Roy Keane: Mittfältskrigaren som bar en magisk hatt

Keanes “captain’s goal for Manchester United” var monumentalt pÃ¥ vägen till Barcelona. Han själv missade finalen men hans del i trippeln kan inte övervärderas. Ligatiteln 1999 var en av sju för Keane och han vann FA-cupen fyra gÃ¥nger som Unitedspelare.

Idag fyller Keano 50 år och vi firar med att berätta hans historia.

Innehållsförteckning

1. För liten för en fotbollskarriär
2. Genombrottet i Nottingham
3. He didn’t sign for Blackburn
4. Manchester United: Dyraste värvningen någonsin
5. Konflikterna och kontroverserna
6. Fotbollsspelaren Roy Keane
7. Manchester United: Lagkaptenen
8. Celtic, tränarjobb och media

Roy Keane föddes i irländska Cork sommaren 1971. Han växte upp i en arbetarklassfamilj. Fotboll var familjens sport. Ingalunda någon självklarhet på Irland, där de gaeliska sporterna (gaelisk fotboll och hurling framför allt) ofta dominerar. Keane testade faktiskt hurling men han slutade efter en skada.

Fotbollskarriären inleddes i den lokala klubben Rockmount, där hans äldre släktingar hade varit framgångsrika. Vid sidan om fotbollen sysslade Keane även med boxning. Efter flera års träning vann han fyra matcher av fyra när han blev tolv år och därmed tillräckligt gammal för att få tävlingsboxas. Hans boxningstränare var emellertid inte så förtjust i att adepten också spelade fotboll. Ett ultimatum ställdes och Keane la boxningshandskarna på hyllan utan något större tvivel.

Boxningen gjorde honom ändå gott, då det gav honom självförtroende när han konfronterades fysiskt. För sin ålder var han liten till växten. Detta till trots spelade han tidigt fotboll med de som var ett par år äldre.

Ricky Villa och Glenn Hoddle var Keanes idoler och Tottenham favoritklubben. Senare skulle han se ljuset i form av Bryan Robson.

Skolan offrades för fotbollen och han misslyckades med sin Inter Cert-examen vid 15 års ålder. Som vuxen såg han tillbaka på det och menade att den vägen inte är att rekommendera. Nålsögat för att bli fotbollsproffs är så litet.

A young Roy Keane (centre) lining out for Rockmount of Cork pic.twitter.com/elzAFuZW9H

— Irish Football Pics (@irish_pics) February 22, 2020

Trots att han tidigt var en ledande spelare – han blev utsedd till säsongens spelare efter första säsongen i Rockmount – sÃ¥ dök chanserna inte upp pÃ¥ högre nivÃ¥. De som var ansvariga för uttagningarna menade att han var för liten eller att han hade ett för hett temperament. Själv menade Keane att temperamentet var en effekt av att han var sÃ¥ liten.

Han fick resa till Dublin för läger inför uttagningarna till skollandslaget. När den slutliga truppen meddelades lämnades han utanför. Ett tilltänkt provspel hos Brighton ställdes in när den engelska klubben fick fler rapporter om hans längd.

Efter misslyckad examen fick han ta de jobb som erbjöds, bland annat som potatisplockare, och han hade ständigt ont om pengar. Han skrev brev till Ã¥tskilliga engelska klubbar – Derby, Sheffield Wednesday, Aston Villa, Chelsea, Nottingham – och bad om att fÃ¥ komma pÃ¥ provspel. Negativt svar varje gÃ¥ng.

Chansen kom när irländska staten och fotbollsförbundet kom överens om ett program för ungdomsspelare. Keane signerade för Cork City men fick ett bättre erbjudande från den mindre klubben Cobh Ramblers. Det visade sig att Cork ännu inte hade registrerat Keane och Ramblers agerade skyndsamt med pappersarbetet. Dubbla träningspass varje dag följdes snart av dubbla matcher varje helg. För unge Keane, som pendlade från Cork, fick nämligen tidigt chansen i a-laget.

