Slutet är nära.

Så var den här, säsongens sista match. Som i alla fall för mig alltid innebär en relativt jämn fördelad blandning av sinnessjuk lättnad men också en gigantisk tomhet. På gränsen till sorg. Det var nog inte många som förra året vid den här tiden trodde att fjärdeplatsen skulle vara säkrad redan innan sista omgången. Men vi klarade det. Trots stundtals mediokert spel, typ 50 olika formationer i backlinjen (någon har säkert den exakta siffran här, var snäll och läck inte ut den! Ingen vill veta..) Lägg sedan till den hopplösa starten vi fick mot Swansea. Förlust på Old Trafford, som följdes upp av kryss mot både Sunderland och Burnley. Det kändes som Moyes the sequel. Så helt ärligt och sorgen till trots, idag vinner lättnaden.

Hull borta nu då. En match av absolut ingen betydelse för oss. Såvida vi inte går all in och siktar på att göra minst sju mål, samtidigt som vi ber till George Best att West Brom tvålar till Arsenal borta, i så fall kan vi nå en tredjeplats. Vi inser nog alla att det inte är speciellt realistiskt, men bara så alla vad vad som gäller liksom. Och Liverpool ligger så pass långt efter oss (jag älskar att säga det!) att en seger mot Stoke på Britannia idag inte skulle räcka för att rubba oss. Fjärdeplatsen it is.

Hull däremot har allt att vinna. De behöver en seger mot oss idag för att undvika nedflyttning, samtidigt som Newcastle då måste förlora mot West Ham. Så vi bör nog kunna förvänta oss full anstormning av Steve Bruces manskap i eftermiddag. Van Gaal har under veckan varit extremt tydlig med att vi för de andra lagens skull inte kommer vika ner oss idag, bara för att vi råkar ha hyfsat lite att spela för. United kommer alltså anlända till KC Stadium med bästa tänkbara tillgängliga trupp. Detta trots att en seger skulle innebära att vi skickar en gammal älskad Unitedlegend raka vägen ur Premier League med tidernas brak.

”We have won 6 points off Newcastle, and we have to win six points off Hull, I think” var Bossens exakta ord. Ödmjuk som alltid.

Han inflikar också att Rooney är tillbaka och kommer spela idag, men De Gea är fortfarande osäker, och att vi nog kan vänta oss att se Valdes mellan stolparna i säsongens sista drabbning.

Ingen större dramatik inför dagens match alltså, men hur det än är.. i United går man alltid för seger, oavsett oddsen. Allt annat är otänkbart. Ni har säkert också upplevt hur supportrar till andra klubbar blir förvånade över hur vi deppar efter senaste förlusten, och ibland säger saker som ”Men det var väl ingen viktig match?” eller ”Det var väl bara ligan, eller..?”

Lik förbannat deppar vi. Och vet ni, det är detta som gör oss. Det är detta som gör United till världens största klubb och det är detta som kommer göra att vi vinner idag. För även när vi inte har något att spela för så har vi ändå alltid allt att spela för, och då kvittar det att vi måste krossa självaste Steve Bruce på vägen. Så för sista gången på alldeles för länge:

KOM IGEN UNITED