Det finns människor vars liv definieras av ett enda ögonblick. En enda tidpunkt, en enda plats. Förhoppningsvis var den platsen nÃ¥got vackert, i värsta fall nÃ¥got hemskt. Det finns ocksÃ¥ helt andra slags människor. Jag tänker närmast pÃ¥ Hittejoel, mÃ¥lvakten frÃ¥n Max Lundgrens gamla böcker om Ã…shöjdens BK. Han kallades just för Hittejoel för att han saknade en plats bland folk (han var en sÃ¥ kallad tattare). Hans brist pÃ¥ tid och rum blev alltsÃ¥ hans namn. Jag tänker Ã¥ andra sidan pÃ¥ Karl Oskar Svensson, mÃ¥lvakten som blev Rio-Kalle med hela svenska folket efter VM i Brasilien 1950. Rio-Kalle skulle även stÃ¥ i mÃ¥l när Sverige mötte Brasilien i VM-finalen 1958 i Stockholm (en silvermedalj och en bronsmedalj fick han kröna karriären med). Men det var inte Rio-Kalle som utsÃ¥gs till turnerings bästa mÃ¥lvakt 1958 – det var Harry Gregg. Harry Gregg började och avslutade sitt liv pÃ¥ Nordirland. I Manchester skulle han utmärka sig som en av Uniteds bästa mÃ¥lvakter genom tiderna (247 matcher mellan 1957 och 1966). Men det var pÃ¥ en flygplats i München som Harry Greggs liv skulle definieras. Ur ett brinnande flygplan räddade han inte bara sitt eget liv, utan ett flertal av sina medpassagerare, bÃ¥de lagkamrater och människor som Gregg aldrig tidigare haft en koppling till. The Hero of Munich (Hjälten frÃ¥n München) blev hans smeknamn. Och när vi talar om hjältar i United sÃ¥ blir det inte större än sÃ¥. München är platsen för klubbens viktigaste ögonblick, och Harry Gregg var dess viktigaste spelare, i detta fall en mÃ¥lvakt – en räddande ängel. Vad som gör Harry Greggs karriär i United ocksÃ¥ smÃ¥tt unik är att han spelade nästan tio Ã¥r i klubben utan att vinna en enda titel. Skador och dÃ¥lig tajming gjorde att han förblev utan medaljer trots lÃ¥ng och trogen tjänst, lÃ¥ngt efter flygkraschen i München 1958. Sir Bobby Charlton, den kanske mest hyllade och prisade av alla Unitedspelare, hade varken vunnit VM 1966 eller Europacupen 1968 utan Harry Gregg (som drog honom levande ur det brinnande planet). Det säger mycket om allt, och Sir Bobby har alltid haft mycket att säga om Harry Gregg, liksom hela tiden försökt hitta nya infallsvinklar för att uttrycka sin tacksamhetsskuld och därigenom beskriva hans storhet; ”Han kommer alltid att bli ihÃ¥gkommen för det han gjorde i München, men utöver det var han ocksÃ¥ en riktigt bra mÃ¥lvakt.” George Best, en annan hjälte, som en gÃ¥ng i tiden putsade Greggs skor i början pÃ¥ karriären, sa sÃ¥här om sin nordirländske landsman: ”Hjältemod är en sak, men vad Harry gjorde handlade om mer än bara mod. Det handlade om godhet.” Harry Gregg beskrev sig själv hellre pÃ¥ detta vis, i en intervju frÃ¥n 2008: ”Jag är Harry Gregg, frÃ¥n 34 Windsor Avenue, som spelade fotboll. Som var hygglig pÃ¥ det pÃ¥ bra dagar och bedrövlig pÃ¥ det pÃ¥ dÃ¥liga dagar. Det är det jag vill bli ihÃ¥gkommen för, inte för nÃ¥got som hände i stundens allvar.” Det är väl sÃ¥ en sann hjälte definierar sig själv, tror jag. Alla andra ser ett ögonblick, Harry Gregg ser en vardag. En hjälte och en medmänniska var dag. Det är sÃ¥ jag vill minnas Harry Gregg.
