Arkiv | Nani

No Nani No Party

”The boy has an incredible talent for winning matches. He’s one of the best match-winners in the game, and I include the whole of Europe in that.”

Det var Carlos Queiroz, mannen som övertygade Alex Ferguson (citerad ovan) om att Bébé var en potentiell superstar, som reste över till Portugal för att fixa en deal med Anderson och Nani. Duon skrev på i början av juli 2007 efter att ha lämnat Porto och Sporting Club för i runda slängar 300 miljoner balubas.

Andersons karriär blev som den blev, möjligen till viss del beroende på Fergusons idé om att göra om honom från attackerande mittfältare till en mer defensiv sådan.

Nani fick dock fortsätta på den inslagna vägen, som ytterforwardwinger. Hans tid i United kan sammanfattas så här:

1 litet steg framåt.

3 steg bakåt.

1 jättesteg framåt.

1 långpromenad bakåt.

Han var en lynnig jävel. Man visste aldrig var man hade honom när han var bra. Och man visste aldrig var man hade honom när han var usel. För bottenlöst usel var ett tillstånd portugisen sällan var långt ifrån. Han är en av få spelare jag kan minnas som, skamlöst, blivit utbuad av hemmapubliken på Old Trafford.

Jag minns att det var en trasig spelare i mötet med Stoke och att det bara blev värre och värre i takt med att buropen eskalerade och han misslyckades med allt mer. Trots att han bara några veckor tidigare fått ett nytt, obegripligt, osannolikt och omotiverat långt kontrakt vilket borde ha betytt 1) att han skulle ha fått en skjuts med självförtroende igen och 2) att han varit så pass bra på träningarna att det motiverade förlängningen.

David Moyes (remember him?) påstod sig var ”pleased” över att få Nanis signatur på en förlängning:

“I’ve been impressed with his approach to training and look forward to working with him in the coming seasons.”

Det gick ju som det gick. För båda två.

Rio Ferdinand skrev häromdagen om Nani och poängterade just det vi fans med ögon sett i alla år. Han hade talangen, men han visste inte – eller kunde inte – använda den vecka ut och vecka in.

”Of all the players I’ve played with during my career, if I wanted someone to beat someone 1 vs 1 & it was do or die he would have been one of my first picks for sure. A key attribute for any world class player is decision making, when to dribble, when to shoot and when to pass.”

Nani hade stora problem med just detta. Känslan är att han var en av dessa spelare som kunde vara magisk på träning en hel vecka, men sedan – till medspelares och managers stora förvåning – komma ut till match i en helt annan roll.

Hans beslutsfattning när han förstör ett drömmål för sin aningen mer effektiva landsman illustrerar lite av hur hans beslutsfattande kunde röra till det i skallen ibland.

Vi får åka tillbaka till februari 2013 för att hitta hans sista ligamål för klubben.

Inte det vackraste direkt. Men han stod förstås för en del briljanta fullträffar också, sådan var han.

Nani spelade totalt 230 matcher på sju säsonger (bara tre i nuvarande trupp har fler PL-matcher) och det är i snitt 33 matcher per spelår, vilket kanske är 15 för många när man tittar i backspegeln. Men även om man sa avsevärt fler ”vad fan, Nani?!” än ”wow, Nani!” under hans tid i klubben så vore det direkt felaktigt att kalla hans tid i klubben ett fiasko. Han var trots allt en del av en av klubbens allra största framångsepoker, och han gjorde inte bort sig. Mellan 2010 och 2012 var han ofta en av ligans – och därmed också världens – allra bästa yttrar. Å andra sidan lyfte han inte heller till de höjder han hade potentialen att nå. Men han nådde tillräckligt högt för att kunna skryta om sin karriär som elitfotbollsspelare utan att skämmas för sig.

Han var som gjord för Manchester United. Det är inte alla som är det.

* Avresa till USA på måndag, första träningsmatchen om tio dagar och så drar ligan igång om en månad. Ed Woodward, som förra säsongen både gjorde affärer tidigt (Shaw, Herrera) och jävligt sent (resten av nyförvärven) verkar vilja behålla stämpeln som inkompetent fördröjare av övergångar.

