Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

En säsong att hoppas på

Gareth Southgate tog sitt England till deras första mästerskapsfinal på 55 år, men i efterhand blev han ändå föremål för kritik.

Han valde fel straffskyttar, tyckte mÃ¥nga, däribland ett flertal frÃ¥n United. När EM inleddes fanns inte en enda Unitedspelare pÃ¥ planen – och även dÃ¥ fick Southgate kritik – men kanske att kritiken var lika obefogad dÃ¥.

Southgate känner sitt England, mer än vad många andra tidigare tränare för England har gjort. Därför gick England långt, för de återvände till gräsrötterna och skolboken. Men skolboken lär oss också att England gärna är ett lag som förlorar på straffar, vilket var precis vad som skedde.

Ibland är fotboll väldigt enkelt, och det gÃ¥r att se saker framför sig innan det händer. Saker och ting tycks skrivna i sten, där allt gÃ¥r igen och upprepar sig. De starkaste kulturerna vinner oftast, och United – till skillnad frÃ¥n England – är en sÃ¥dan kultur. Det lär bero pÃ¥ att man ocksÃ¥ inhyser den skottska arbetarklassen, den nordirländska flärden och den walesiska uthÃ¥lligheten som en del av sin historia.

Att hÃ¥lla pÃ¥ ligor och landslag är förvisso inte min grej, men jag hÃ¥ller alltid pÃ¥ Marcus Rashford – och han lär komma tillbaka starkare än nÃ¥gonsin, precis som David Beckham efter VM 98. DÃ¥ blev han utvisad, hÃ¥nad och hatad, och sedan gjorde han sitt livs säsong.

Vi hoppas på en snabb återkomst för Rashford efter axeloperationen. Han lär behövas, även fast det inte längre råder brist på offensiva yttrar i spelartruppen längre. Är det inte ett fantastiskt transferfönster vi upplever? Jo, det verkar så. Men det blev bättre eftersom det förra var så dåligt. För mig kunde man köpt Sancho för överpris redan förra sommaren, på samma vis som man köpte Maguire för överpris 2019. Rätt spelare lönar sig ändå i slutändan, fast det vet kan man ju inte veta på förhand.

Sancho lär leverera. Eller så blir det som med Telles och Shaw och någon annan på kanten blir helt plötsligt jättebra. Säg Daniel James? Undertecknad måste vara den sista i världen som fortfarande finner ett värde med walesaren. Men jag gillar James och kommer alltid gilla James, för han springer och kämpar och gör mål mot Leeds. Om tio dagar är det dags igen, och det finns fog för optimism.

När jag började skriva på Muss för två år sedan föreställde jag mig att den här säsongen skulle bli den allra bästa, och även fast det som skett däremellan var något helt utanför ramarna för vad man egentligen kunde förvänta sig så känns det ändå som att stjärnorna snart står rätt ändå. Många som läser den här texten har förmodligen känt andra saker än jag, men jag hoppas att detta blir en säsong då vi får mycket mer att glädjas över ihop.

Solskjaer sitter på ett nytt kontrakt och det är en delseger för alla som trott på honom från första början, eller rättare sagt sedan det första treårskontraktet skrevs. Att han dessutom kommer överleva Woodward (som meddelat sin avgång) är en seger för oss alla. Vad som väntar nu är en fråga jag själv inte reflekterat så mycket över. Har Solskjaer vad som krävs för att ta United hela vägen upp till toppen? Ingen aning. Vi får väl se.

Antingen står han där med silverpokal och guldmedalj runt halsen och allt är glatt som på Fergies tid. Eller så misslyckas han och vi får se oss om efter något ännu bättre. Poängen är att United känns bättre rustat än på många år. Det är en bred känsla som många kan dela, och det känns mycket bra. Publik, röda hjärtan och guldgröna halsdukar. Det blir inte bättre än så.

***

Många hyllar de nya tröjorna för säsongen och jag kan bara stämma in i hyllningskören. I regel kan jag gilla en lite mörkare röd färg på hemmatröjorna, men med den nya loggan (som är hjälplöst ful) och ihop med bortatröjorna syns det mycket bättre. Bortatröjan är riktigt glassig. +++++. Och allt med hommage till gamla tider är bra grejer.