I’ve got 995 miljoner problems and …

Harry Maguire är en Manchester United-spelare och livet känns mycket bättre för många. Framförallt för Harry Maguire, gissar jag.

Tänk att det bara är tio år sedan Cristiano Ronaldo kostade motsvarande summa (I know inflation and stuff, men ni fattar). Nu får alltså United punga ut med nästan 1 000 000 000 kronor för att få en ganska bra mittback. För er som aldrig föreställt er skillnaden mellan en miljon och en miljard är detta ett tankeexperiment som sätter lite ljus på det: En hög med tusenlappar ovanpå varandra som motsvarar en miljon är 90 centimeter hög. En hög med tusenlappar ovanpå varandra som motsvarar en miljard är 90 meter hög.

Så, vad får vi för spelare och varför får vi just Jerry Maguire?

Ja, vi får självklart en ytterst kompetent mittback som har förutsättningar att bli en fantastisk sådan. Är han då inte redan en sådan, med tanke på prislappen? Absolut inte. Men han har mycket av den grinta som Uniteds mittbackar saknat under alltför lång tid. Och egentligen finns det ingen uppsättning av mittbackar att tala om. Bailly går sedan länge fetbort eftersom han fått de tidigare kronvraken Jones och Smalling att se ut att vara gjorda av titan. Jones och Smalling går så klart bort för att… äh, jag orkar inte mer. Det ger oss i princip Lindelöf och eventuellt Tuanzebe att snacka om.

Därför kommer Maguires intåg – priset skiter jag som bekant egentligen sedan länge i sedan Manchester United v. 2.0 bildades utan min inblandning – egentligen som det enda rimliga. Han har inte bara styrkan i luften och spelet med fötterna som två redan högt utvecklade färdigheter utan han kan även bidra med det som engelsmännen kallar no-nonsense attitude i det som under fjolåret var en hönsgård till försvar.

Han är pålitlig, han är sällan briljant, men han är ytterst sällan – om ens någonsin – Smalling-Jones-usel. Maguire har potential, men han har också erfarenhet från England så det räcker och bli över. Det är ingen chansning United gör, och det hade inte Solskjaer heller råd med (om vi nu ska snacka stålar). Han var tvungen att få in en mittback som inte behöver någon inskolningstid i ligan och kan prestera 7 eller 8 av 10 match ut och match in. Det blev liksom oundvikligt till slut.

Det är inte omöjligt att han till och med kan bli en Unitedlegendar i framtiden. Ett partnerskap mellan Lindelöf och Maguire lär knappast bli någon Bruce-Pallister eller Rio-Vida-konstellation, men kommer de bara halvvägs är många bollar räddade.

Men kom samtidigt ihåg vad Alex Ferguson sa om Phil Jones: ”“Jones, arguably the way he is looking, could be our best ever player” (eller Bosse P på Viasat som såg honom som den ”näste Paul Scholes”).

Chelsea hemma på Old Trafford lär knappast vara för tidigt för att bedöma hur han kommer att anpassa sig i världens vackraste företag fotbollsklubb.