Det var i en match i irländska cupen, där Keanes Cobh Ramblers faktiskt blev utklassade, som Nottingham Forest fick upp ögonen för honom. Han bjöds in för provspel men något gick galet och han fick bara träna med juniorerna. Tillbaka i Cork rättades misstaget till och Keane fick återvända till Nottingham för nytt provspel. Den här gången i reservlaget. Han får chansen i en match och imponerar. Managern Brian Clough är nu övertygad om att Keane ska värvas.

Keane, som bedömde att han var värd 5000 pund, var emellertid rädd för att Ramblers skulle kräva för mycket pengar. Han hade undervärderat sig själv kraftigt. Den slutliga övergångssumman landar på 47.000 pund, varav 27.000 i prestationsbaserade klausuler (som givetvis uppfylldes).

Försäsongen spenderade han med reservlaget, där han störde sig på att lagkamraterna klagade på det mesta. Han anslöt till Nottingham sommaren 1990, vid 19 års ålder. Då upplevde han att han låg efter sina jämnåriga. Senare såg han tillbaka på livserfarenheten som något positivt.

Keane reste med Nottinghams U21-lag till Nederländerna och vann en turnering mot lag som Barcelona och PSV. Clough hade nu fått upp ögonen för Keane, som fick följa med till Anfield inför säsongens andra ligamatch. Keane trodde att han var med som reserv men Clough hade andra planer, vilket Keane fick reda på lagom till uppvärmningen. Hur snabbt det hela faktiskt gick förklarar han i sin självbiografi:

“Under uppvärmningen och pÃ¥ planen svarar jag fortfarande pÃ¥ samma frÃ¥ga. ‘Vad heter du igen, grabben?'”

Nottingham var på det stora hela chanslösa mot Liverpool men Keane skötte sig och fick fortsatt förtroende. Under debutsäsongen i England skulle han starta 35 av 38 ligamatcher. Nottingham tog sig också till final i FA-cupen, där det blev förlängningsförlust mot Tottenham. På vägen till finalen bidrog Keane med mål i kvartsfinalen och semifinalen.

Samtidigt led han av hemlängtan och med Cloughs goda minne reste han hem till Cork nästan varje helg.

A young Roy Keane with Brian Clough, 1992. pic.twitter.com/ryzqgy19xa

— 90s Football (@90sfootball) September 21, 2015

Vägen till finalen i FA-cupen hade inte bara varit positiv. Mot Crystal Palace hade han gjort ett fatalt misstag som resulterade i omspel istället för avancemang. Efter matchen blev han nedslagen av Clough i omklädningsrummet. Managern bad aldrig om ursäkt men Keane höll det aldrig emot honom och behöll platsen i laget.

Andra säsongen i Nottingham sÃ¥g laget gÃ¥ till tvÃ¥ cupfinaler. Keane vann sin första titel som spelare när Nottingham 1992 vann den sista upplagan av mindre prestigefyllda Full Member’s Cup. Ett par veckor senare blev det finalförlust mot Manchester United i den betydligt större ligacupen.

Nottingham hade slutat åtta i ligan under Keanes två första säsonger i klubben. Säsongen 1992/93, den första Premier League-säsongen, föll emellertid allt samman. Laget slutade tvärsist i ligan. Keane imponerade emellertid. Så till den grad att han efter säsongen blev uttagen till säsongens lag i ligan. Han prisades också som årets spelare i Nottingham.

Roy Keanes insatser för Nottingham hade givetvis inte gÃ¥tt obemärkt förbi. Under säsongen 1992/93 kopplades han samman med en flytt till Ã¥tskilliga klubbar, däribland Arsenal, Liverpool och Blackburn. Samtidigt hade han utdragna kontraktsförhandlingar med Nottingham, sÃ¥ till den grad att han offentligt kallades “girig” av Brian Clough.

Bakom stängda dörrar var det emellertid Clough som övertygade Ron Fenton, som var assisterande manager till Clough men ändå skötte förhandlingarna, att gå med på Keanes krav. Dessa inkluderade en utköpsklausul i händelse av att Nottingham skulle bli degraderade.