Klart är i alla fall att vi kommer att sakna både Rojo och Di Maria i premiären mot Spurs. De lär få några veckors (tre?) vila efter Copan och dessutom är ju Fideo skadad igen. Klart är också att det blir tajt att få med några nyförvärv på USA-touren, vilket i sin tur innebär att vi riskerar att hamna efter i förberedelserna.

På plussidan hittar vi de nya gubbar som kom in i fjol: Blind, Shaw och Herrera. Dessa herrar har nu en säsong i United bakom sig och med tanke på omsättningen är de snart de mest rutinerade i laget. Shaw slapp också U21 och har inga som helst ursäkter för att göra en lika beskedlig stop-start-säsong igen. Herrera lär bli snäppet vassar, medan jag är mer osäker på om Blind har så många fler procent att ta av.

* Nani väck, Will Keane utlånad, Janko till Celtic, Robin van Persie bara en tweet från Fener, etc, etc. Edward verkar inte ha några som helst problem åt att skicka killar ut genom fönstret. Kanske skulle behöva en sidekick som berättar att det behövs ersättare. Som det ser ut nu åker United på turné med bara två renodlade anfallare.

Förhoppningsvis jämnar man ut det lite med att inte starta flyget med Antonio Valencia som förstavalet som högerback.

Matteo Darmian-sagan kanske till och med avslutas i morgon.

* Tyvärr är det en viss match, en viss turk, ett visst domslut som hjärnan först associerar med Nani. Det plågar mig än, jag skulle till och med vara beredd att sova i en hög med bomullstussar om jag fick chansen att åka tillbaka i tiden och viska i Cüneyts öra att ”det kanske är gult, max”.

3 | Nani, United | permalänk

Adeus, Nani! Bem-vindo Marcos!

nanne

Luis Carlos Almeida da Cunha är 27 år, snart 28. Han ska enligt statistik som jag inbillar mig och inte har några som helst vetenskapliga belägg för vara på toppen av sin karriär. I stället skeppas han, mindre än ett år efter att han skrivit på ett nytt jätteavtal med United, ”hem” till Sportingklubben i Lissabon. 

Det var ju inte så det skulle bli.

Men så ser verkligheten ut efter flera års stagnation, som är på gränsen till oförklarlig. Nu väljer hans klubb att ta honom som ”delbetalning” och låna ut honom utan avgift samt betala hans miljonveckolön, bara för att slippa honom på Carrington. Han är så pass oönskad att United inte ens bemödar sig med att informera sina fans om att han flyttat till Portugal igen.

Nani har inte fått förtroendet varje vecka, men det är få spelare som underpresterar i United som får det (fram tills förra hösten).

prajd

Medan Nanis karriärskliv fortsätter nedför stegen går Marcos Rojos i motsatt riktning. En lårtatuerad 24-åring som via Moskva och Lissabon nu ska leva livets glada dagar som Manchester Uniteds nye Alexander Büttner ta Tyler Blacketts plats till vänster i trebackslinjen. En argentinare som på 49 ligamatcher i Portugal synat gult 21 gånger och rött 4 gånger kan vara det jävlaranamma som krävs för att sparka många underpresterande Unitedspelare i röven.

Han har spelat både mittback och vänsterback i karriären som började på allvar med debuten i Estudiantes (La Brujitas gäng ju!) och det är en av lockelserna så klart: United har inte ett överflöd av rutin på defensivvänsterpositionen. Blackett är lovande, Evans är skadad och Shaw är överviktig.

I övrigt hänvisar jag alla diskussioner om Rojos egenskaper hit. Själv tänker jag bilda mig en uppfattning av honom mer än det jag såg – vilket inte var kattskit – av honom i VM innan jag hyllar eller motorsågar. Det är i alla fall vare sig en supertalang eller en världsstjärna vi värvat. Det är en trupplirare. Så enkelt är det. Det behövs fortfarande minst två givna superstartspelare.

En intressant aspekt på Uniteds/van Gaals val att skicka iväg Nani är att det skulle kunna öppna för en annan ytter. Men det är också avhängigt hur Louis tänker sig framtiden. Nani användes som bekant som striker i USA och ansågs inte ha vare sig Youngs eller Valencias defensiva egenskaper, vilket jag kan tycka är lite märkligt. Nanis defensiv är lite underskattad.

