Traditionellt sett Uniteds kanske vassaste anfallsvapen har den här säsongen varit Uniteds kanske trubbigaste anfallsvapen.

En titt på statistiken  visar följande siffror för de renodlade kantspringarna:

Valencia: 0+6.

Nani: 3+6.

Young: 0+3.

Totalt: 3 mål och 15 assists (liga, FA, ligacup, CL) = 18 poäng.

Jämfört med förra säsongen:

Valencia: 6+15

Nani: 8+12

Young: 8+7.

Totalt: 22 mål och 34 assists (liga, FA, ligacup, CL, EL) = 56 poäng.

Wow. Fast på ett dåligt sätt. Nu finns ju sju matcher kvar för herrarna att förbättra statsen, men jag tvivlar på att det händer något spektakulärt, speciellt med tanke på att åtminstone Ashley Young lär ha spelat klart för säsongen. Trots detta faktum vinner vi alltså ligan i år, till skillnad från i fjol. Ändå bör det förstås åtgärdas på något sätt.

Nuvarande uppställning: Antonio Valencia, Nani, Ashley Young, Wilfried Zaha (Danny Welbeck, Wayne Rooney, Shinji Kagawa, Ryan Giggs).

Finns i bakgrunden: Jesse Lingard, Gyliano van Welzen, Larnall Cole, (Adnan Januzaj).

Med Fergies 4-2-3-1-uppställning och de naturliga yttrarnas form har flera spelare, som Wayne Rooney och Danny Welbeck, skickats ut för att göra jobbet på kanterna. Inte en ultimat situation och sannolikt ingenting som hade hänt i samma utsträckning om Valencia och Young gjort de dom har betalt för. Nästa säsong kommer Zaha in vilket torde innebära att någon lämnar. Speciellt om Fergie tänkt fortsätta få in Welbeck i en startelva, vilket lär bli som winger.

Så: Nani, Tony eller Young?

Deras kontrakt går ut åren efter varandra, 2014-2016 och det mesta, eller snarare allt, pekar på att den med mest kunskap, den mest irrationelle, den mest produktive, lämnar.

> Luís Carlos Almeida da Cunha var länge en slagpåse här och på otaliga andra ställen i cyperspejs, men så plötsligt en höst så lossnade allt och han är under de tre senaste säsongerna Uniteds främste målpassare (28 hittills mot 24 för tvåan Rooney, då snackar vi i ligan).  Men den senaste tiden har han varit näst intill lika ojämn som innan genombrottet och när han valt att kombinera detta med att vara skadad också har han direkt en hotline in till Fergies kontor.

I januari förra året ska han ju ha stängt av sin mobil för att slippa säljas till Zenit och han är inte samma karaktär som OGS. Norrmannen tog inte alls illa upp av att United accepterade ett bud på honom från Spurs utan fortsatte bara kämpa stenhårt för att behålla en plats i United, vilket i förlängningen gjorde honom till en legend.

Nani däremot är mer än en humörspelare som dels behöver lyckas och dels behöver mycket förtroende slash kärlek för att just lyckas.

Han och Fergie är inte after work-polare och tyvärr verkar deras relation inte leda åt rätt håll.

> Ashley Young då? Stevenagepojken fick en rivstart på sin karriär med världens vackraste klubb med 3+6 på sina första 8 matcher innan också han började bli skadad och sluta leverera. Det gick fem månader från september 2011 till februari 2012 mellan poängen och även om han ryckte upp sig i slutet av säsongen har han egentligen aldrig känts som Unitedmaterial. Speciellt inte för 200 mille. Om man blev på gränsen till sexuellt upphetsad när en spelare som Ronaldo eller The Giggs of Old fick bollen i en snabb omställning är känslan när Young får den i samma läge ungefär som att ringa och boka tid för däckbyte.

Och när han inte heller får förtroendet vid fasta situationer är hans roll liksom lite överspelad.

Chansen/risken att han ska säljas får dock anses som marginell, speciellt med tanke på att han varit skadad så pass ofta och att han bara gjort två säsonger i klubben. United är inte känt för att sparka ut spelare efter så kort tid.

Men han är trots allt 28 år och ska vara i sina bästa år. Jag tror också att han är det, men det räcker inte till. Bänknötare 2013/2014, tack.

> But what about Tony V?

Kanchelskis v 2.0 har egentligen varit en succé ändå fram till i höstas. Den svåra fotskadan i september 2010 förstörde en hel del av hans utveckling (hur bra hade han blivit utan den liksom?) men han kom tillbaka efter en lång startsträcka och förra säsongen var han – sina begränsningar till trots – helt fantastisk.

