När vi filtrerar och sorterar bland dagens United-sorl så hittar vi dagens mest intressanta nyhet från Serbien.
Ett av våra märkligare köp den här sidan millennieskiftet har uttalat sig om sin korta och nästan till 100 procent totalt misslyckade tid på Old Trafford.
Zoran Tosic.
Han ångrar sig.
“It all happened really quickly as I played for just 18 months with Partizan Belgrade. We won the league and the cup and there was a period when it seemed like I was scoring in every match.”
“It was at that point I signed for Manchester United. It was such an exciting moment to go there and to meet Sir Alex (Ferguson). I had grown up as a United fan so to be working for the man who had brought so much success to the club was just unbelievable. However, there is a big difference between the Serbian and English league and when I arrived in Manchester I discovered I was not yet ready for that level.
“Maybe I shouldn’t have been so quick and should have worked longer to show Sir Alex. I spoke with Sir Alex many times and he kept telling me I had quality and just had to keep working hard. But I wanted to play more games so went to Cologne in Germany on loan and had a great six months there.
“When I came back to Manchester I was expecting to play more games for United but it didn’t happen. In the end I wasn’t sure I was going to get the chance I felt I deserved so decided to change club. Even now I am always thinking about that moment. Maybe I shouldn’t have been so quick and should have worked longer to show Sir Alex. Maybe I should have stayed and fought for my place. This was Man United after all.”
Då dechiffrerar detta:
Grabben kom till United och upptäckte att han inte var redo för den nivån. Fair enough, men det borde väl dels han ha vetat, dels scouterna ha vetat och dels rådgivarna vetat.
Illa.
Sen går grabben till Alex och snackar flera gånger om att han vill spela mer, trots att han alltså inte var redo för den här nivå, och jag kan tänka mig att hans framtid i United var väck i samma ögonblick som han, en ung nobody, ”kräver” mer speltid.
Där kan nog finnas en stor förklaring till att vi inte fick se honom få fler chanser. För om det är så som Zoran säger, om Fergies förtroende, så hade han nog fått fler chanser om han bidat sin tid istället för att “förvänta sig att få spela mer” när han återvände från Köln.
Och jag förstår att han ångrar sig. En sån här chans får han aldrig igen.
Men, men, det är mycket som inte blir som man tänkt sig i livet, Zoran.
* Annars då?
Jo, Ashley Young, en annan ytter som åtminstone visat glimtvis att han hör hemma på Unitednivå, har sensationellt gått ut och sagt följande om Robin van Persie:
“He’s a world-class striker who can not only score goals, but lay on assists. Robin’s also in great from set-pieces. He’s an all-round player and exactly the type a club like United should have – we want the best players.”
No shit.
Det här är precis den typen av trista uttalanden som gör att de flesta toppfotbollsspelare bara förvandlats till en grå massa med massa klyschor och icke-intervjuer. Mer Paolo di Canio åt folket, på ett sätt.
* Och så har Rooney, ni vet han som för två år sen inte tyckte att medspelarna dög, börjat lansera sin kommande bok (han har väl redan skrivit ett par) och det har blivit några stories.
Som:
1) Hans problem med att inte tjocka på sig under uppehållet.
2) Hans framtida roll som mittfältare.
Det är i punkt nummer två vi hittar ett intressant citat: “Once I feel that I haven’t got the sharpness needed to get away from defenders, I’ll probably drop back into midfield for a couple of seasons so I can still influence the game.”
Det var väl ett bra tag sedan vi såg Rooney glida ifrån försvarare som han gjorde under sin tonårstid. Framförallt under EM 2004 då han var 18 år och magisk och mycket väl kunde ha tagit England hela vägen. En helt annan spelare. Men vi kan inte få både den spelaren och den Rooney vi har i dag. Tyvärr. Det hade varit det ultimata.
* Förresten var Southampton-vinsten första gången på NITTON ÅR som vi vände ett underläge i ligan med fem minuter kvar till seger.
Vilken match det var 1993?
Det ska ni veta.
Annars får jag väl påminna er:
1-1-nicken är fan helt fenomenal.