A young Roy Keane in action against Manchester United. pic.twitter.com/DwMSifjq13

— 90s Football (@90sfootball) December 7, 2017

Blackburn var hetast i förhandlingarna om den irländska mittfältaren och skulle till slut enas med Nottingham om en övergångssumma på fyra miljoner pund. Efter förhandlingar med Kenny Dalglish enades Keane också om det personliga avtalet.

Det var dags för kontraktsskrivande. Problemet? Det var fredagseftermiddag och de som arbetade på kontoret i Blackburn hade lämnat för helgen. Inga problem, tyckte Dalglish. Kontraktet kunde signeras efter helgen.

Men ni vet hur sÃ¥ngen gÃ¥r: He didn’t sign for (Arsenal, or) Blackburn (‘cos they’re shite).

Så blev det söndag. Keane hade rest hem till Cork. Tidningarna hade fått nys om övergången. Hemma hos familjen Keane ringer telefonen. I andra änden en viss Alex Ferguson.

“Har du signerat nÃ¥gra papper?” undrade Ferguson. Nej, men väl skakat hand.

“Varför kommer du inte till Manchester och snackar med mig innan du gör nÃ¥gonting? […] Du har inte signerat nÃ¥got. Kom hit för ett snack.”

Så Keane reste till Manchester och spelade snooker med Ferguson, som förklarade att United skulle vara landets bästa lag med eller utan Keane. Dalglish eller Ferguson? Blackburn Rovers eller Manchester United? Är du inte Alan Shearer (was fucking dearer, som sången går) och pengagalen är svaret enkelt.

Dalglish blev förstås förbannad. Men det skiter vi i.

Nu var det förstås inte riktigt så enkelt. För United och Nottingham var inte överens. Till skillnad från Blackburn var inte United villiga att betala fyra miljoner pund för den irländska mittfältaren. Förhandlingarna drog ut på tiden och när det var dags för försäsongsträning var Keane fortfarande Nottinghamspelare.

Först den 19 juli 1993 enades parterna. Roy Keane blev Unitedspelare för 3,75 miljoner pund. Därmed blev han den dyraste värvningen av en brittisk klubb.

Keane själv fick en årslön på 350.000 pund, att jämföra med de 400.000 pund han skulle ha fått i Blackburn.

“Tusen pund i veckan var ett litet pris att betala för att bli en Manchester United-spelare,” resonerade Keane.

Som nybliven Unitedspelare noterade han omedelbart att Manchester United var något helt annat än Nottingham Forest. Keane delade rum med Denis Irwin, som han kände från irländska landslaget. Träningen var den hårdaste han någonsin hade upplevt.

Bryan Robson var inte i toppskick fysiskt, så Keane fick debutera i Charity Shield, bredvid Paul Ince på mittfältet. United besegrade Arsenal på straffar men Keane kände att han behövde förbättra sig för att räcka till i United.

Robson var ofta skadad, så Keane och Ince blev den naturliga duon på mittfältet. Snart var det inget snack om att Keane var given i startelvan. United stormade till ligatiteln och vann även FA-cupen. Keane kände sig hemma, i ett lag fullt av vinnare.

Någon vinst blev det förvisso inte under Keanes andra säsong i United. Med Eric Cantona avstängd en lång tid orkade laget bara spela till sig en andraplats i ligan och i FA-cupen blev det finalförlust.

Alex Ferguson valde efter säsongen att göra sig av med flera etablerade spelare, däribland Keanes mittfältspartner Paul Ince. Inga etablerade spelare värvades in. United inledde säsongen att bli förnedrade av Aston Villa.

“You can’t win anything with kids,” slog kommentatorn Alan Hansen fast.

Det var kris inför säsongens andra match mot West Ham. United vann en tät affär sedan Roy Keane avgjort. I tredje ligamatchen gjorde Keane två mål när Wimbledon besegrades. Han blev sedan skadad i november och flera andra nyckelspelare saknades också.

Keane gjorde comeback på julafton, i en förlust mot Leeds. Det var femte ligamatchen i rad utan seger för United. Efter nyår följde ett par nya poängtapp och ligan såg ut att vara körd, då Newcastle hade en överlägsen serieledning.