Valencia blir precis som Young 28 i sommar och ska vara i sina bästa år. Det är han inte, speciellt inte eftersom vi sett hur bra han kan vara. Att han är sönderläst håller inte som förklaring, inte heller hans uttalanden om någon höftskada. Den här freeze frame-förfalskaren som ska föreställa en av Sydamerikas främsta fotbollsspelare som vi sett den här säsongen har varit sorglig att se. Men någonstans där inne gömmer sig en spelare som med ett magert register kan få vilken världsvänsterback som helst att förvandlas till medioker – och det är det vi hoppas få se igen.

Eller snarare: Vi kräver det.

Han stannar garanterat.

> Yttermittfältet har denna säsong befolkats av spelare som inte är klassiska yttrar: Shinji Kagawa, Wayne Rooney och Danny Welbeck har gjort sina insatser där, med blandade resultat. Den som i framtiden är mest lämpad för att starta där är Welbeck, trots att han inte är en klassisk ytter (vad än Glenn Strömberg säger). Welbz har tekniken – ett artisteri som innefattar åtminstone en dribbla-omkull-sig-själv-i-straffområdet-show per match – och arbetskapaciteten både upp och ned för att klara av det.

Varken Rooney eller Kagawa är yttermittfältare. Både är som bäst i en roll strax bakom strajkern, alternativt allra längst upp.

Slutsats: Av spelarna i bakgrunden är det väl ingen som har en framtid som renodlad winger, som jag ser det. Cole och Lingard är lovande, javisst, men det är ingen av dom som fått oss att tappa andan när de väl fått chansen på försäsongen eller i CoC.

Januzaj har ju utgångsposition på kanten, men är inte heller en kantlirare i ordets rätta bemärkelse även om han har lite Iniestaroll i U18/u21.

Den stora frågan är hur Fergie tänkt sig framtiden. Ska han ha en 4-2-3-1-elva med tre offensiva allt-i-allon bakom en strajker? Ska han återgå till 4-4-2 med två renodlade yttrar? Ska han fortsätta alternera? Ska han köra helt vinglöst? Ska han köra med en winger på ena sidan och en Iniesta-typ på andra sidan?

Om vi ponerar att höstens uppställning med yttrar endast består av Young, Valencia och Zaha – där den senare lär matchas sparsamt – så lär den gamle nog fortsätta att använda Welbeck och Rooney i deras nya roller.

Och så finns ju alltid The Wizard from Wales att tillgå.

Det ska dock inte uteslutas att den gamle tar in en lovande ytter till för framtidenes skull. Dock har jag svårt att se en spelare som James Rodriguez nöja sig med att vara en bit-part-player. Men underligare saker har hänt.

Vi kan i alla fall konstatera att 2012/2013 har sett skickligare upplagor av klassiskt ytterspel i Manchester United.

2013/2014 kan knappast bli sämre.

Fotnot: Ashley Young har en mållös säsong bakom sig i proffskarriären. 2004-2005 i Watford. Antonio Valencias senaste var i Villarreal/Recreativo 2005-2006.

Tidigare läsning: Om backlinjen här. Om innermittfältet här.

När Antonio Valencia gör mål med vänstern på det här sättet.

Då. Dömer. Man. Inte. Bort. Det.

(1,24 in)

Fyra dagar i London avklarade. Måste ha sett tiotusentals människor på nära håll.

Hur många jag såg med Manchester United-emblem? Noll personer.

Och då är den här bloggaren utrustad med ytterst vassa United-loggor-spanande ögon.

* Millwall-Blackburn sågs i bitande kyla med 14 887 andra på The Den och var exakt så dålig som jag hade föreställt mig att den skulle vara. Championshipfotboll at its worst. En stor klunga i mitten av planen, långbollar som rensades bort av tvåmetersbackar (Danny Shittu måste ha nickat bort minst 15!) och arga spelare som inte höll igen i närkamperna.

Förre Unitedtalangen Joshua King hängde på vänsterkanten i Blackburn och fick kanske tre bollar att jobba med på de 80 minuter jag såg.

David Bentley var horribel och det är svårt att föreställa sig att han gjort hattrick på United.

Daily Mails utsände Matt Barlow beskrev det bra i sin matchrapport:

“It all made for an ugly skirmish of an FA Cup quarter-final with few redeeming features beyond the passion and desire of a club from the second tier to reach the last four“.

