Watch. Get bored. Repeat.

Det blev ingen ångestfylld dagen efter-känsla då jag för första gången på över fem år gav fullkomligt fan i att skriva om en Manchester United-tv-match på bloggen. Cambridge borta var ytterligare en i ett långt led av repriser. Som Lisa bloggade så utmärkt i skarven fredag-lördag: ”Är det bara jag, eller känns det som vi sitter och analyserar samma match vecka efter vecka?”.

Tom Cruise-Emily Blunt-blockbustern Edge of Tomorrow har taglinen Live. Die. Repeat. 

Louis van Gaal kunde mycket väl ha införskaffat en t-shirt med parafraseringen. Watch. Get bored. Repeat och dela ut inför varje match under 2015. För det är främst sedan årsskiftet – det började efter paus mot Spurs 28 december – som det blivit påtagligt hur erbarmligt tråkig fotboll Manchester United står för. Ett tempofattigt sidleds-bakåt-passningsspel där anfallare som Falcao och James Wilson lika väl kan ersättas med anfallare som Zlatan, Ronaldo, Rickie Lambert eller Bébé och varken spela bättre eller sämre.

Manchester United har gjort mål i TRE av de senaste TOLV halvlekarna och man har då förfogat över offensiv med Robin van Persie, Ángel Di Maria och, ja, ni vet ju själva.

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 12.14.10

Fem mål på sex matcher.

Tre på Premier League-motstånd på 270 minuter.

Två på League One-motstånd på 90 minuter.

Noll på League Two-motstånd på 90 minuter. 

Tre mål på de senaste tolv halvlekarna. Tre av fyra halvlekar mållösa mot Yeovil och Cambridge. 

Uniteds matcher snittar 1,16 mål per match sedan Spurs (medan jag envist spelar 3-2, 2-3) och oavsett om det blev 0-0 mot Cambridge med fyrbackslinje eller inte så är det Louis van Gaal som installerat denna filosofi i laget. En filosofi som innebär att ha bollen så ofta, så länge som möjligt, men samtidigt en filosofi som sällan bjuder på någonting överraskande – positivt, alltså – i offensiv väg. Nu är ju fem av de sex fighterna ovan spelade på bortaplan, men titta gärna på motståndet. Skakar du av rädsla?

”The opponents are always giving a lot more than normal. Defending is always easier than attacking.

Så sa Louis van Gaal efter Cambridgebedrövelsen. Han har rätt på A och han har rätt på B. Men ett lag som är 80 placeringar bakom laget som är 80 placeringar före ska inte kunna hålla nollan. Inte när det ramlar in killar som Falcao, Angel Di Maria, ja, ni vet ju själva, på planen. Förutom de egna produkterna Wilson och Januzaj på planen var Daley Blind Uniteds billigaste spelare. Hans prislapp var ynka 150 miljoner kronor. Cambridge har en tiondel av det i löneutgift – per säsong. Visst, det är inte nollorna och sedlarna som spelar boll, det är elva mot elva och (nästan) alla är av kött och blod. Men det finns ju en anledning till att Falcao och Angel Di Maria, ja, ni vet ju vilka, har en inkomst som skulle betecknas som sanslös om det inte var för att den 1) existerar och 2) är en del av underhållningsindustrin.

Hans säregna val i uppställningarna förbryllar också:

  • Daley Blind som vänsterback är aningen märkligt.
  • What’s the deal med Luke Shaw?
  • Antonio Valencia som högerback, trots att varenda varelse i varenda galax som upptäckt jorden visste om att Rafael var gjord av glas och att det inte fanns något vettigt alternativ bakom. United har fortfarande inte köpt en färdig högerback under Premier League-eran.
  • Marouane Fellaini som högerytter.
  • Phil Jones som hörnläggare. Och frisparksdito!
  • Angel Di Maria som striker.
  • Wayne Rooney fortsatt som innermittfältare trots att han varit fullkomligt bedrövlig i flera veckor där.
  • Aldrig någon Herrera. Och så slutar det med att det alltid blir ett uppköp så fort han kommer in från bänken. Tvivlar på att spanjoren är kvar i höst.
  • Kravet att det ALLTID måste vara minst en vänsterfotad mittback på planen.

Med det sagt tror jag inte att Louis ligger pyrt till i Unitedlägret. Även om United skulle, som jag tippade, sluta femma ser jag inte ännu en sparkning framför mig. Däremot borde det vara skäl för avsked att inte åtminstone ta sig till semifinal i FA-cupen i vår.

* Darren Barr har gjort sitt i Manchester United. Men till skillnad från en annan som upptäckte att han passerat zenit i januari för några år sedan så lägger inte skotten benskydden i tvätten för första och sista gången.

Det kommer självklart en hyllning på bloggen till Scotlands finest när han väl sagt farväl svart på vitt.

* En som å andra sidan njuter av att vara någon slags clown och kultfigur i omklädningsrummet är den hyfsat otränade brassen. Hans två senaste – jag svingar vilt och gissar att det också är de sista – 90-minutersmatcher i United är två klassiker: 0-4 mot MK Dons och 5-5 mot West Bromwich Albion.