Men som vi vet hade Hansen fel. Keane, Cantona, Peter Schmeichel och Fergie’s Fledglings skulle inte bara äta upp Newcastles försprÃ¥ng och gÃ¥ förbi utan ocksÃ¥ vinna FA-cupen. Roy Keanes andra dubbel, tillika Uniteds andra dubbel, var ett faktum. Belöningen blev ett nytt fyraÃ¥rskontrakt.

Ett år senare blev United mästare igen. Därefter tackade Cantona för sig. United behövde en ny lagkapten.

Vi ska bryta av den kronologiska genomgången och titta på de kontroversiella delarna av Roy Keanes karriär.

Egentligen är Keane en person som föredrar en promenad med hunden. Han trivs emellertid ocksÃ¥ pÃ¥ puben och med ett hett temperament har det efter nÃ¥gra pints för mÃ¥nga blivit ett och annat krogslagsmÃ¥l. Efter Uniteds ligatitel 1999 tvingades Keane spendera en natt i poliscell. Den gÃ¥ngen blev han lurad att brÃ¥ka och ärendet skrevs av. “I was just a daft fucker,” skriver han i sin självbiografi.

Ser vi till Unitedkarriären är det förstås överfallet mot Alf-Inge Håland som sticker ut. Det började 1997, då Keane blev långtidsskadad efter att ha försökt tackla Håland. Medan Keane låg skadad anklagade Håland honom för att fejka skada.

Håland hade förmodligen glömt det hela dagen efter. Roy Keane kom ihåg. De båda möttes igen i ett Manchesterderby våren 2001. I slutet av matchen sänkte Keane Håland med en högst medveten tackling i knähöjd. Keane blev utvisad och avstängd i tre matcher.

Historien tar emellertid inte slut där. Dryga årets senare berättar Keane om situationen i sin självbiografi:

“I’d waited long enough. I fucking hit him hard. The ball was there (I think). Take that, you cunt. And don’t ever stand over me again sneering about fake injuries.”

FA läste boken och slog fast att tacklingen var ett överlagt överfall. Keane blev avstängd i fem matcher till.

Hålands karriär tog slut kort efter Keanes överfall. När boken kom ut planerade Håland och Manchester city att stämma Keane. De planerna fick emellertid skrotas, då de kom fram att Håland på sin hemsida hade slagit fast att Keanes tackling inte orsakade någon långtidsskada. Den karriäravslutande skadan var inte ens på det knä som Keane tacklade.

Om Håland är Unitedspelaren Keanes största kontrovers så är det på Irland incidenten i Saipan som dominerar (den har till och med sin egen sida på Wikipedia). Roy Keane hade debuterat i det irländska landslaget 1991. Han var tidigt besviken på förhållandena för de irländska landslagsspelarna och även på attityden hos lagkamrater.

VM 1994 var höjdpunkten i landslaget, framför allt segern mot Italien. Irland blev utslagna i Ã¥ttondelsfinal men hyllades ändÃ¥ som hjältar. “Det fanns inget att fira. Vi hade uträttat lite,” tycker Keane.

Nästa stora mästerskap för Irland var VM 2002. Keane var nu lagkapten. Överens med förbundskapten Mick McCarthy var han emellertid inte. Irland laddade för VM på ön Saipan och Keane tyckte att faciliteterna var undermåliga. Detta slog han fast i en intervju som publicerades i Irish Times. McCarthy gillade inte lagkaptenens offentliga kritik och ifrågasatte Keane inför spelargruppen. Dessutom passade förbundskaptenen på att anklaga Keane för att ha fejkat en skada i den avgörande VM-kvalmatchen mot Iran. Keane tog det hela med ro:

“Mick, du är en lögnare. […] Du är en jävla nolla. Jag värderade dig inte som en spelare, jag värderar dig inte som en manager och jag värderar dig inte som en person. Du är en jävla nolla och du kan sticka ditt VM upp i ditt arsle.”

Det blev inget VM för Keane. Han skulle emellertid göra comeback i landslaget efter att McCarthy hade slutat som förbundskapten. Incidenten på Saipan delar fortfarande Irland.