* Tidningarnas baksidor rapporterade om Rooney ända fram tills söndag och då hade det gått från att “Rooney lämnar” till “Rooney stannar”.

Han har hamnat i en märklig sits, lite Nani-aktig på vissa sätt. Han levererar poäng, men spelar inte bra.

Sir Bobby tror inte att Rooney FÅR lämna United.

“I don’t worry about Wayne Rooney. There is no way he will ever be allowed to move on, because that is not the way Sir Alex Ferguson works.

“Wayne has been our regular goalscorer – and he scores fantastic goals. If he scores a great goal, he’ll think ‘right, I’ll get another one’.

“Not only that, he has an influence on the rest of the team. Just because he has some competition, I don’t think that is a problem.”

Ja, tidningarna har inga problem att fylla sidorna så länge inte Rooney skrivit på ett nytt kontrakt i alla fall.

* Skrev en kort blogg om Chelseamatchen i går som jag såg i sällskap med bara Chelsea- och rugbyfans (tji fick dom när det byttes kanal).

Det var svårt att jubla under bordet och det var nästan lika svårt att se fansens lycka när Chelsea kom tillbaka.

Det är fortfarande inte spikat när omspelet ska avgöras, det kan hänga på Chelseas fortsatta medverkan i Europa League.  Åker Chelsea ur spelas matchen på Stamford Bridge under första veckan i april, annars kan det bli mer problematiskt.

* Ironin i att Real Madrid nu får förneka att Ronaldo ska återvända till United. Gamle skyttekungen Emilio Butragueno:

“Cristiano is under contract and we are very happy with him. We are delighted he is at Madrid because he is a fantastic professional, and very ambitious in a positive way.

“His contribution to the team and the club has been amazing since he arrived. We are very grateful he came to us and are lucky he plays for Real Madrid.”

Fantastiskt.

* Precis som med Rooney går Uniteds kontrakt med Nike ut 2015, men där har parterna redan inlett förhandlingar om en förlängning, vilket lett till spekulationer om att Nike tänker sponsra just ett inköp av Ronaldo.

Det skulle vara en av de största kupperna Nike lyckats med i så fall.

* Alla som såg Antonio Valencia försöka spela fotboll på absolut toppnivå i söndags såg att det var den andre Antonio Valencia som tagit på sig den förstes Antonio Valencia-mask och sprungit ut på planen. Än en gång.

Det är fascinerande att en spelare som förra säsongen röstades fram som lagets bäste nu är lagets sämste. Det är svårt att peka på någon anledning, dessutom. Det kan ju inte vara så enkelt att han blir helt handlingsförlamad när försvararna tvingar in honom i banan, det har han ju varit van vid i flera säsonger och ändå gått förbi på utsidan. Han ser ut att ha tappat lite av sin explosivitet, dock, och då sätter det sig förstås i huvudet.

Förslagsvis tvingar coacherna honom att bara använda vänsterdojjan på träningarna resten av säsongen.

Intressant dock att Fergie valde att sätta in Tony i stället för Ashley Young när Nani haltade ut. Är Valencia, trots den bedrövliga formen, ändå före Young i hierarkin? Med Zaha på ingång blir det intressant för yttermittfältarnas fackförening att hålla reda på sina medlemmar i United.

Valencia är i alla fall ett sorgligt kapitel. Ytterst sällan jag sett någon dels göra en så dålig insats som han gjorde mot Chelsea och dels någon som faller ihop så totalt efter att ha varit så bra tidigare. Kan ni minnas några exempel på spelare som varit fullständigt briljanta en säsong för att säsongen efter vara erbarmliga?

På rak arm fixar jag inte det. Heinze fick ju pris som årets lirare innan han konkurrerades ut av Evra, men han var ju inte “Valencia”-usel.

* Apropå sommaren så lär det hända något snart med Nemanja Vidic, Michael Carrick och Patrice Evra. Trion har ju kontrakt som går ut nästa sommar.

* Med två besvikelser i de två senaste har vi en fängslande lördag att se fram emot. city reser till Liverpool för att spela mot Everton och det är som bekant ingen ställa ut skorna-fajt. T

Torsk där för Mancinis mannar samtidigt som vi spankar Reading senare på kvällen och ligan är i hamn.

Det skulle vara ett skapligt plåster på Realsåren.

Always with a smile.

När han är som bäst är han bäst.

Det finns ingen bättre högerytter i ligan än Antonio Valencia.

Problemet är att han fortfarande inte rapporterat in för spel efter sommaruppehållet.

