Det har bara gått några dagar sedan Alex Ferguson sa farväl.
Men den nya eran har redan börjat. I måndags åkte David Moyes till Carrington för första gången som Manchester United-tränare även om han inte formellt tillträtt än.
Fotbollsvärlden kommer hädanefter att se ordentligt annorlunda ut.
Pamparna i Uniteds ledning gjorde dock allt som stod i deras makt för att förändringen skulle ske så smidigt som möjligt. Det blev ingen Ancelotti, ingen Mourinho, ingen Klopp. I stället för en revolution bakom kulisserna blev det bara ett ansiktsbyte.
Det är svårt att inte uppskatta det.
Jag ger blanka fan i att han inte vunnit mot Arsenal, Chelsea, Liverpool eller United på bortaplan på 46 försök – hur många utanför topp fyra vinner egentligen där regelbundet? (Som jämförelse har Arsenal detta facit på Old Trafford de senaste tio åren 1 vinst, 2 kryss, 10 förluster).
Inte heller spelar det någon roll för mig att han bara har Europarutin från Uefacupen och Europa League och ett kvalförsök till Champions.
Det är att gå den enkla vägen, att peka på det som fattas.
Men det går att vända på det hela också: Nu får han äntligen möjligheten att spöa Arsenal, Chelsea och Liverpool på bortaplan på helt andra villkor. Han får möjligheten att regelbundet testa sina kunskaper i Champions League.
Tidigare har han fått nöja sig med spelare som Darron Gibson, Leon Osman, Yakubu och Tim Cahill för att försöka slå in en kil bland de allra största lagen. Visst, habila spelare och (vissa är) stjärnor i ett lag av Evertons kapacitet. Men nu går han upp ett hack till killar som Bebe, Anderson och Büttner Vidic, Carrick och Van Persie. Han kommer verkligen till ett vackert dukat bord om vi bortser från den illasmakande mellanrätten Wayne Rooney.
Allting är på plats, träningsanläggning, drömmarnas teater, ungdomsverksamheten … rubbet.
Förutsättningarna kunde inte vara bättre.
Men nu är det förstås inte så enkelt att det bara rullar på med en ny skotte vid spakarna. För lika sant som det är att Moyes går från PL-stjärnor till PL-superstjärnor är det faktum att han också måste anpassa sig till situationen. Han måste vinna förtroendet i omklädningsrummet, få spelare som Giggs, Rio och Carrick känna att mannen som ska föra dem till nästa titel är ingen annan än David Moyes.
Hans företrädare har gjort sitt allra bästa för att trumma i spelare och fans att den gamle Prestonspelaren (där han lirade med Becks) har vad som krävs:
“When we had bad times here, everyone stood by me and your job now is to stand by your new manager.”
Risken finns förstås att det blir bad times. Egentligen vore det märkligt om det kommer in en – med Manchester Uniteds standards – oprövad manager och allting bara fortsätter som förut, framgångsmässigt. Samtidigt får vi ju räkna med att vår egen segervan måste skava med vårt tålamod med Moyes. Att förvandlas till ett nytt Arsenal är helt otänkbart.
Även på transferfronten öppnas helt nya marker för Moyes. Från att tidigare bara ha köpt tre spelare för tio miljoner pund eller mer kan han helt plötsligt vara med och slåss om de allra främsta spelarna i världen. I alla fall nästan. Och här är frågan hur han resonerar, det finns en mängd frågeställningar angående hur Moyes tänker agera. Både för in- och utköp.
- Är han likadan som Alexander och ger fan i innermittfältet?
- Tänker han mer långsiktigt och köper hellre in supertalanger som Ronaldo än färdiga spelare som Verón och Berbatov?
- Hur stor respekt har han för Everton – och ger därmed tusan i killar som Ross Barkley, Leighton Baines och Marouane Fellaini?
- Vad händer med killar som Nani, Anderson och Rooney? Tre spelare som är och har varit på väg bort från klubben ett tag. Ser de det här som en chans till en nystart eller är det för sent?
Dagens besked att Rio Ferdinand fortsätter ett år till måste ha känts fantastiskt. Hade Rio valt att lämna hade det blivit en jobbig start med både Scholes och Ferdinand väck. Nu får han chansen att jobba med ett omklädningsrum med rutin en masse. Men här återkommer vi igen till hur han ska lära sig att hantera att ha en trupp med 23-24 killar som vill spela VARJE MATCH.
Alex Ferguson var pionjären, mästaren, på att rotera en fotbollstrupp.
Här kommer David Moyes in och får fem världsklassmittbackar i Vidic, Rio, Evans, Jones och Smalling. Han har just nu fyra världsanfallare att välja bland. Det är bara att tänka på hur det är att ta över United i Football Manager för att inse problemet här för en nyanställd manager in real life.
Det finns dock mycket som talar för att Moyes kommer att lyckas. Inte bara det faktum att han är skotte och att han har Fergies stöd.
Till exempel även detta:
- Han har 15 års erfarenhet av engelsk fotboll som manager med Preston och Everton. Nu är ju inte Preston det allra mest glamorösa lag som existerar på jorden, men det var inte East Stirlingshire heller.
- Hans facit mot oljeshejkernas mångmiljardlag: 5 vinster, 1 oavgjord, 1 förlust.
- Han jobbar oerhört hårt, precis som han vill att hans spelare ska göra. Är det någon manager som synts på läktaren genom åren när hans lag inte spelat är det Moyes. Han är fenomenal på att anpassa sitt lag efter motstånd.
- Han ser jävligt hÃ¥rd ut, precis som sin företrädare (även om Fergie har vissa likheter med min mormor, men det kanske säger mer om min mormor). Han har den där skotska fuck it-looken. Den som säger att “vad fan, jag skiter väl i vad bängen säger om jag knäar den här idioten i skrevet”.
- Han är inte one for the short term. Han stannade i Preston i fyra år innan det oundvikliga skedde med en manager av hans promise. Och i Everton har han alltså hängt i elva år. Han blir den ÅTTONDE managern i Manchester United sedan andra världskrigets slut. Som jämförelse har Chelsea haft lika många sedan … 2004.
Om det värsta inträffar, och nu snackar vi med Manchester United-mått mätt, och Moyes går två säsonger utan titlar så hoppas jag att han får fortsatt förtroende även det tredje året. Detta är förstås avhängigt hur det har gått. Snackar vi femte- och sjätteplaceringar och missade CL-tävlingar och utslagna ur cuper i tredje omgången är det förstås inget snack. Lyckas han inte bättre än så med de resurserna till sitt förfogande ska han givetvis entledigas.
Men är det finalplatser och andraplatser det handlar om så bör han få chansen att bygga sitt eget Manchester United.
Det tycker både jag och Bébé.