Slutet i Manchester United blev också kontroversiellt och kom hastigt. Carlos Queiroz, assisterande manager till Ferguson, organiserade försäsongen 2005. Keane var inte nöjd med förhållandena och bråkade först med Queiroz och sedan med Ferguson. Fler bråk skulle följa under säsongen, där Keane mestadels var indisponibel på grund av en skada.

Efter en förnedrande förlust mot Middlesbrough var Keane gäst hos MUTV. Han gick hÃ¥rt Ã¥t flera av spelarna, däribland John O’Shea, Alan Smith, Kieran Richardson, Darren Fletcher och Rio Ferdinand. Inslaget stoppades av Ferguson.

Efter ytterligare bråk mellan manager och lagkapten kom parterna överens om att bryta Keanes kontrakt.

Det är framför allt som box till box-mittfältare vi ska minnas Roy Keane. Han gjorde också matcher som högerytter, sittande mittfältare och mittback, faktiskt enstaka framträdanden som högerback också. Men större delen av karriären, den bästa delen av karriären, sprang han upp och ner på det centrala mittfältet.

Som spelare var Keane bra på det mesta. Det är lätt att idag få för sig att Keane bara var en aggressiv bollvinnare men han kunde spela fotboll också. Keane hade utmärkt bollkontroll och han var en bra passningsspelare som kunde diktera tempot i matcher.

Ska vi kritisera honom är det kanske framför allt för det heta temperamentet. Ibland var han vårdslös, både mot sig själv och mot motståndare. Det resulterade i många skador och hans elva utvisningar som Unitedspelare är flest i klubbens historia. Långt ifrån alla är försvarbara.

Men kritiken blir närmast en parentes. Idag upplever jag att hans fotbollsegenskaper är underskattade. Ja, han var en enastående bollvinnare men han drog också upp anfall, han skapade chanser åt lagkamrater och han gjorde mål själv. Som Unitedspelare gjorde han 51 mål och 42 assists på 480 matcher.

Keane var outtröttlig när han löpte från straffområde till straffområde. Han vann boll genom att stå rätt, genom att tackla, genom fysik, genom ren envishet. Trots att han var relativt kort var han också bra på huvudet.

Framför allt var han en ledare. Keane gick i bräschen och lagkamraterna blev närmast tvingade att följa hans exempel.

Efter Eric Cantona behövde United en ny lagkapten. Alex Ferguson valde Roy Keane. För Keane kom det som en överraskning.

Keanes första säsong som lagkapten tog slut redan i september, då han blev knäskadad efter en tackling mot Håland (se ovan). Det kostade inte bara säsongen för Keane utan mycket möjligt också ligatiteln för United.

Till säsongen 1998/99 var Keane tillbaka. Han spelade personbästa 55 matcher under säsongen. Är det en slump att Manchester Uniteds bästa säsong någonsin också är säsongen vi fick se som mest av Roy Keane? Givetvis inte.

Det bästa minnet av Keane under säsongen är förstÃ¥s hans captain’s goal mot Juventus och i största allmänhet hans insats i den matchen. Den heroiska insatsen kom trots att han, efter en tidig varning, visste att han skulle missa finalen pÃ¥ grund av avstängning.

“Det var den mest emfatiska uppvisningen av osjälviskhet jag har sett pÃ¥ en fotbollsplan,” kommenterade Alex Ferguson i sin självbiografi.

“Dundrandes över vartenda grässtrÃ¥, konkurrerandes som om han hellre skulle dö av utmattning än förlora, inspirerade han alla omkring sig. Jag kände att det var en ära att associeras med en sÃ¥dan spelare.”

Efter säsongen – den bästa i Manchester Uniteds historia – prisades han som klubbens bästa spelare.

Ett år senare skulle han ånyo prisas som Uniteds bästa spelare. Inte bara det, han prisades också som årets spelare i England, både av spelarna och av fotbollsjournalisterna. United vann ligan igen och Keane sköt dessutom segermålet när United, som första och enda engelska klubb, vann Interkontinentalcupen.

