En kan säga att maratonsäsongen 19/20 på något vis fick sig ett dröpligt abrupt slut, det fick en att bli påmind om att vi inte verkar kunna vinna över Sevilla ute i Europa och att vi nu har förlorat tre semi-finaler på en säsong.
I mars 2018 dikterade Mourinho en form av förklaring istället för en ursäkt till fansen från sin egen ordbok när United över två matcher hade förlorat mot Sevilla. Sevilla var minsann, enligt Mourinho, ett mer framgångsrikt lag än vad United hade varit de senaste sju åren, de hade slagit ut Atletico Madrid över två matcher, de hade ett fungerade scoutingsystem, många av deras spelare hade gått rakt in i den startelvan som Manchester United ställde upp med. En plädering som mer kändes som ett försvar av sin egen integritet som fotbollstränare än något annat, samtidigt som han passade på att kasta spelare och klubben under en tio tons buss. I Mourinhos egen ordbok, självutnämnd som livets ordbok, kan du antingen vara en ideologist eller en idiot och jag tror att Mourinho gjorde det självklart vad han valde att vara just den dagen.
Spola fram till augusti 2020
Sevilla skulle stå för motståndet igen, staden som har skapat svenskarnas favorit tapas och banat väg för Pinchos och allt vad det innebär. Ett Sevilla som missade en tredjeplats i ligan på grund av målskillnad, ett lag som är Europa Leagues okrönta konung och som verkar oslagbara i just den turneringen, ett lag som vi aldrig lyckas vinna över. Fanfaren spelades, det autentiska publikljudet inlånat från FIFA rullade igång och till en början hade jag en bra känsla. Bruno hade gjort 1-0 på sedvanligt lille-skuttmanér bara för att något senare tappa in en boll till 1-1 efter att Wan-Bissaka blivit rundad av Reguilon, och varken våra ytterbackar eller vårt försvar skulle ha en speciellt bra kväll.
United som startade andra halvlek med att bokstavligen bombardera Sevilla och Bounou likt något som taget ur en dålig actionfilm, men Bounou, i det här fallet en något hårigare Bruce Willis skulle resa sig ur bombstoftet, rädda alla skott och bli den här filmens stora hjälte. Efter att Sevilla tagit sig ur bombardemanget lyckades de komma in i matchen någorlunda, ut gick Lucas Ocampos och efter han tagit dryga halvminuten med att försöka sparka sönder all inredning på Kölns hemmaarena i frustration skulle matchens nästa hjälte kliva in.. Pling plong, som en jobbig ringklocka en tidig fredagsmorgon, och i det här fallet skulle det inte vara Jehovas utan den tidlösa Luuk de Jong. För visst känns det som att han har spelat i all ändlös oändlighet bara för att inse att han precis fyllt 30 år. Inte långt efter det skulle den flygande holländaren slå in 2-1 efter en försvarsmiss av Wan-bissaka och Lindelöf. Resultatet höll sig och det stängde säsongen 19/20.
Ideologister eller idioter?
Den frågan som Mourinho hade myntat i sin egna ordbok, vem bar ansvaret efter en sån här insats? Det är ju trots allt två försvarsmissar som kostar oss matchen. Om det var Lindelöf eller Wan-bissaka som bar det största ansvaret vid vinstmålet låter jag vara osagt även om Paul Scholes sågar Victor till fotknölarna. Det ska också poängteras att vårt anfall inte lyckas skrapa ihop ett enda spelmål på två matcher och efter 46 skott mot mål. Ole Gunnar bytte knappt in någon spelare vilket borde förklaras i att han inte har något förtroende för den bänken han förfogar över, att varken Pereira, James, Mata eller Lingard kan förändra en matchbild. Något vi andra redan har insett för längesen. Nu kom dock några av dessa herrar in och spelet blev nästan värre. James försökte men hans inlägg var närmare att träffa Old Trafford än straffområdet i Rheinenergiestadion i Köln. Efter matchen gick Ole Gunnar (äntligen) ut och satte press på ägarna och Woodward att det behövdes pengar och förstärkningar. Ut med det gamla och in med det nya.
Vi ser andra klubbar som redan gör klart med en hel del spelare, City, Chelsea, Liverpool och Arsenal. Men min magkänsla säger att vi trycker in en panikvärvning någon dag om inte samma dag som transferfönstret stänger. Kanske en Joshua King i ren panik?
Innan vi fastställer vem som är idiot och vem som är ideologist ska vi se vad som händer under transferfönstret. Jag återkommer i den frågan om inte Mourinho hinner uttala sig innan det.
Pling plong and the season is gone.