The forgotten boys | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

van Nistelrooy, van Persie och Hernandez i all ära.
Men United har köpt in en del anfallare som inte hållit måttet, alternativt inte fått chansen. Eller både och.
Här är en kort resumé om ett urval av dessa och hur det har gått sen.
Erik Nevland.
Kom tillsammans med Teddy Sheringham sommaren efter att Kungen slutat. Kostade Fergie £1,5 mille att lösa från Viking – en repris på övergångssumman från året tidigare då en viss OGS kom till Manchester. Deras karriärer i världens vackraste klubb blev dock hyfsat olika.
Lämnade för £250,000 bara tre år senare efter att ha varit utlånad både till Viking och IFK Göteborg (!). I Blåvitt minns jag inte ens att jag såg honom göra en enda match, men enligt Wikipedia lirade han fyra gånger.
Nevland gjorde faktiskt ett mål i Uniteds A-lag, i ligacupen mot Bury.
Hans karriär sedan han lämnade United har faktiskt varit bra. Han återvände till Viking och snittade nästan ett mål varannan match på fyra år. Det tog honom ut i Europa igen och i Groningen fortsatte han i samma stil med 43 mål på 95 matcher. Sen gjorde han misstaget – eller ja, misstag beror ju på vad man jämför med – att återvända till England och Fulham. Ett Fulham som blivit någon slags slaktplats för skandinaviska fotbollsspelare: Minns bara Björn Runström, David Elm, Riises lillebrorsa, Leon Andreasen och Fredrik Stoor.
Där blev det inte ens tvåsiffrigt i målkolumnen på två säsonger och för tredje gången återvände han till moderklubben Viking där han sedan 2010 är kapten.
Diego Forlan.
Köptes in 2001 för £6,9 miljoner, mitt framför nosen på Middlesbrough.
Det tog TJUGOSJU matcher innan han, en lovande anfallare, gjorde sitt första mål. Och det på straff i 89:e minuten i en 5-2-vinst över Haifa.
Men, precis som Mickey Owens fall, han blir ändå ihågkommen länge och väl på Old Trafford tack vare sin insats mot en av våra värsta rivaler.
HE made the Scousers cry. Då lever man länge i folkore.

(Notera gärna en av de bästa räddningarna en Unitedmålvakt stått för – ever – 1.50 in i klippet)
Men annars var det mer av den här varan under United-tiden:

Hade en lysande karriär efter den oundvikliga flytten, först i Villarreal och sen tillsammans med bland andra Kun Agüero i Atletico Madrid dit han värvades som ersättare till Torres om jag inte missminner mig. Sen gick det utför efter flytten till Milano och numera hänger han i Brasilien med Internacional.
Dong Fangzhuo.
Köptes in 2003 för £500,000.
Inte för att sälja tröjor i Kina, absolut inte. Han var verkligen i United för att ta en plats som målgörare. Japp. En riktig trofé i Fergies transferskåp.
Inledde i alla fall sin MUFC-sejour med att hänga i Royal Antwerpen i en herrans massa år och var ett par säsonger riktigt lyckad målmässigt, då i den belgiska andradivisionen.
Hängde med på några försäsongsturnéer och var, likt två andra misfits som Bébé och Macheda, lyckad och gjorde några mål.

Precis som Fergie snackade väl om portugisen i Sydafrika i somras så snackade han upp Dong:
”Dong qualifies for his European passport in December and that is good news for us. He has played four times for China already, so clearly he has a lot of potential. He has the speed and physicality and his technique is improving all the time.”
Hans facit i A-laget?
En 90-minutare när vi torskade 0-2 mot Coventry i ligacupen, ett inhopp i Champions League och så det kanske allra bästa: Dong startade sista ligamatchen för säsongen, borta mot Chelsea, och applåderades in av Big Man & co.
Ur Telegraph 10 maj 2007:
Fangzhou Dong, Chris Eagles and Kieran Lee could barely believe what was going on. With one previous Premiership appearance for Manchester United between them, suddenly they were being applauded on to the pitch by the captain of England. What on earth, they must have thought, happens when you turn out a second time?
Haha.
Sen han och United kom överens om att bryta kontraktet 2008 har han hattat runt utan att det bildats några Facebook-hyllningsrupper i Kina, Polen och Armenien – där han dock var med och vann cupen! – och hänger numera i den kinesiska andradivisionen.
David Bellion.
Kom 2003 för £2 mille från Sunderland.
En Bébé före sin tid, typ.
Gjorde dock mål i sin debut, mot Celtic i USA.

