20 minuter räckte

José Mourinho måste så klart undra vad i herrans namn det är som pågår. Här försvinner han och en – på den här nivån – oprövad gammal Unitedlegendar kommer in och – vips! – så kan laget inte sluta vinna.

Mot Leicester räckte 20 minuter av toppspel för att säkra ytterligare en trea. Nummer nio av tio möjliga för världens mest populäre norrman.

Finemang:

  • Det händer ibland att jag tänker på det som ofta sas till Andy Coles nackdel när jag ser Rashford: Han behöver för många chanser för att göra mål. Men samtidigt har jag hela tiden också imponerats av Rashfords (och Coles för den delen) förmåga att glömma och gå vidare. Som mot Leicester: Rashford borde givetvis ha gjort mål på Luke Shaws för en gång skulls delikata inlägg, men missade. Några minuter senare serveras han ytterligare en lyxmacka och den här gången tar han ner och pangar in ledningsmålet, direkt ur instruktionsboken. Finemang. Han har en förkärlek för avgörande mål, Marcus.
  • Inledningen, första 15-20 minuterna, innehöll mycket av det United vi snabbt vant oss vid att se under Ole Gunnars ledning. Platsbyten, rörelse, snabbhet, chansskapande och självförtroende.

Fortsätter briljera:

  • Vigge. Svensken hyllas vidare från alla håll och kanter. Mot Leicester fick han till och med den annars så sympatiske Jamie Vardy att tappa tålamodet och ta ett gult kort.
  • Herrera. Spanjoren känns numera helt gjuten på mittfältet och han gör både Matic och Pogba vassare. Borde dessutom fått Mendy utvisad efter dennes horribla tackling i första halvlek.
  • DDG. Så bäst.
  • Paul Pogbas älgkliv framåt i slutminuterna, när han bara forcerade hela det framtunga Leicester, var bara underbara att skåda. Fransmannen hade inte en av sina allra mest imponerande insatser på King Power, men hans lägstanivå är numera bra mycket högre än tidigare. Och framspelningen till Rashford var givetvis extremt vacker. Han gör å andra sidan vackra saker extra vackra, Paul.

Lite att fundera på:

  • Efter den fina starten tappade United verkligen det mesta av initiativet i matchen. Och det är oklart varför? Trötthet? Hybris? Mentalitet? Utan De Gea och med ett Leicester som hade trott på sig självt mer så hade det här kunnat sluta helt annorlunda.
  • Snart är det dags att konstatera att Alexis Sanchez är en megaflopp. Bokslutet bör inte vara långt borta och chilenaren själv lär känna att en flytt skulle gagna alla inblandade. Mot Leicester var han (igen) en spelare som man känner saknar bara några procent från att vara en avgörande player i ett lag av Uniteds kaliber, men han lyckas inte hitta dem. Ofta ett steg efter, ofta en passning sekunden för sent och ofta en löpning i fel yta.  

Sist:

  • De första tio är nu avklarade. Det står hyfsat klart att de kommande tio kommer att vara mer avgörande för om Solskjaer överhuvudtaget blir med i diskussionen om vem som ska ta över managerrollen permenant i sommar. Det är derby, det är PSG, det är Liverpool … ja, allt händer den närmaste tiden.