Här åker man bort ett par dagar till huvudstaden och lämnar bloggen därhän.
Då smäller det bara till i United. Boom! Boom! Boom!
Verligen läge att beröra allt som hänt sedan i måndags och jag gör det lite hipp som happ.
Häng med vetja!
* Vi börjar väl med biljettförsäljningen till matchen i Gbg 8 augusti. Att den kunde sälja slut på mindre än en timme kom som en chock för mig. Okej att Madonna, Bieber och den typen av artister säljer slut snabbt, men en fotbollsmatch i Sverige? På en arena som ska ta nästan 50 000?
Weird.
Weird är det dock inte egentligen när man ser vilket lag som är i fokus på biljetterna.
Om jag köpt biljett?
Nope. Försökte inte heller.
* Paul Pogba blev till slut officiellt klar för Juventus även om flera medier redan för länge sedan avslöjat både det och Fergies ilska. Den sagan har alltså fått ett slut och det var alltså ett slut som den gamle Govan-gubben inte gillade:
‘Pogba signed for Juventus a long time ago as far as we’re aware. ‘(It) is disappointing. I don’t think he showed us any respect at all, to be honest. I’m quite happy that if they carry on that way, they’re probably better doing it away from us.”
Och som jag har skrivit tidigare så beror det här till kanske 80 procent på att en viss Mino Raiola lufsade in i Paul Pogbas liv och berättade vilka skatter som väntar bortom regnbågens slut. Juventus blir 19-årige Pogbas femte klubb i karriären.
“But the boy wants to stay, that is obvious” sa Fergie i mars.
Raila gav Fergie fingret och Pogba stod och var lite avståndstuff bakom.
Ravel Morrison? Remember him Paul?
Lycka till.
* Antonio Valencia frågade om han kunde få #7 sedan Michael Owen äntligen sparkats bort efter att ha suttit med den tröjan i sitt stall i tre år.
Han fick det.
Det visar ändå på den pondus och det självförtroende Tony besitter även om numret inte i dag är lika eftertraktat tack vare ovanstående. Ett bra val och lagom stjärnfyllt efter nedsolkningen.
#25 på Nick Powell och #26 på Kagawa. Bra pojkar. Man börjar högt och jobbar sig neråt i tröjnummervärlden innan man bevisat något.
* Dimitar Berbatov ska alltså åka runt till Sydafrika, Shanghai, Skandinavien och Tyskland med en arbetsgivare som inte vill se honom arbeta. Kan det bli mer förnedrande?
Så här säger Ferguson:
“Nothing has happened with Dimitar. He’ll join the tour to South Africa and China. It wasn’t a great season for him, partly because I settled with Wayne Rooney, Danny Welbeck and Chicharito. I don’t think I treated him unfairly but he can feel disappointed he didn’t get more football. He’s a great talent.”
Så pratar inte Fergie om en spelare som han ser i sina framtidsplaner. Det kan vi som kan vår Fergie läsa mellan raderna. Det innebär alltså att United/Fergie inte fått tillräckligt bra bud för att släppa honom och en del pekar på att han kan bli den här sommarens/höstens Tompa Kuszczak. Tompa behandlades ju som luft innan han fick lämna för Watford. Ska Berba förnedras och sitta på läktaren under hela hösten innan han drar i januari?
Så fruktansvärt ovärdigt.
* Rafael har förlängt sitt kontrakt med fyra år.
Helt rätt att ge grabben mera cash. Nu vill jag verkligen se Fergie satsa på honom från början av säsongen. Han fick en längre svit av matcher under våren och visade då att han har potentialen att göra den platsen till sin under de kommande tio åren. Han har blivit mer disciplinerad och avvaktar i rätt lägen – nu gäller det för honom att inte bli avklädd i positionsspelet som exempelvis mot Everton.
Rutinen will give that to him.
* Samtidigt flyttar brorsan till London för att bli en “loan ranger”. Lika rätt som det är att ge Rafael nytt kontrakt, lika rätt är det att skicka iväg Fabio på lån. Och att det blir i Premier League gör sitt till. Förra säsongen hade QPR ett annat lån på vänsterback, Taiwo från Milan, som inte imponerade. Jag har feeling för att Fabio kan bli ett av våra mest lyckade lån till en annan PL-klubb.
Men hans yrande om klubben förstår jag ingenting av: “I know that QPR is a Club with great history. I read about the history and that’s why I’m here.”
Vad har QPR för remarkabel historia? Ligacupen 1967 och en andraplats i gamla division ett 1976 är väl inte mycket att skryta om.
Men så länge han inte kysser klubbmärket får han säga vad han vill. Bara han presterar och kommer tillbaka som en världsback.
* Den gamle säger, som han nästan alltid gör i det här skedet av säsongen, att “en eller två värvningar till” kan komma.
Den stora frågan är på vilka positioner han tänker sig. Blir det verkligen en vänsterback? Vad tänker i så fall Evra och Fabio? Är tanken då att spela upp Fabios värde i QPR för att sälja honom? Eller ska han komma tillbaka som back-up till den nye nästa säsong då man i så fall gör sig av med Evra?
Stannar Evra den här säsongen om Fergie värvar Baines? Tillåt mig tvivla.
Men i nuläget har vi ju bara typ Evans och Rafael som understudies till Evra. Zeki Fryers kan ju mycket väl vara på väg att ta samma dörr som Morrison och Pogba.
* Kollar man in under fliken “First team” på manutd.com så kan vi se två saker att reagera över. 1) Macheda står kvar. 2) Bebe står kvar.
Deras framtid vill jag höra Fergie uttala sig om.
* Vi har ju en lirare i reserv som inte spelat på länge och som med stor sannolikhet inte kommer att spela mer för oss.
Darren Fletcher.
I går sa Fergie – det blir väldigt mycket Fergie-snack här märker jag, men han har ju viss betydelse för vår klubb också – så här om Darrens framtid:
“The boy’s trying very hard to get back to his level. It’s not going to be easy but we’ll give him every possible chance and see how he does.”
Återigen: Vi som kan vår Fergie ser inget som helst positivt i det uttalandet. Vi får nog rikta in oss på att behålla Fletch som coach. Inte fy skam det heller i så fall. Fast så länge hoppet finns där tar vi inte ut något i förskott.
* Vad har vi kvar att avhandla från världens två mest hektiska Uniteddagar?
Kanske det mest omskakande.
Klubben ska ge sig ut på New York-börsen då Glazyrerna till slut, efter sju års ägande, erkänner att den enorma skulden tär:
“Our indebtedness could adversely affect our financial health and competitive position.”
Fruktansvärd läsning om en av världens mest populära idrottsklubbar, alla kategorier. Exakt vad alla siffror, börs hit och dit och avräkninger med mera betyder vet förstås inte en lekman som jag. Det vet i stället United-supportern Andy Green. Är ni kunniga eller intresserade eller både och så rekommenderar jag hans blogg eller hans twitterflöde.
Jag kan i alla fall konstatera att blodsugarna från USA fortsätter att döda vår klubb långsamt och att deras inträde på NY-börsen är en utväg som kan gå åt det ena eller andra hållet.
Samtidigt som vi förstås inte vill gå under vill vi ju inte heller att Glazyrerna ska lyckas och därmed fortsätta skänka bort hundratals miljoner om året i räntor. En märklig situation.
* Efter tre års bloggande har jag äntligen klickat i “open in new tab” på länkarna (började ungefär hälften in i det här inlägget).
My pleasure!