* And now to something completely different: Är det fortfarande ingen som klippt ihop Glenn Strömbergs alla ”eeeoooooh” från de senaste åren?

* Herrera och Rojo VILL verkligen spela i United. Herrera gick ned i lön – i samband med utköpsklausulbetalningen – och Rojo strejkade en sväng för att få sin flytt.

1 | Nani, Rojo, United | permalänk

Nanis Niagarafall

Ungefär 1 minut och 10 sekunder in i klippet ovan gör Nani ett poacheraktigt mål när han reducerar till 1-2 på Rooneys delikata inspel. Vi skrev då den 29 september 2012, Nani var ordinarie i ett Manchester United som jagade sin 20:e ligatitel och så småningom skulle klara det. Men det var inte så mycket tack vare Nani som Alex Ferguson skulle go out with a bang.

För efter matchen mot Spurs har portugisen bidragit med EN YNKA poäng i ligaspelet, en assist i segern mot QPR för ett år sedan.Nu är det ju inte heller så att han fått chans på chans att misslyckas utan efter Spurs har vår #17 startat 8 av 56 ligamatcher. Som jämförelse har Anderson 10 starter under samma tidsera. Damning stats, som engelsmännen skulle kunna säga och ett tecken på att varken den förre eller nuvarande managern litar särskilt mycket på hans inflytande i en förstaelva. Så varför är han då kvar i klubben?

Om det tvistar många.

En skada gjorde i alla fall att hans säsongsdebut i United 2013/2014 dröjde till CC-vinsten mot Liverpool 1 september. Fyra dagar senare chockades nog många fans och klubbar runt om i världen när manutd.com aviserade att portugisen förlängt sitt kontrakt till 2018. Grabben skulle ju väck? Han skulle ju bort för ett år sedan? Vad var det här? Grabben hade ju inte varit Manchester United-standard egentligen sedan 2010?! Lägg till detta att David Moyes bara haft en enda match att bedöma honom ur sin egen, nya synvinkel; inhoppet mot Liverpool, men han hade tydligen sett tillräckligt av honom för att gå med på den här miljonaffären.

”I’m really pleased Nani has re-signed for the next five years. He has great ability and experience beyond his 26 years. I’ve been impressed with his approach to training and look forward to working with him in the coming seasons.”

Kan en spelare i världsfotbollen i dag få ett så lukrativt kontrakt för sin ”approach to training”? Eller hade Moyes verkligen tilltro till sin egen förmåga att få ut det bästa av Nani? Det vore befängt att luta sig mot det första påståendet, men då kan vi också konstatera att Moyes felbedömt läget. För han kunde knappast ha räknat med att 26-åringen skulle fortsätta på den inslagna vägen och låta karriären gå utför istället för uppför.

Det har inte varit en lång eriksgata mot svunna storhetstider för our best winger under hösten.

Det är tack och lov inte ofta en Unitedspelare blir utbuad på grund av sin uselhet på Old Trafford. Men hur långt Nani sjunkit visades när fansen verkligen visade sitt missnöje med honom under mötet med Stoke i höstas. Ett nervvrak byttes ut efter en knapp timme och därefter vände hemmalaget till 3-2. Jag avskyr att man buar åt en egen lirare som har en dålig dag, men jag kan på ett sätt förstå frustrationen. För pojken har inte gjort sig förtjänt av ett nytt jättekontrakt. I mina ögon är inte en truppspelare ens i United värd en miljon i veckan.

Ta en titt på hans ”utveckling” i ligaspelet – där han gjort sju 90-minutare sedan januari 2012 – de senaste åren:

13-14: 0+0 på 5+3 = 0 poäng i snitt per match.

12-13: 1+2 på 7+4 = 0,27.

11-12: 8+10 på 24+5 = 0,62.

10-11: 9+14 på 31+2 = 0,70.

09-10: 4+6 på 19+4 = 0,43.

På sina senaste 21 ligaframträdanden har han gjort 1 mål och 2 ass, alltså 0,14 poäng i snitt. Han har åkt Niagarafallen utför sen säsongerna 2010-2012. Då var han en av ligans mest notoriska assistmakare.

