Southampton kom till Old Trafford och satte sig i skiten direkt. Ett rött kort efter tvÃ¥ minuter innebar 90 minuter senare 9-0 till Manchester United, som gjorde det ganska klart att man vill vara med och slÃ¥ss uppe i toppen.Â
Avgjort efter två minuter
Vi kan faktiskt bara börja i en ände när kvällens match pÃ¥ Old Trafford ska summeras, även om det sÃ¥klart finns fog för att vända pÃ¥ det och börja i slutet. Det var en sÃ¥ pass bisarr match att det egentligen är svÃ¥rt att fÃ¥ grepp om den. Ja, United vann alltsÃ¥ med 9-0. Försök ta in det. Men som sagt, vi tar det frÃ¥n början och bokstavligen hoppar rakt in i minut tvÃ¥…
Alexandre Jankewitz fick förtroendet från start i Southampton men det blev inte den bästa av Premier League-debuter vi sett. Den blev ganska horribel, milt uttryckt. Schweizaren gick in för att döda och satte dobbarna i Scott McTominays lår.
Rött kort och Jankewitz är nu en av fyra spelare i ligans historia som fått se rött inom loppet av två minuter. Detta skulle inte helt oväntat bli ganska avgörande för resten av matchen. Tror ni han sover gott ikväll?
Men, över till det roliga. United reagerade på bästa möjliga sätt och satte fart framåt per omgående. Det var inte så att man skapade chanser i överflöd men det märktes tydligt hur gästerna mer eller mindre kapitulerade och insåg att mötet var avgjort.
United malde och malde och gick in i halvtid med komfortabla 4-0 i ryggen. Det går såklart att brasklappa hur mycket som helst för att man spelade med en, och till slut även två man mer men det förtar inte det faktum att man var totalt överlägsna. Det har hänt förr att lag stått emot trots färre spelare på planen, ska sägas. Idag var Southampton inte direkt nära.
Ytterbackar i fokus
Vad hände då? Jo, framför allt visade Luke Shaw varför han är ligans bäste vänsterback just nu. 25-åringen har, som ingen missat, sett ruskigt stark ut de senaste månaderna och har framför allt utvecklat ett vapen i sin vänsterfot. Den kom nämligen väl till användning idag.
Att ytterback assisterar ytterback är ingen jättevanlig kombination, i synnerhet inte i United, men idag hände det. Aaron Wan-Bissaka höll sig framme och stötte in ledningsmålet på inlägg från Shaw. Det var lite det som gjorde att målfesten sattes i rullning.
Lika mycket som Wan-Bissaka behövde en självförtroende-boost, lika mycket behövde Marcus Rashford det. 23-åringen satte tvåan och låg bakom trean.
Kort därpå var det återigen dags för Shaw att glänsa och denna gången hitta skallen på Edinson Cavani. Vi har ju lärt oss att Southampton är ett favoritmotstånd för anfallaren. 33-åringen behövde sannerligen ett mål och det märktes på reaktionen efteråt hur skönt det var. Men visst hade han kunnat fått åtminstone en timme på planen, kan tyckas.
Det ska även tilläggas att, typ sju av målen United gör håller hög, hög klass. Det fanns en bakomliggande tanke i aktionerna som leder fram till att bollen hamnar i nät, snarare än några slumpartade situationer. Det var positivt att se.
Vi ville ju ha tio
Ja, det blev alltså nio mål mot noll. Senaste gången United stod för en sådan insats var för snart exakt 26 år sedan, mot Ipswich och undertecknad var inte ens född. Tänk er då att Southampton råkat ut för detta resultat i baken två säsonger i rad. Det hade såklart varit roligt att slå Leicesters nio-nolla mot sydkustlaget och gjort tvåsiffrigt, men vi kan vara rätt nöjda trots allt.
Så, nog för att det blev en tämligen smärtfri resa från start till mål så finns det ändå en liten petitess jag vill stanna upp vid.
Southampton hade, som ni kanske såg, inte jättemycket att komma med i offensiv väg men man hade trots det en boll inne.
Jag vill därför bara påpeka försvarsspelet på det mål Che Adams gör, men som vinkades av med hjälp av tekniska hjälpmedel.
Det må vara en skitsak i sammanhanget men det är en situation som påminner om det andra baklängesmålet mot Sheffield United, där hemmaspelarna står som statister och kollar på. I det här fallet krälar Fred på marken för att försöka rensa och Harry Maguire gör ett halvhjärtat försök att komma ut och täcka.
Min poäng är helt enkelt att det inte ska kunna bli mål där. Trots att det står 4-0 vid det skedet och matchen är stendöd, ryter ändå David De Gea ifrån, vilket kändes sunt.
Som sagt, hade målet stått sig hade det inte gjort någon skillnad, men det hade likväl suttit som en liten tagg och skavt i en.
Jag vill ofta försöka balansera positivt och negativt men ikväll märker jag att det inte är någon idé att försöka mer än jag gjort här ovan, så vi lämnar det så här och låter istället resultatet bara sjunka in.
Nio j*vla noll.