Embed from Getty Images
Det finns, det har funnits och det kommer alltid att finnas spelare i Manchester United som delar supportrarna i olika stora delar. Vi har flera exempel bara under 2000-talet i killar som Danny Welbeck, Jonny Evans och Darren Fletcher. Alla passar inte alla alltid.
I dagens trupp är den spelare som väcker mest kluvna känslor utan tvivel en 28-åring från Etterbeek.
Marouane Fellaini hade egentligen allting emot sig när han anlände. Han blev David Moyes första, och enda, stora nyförvärv och kostade dessutom väldigt mycket pengar. För mycket så klart, speciellt med tanke på att han var x antal miljoner billigare bara några dagar innan han till slut skrev på. Han kom dessutom som det första stora nyförvärv Manchester United gjort utan Sir Alex Fergusons inblandning på nära 30 år.
Post-Fergie-eran kan sägas sedan dess ha personifierats på planen av just Marouane Fellaini. United har hackat sig fram under de 2,5 säsonger som gått sedan Den Störste lämnade oss och Fellainis insatser har gått helt stick i stäv med lagets framträdanden. Precis som United har belgaren armbågat sig fram, blixtrat till, varit usel, varit medioker, räddat poäng, givit bort mål och så vidare. Det är inte mycket av det monster vi såg lattja med United i Evertontröjan några gånger.
Statistikens vridande till höger och vänster behöver jag inte gå in närmare på. Ni vet allt sånt redan. Här är hans siffror, i urval, de senaste fyra säsongerna. Tyckte att det var värt att jämföra hans sista vända i blått.
Den första summan är “total score” frÃ¥n Squawkas jämförelsematris. Jag har valt att sätta den pÃ¥ per 90 minuter, vilket kan vara orättvist och rättvist, precis som det ska vara. Det är hursomhelst en magnifik nedgÃ¥ng för vÃ¥r käre Afrotank:
Så här ser hans assistfacit ut motsvarande period. Många nollor.
Antal skapade chanser är visserligen högre än under hans första säsong i United, men fortfarande lägre än hans sista på Goodison. Och han har inte toppat den än:
Mål per 90:a är ingen superrolig läsning för en kille som setts och ses som ett stort hot i straffområdet:
Han har inte vunnit så få nickdueller (procentuellt) som den här säsongen sedan minst 2011-12 (finns ingen statistik längre tillbaka):
Antal frisparkar han drar på sig ökar i alla fall för varje säsong som går. Allt något.
Självklart ska inte Fellaini bära någon slags hundhuvud (även om vi inte skulle märka om han stoppade in några sådana i afron) för att United går en tredje titellös säsong till mötes. Han köpte inte sig själv för hundratals miljoner kronor och han sätter definitivt inte sig själv i några startelvor.
Han är inte nÃ¥gon värdelös spelare, inte alls. Han är inte heller en som United skulle ha betalat mer än kanske £10 mille för, men det är sekundärt i dagsläget dÃ¥ gjort är gjort och aldrig mer kommer igen. Problemet med honom är att han är för dÃ¥lig för att starta i ett lag med de förväntningar som United har pÃ¥ sig. Det duger liksom inte att bara vara upphov till “potentiella problem” för motstÃ¥ndarna genom sin närvaro när man är anställd pÃ¥ Old Trafford. DÃ¥ kan man ju lika gärna be valfri MMA-wannabe i trakten ställa upp för en betydligt billigare penning.
Det Fellaini gjorde i samband med segermålet mot Liverpool – det förväntar jag mig i var och varannan match.
Han är uppskattningsvis 46 procent bättre längre fram i banan än som defensiv mittfältare. Som DM – där han själv säger sig vara som bäst – är han på gränsen till Championshipklass i vissa situationer. Lyckas han inte med en stötbrytning, eller ens orsaka en frispark, springer motståndarna i cirklar kring honom. Ska han nu vara på planen ska han vara i eller väldigt nära – motståndarnas – straffområde 80 procent av tiden.
Men Louis van Gaal är ju inte helt bäng i roten (i alla fall inte iq-mässigt) så han måste ju se några fördelar med att sätta honom längre bak i planen. Men bäng i roten eller inte: Vilka är fördelarna? Jag ser inga? På defensiva fasta kan han ju vara en fiskande striker och ändå komma hem och rensa (no pun intended).
Redan första säsongen skrev jag att Fellaini inte är nÃ¥gon spelare man vinner titlar med. Jag ser ingen anledning att ändra min inställning. Men, som sagt, det är inte hans fel. Han kan ju inte vara nÃ¥gon annan än den han är. Det man skulle kunna “anklaga” honom för är att det är svÃ¥rt att se nÃ¥gon positiv utveckling av hans spel pÃ¥ 2,5 Ã¥r.
Vilket AC Milan verkar uppskatta. Skulle vara intressant att se hur många röda han åkte på nere i stöveln.