Det springer omkring någon charlatan på planen, med Tony-mask och tröja nummer 7 – men han lurar inte oss. Vi vet inom oss att det är en bedragare. Det är inte den äkta varan.

Varför har då TV7 vägrat inställa sig inför säsongen 2012/2013?

För att få det enda riktiga svaret på det får vi höra med hans företrädare i #7.

Eller, förresten, vi struntar i det.

Faktum kvarstår i alla fall: Vi har inte sett den riktige Tony V prestera under en längre period än några minuter här och där under snart sex månaders spel.

Det kan knappast vara så att det finns några tveksamheter kvar efter den svåra fotskadan han drabbades av hösten 2010. Det har gått för lång tid sedan dess och han har bara haft ett par uppehåll på grund av fotproblem på drygt två år.

Kan det vara så enkelt att den höftsmärta han burit på under hösten påverkat hans insatser så pass mycket att han sett freeze-frejmad ut hälften av gångerna han fått bollen och givits tillfälle att utmana? Kan den ha gjort att han sett ut som en halv Tony Val … ?

Så enkelt kan det knappast vara. Och det här är inget nytt fenomen. Vi har sett honom bete sig på det här sättet i perioder ända sedan han anlände från Wigan 2009. Skillnaden tidigare har varit att det handlat om några veckors formdipp som han jobbat sig ur. Och det är så frusterande – inte riktigt på Nani-nivå – när vi vet vad han kan.

Nu är han inne i sin United-karriärs djupaste del. På sina senaste 845 spelade minuter har han bidragit med en ynka poäng. Assisten till RvP i 2-0 mot West Brom 29 december, och den lyfter han inte fram först i sina memoarer:

Nej, den Valencia som drog till med den där mot Blackburn, eller löpningen mot Liverpool, har lämnat över till en annan, mindre begåvad doppelganger. Han utmanar inte ens nybörjarvänsterbackar, han stannar alltså till och STÅR HELT STILL med bollen minst hälften av gångerna. Rådvill och förvirrad.

Tony V är den coolaste och skickligaste – klassiska – högerytter jag sett i United sedan Andrei Kanchelskis dagar. Ukrainaren lämnade nordvästra Englands vackraste ort efter fyra säsonger.

Fortsätter TV i samma handlingsförlamade stil löper han en viss risk att tvingas göra samma sak.

Skillnaden då var att vi hade Beckham att mosa in. Säljs Nani också – vilket allting pekar på – är det plötsligt nästan tomt på wingers i United. Fast vi ska väl inte gå så långt som att tro att Valencia skeppas iväg?

Nej, det ska vi inte.

Jag kräver i stället en fullständigt sanslös insats vid första tänkbara tillfälle. 90 minuter där han bara kör sin patenterade peta och spring förbi vem det nu än är som fått för sig att ställa sitt fejs mot hans glädjelösa dito.

Det känns bättre.

* Apropå Kanchelskis satt det långt bak i vänster hjärnhalva att han gjorde en Schmeichel, en Cole, och drog en vända hos våra blå grannar. Ett på många sätt oförlåtligt steg att ta oavsett hur länge man varit borta från United. Men Kanchelskis såg till att få en skvätt syndernas förlåtelse när han nätade mot Houlliers Scouser-pojkar.

Chelsea har som bekant haft för mycket tur med lottningar i olika cuper genom de senaste fem-sex åren (som av en slump sedan Roman kom in i klubben) så det var på tiden att det blev lite tuffare.

Vi har å andra sidan vant oss vid den här typen av matcher. Förra säsongen fick vi till exempel både City och Liverpool borta i FA-cupen.

Vi spelar sällan borta i cupen på Stamford Bridge. 04/05 slog dom ut oss i dubbelmöte i just ligacupens semifinal, men senast vi spelade en enskild cupmatch där var så långt tillbaka som 1999 då Dwight Yorke avgjorde omspelet – vi fick 0-0 hemma efter att Roy Keane fått ett regelrätt mål bortdömt vill jag minnas – med två mål.

Darren Fletcher är uppspelt över lotten:

“It’s exciting. It is what it’s all about. This club is all about big games and that’s another one. We want to progress in the competition. So we’ll be going to Chelsea and looking to win.

“We know it’s going to be difficult as they have started the season very well but the manager has got a big squad to choose from. Those three games will be massive so I’m sure everyone will play a part. We want to be in the next round and want to win every competition we’re in.”

“Those three games” som han pratar om är de som kommer inom loppet av en vecka: Först Chelsea borta i ligan, sen Chelsea borta i cupen följt av Arsenal hemma i ligan. Detta i slutet av oktober, början av november.