Och den stora skillnaden jämfört med exempelvis Anderson är det faktum att vi sett den magnifike Nani vid upprepade tillfällen sedan 2007. Han kan ibland bjuda på det mest oväntade, det fantastiska, det som symboliserar den fart och flärd som är Manchester Uniteds själva essens. Kalenderåret 2010 visade exakt hur bra han kan vara, men sedan dess har det varit skralt med magnifika föreställningar. Svackorna har varit mer frekventa och de är så Marianergravendjupa att han ibland knappt skulle dominera i Superettan med ett beslutsfattande som får George W att framstå som genial på området.

Hans tredje hamstringskada på ett drygt år har inte gjort situationen lättare. Nu har han inte spelat på två månader.

Som väntat ryktades det igen om Luis i januarifönstret. Men är det någonting jag till slut lärt mig: Lita inte överhuvudtaget på några skriverier om hans flytt förrän han är bortplockad som #17 på manutd.com. Han har en förmåga att suga sig kvar oavsett form, poäng och muttrande. Så jag blir inte förvånad om han fortfarande är en Unitedspelare i höst. Desto mer förvånad blir jag om han gör några poäng dessförinnan.

näni

* Och så lite statsdessert:

Tony, Nani, Young, Cleverley, Anderson, Kagawa, Giggs, Nani, Fletcher, har producerat 7 (5+2) poäng i ligan under 2013-14.

Tony, Nani, Young, Cleverley, Anderson, Kagawa, Giggs, Nani, Fletcher producerade 39 (15+24) i ligan under 2012-13.

Och då dömde jag ut den statistiken jämfört med säsongen före, fast vi vann titeln.

Summa summarum: Sedan Antonio Valencias vår 2012 har Manchester United inte haft en enda ytterspelare värd namnet i form. Ändå har Bébé inte fått chansen.

5 | Bebe, Nani, United | permalänk

Which Nani is it?

nannana

Fem års förlängning är skapligt saftigt. Det hade inte många andra än Jorge Mendes fixat med United och Nani. Men nu är det som det är och portugisen har tänkt stanna i Manchester åtminstone tills han passerat de 30. Den stora frågan är dock vilken av Nani som får förnyat förtroende i form av ett (löneförhöjt?) kontrakt.

Den oduglige, speldyslektiske medelmåttan?

Den fenomenale, bollbegåvade stjärnan?

Tyvärr är det inte mycket som talar för alternativ två, honom var det ett par år sedan vi såg, utan det mesta pekar på att det blir en kombination av de båda. Men anser Moyes att han har råd att ha kvar Nani är jag inte den som protesterar med tanke på vad vi vet att han kan prestera. Jag har också en känsla av att Moyes har lite mer tålamod med grabben, vilket skulle kunna betyda att han inte petas direkt efter en frustrerande insats.

Det kan bara vara bra för Nani, Moyes, United och oss fans.

Dock kan vi undra en del var han är tänkt att användas, då han kan spela både till höger och vänster. När han varit som allra bäst har det varit från högerkanten och där finns förstås en tanke att få igång Valencia igen samt ge Wille Zaha lite Premier League-rutin. Det ultimata vore att han hittade sin roll till vänster så vi slapp se en viss Watfordprodukt där.

Men, som sagt, fem år är verkligen att ta i. Nu väntar vi spänt på vad han gör med det förtroendet.

Förhoppningsvis blir det Michael Jackson Nani good och inte Michael Jackson Nani Bad vi får ta del av fram tills 2018.

* 24 oktober släpps Alexander Chapman Fergusons senaste biografi.

Tyvärr har jag svårt att se några omvälvande stycken komma fram där så länge han är kvar i en officiell kapacitet i klubben. Men han får gärna förvåna mig.

* Såg något härmodagen om att Alan Hansen lämnar BBC och Match of the Day men kollade inte närmare på det förrän i dag.

Och då visar det sig att det är först EFTER säsongen. Det säger en del om mycket att han får det utrymme han får trots att det är nio månader kvar tills han avgår. Det är som om han avslutade sin karriär på planen och inte utanför den.

Det är svårt att föreställa sig Thomas Wernerson – är han kvar på SVT? visas Fotbollskväll fortfarande? – få samma publika uppmärksamhet om han gick ut med samma info i samma läge.

