Faria

Portugisen Rui Filipe da Cunha Faria är Mourinhos trogna följeslagare och kommer att arbeta som assisterande manager i United. Faria, liksom Mourinho, har ett förflutet som gymnastiklärare. De träffades av en slump, på ett seminarium i Barcelona när Mourinho jobbade med Van Gaal, och började prata. Mourinho fattade tycke för den unga portugisen (Faria är född 1975 och är således tolv år yngre än Mourinho). När Mourinho tog över União de Leiria erbjöds Faria ett jobb som fystränare och videoanalytiker.

Faria följde sedan Mourinho till Porto, återigen som fystränare. Duon har sedan följts åt och Faria jobbade som fystränare i Chelsea, Inter och Real Madrid. Efter hand fick Faria större ansvar, under tiden i Inter var han till exempel teknisk assistent bredvid jobbet som fystränare. Under Mourinhos andra sejour i Chelsea var Faria, tillsammans med Steve Holland och Silvino Louro, assisterande manager. För Faria innebär rollen som assisterande manager i United att han, för första gången, blir odiskutabel nummer två i hierarkin.

”Rui, som ni vet, är min metodologis högra arm, killen som bäst förstår min information och sättet jag arbetar på,” sa Mourinho inför sin andra sejour i Chelsea. ”Han har varit tillsammans med mig sedan början, samma som med Silvino [Louro].”

Mest känd är Faria kanske för att han har varit involverad i en del kontroverser. I slutet på säsongen 2013/14 blev han avstängd i fyra matcher och bötfälld för att ha förolämpat fjärdedomaren i en match.

Silvino Louro

Målvaktstränaren Silvino Louro kommer också från Portugal, faktiskt född i samma stad, Setúbal, som Mourinho. Han är några år äldre (född 1959) än Mourinho. Till skillnad från Mourinho och även Faria har Louro en mycket framgångsrik spelarkarriär. Han gjorde mer än 400 ligamatcher i Portugal, bland annat 184 ligamatcher för Benfica. Hans meritlista som spelare inkluderar fyra portugisiska ligatitlar och 23 landskamper för Portugal.

Efter spelarkarriären blev Louro målvaktstränare, med Portugals landslag som första arbetsgivare.  När Louro lämnade landslaget var det för Mourinhos Porto (inte så konstigt, trots Benficakopplingen, Louro gjorde nämligen ett par säsonger som reservmålvakt i Porto i mitten på 1990-talet) och duon har följts åt sedan dess: till Chelsea, Inter, Real Madrid, Chelsea igen och Manchester United.

Under Mourinhos andra sejour i Chelsea fick managern bara välja tre egna tränare till ledarstaben och en av de han valde var Louro, detta trots att Londonklubben insisterade på att målvaktstränaren Christophe Lollichon skulle vara kvar (Lollichon är fortfarande målvaktstränare i Chelsea). Louro kommer inte heller i United vara ensam målvaktstränare, då även Emilio Álvarez är målvaktstränare. Exakt rollfördelning är i nuläget okänd för allmänheten, men det troliga är att Louro arbetar med både målvakter och utespelare.

Louro hamnade i onåd hos Mourinho inför ligacupfinalen 2015. Tidigare på dagen spelade Manchester city mot Liverpool och managern krävde att resultatet skulle hållas hemligt.

”Jag visste att det var ett omöjligt uppdrag,” sa Mourinho. ”Jag sa till [ledarna] att jag inte ville ha någon form av manifestation eller besvikelse ifall city gjorde mål i sista minuten eller om Liverpool vann. Jag ville ha total tystnad. Vi var framgångsrika med det. Men en medlem i min stab hoppade upp [av glädje] i bussen, Silvino. Jag ville döda killen. Han bröt mot regeln.”

Det får förmodas att Mourinho förlät Louro då Chelsea ändå vann ligacupfinalen.

Ricardo Formosinho

Äldst i tränarstaben, född 1956, är Ricardo Formosinho. Han är också portugis och likt Mourinho och Louro från Setúbal. I United kommer Formosinho sannolikt att fungera som teknisk scout med spelarrekrytering och motståndarscoutning på uppdragslistan.

Formosinho hade en hygglig karriär som mittfältare i den portugisiska första-, andra- och tredjedivisionen. Han avslutade spelarkarriären som spelande tränare i Olhanense. Därefter inledde han en karriär som huvudtränare i en rad olika klubbar, oftast i andra- och tredjedivisionen i Portugal. Säsongen 2003/04 korsades hans vägar med Mourinho, då han tillfälligt var en del av Mourinhos tränarstab. Då Mourinho flyttade till England blev Formosinho kvar i Portugal men han flyttade sedan utomlands med uppdrag i Saudiarabien, Vietnam, Malaysia, Angola och Spanien.

Då Mourinho var i Real Madrid korsades deras vägar igen, den här gången med Formosinho i en roll som scout. Formosinho jobbade senast som huvudtränare för Kuala Lumpur, men han fick sparken efter bara tre månader.

Carlos Lalín

Fystränaren Carlos Lalín kommer från Venezuela och är en läkare som specialiserar sig på fysisk rehabilitering. Hans primära uppdrag är alltså att se till att det ekar tomt i Uniteds sjukstuga.

Lalíns fick uppmärksamhet för sitt arbete i Deportivo La Coruña och lockades sedan till Real Madrid, där han arbetade tillsammans med José Mourinho. När Mourinho sedan flyttade till Chelsea följde Lalín med och nu följer han alltså med till United.

Emilio Álvarez

Den spanska målvaktstränaren Emilio Álvarez har redan uträttat stordåd för Manchester United, även om han inte gjorde det i Uniteds tjänst. Álvarez var nämligen David de Geas målvaktstränare i begynnelsen i Atlético Madrid.

”Emilio Álvarez, målvaktstränaren som anställdes av Quique [Sánchez Flores], hjälpte De Gea att utvecklas och överkomma sina osäkerheter,” har journalisten Dani Hidalgo, som har jobbat med att bevaka Atlético, sagt. ”Álvarez är väldigt verbal och motiverande, men också fantastisk på att förbättra grundegenskaper.”

Senare jobbade Álvarez som målvaktstränare för Real Madrids reservlag och där lärde han känna Mourinho. Álvarez har också varit målvaktstränare för Benfica och Valencia samt i Dubai.

Giovanni Cerra

Den italienska analytikern Giovanni Cerra saknade relevant fotbollserfarenhet när han anställdes av Chelsea i juli 2013. Han har ett akademiskt förflutet med studier i industridesign, systemdesign och interaktiv media i Rom, Plymouth och London.

Chelsea beskrev Cerras roll som att han ”analyserar matchhändelser och arbetar bredvid a-lagets matchanalysteam med att producera visuella rapporter och infografik som illustrerar relevanta data och strategier”. På listan över Cerras tidigare arbetsgivare hittar vi företag som Microsoft och Unruly Media.

I United är han anställd som analytiker och det får antas att han kommer att producera rapporter som Mourinho och övriga i ledarstaben visar för spelarna.