Med tanke på just detta, och alla skador som tillkommer innan dess, kan jag inte se särskilt många av våra A-pojkar spela där. Men förhoppningsvis kan en sån som Chris Smalling ha fått någon reservlagsmatch under bälte så att han är redo för den fajten.

* Kul att Fergie skällde ut Cleverley efter den missen i första halvlek.

“The manager wasn’t too pleased with Tom because of that miss in the first half. But it was a nice goal by him and a great strike by Anderson. I am delighted for the two of them, especially Tom because it was his first one.” sa Rooney i går.

Vi får förstås läsa mellan raderna här och dra engelska tabloid-tidnings-slutsatser. “Wasn’t too pleased” blir i det här fallet nästan en hårtork.

* Fergie efter Newcastle i går:

Inte ett ord om Antonio. Inte läst något mer heller. För er som undrar varifrån jag fick uppgifterna om 10-15 dagars frånvaro – check this och kör google translate.

* Och Pardew tyckte givetvis att Newcastle förtjänade mer. Man får vad man förtjänar. Alltid.

Michael Carricks motor funkar inte bara på fotbollsplanen.

Han levererar med en riktig, nåja, motor som hjälpmedel också.

Nico Rosberg toppar listan, men det är skönt att se att gamla och nuvarande Arsenalspelare är chanslösa mot Carrick. Här är topplistan och andra videos.

* Alan Hansen i februari i år:

Liverpool’s Carling Cup success could prove to be a defining moment in the club’s history.

Tjenamors. Tjosanhejsan din gamle storback.

* Och apropå motorer så är det inte långt till motorolja.

Valvoline tillverkar motorolja.

Valvoline finns i Ecuador.

Antonio Valencia är från Ecuador.

Voilá!

Valencias skada sägs för övrigt inte vara så allvarlig. Enligt media i Ecuador säger landslagsläkaren att han är borta högst i två veckor.

I kväll välkomnar Old Trafford ingen mindre än Gabriel Obertan tillbaka.

Det är dags för Capital One Cup-match mot Skatorna från norr och det första vi möts av när vi kollar av United-nyheterna denna onsdagsmorgon är att även Antonio Valencia är skadad. Den enda lilla trösten, som kan göra att det bara är hittepå, är att det är samma tidning som skrev att Wayne Rooney var frisk nog att sitta på bänken mot Galatasaray som skriver om detta.

Men det enklaste är ändå att utgå ifrån att han är borta i ett par månader. Då kan vi bara bli positivt överraskade. Eller? Inte? Nej, det kanske var att ta i.

Nåväl, vi har väl i alla fall 11 man att ställa ut på planen mot Pardews mannar och med tanke på skadeläget, Liverpool i söndags och Spurs på lördag, ser jag denna elva:

De Gea

Veseli/Vermijl – M. Keane – Wootton – Büttner/Blackett

Henriquez –Fletcher/Powell – Cleverley – Lingard/Brady

Chicharito – Welbeck

Det är inte lätt att gissa Carling Cup-lag, det vet ni. Ibland kan gubben köra fyra-fem ungdomar, ibland en eller två, från start. Men i backlinjen har han inte så mycket att laborera med utan där lär det bli minst tre från U21-reserv-laget. Veseli & co är rätt versatile men jag gissar att Keane, också högerback, gör Wootton sällskap i mitten.

På mittfältet borde rimligen Anderson starta, det är dags att röra på sig, men det viktigaste är att Fletcher får plats även om jag är osäker på om han verkligen börjar i kväll. Och är det någon vi hoppas på som verkligen behöver matcher så är det Tompa C. Kanterna är luriga. Med Valencia och Young skadade, Giggs från start mot Liverpool så finns det inte mycket att välja på här heller. Lingard var pigg på försäsongen och vad jag förstår så kan vår nye chilenare vara en winger också.

Framåt måste det bara bli den duon med förhoppningsvis ett inhopp av vår favorittorsk.

Attack!

(Mick Phelan bekräftar bara att Fletch och Powell ska vara involverade. That’s it)

* Det här var rolig läsning. Logiken bakom rubriken är som en 3-årings. Och vadå “horror injury?”. Inte ord i artikeln som backar upp det.

Omfg.

Ska bli intressant att höra Fergies dom angående Valencia i kväll. Vore ju omvälvande om det inte var någon större fara.