Det sÃ¥g länge ut som att säsongen 1999/2000 skulle bli Keanes sista som Unitedspelare. Hans kontrakt löpte ut efter säsongen och United betalade pÃ¥ den här tiden relativt modesta löner. En flytt till en europeisk storklubb – Juventus och Bayern München var de hetaste alternativen – skulle innebära en massiv löneökning, även om Keane helst ville stanna i Manchester. Till slut hittade parterna ändÃ¥ en lösning som alla kunde acceptera och Keane förblev Unitedspelare.

United vann ligan för tredje året i rad 2001. Allt var emellertid inte längre frid och fröjd. I Champions League var United chanslösa mot Bayern München.

Trots att Alex Ferguson förstärkte med Juan Sebastián Verón och Ruud van Nistelrooy skulle United gå lottlösa från säsongen 2001/02.

Keane skulle sedan, på grund av en höftoperation, missa stora delar av hösten 2002. Operationen genomfördes då Keane ändå var avstängd efter en utvisning, med ytterligare avstängning att vänta sedan han i sin självbiografi erkänt att tacklingen mot Håland var överlagd.

På det stora hela skulle operationen innebära slutet för Keane som en världsklasspelare. Han kom tillbaka i december och hjälte United att vinna ligan 2003, men han var inte längre samma spelare.

Keane ledde United till vinst i FA-cupen 2004. Det blev hans sista titel som Unitedspelare.

En sista sekvens vi alla har sett är när han talar Patrick Vieira till rätta.

Den 18 september 2005 spelade United 0-0 mot Liverpool på Anfield. Det blev Roy Keanes sista match som Unitedspelare. Han lämnade planen skadad efter en ful tackling från Luis García. Under rehabiliteringen skulle Keane och United, den 18 november, komma överens om att bryta hans kontrakt (se ovan).

Knappa månaden senare signerade Roy Keane för Celtic. Han debuterade i skotska cupen, där det blev en chockförlust mot Clyde. Därefter gick det bättre och Celtic vann ligan i överlägsen stil. Dessutom vann de ligacupen. Keanes sista titlar som spelare.

Efter säsongen, den 9 maj 2006, fick Keane sin testimonial hos Manchester United, då United mötte Celtic. Keane spelade en halvlek för vardera lag och valde att donera pengarna till Irish Guide Dogs for the Blind. Hans testimonial var en del i överenskommelsen när hans Unitedkontrakt bröts.

Matchen skulle visa sig bli hans allra sista fotbollsmatch. Den 12 juni meddelade han att hans karriär var över, trots att han hade ett år kvar på kontraktet med Celtic. Kroppen orkade inte längre och läkarna rådde honom att lägga skorna på hyllan.

Att Keane skulle fortsätta inom fotbollen som manager var närmast en självklarhet. Den 28 augusti tog han över Sunderland. Debutsäsongen som manager blev en ren succé. Sunderland vann Championship och tränarföreningen utsåg Keane till årets manager i andradivisionen.

Efter en 16:e-plats i Premier League 2007/08 var inledningen på nästa säsong tumultartad. I början av december låg Sunderland på nedflyttningsplats och Keane sa upp sig. Han hänvisade till meningsskillnader med ägaren Ellis Short och ordföranden Niall Quinn.

I slutet av säsongen tog Keane över Ipswich Town. Efter en medioker debutsäsong fortsatte resultaten att gå emot under andra säsongen. Den 7 januari 2011 fick han sparken. Keane accepterade att de undermåliga resultaten kostade honom jobbet, men han menade att vändningen var nära.

Därefter har Keane inte jobbat som manager men väl som assisterande manager. Han var assisterande förbundskapten till Martin O’Neill för Irland frÃ¥n november 2013 till november 2018. Höjdpunkten var dÃ¥ Irland kvalade in till EM 2016, där de till slut blev utslagna i Ã¥ttondelsfinal. Keane följde sedan med O’Neill till Nottingham under vÃ¥rsäsongen 2019.

Jobbet som assisterande förbundskapten kombinerade han en period med att också vara assisterande manager för Aston Villa.

Annars har Keane framför allt synts som expert i teve, senast under sommarens EM.

Roy Keane är vår mest framgångsrika lagkapten och en av de allra största i Manchester Uniteds historia. Han är dessutom Irlands bästa spelare någonsin.

Grattis på 50-årsdagen, Keano!