Sen var det inte så mycket mer med det, skador och dålig form gjorde att Fergie ångrade sitt köpt. Han lånades ut till West Ham där han också gjorde mål i sin debut, hyllades av Alan Pardew:
”To have suffered a broken leg and come back, and got a goal, was a real bonus for him. He got us out of trouble on the night.
”I’m really pleased for him and he has started well. It is important to have him because we have been a little short up front without him.”
Återvände sen till Frankrike där han hade en bra höst, 2007, innan hans karriär gick i stå. Numera 30 bast och sporadiskt spel i Bordeaux (där han också gjorde mål i debuten).
Manucho.
Mateus Alberto Contreiras Gonçalves blev klar för United i december och vi var rätt många som var exalterade när vi såg honom mosa in mål för Angola i Afrikanska mästerskapen månaden därpå.
Det slutade med att vi fick se honom spela Premier League-fotboll för oss i en kvart. Totalt.
Han hängde lite i Hull och Panathinaikos innan Fergie 2009 släppte honom till Spanien och Valladolid där han haft en knepig karriär. Två utlåningar till obskyra turkiska lag, Bucaspor och Manisaspor, var inga jättesuccéer men den här säsongen är han åter i Valladolid och har nu satt sex mål på tretton matcher.
Varav två mot Real Madrid.

Adem Ljajic.
Kanske det sämsta ”köpet” eftersom han aldrig dök upp tillsammans med Zoran Tosic. Drog i stället till Fiorentina där han blivit mest känd för sin bust-up med Delio Rossi. 6 mål på 73 matcher vittnar kanske om att Fergie gjorde rätt som ångrade sig/inte fick loss arbetstillståndet/cashen.
Fast grabben är bara 21 bast och kan fortfarande bli en world beater.
Michael Owen.
Kom på fri transfer 2009 och FICK TRÖJA #7! Inget jättemisslyckande ekonomiskt sett, men att han tog upp en plats i truppen och dessutom med den tröjan är på gränsen till oförlåtligt.
Fem ligamål på tre säsonger säger en hel del, dels om hans status och dels om hans ”otur” med skador. Tack och lov för honom själv kommer han att bli ihågkommen även i United, tack vare sitt 4-3-mål på city.

Mame Biram Diouf.
Fergie påstod sig ha haft ögonen på Mame Biram länge, men hade tänkt vänta ytterligare ett tag innan han köpte honom. Andra klubbars intresse satte dock fart på affären. Tyvärr. 2009 köptes han av Molde, lånades ut till årsskiftet och anslöt mitt i säsongen 2010/2011. Inte det ultimata att som 22-åring kastas in från Tippeligan mitt i en Premier League-säsong.
Utlåningen till Blackburn var ingen succé – det är sällan United-utlåningar till andra PL-klubbar är det – och efter att ha spenderat hösten 2011 i reservlaget drog han till Tyskland.
20 mål på 32 matcher i Hannover 96 visar att det inte var helt uppåt väggarna att ge honom chansen i United.
Bjöd på den här pärlan häromdagen:

* Beppe Rossi då?
Nej, jag anser inte honom vara ett misslyckande.
Visst, han misslyckades med att etablera sig i United, men klubben tog in honom för £200,000 2004 och sålde honom för £6,7 mille tre år senare. Krasst ekonomiskt en bra deal även om jag gärna hade behållit honom.
* Apropå försäljningar under Fergies PL-tid, vilken är egentligen den bästa sett till hur mycket stålar vi fick och hur dåligt det gick för den sålde spelaren?
Det finns en hel del alternativ:

£15 mille från Chelsea för Seba Veron. Antagligen det starkaste alternativet till förstaplatsen. Han spelade totalt 15 matcher för Chelsea.
£6 mille från Newcastle för Alan Smith. Han gjorde INTE ETT MÅL där. Bara £1 mille mindre än Fergie köpte honom för.
£5,5 mille från Sunderland för Kieran Richardson. Dussinlirare som visserligen fortsatt sin karriär i Premier League, men aldrig blommade ut.
£3 mille från Newcastle för Gabriel Obertan. Lika mycket som Fergie pungade ut några år tidigare.
£4,5 mille från Leeds för Lee Sharpe vars karriär aldrig var i närheten av att vara den topp han nådde när han var den här bloggarens favoritspelare under några år på 90-talet.
£800,000 från Nottingham för Neil Webb. Ingen jättesumma i dag, men 1992 var det inte kaffepengar. Webbs karriär dog i samma ögonblick han lämnade OT. Typ.