* Oklart hur mycket Newcastle satsar i kväll men jag utgår ifrån att Obertan spelar. Pardew har även hintat att Tioté, Coloccini och Ameobi ska starta så det lär bli hyfsat tufft. Litar på 3-2-vinst. Hattrick av Henriquez.

Ingen tv-sändning i kväll (helt normalt år 2012) så vi får lita på the world wide web.

Courtesy of twitterprofilen @BeautifullyRed.

Vackert värre. Upp med Carragher och hans mannar på läktar’n på söndag tack. Och jag ber till alla gudar som finns att Carragher spelar.

Alldeles för få tummen upp-bilder i dagens samhälle.

I alla fall tagna av professionella fotografer. De är nästan lika utdöda som de klassiska handskakningsbilderna och A till Ö-sammanfattningarna efter VM och OS.

Men hela Tony Valencias uppenbarelse skriker efter en tummen upp-bild. Så då tog manutd.com det.

Här åker man bort ett par dagar till huvudstaden och lämnar bloggen därhän.

Då smäller det bara till i United. Boom! Boom! Boom!

Verligen läge att beröra allt som hänt sedan i måndags och jag gör det lite hipp som happ.

Häng med vetja!

* Vi börjar väl med biljettförsäljningen till matchen i Gbg 8 augusti. Att den kunde sälja slut på mindre än en timme kom som en chock för mig. Okej att Madonna, Bieber och den typen av artister säljer slut snabbt, men en fotbollsmatch i Sverige? På en arena som ska ta nästan 50 000?

Weird.

Weird är det dock inte egentligen när man ser vilket lag som är i fokus på biljetterna.

Om jag köpt biljett?

Nope. Försökte inte heller.

* Paul Pogba blev till slut officiellt klar för Juventus även om flera medier redan för länge sedan avslöjat både det och Fergies ilska. Den sagan har alltså fått ett slut och det var alltså ett slut som den gamle Govan-gubben inte gillade:

‘Pogba signed for Juventus a long time ago as far as we’re aware. ‘(It) is disappointing. I don’t think he showed us any respect at all, to be honest. I’m quite happy that if they carry on that way, they’re probably better doing it away from us.”

Och som jag har skrivit tidigare så beror det här till kanske 80 procent på att en viss Mino Raiola lufsade in i Paul Pogbas liv och berättade vilka skatter som väntar bortom regnbågens slut. Juventus blir 19-årige Pogbas femte klubb i karriären.

“But the boy wants to stay, that is obvious” sa Fergie i mars.

Raila gav Fergie fingret och Pogba stod och var lite avståndstuff bakom.

Ravel Morrison? Remember him Paul?

Lycka till.

* Antonio Valencia frågade om han kunde få #7 sedan Michael Owen äntligen sparkats bort efter att ha suttit med den tröjan i sitt stall i tre år.

Han fick det.

Det visar ändå på den pondus och det självförtroende Tony besitter även om numret inte i dag är lika eftertraktat tack vare ovanstående. Ett bra val och lagom stjärnfyllt efter nedsolkningen.

#25 på Nick Powell och #26 på Kagawa. Bra pojkar. Man börjar högt och jobbar sig neråt i tröjnummervärlden innan man bevisat något.

* Dimitar Berbatov ska alltså åka runt till Sydafrika, Shanghai, Skandinavien och Tyskland med en arbetsgivare som inte vill se honom arbeta. Kan det bli mer förnedrande?

Så här säger Ferguson:

“Nothing has happened with Dimitar. He’ll join the tour to South Africa and China. It wasn’t a great season for him, partly because I settled with Wayne Rooney, Danny Welbeck and Chicharito. I don’t think I treated him unfairly but he can feel disappointed he didn’t get more football. He’s a great talent.”

Så pratar inte Fergie om en spelare som han ser i sina framtidsplaner. Det kan vi som kan vår Fergie läsa mellan raderna. Det innebär alltså att United/Fergie inte fått tillräckligt bra bud för att släppa honom och en del pekar på att han kan bli den här sommarens/höstens Tompa Kuszczak. Tompa behandlades ju som luft innan han fick lämna för Watford. Ska Berba förnedras och sitta på läktaren under hela hösten innan han drar i januari?

Så fruktansvärt ovärdigt.

* Rafael har förlängt sitt kontrakt med fyra år.

Helt rätt att ge grabben mera cash. Nu vill jag verkligen se Fergie satsa på honom från början av säsongen. Han fick en längre svit av matcher under våren och visade då att han har potentialen att göra den platsen till sin under de kommande tio åren. Han har blivit mer disciplinerad och avvaktar i rätt lägen – nu gäller det för honom att inte bli avklädd i positionsspelet som exempelvis mot Everton.

