Ja, så här är det ju och det behövde vi liksom inte någon lathund på Anfield denna söndag för att få svar på: Liverpool är flera klasser bättre än United.
På i princip allting. Både på och utanför planen.
En “hedersam” förlust är liksom ingenting man som supporter gÃ¥r och drömmer om. Men verkligheten tar ingen hänsyn till lagsympatier sÃ¥ det är bara att konstatera att resultatet var lika rättvist som väntat.
Även om man så klart hoppades att motivationen skulle kunna besegra klassen en sån här gång.
Med tanke på att förlusten kom som ett brev på posten så är dock uppgifterna om Rashfords långa frånvaro just nu någonting som smärtar mer, än utspelningen på Anfield.
Bäst:
- De Gea. Spanjoren rolled backed the years vid några tillfällen med ett par högkvalitativa räddningar och passade även på att visa ett hetsigt humör, som jag sällan – ens någon gång? – sett honom göra i samband med Liverpools första bortdömda mål. Och han sprang till och med ut från sitt eget straffområde!
Kan få ett gäng ryggdunkningar:
- Fred spelar med hög risk, men i det sällskapet han hade på Anfield stack han ut bland mittfälterna på ett positivt sätt. Kanske främst för att han var mittfältet på egen hand. Växt under säsongen, till min – och gissningsvis fleras – överraskning.
- Spelet i andra halvlek, efter Liverpools tidiga anstormning, visade att United trots avsaknaden av skärpa och klass ändå hade möjligheten att skrämma hemmalaget. Förstå vad en Rashford och Pogba i form då hade kunnat erbjuda.
Trist:
- ALLA vet att det inte kommer många lägen på Anfield och att man därför måste ta till vara på chanserna som kommer ens väg och vara fullt fokuserad när tillfällena dyker upp. Men icke så, tyvärr, denna gång. James hade två fina lägen i inledningen – men slarvade. Pereira hade flera chanser att lägga bollar – men slarvade. Martial …
- Ja, Anthony Martial hade Uniteds överlägset bästa chans när han, som så ofta brukar placera in bollen, fick för sig att ta i för drottning och fosterland och då drämde bollen över Alisson.
- Vi är 30 poäng bakom Liverpool. Trettio. Och vi är inte ens inne i februari.
- United saknar ju så uppenbart så många klasspelare på så många positioner att man baxnar. Varje Liverpoolspelare vet i (nästan) varje given moment var de ska lägga bollen, vilka spelare de ska markera, lägga in pressen, ta löpningarna osv. Oftast raka motsatsen till United, fortfarande.
Tillbaka till Carrington med svansen mellan benen:
- Aron Wan-Bissaka stod för en av sina mest förvirrade insatser i en Unitedtröja. Han brukar se vilsen ut vanligtvis, men det är ju mer hans uppsyn. Mot Liverpool var han osedvanligt uppe i det blå och lät sig till och med bli uppsnurrad på läktaren av planens vitaste garnityr.
- Andreas Pereira kan ju inte rå för att han blir uttagen, men hans begränsningar är ju fortsatt enorma. Han stannar upp anfallen, tar skott i fel läge, väljer passningar han inte borde välja alltför ofta. Det går liksom inte. Fortfarande en enorm gåta hur han kan spelas vecka ut och vecka in. Misstänker att han fortsätter att vara galet imponerande på träningarna.
- Om Glazers och deras lakejer hade nÃ¥gra svansar att svaja med skulle den här matchen än en gÃ¥ng belysa detta faktum och vad som behöver göras. Men i stället lär de väl se en hedersam 0-2-förlust mot överlägsna ligaledarna som “ett fall framÃ¥t”…
- Den eller de som fick den lysande idén att sätta så korta spelare som möjligt mot en av ligans bästa huvudspelare på fasta situationer. Tänkte de att Williams och Fred tillsammans är över tre meter långa?
- Oerhört fascinerande i slutminuterna var att en nyinbytt Dalot inte ens plockade en Henderson – som startade matchen – i en löpduell. Tror till och med att en krampande Shaw hade fixat det.
- Daniel James skulle må bra av några veckor som enbart inhoppare, med tanke på hur det sett ut de senaste månaderna. Mot Liverpool kom han än en gång (no pun intended) till korta.
Och det är måndag igen …
- Marcus Rashford, vår alldeles egne världsstjärna, sägs alltså vara skadad de närmaste två-tre månaderna. Som om det inte var illa nog med både Pogba och McTominay i rehabrummet. Och då har vi både FA-cupen och Europa League kvar att avhandla för att försöka få till en okej avslutning på säsongen. Utan dessa tre är det svårt att se dagsljuset.
- Med snart bara tio dagar kvar av transferfönstret har United just nu minus på in-och-ut-kontot. Fascinationen är inte lika stark som tidigare år, utan det handlar mer om en uppgivenhet – för så här ser det ut.