Jag skrev krönika även efter 1-6 mot Tottenham ifjol. Den såg ut såhär.
Vad jag påpekade då som jag lika gärna kan påpeka nu är att United gick in i säsongen med bristande principer. Så istället för utveckling och lösta problem blev ligastarten full av panik, följt av ett haveri. Men 0-5 mot Liverpool är förstås något helt annat.
Vad jag bryr mig om är historik och att vi lär oss något av den. Historia kan idag användas både mot Solskjaer själv och mot alla hans belackare. En åsikt i mitten kan vara den att man hänvisar till två-tre år av lyckat lagbygge, men att han som tränare inte längre räcker till. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det verkligen har varit ett lyckat lagbygge på senare tid. Var det verkligen såhär Solskjaer föreställde sig sitt lag halvvägs in i tränarjobbet?
Jag har alltid föreställt mig att han vill spela Rashford-Greenwood-Sancho längst fram, en trio nu och för framtiden. Men coronapandemin gjorde Sancho för dyr, så klubben värvar Cavani i sista stund. Greenwood huserar då till höger, och Sancho får året senare spela in sig från vänster, eftersom Rashford varit skadad. Sedan kommer Ronaldo, utan förvarning, som ingen kan bänka eller tacka nej till, men som heller inte kan springa livet ur sig, inte som Cavani. Så laget har plötsligt fått en helt ny dynamik.
Tidigare sades det att laget skulle byggas runt Pogba, men Pogba kan man åtminstone bänka om det inte fungerar. Ronaldo kan man inte bänka. Ole försökte mot Everton, men då fick han skit. Så United spelade i söndags med samma defensiva hälft som under Solskjaers första år, som vi vet inte alltid räcker till, men som likväl saknar bättre alternativ, därtill med ett överflöd av anfallsvapen som på sätt och vis ändå är låst på taktiska rockader, eftersom längst fram huserar en klubblegend.
Om detta fortfarande är ett projekt är det väldigt svårt att se konturerna av det. Det känns mer som ett upplevelsepaket. Det är inte direkt grisen i säcken man har köpt, men det är i alla fall något Solskjaer inte kan knyta ihop. Det finns för mycket av något och för lite av något, spelare han inte litar på och spelare som inte litar på honom. Det känns utanför hans kontroll. Det är utanför min kontroll. Jag vet inte vad det vill.
Detta är ett lag, tror jag, som fulltaligt framöver kommer formeras kring Ronaldo och Varane – tvÃ¥ för säsongen nya spelare. Galácticos. Men däremellan saknas förstÃ¥s en mittfältare som inte är Paul Pogba. När den spelaren väl infinner sig kanske Pogba inte längre är kvar. Han sitter pÃ¥ ett utgÃ¥ende kontrakt och väntar pÃ¥ bättre tider. SÃ¥ vad vi har idag är fortfarande ett lagbygge med mÃ¥nga oklarheter, till vad mÃ¥nga beskriver som ett oklart ledarskap. Det är som hönan och ägget.
Man känner extra mycket för Solskjaer, såklart, eftersom det är Solskjaer och det är grundat i något. Mina bästa krönikor handlar om honom. Men om principerna försvinner kan man bara vara rationell. Saklig. Det fanns en poäng med lidandet när det begav sig, men det gör det inte längre. Nu är det bara smärtsamma förluster, resultatet som styr, och kanske andra drömmar som får råda. Vi får se vad klubbledningen säger.
Det var förresten Woodward som värvade Ronaldo, per telefon i Gary Linekers trädgård, enligt den sistnämndes egen utsago. Ed Woodward är alltså fortfarande högsta hönset i praktiken, trots att han ska avgå innan året är slut. Borde inte han vara persona non grata? Eller vad man inom politiken kallar för en lame duck. Ska en halt anka fatta beslut om Uniteds väg framåt, eller när tillkännages ny VD?
Av principiella skäl kan man tycka att Woodward borde gå först, före någon annan. Men principer och United är en ekvation jag inte längre får ihop.
***
Samtidigt som detta skrivs: familjen Glazer reste under gårdagen till Förenade Arabemiraten för att lägga bud på en cricketklubb i Indien. De förlorade budgivningen.