Rutinen will give that to him.

* Samtidigt flyttar brorsan till London för att bli en “loan ranger”. Lika rätt som det är att ge Rafael nytt kontrakt, lika rätt är det att skicka iväg Fabio på lån. Och att det blir i Premier League gör sitt till. Förra säsongen hade QPR ett annat lån på vänsterback, Taiwo från Milan, som inte imponerade. Jag har feeling för att Fabio kan bli ett av våra mest lyckade lån till en annan PL-klubb.

Men hans yrande om klubben förstår jag ingenting av: ”I know that QPR is a Club with great history. I read about the history and that’s why I’m here.”

Vad har QPR för remarkabel historia? Ligacupen 1967 och en andraplats i gamla division ett 1976 är väl inte mycket att skryta om.

Men så länge han inte kysser klubbmärket får han säga vad han vill. Bara han presterar och kommer tillbaka som en världsback.

* Den gamle säger, som han nästan alltid gör i det här skedet av säsongen, att “en eller två värvningar till” kan komma.

Den stora frågan är på vilka positioner han tänker sig. Blir det verkligen en vänsterback? Vad tänker i så fall Evra och Fabio? Är tanken då att spela upp Fabios värde i QPR för att sälja honom? Eller ska han komma tillbaka som back-up till den nye nästa säsong då man i så fall gör sig av med Evra?

Stannar Evra den här säsongen om Fergie värvar Baines? Tillåt mig tvivla.

Men i nuläget har vi ju bara typ Evans och Rafael som understudies till Evra. Zeki Fryers kan ju mycket väl vara på väg att ta samma dörr som Morrison och Pogba.

* Kollar man in under fliken “First team” på manutd.com så kan vi se två saker att reagera över. 1) Macheda står kvar. 2) Bebe står kvar.

Deras framtid vill jag höra Fergie uttala sig om.

* Vi har ju en lirare i reserv som inte spelat på länge och som med stor sannolikhet inte kommer att spela mer för oss.

Darren Fletcher.

I går sa Fergie – det blir väldigt mycket Fergie-snack här märker jag, men han har ju viss betydelse för vår klubb också – så här om Darrens framtid:

“The boy’s trying very hard to get back to his level. It’s not going to be easy but we’ll give him every possible chance and see how he does.”

Återigen: Vi som kan vår Fergie ser inget som helst positivt i det uttalandet. Vi får nog rikta in oss på att behålla Fletch som coach. Inte fy skam det heller i så fall. Fast så länge hoppet finns där tar vi inte ut något i förskott.

* Vad har vi kvar att avhandla från världens två mest hektiska Uniteddagar?

Kanske det mest omskakande.

Klubben ska ge sig ut på New York-börsen då Glazyrerna till slut, efter sju års ägande, erkänner att den enorma skulden tär:

“Our indebtedness could adversely affect our financial health and competitive position.”

Fruktansvärd läsning om en av världens mest populära idrottsklubbar, alla kategorier. Exakt vad alla siffror, börs hit och dit och avräkninger med mera betyder vet förstås inte en lekman som jag. Det vet i stället United-supportern Andy Green. Är ni kunniga eller intresserade eller både och så rekommenderar jag hans blogg eller hans twitterflöde.

Jag kan i alla fall konstatera att blodsugarna från USA fortsätter att döda vår klubb långsamt och att deras inträde på NY-börsen är en utväg som kan gå åt det ena eller andra hållet.

Samtidigt som vi förstås inte vill gå under vill vi ju inte heller att Glazyrerna ska lyckas och därmed fortsätta skänka bort hundratals miljoner om året i räntor. En märklig situation.

* Efter tre års bloggande har jag äntligen klickat i “open in new tab” på länkarna (började ungefär hälften in i det här inlägget).

My pleasure!

Högerbacksplatsen har varit och är fortfarande ett samtalsämne på twitter, bloggar och vardagsrum. Vem ska Fergie egentligen sätta in där? Fabio? Rafael? Jompa?

Svaret kan bli Tony Valencia.

Det är inte helt osannolikt. Han är en utmärkt försvarsspelare – mot offensiva backar – och har lungor som räcker och blir över. Dessutom skulle det sannolikt sätta myror i huvudet på Pep om Fergie kör med både Nani och Valencia på samma kant. Och vilken högerkant i omställningarna! Puyol fattar ingenting i det läget.

