Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Fiiiiive Cantonaaaas..!!

Jaha, ja det var ju en lättnad det här. En ganska intetsägande tillställning. Vilket i sig inte behöver vara något negativt. Helt ärligt föredrar jag likgiltighet framför besvikelse, och det är ju någonstans däremellan man pendlar nu för tiden. Och jag blev i all ärlighet förskräckt när jag såg startelvan. Önskade där och då att jag hade kunnat säga att jag inte trodde det var sant, men sanningen är att trots att tanken på Rojo, Fellaini och gänget minst sagt var alarmerande så blev jag inte direkt förvånad. Man har ju varit med förr.. Såhär i efterhand känns det dock lite synd att klaga. Det är ju trots allt inte varje dag vi gör tre snygga (nåja) mål i första halvlek. Så credit when credit’s due.
Sen ska det ju visserligen också sägas att Swansea var katastrofalt dåliga. Bland det sämsta jag sett på länge. Swansea befinner sig just nu i rekorddålig form, och det känns därför som en rätt svårtolkad seger. I läget vi just nu befinner oss var tre poäng såklart det allra viktigaste, men segern i sig säger oss egentligen ingenting om var vi står eller vart vi är på väg. Att förlora mot ett Swansea i det här skicket är liksom inget alternativ, så även om det var mer än välkommet att se en inspirerad Rooney och en fantastisk Carrick är denna match inget man direkt kan utgå ifrån när vi blickar framåt mot Arsenal.
 
Glädjande:

  • Segern. Den är alltid viktigast. Tycker inte den satt så långt inne, för Swansea var verkligen bedrövliga. Men tre poäng är alltid tre poäng, och vad allt just nu tyder på så kommer de garanterat bli viktiga på slutet.
  • Den långe från Rosengård. Alltså, det ÄR något speciellt som händer i mig när Zlatan nätar. Jag må vara lokalpatriot här, men tror inte jag är ensam om att känna hur förbannat skönt det är när Ibracadabra bara går fram och gör det han är bäst på. Magi. Fan vad jag älskar karln.
  • Carricks hela insats matchen igenom. Man kan absolut hävda att det främst är i den här typen av matcher han bidrar nu för tiden. Med massa space, mycket tid på sig med bollen och fina ytor att stå och sikta på. Men faktum är att vi får en helt annan ton med Carrick med på plan. Tryggheten han förmedlar är så extremt tydlig, och jag kommer spendera större delen av morgondagen med att jämföra siffror och statistik på våra matcher med och utan Carrick från start. Detta om något känns värt att grotta ner sig i. Fotbollsnörderi i sin renaste form.
  • Är ju inte utan att man ler lite förälskat för sig själv när man tänker på Pogbas mål. Det, om något, tar jag med mig från den här matchen, och det kommer vara min amulett mot serieledarnas självgodhet. (Brace yourselves, ”this is our year” from smug Scousers is coming..)

 
Inte fullt så glädjande:

  • Vi håller hyfsat i bollen, gör tre mål på 33 minuter och låter inte motståndarna får ett ordentligt avslut på mål förrän i minut 70, men lik förbannat måste vi släppa in det. Läste någonstans att Swansea hade två avslut på mål under hela matchen idag. VARFÖR kan vi inte bara stänga igen? Vad fattas? Nu var visserligen deras mål snarare en individuell felbedömning (läs: idiotiskt misstag) från någon av våra spelare (no names) och kanske inte ett kollektivt fail, men trenden är ändå alltid densamma.
  • Attityden. Hela den här grejen med att vi går ut och försvarar ett (förvisso bra, men ändå) halvtidsresultat. Tidigare har man ju alltid haft känslan av att oavsett vad det står på resultattavlan så kan vi alltid gå för seger, alltid göra ett mål till. Så ja, det driver mig till vansinne att vi har ytterligare 45 minuter på oss att göra något, men att vi bara inte gör det. Istället slutar det alltid med att vi helt i onödan bjuder in motståndarna, och även om Swansea var bedrövliga idag så hade det blivit en helt annan match om vi slarvat in 2-3.. och let’s face it, det vore inte första gången. (Roy Keane didn’t die for this..)

 
Noterar:

  • Att Wayne Rooney tydligen återuppstått från de döda. Det händer då och då att han gör det, och är alltid lika välkommet.
  • Nostalgin i att ha Phil Jones från start. Precis som back in the day. Jag vet vad de allra flesta tänker om Phil, men jag kan fortfarande inte låta bli att någonstans tro och hoppas att han kan bli en storspelare för oss. Så länge han får vara hel och skadefri, vilket kommer bli en utmaning, så önskar jag verkligen att det finns en chans.
  • Zlatan blir alltså avstängd mot Arsenal. Är kanske inte hela världen, då jag vet minst en ung begåvad kille som också är en ganska hyfsad anfallare, men i vanlig ordning är timingen värdelös.

 
Det var det om det. Kan slutligen konstatera att The 12 Days of Cantona ekade över Liberty Stadium idag. Det är alltså officiellt jul. Så Merry Christmas då och glöm för Guds skull inte att Feed the Scousers.