54 days and counting

”Behöver du verkligen gå och bajsa nu, Angel?!”

 

Ännu en säsong, ännu en med alldeles för mycket vånda och smärta. Bortsett från rycket med fantastisk fotboll som varade under några härliga vårveckor har United fått slita med näbbar och klor för att ta sig från sjunde till fjärde plats.

54 dagar återstår till första träningsmatchen och innan startelvan mot Club America presenteras har Uniteds lönekontor haft fullt upp med att avsluta och öppna nya konton. För en tredje säsong utan titlar känns … nej, jag vill inte ens nudda vid tanken.

Avslutningen mot Hull var ungefär lika upphetsande för Uniteds del som man kunde ana på förhand. Adrenalinnivån hos Rooney & co. var knappt uppmätbar och det borgade för den ”underhållning” vi bjöds på i epilogen. Det är få fans som om 30 år skryter om att ha varit på plats på KC Stadium i eftermiddag.

Ändå blir det 54 långa dagar för oss som älskar MUFC.

För det finns som bekant ingenting som slår att se United spela fotboll – oavsett hur det ser ut.

Någorlunda minnesvärt på KC:

  • Ander Herrera. Den ende som verkligen gav fullkomligt fan i att det var en betydelselös match. Ingen slump att de bästa chanserna föll till spanjoren.
  • Victor Valdés. Dels för de fenomenala räddningarna på Elmohamadys nick och på Jelavics skarv, och dels för de gånger han hade såpa i handskarna och var ute och seglade. Han ska förstås inte dömas för hårt med tanke på de 14 månaderna, give or take, utan spel på den här nivån, men det visar också problemen som United ställs inför om/när De Gea lämnar. Har klubben råd att skola in en målvakt i Premier League igen? För den här matchen påminde oerhört om De Geas start i Unitedtröjan.
  • Abel Hernandez slag i solar plexus på Phil Jones. Inte ofta man ser en klockren knytnäve i fotbollsmatcher. Vore helt skandalöst om han inte stängs av i efterhand.
  • Marouane Fellainis gästspel som avslutades abrupt med en överkörning som belgaren sannolikt jobbat ihop till under säsongen. Förvånande dock att det inte var en armbåge det handlade om.

Finns garanterat på Louis van Gaals schema för förbättringar:

  • Målfarligheten – eller avsaknaden av den. United avslutade säsongen med ynkliga tre mål (varav en straff) på sex matcher och faktum är att United inte varit så uddlösa framåt sedan säsongen 04-05. 10 gånger (på 44 matcher) har vi lämnat planen utan att göra ett enda mål. När Rooney tar hem den interna poängligan på 14 mål och 6 assists är det ytterligare bevis på en osedvanligt tung säsong framåt. Anfallstyngd har saknats.
  • United har inte ens vunnit var tredje match bortanför Old Trafford. Klart Van Gaal inte kan fixa alla fel på en säsong och vi ska vara mycket belåtna med att Old Trafford åter är någorlunda fruktat, men till hösten måste poängen på resande fot bli fler.
  • Wayne Rooney. Bortsett från den magnifika nedtagningen och avslutningen mot Aston Villa har kaptenens senaste två månader var bedrövliga. Trots att det var han som, enligt Van Gaals briljanta tal häromkvällen, sporrade spelarna att gå för andraplatsen. Rooney blir 30 i oktober och frågan är om han har förmågan att, á la Giggs, återuppfinna sig själv. Jag tvivlar, men har mer än gärna fel (Att jag lyfter fram just Rooney här beror inte på att det inte finns spelare som gjort en sämre säsong, utan med tanke på kravbilden på en (oerhört välbetald) kapten i United).
  • Det här laget lyckades till slut med säsongens målsättning, att nå Champions League-spel, men det var inte mer. Det behövs ytterligare en rejäl omgruppering – som vanligt fler alternativ på mitten och dessutom ytterligare positioner – för att det ska bli någon titelkamp på någon front nästa vår. 

Allra, allra sist för allra sista gången denna säsong:

  • Louis van Gaal startade med Ashley Young som innermittfältare. Det här är samme man som spelat Di María som striker, Rooney som defensiv mittfältare och använt Phil Jones som hörnläggare. Det är inte lätt att bli klok på det hela.
  • Radamel Falcaos gästspel i United tog som väntat slut med vinkningen på Old Trafford förra helgen. Det ska bli spännande att se vilken riktning hans karriär tar i höst, för det verkar vara en härlig karaktär med oemotståndlig swag utanför planen.
  • Om vi svenskar var euforiska i natt var David De Gea det rakt motsatta när hans käresta floppade i Eurovision. Vi som var vakna då förstod att han knappast skulle spela i dag och i veckan som kommer lär vi få svar på om han överhuvudtaget tänker spela för United igen.
  • Jag gillade James Wilsons inhopp i dag. Jag gillar fart. Jag gillar oräddhet. Jag gillar Wilson.
  • Adnan Januzaj lär ha en hel del beslut att fatta i sommar. Stanna och fajtas? Lånas ut för att bygga på en framtid i United? Lämna för att starta om någon annanstans? Jag hoppas på det mittersta.
  • Ángel Di María återkommer jag till. Låt mig bara säga att han – trots sina tio assists – är en av de allra största besvikelser jag upplevt i en Unitedtröja.