Det skulle i alla fall vara en överraskning jag inte skulle nedslås av. Tvärtom. Och det bästa är nog att försöka slå Barca med häpnad.

Hörs.

Frid vare med er.

Inget nytt, officiellt, från Old Trafford om Nani. I stället får vi nöja oss med rykten om allt från fyra veckors frånvaro till att han missar resten av säsongen.

Inget snack efter Liverpool-matchen.

Tystnaden är total och eftersom Sir Alex Ferguson till och med dissar sin egen tv-kanal och hemsidan får sjunka så lågt som att hänvisa sina nyheter till The Sun.

Där kan vi i alla fall läsa att Tony Valencia snart är tillbaka. Det kan inte komma snart nog med tanke på att tystnade angående Nani är oroande. Valencia skulle till och med ha spelat i reservlaget i kväll (stryk 1-2 mot Blackpool) men planen ansågs inte duga för pojken.

Först Kråli, sen Marseille och sen det som kan bli avgörande för säsongen. Tre matcher i rad i ligan.

Wigan (b)

Chelsea (b)

Liverpool (b)

Alla borta, precis som (b) antyder (klokt va?).

Nio poäng där och ligan är förstås i hamn. Noll poäng och det är vidöppet. Vad ska vi vara nöjda med då? 5 poäng? 6? 7?

Wigan är ju givet att vi inte nöjer oss med mindre än tre poäng, det behöver jag inte ens motivera.

Sen blir det lurigare. Chelsea är ungefär på Tottenhams nivå nuförtiden och innan Spurs borta var jag nöjd med en poäng, precis som vi fick. Nu har Abramovich sabbat sitt lag med Torres och kryddat det med David Luiz – kanon mot Fulham! – så det går jämnt upp. Jag är nöjd med kryss.

Liverpool har sett United hemma som sin cupfinal i över 20 år nu och har fått en nytändning modell mindre. Där får jag återkomma, men utgångsbudet är att vi ska ha tre poäng där.

Så svaret är i dag sju.

* Park kom tillbaka från sina sista landslagsuppdrag, tränade inför derbyt, sköt sista skottet och drog sönder baksidan av låret. Inget vidare med tanke på att Champions League – där han oftast lirar – väntar runt hörnet. Nu bommar han Marseille både hemma och borta, men det ska vi lösa utan honom. Annars förtjänar vi inget mer.

Samtidigt har en annan ytter trappat upp träningen och Tony Montana Valencia kör nu med reserverna. Han borde kunna vara tillbaka till Marseille hemma i mitten av mars.

* Här är ännu en i raden av Cityfans som nu börjar låta som rika kopior av Liverpoolfansen som varje år upprepar “nästa år, då…”.

Det spelar liksom ingen roll. United är alltid med däruppe. Vi var med – och slog tillbaks – när ryssen kom in med sina kulor i Chelsea. Och vi är med när araberna gör likadant på andra sidan stan.

Och det vore väl själva fanken om ett lag som spenderar 3000 miljarder pund inte är med i toppen av sin liga.

En av Premier Leagues allra bästa yttermittfältare är tillbaka i träning på Carrington. Antonio Valencia är fem-sex veckor ifrån en comeback vilket ger oss en möjlig comeback i CL-åttondelen i Marseille.

Med tanke på hur få yttrar vi har i dag är det en gyllene förstärkning att få tillbaka Tony. Frågan är bara hur det är mentalt med pojken. Det tär på psyket att åka på en sån där smäll och se sin fot hänga och dingla åt fel håll är inte att rekommendera.

Men klarar han det psykiskt är jag övertygad om att han fysiskt och bollmässigt snart är lika bra som innan det small. Och då har vi ett vapen till att använda under vårkanten. Det är ju fantastiskt vad bra vi klarat oss utan hans “sparka och spring och slå inlägg-fotboll”.

“Nackdelen” med hans comeback är förstås att ett delikat problem med Nani uppstår. Valencia spelar givetvis inte till vänster, han är så enfotad man kan bli, och Nani har verkligen levt upp till höger. Vad göra?

* I kväll jobbar vi in krysset på Emirates. Alternativt Cityseger. Vi har ju dom blå stackarna på hemmaplan medan vi har Arse borta kvar.

Det slog mig alldeles nyss att jag inte tänkt på den här mannen så mycket på sistone.

Men oj vad mycket vi skulle vinna i offensiven med en Antonio Valencia i toppslag. Nu är det bara att hålla tummarna för att han dels fysiskt och dels mentalt orkar komma tillbaka till samma nivå.