Alan Hansen har i alla fall haft den goda smaken att ta med fem United-spelare i sin drömelva från PL-eran. Tyvärr fick han med tre Chelseapojkar och det är väl en för mycket. Men med så många spelare och lag som varit ”absolutely sensational” har han haft svårt att välja.

Jag kontrar direkt med denna elva, helt utan Unitedspelare då jag känner mig aningen partisk i målet:

Cech

Dixon – Campbell – McGrath – Cole

McManaman – Gerrard – Lampard – Ginola

Shearer – Henry

Inga invändningar va?

* För er som tänker avnjuta kvällens lyxmiddag från Dublin finns här en fin hyllningstext om Borås favoritson.

Själv väljer jag givetvis Rickie Lambert & co.

Jag ser hellre Southampton-Stoke än Milan-Inter. Serie A är bara en hög med illaluktande bajs som inte ens borde få tillåtelse att forslas genom avloppssystemet till reningsverket. Jag vet, min kärlek till England kanske är aningslös och gränsar till hopplös, men jag kan inte hjälpa vad mitt hjärta ropar.

Det är inget hjärnan kan påverka, jag njuter när jag ser Jonathan Walters skjuter vansinnigt usla straffar utanför, jag skrockar förnöjt när Richard Dunne gör ett träbensaktigt självmål, jag svimmar nästan av vällust när Lee Cattermole sätter dobbarna i ännu en formidabel motståndare.

Serie A framstår som en nedpissad luffare, ett söndersprängt krigsfartyg, en handikappad fiskgjuse i jämförelse.

Det är svårt att sätta ord på min passion för Premier League.

Jag älskar bara.

Jag kan inte rå för det.

Fotnot: Jag kan ha skrivit en av punkterna ovan utan att riktigt mena orden.

4 | Nani | permalänk

A new dawn

Det ryktas – och sägs till och med från vissa håll – att Nani skrivit på ett nytt kontrakt. Det glädjer mig, i form är han ligans bäste högerytter.

Ur form är han en av ligans sämsta sett till hur bra han kan vara.

Men har han nu bestämt sig för att stanna lär han få slita för att få sin favoritplats till höger. Förhoppningsvis, that is. Det kräver ju att Valencia steppar up i sin nygamla #25 och att Wille Zaha får chansen och tar den.

Och så finns ju alltid Bébé och nosar på en startplats. Alltid.

* Ryktena i dag:

  • Herrera.
  • De Rossi.
  • Káká.
  • Baines.
  • Fellaini (som jag är övertygad om kommer, dock inte lika övertygad om att han gör succé).

Får vi ett av de namnen in i truppen innan måndag midnatt får vi vara nöjda. Själv är jag just nu mest nöjd över att Moyes väntat så länge med att värva – han tänker på oss som längtar tillbaka till det här:

Tokladdad för en helkväll framför datorn på måndag. Synd bara att Viasat slarvade bort Sky Sports, hade varit guld att ha då. Nu får vi kolla när afrotanken från Belgien filmas, sittande i baksätet på en bil på väg till Carrington på måndag. Sanna mina ord.

* Liverpool-elvan i skallen just nu:

DDG

Jones – Rio – Vida – Evra

Carrick – Cleverley

Valencia – Rooney – Giggs

RvP

Den jag tror att Moyes kör alltså, vill jag poängtera.

Och rimligen bör Chicharito sitta på bänken någon gång i höst, varför inte på söndag?

* Casillas, Valdes OCH Pepe Reina går fortfarande före DDG i landslaget.

Lite Lagerbäck-vibbar över del Bosque. Samtidigt är det ett urval som skulle få Hamrén att börja jollra och dregla om det stod till hans förfogande.

* Den nye Paisley/Shankly/Gud snackar rivalitet:

Han snackar däremot ingenting om att klubbens officiella Twitterkonto hånade Münchenolyckan. Det gör han inte. Han jämför dock hur många poäng Liverpool har tagit jämfört med United sedan lagen senast möttes.

Han undvek att tänka på att United säkrade seriesegern med fyra matcher kvar och således inte gav järnet.

Men, men, han kan väl få tro det.

1 | Berbatov, Liverpool, Nani, United | permalänk