Sista gången han spelade 90 minuter i ligan och United vann var i september 2011, men jag är ärlig när jag påstår att United inte hade presterat sämre den senaste månaden med honom på banan.

* Apropå MK Dons har LvG varit skoningslös mot de tio framför DDG där bara en enda av dem startat en Unitedmatch efter det debaclet.

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 17.19.26

Vermijl – snart såld.

James – utlånad.

Anderson – pajas.

Evans – undantaget, som spelat som en pajas.

Keane – såld.

Janko – iskall.

Kagawa – såld.

Hernández – utlånad, snart såld till en annan bänk.

Welbeck – såld.

Powell – utlånad, snart såld eller bortskänkt. Rattfull.

* Revanschchansen mot Leicester på lördag visas inte för oss dödliga. Viasat prioriterar Lambert vs Big Sam och det skulle jag ha kunnat acceptera om jag inte var Unitedfan.

Stream känns fattigt, men samtidigt känns det lite övermodigt att vänta till reprisen.

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 17.27.44

1 | LvG, United | permalänk

Han kom, han såg, han segrade inte..

Alla som har spelat fotboll vet precis hur det är att jobba i uppförsbacke. Hur det är att ligga under med 1-0 i paus mot seriens sämsta lag och det blir skit av allting man försöker göra. I sådana lägen, i uppförsbacken som vi befinner oss i med United just nu, när avsluten mirakulöst nog går utanför stolpen varje gång, när passningarna ständigt går till fel adress och alla djupledsbollar rinner ut över kortlinjen så finns det EN ENDA sak som kan rädda en: att spela med hjärtat. Attityd. Vilja. Moral. Den typen av grejer. Man tycker att fotbollsspelare som ändå trillar boll som yrke (och dessutom håvar in en hyfsad veckopeng för besväret) borde kunna motivera sig lite mer än det vi såg idag. Och så många andra dagar. Är det bara jag, eller känns det som vi sitter och analyserar samma match vecka efter vecka? Kanske bara min tv som kör bortamatchen mot Aston Villa på repeat, men den bedrövliga inställningen United visade upp den matchen har mer eller mindre suttit i sedan dess.

Allt är förstås inte helt hopplöst, men när man möter ett lag som på både pappret och fotbollsplanen bör varje markant sämre och ingen egentlig värdemätare, så blir man ju lite småtrött när skillnaden rent spelmässigt blir så pass liten som den var i första halvlek. Att motivation slår klass vet alla, men var finns vår motivation? Ska göra ett försök att se på matchen med inte allt för besvikna ögon, avhandlar det värsta först så man kan få förtränga och förneka det i lugn och ro sedan..

 

Miserabelt:

  • Inte helt oväntat, men ATTITYDEN. Vad fan? Har sett folk vara mer ivriga över sin telefonräkning än vad Falcao var att vinna en närkamp. Och så vidare, och så vidare. Att spela för United var en gång ett privilegium, något som bland annat Fergie var väldigt noga med att alla spelare skulle bära med sig, oavsett om man hette David Beckham eller Eric Djemba-Djemba. Misstänker att någon glömt att nämna detta för dagens trupp..
  • De uteblivna målchanserna, och därmed också målen. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi skapar i stort sett ingenting, och är inte heller något hot på de fasta situationer vi får. Vi hade 6 avslut på mål idag, jag är kanske kritisk, men vi mötte faktiskt Cambridge och inte Barcelona. Vi borde väl kunna begära mer?
  • Tempot, det icke-existerande. Hänger givetvis till stor del ihop med den obefintliga attityden, som ju är ett problem i sig. Jag betvivlar inte att det i klubbar som Yeovil och Cambridge finns betydligt mer bollskickliga spelare än till exempel Jones och Smalling, men det ska liksom inte ha någon betydelse. Vi ska kunna blåsa förbi ett motstånd som detta utan alltför stora problem. All cred till lagen i de lägre divisionerna som sliter i 90 minuter, men om Manchester United lägger i högsta växeln ska man i regel inte ha någon chans.

 

Ändå helt okej:

  • Fyrbackslinjen! Äntligen! Inte för att denna match går till historien som någon försvarsmässig bragd, men även när Jones eller Blind (seriöst, HELA TIDEN) slog en snedspark och gav bort bollen hade vi faktiskt ändå hyfsad koll på läget. För det mesta lugnt och sansat bakåt, vilket känns som en bra grund att jobba vidare på (Ja, den passningen var till dig Van Gaal..)
  • En pigg och alert Januzaj, åtminstone i första halvlek. Och det var ju inte igår.
  • Vi håller nollan. Återigen, kanske inte mot det mest målfarliga laget, meeen vi har ju åkt på skitmål förr.. (Jag trodde faktiskt vi skulle få se Valdes mellan stolparna idag, men han satt på bänken och frös istället. Stackarn)
  • Bytet som innebar Van Persie och Herrera in. Helt rätt byte att göra i det läget av matchen. Vi fick betydligt mer tryck efter det, trots att det inte resulterade i några mål – den här gången. Om man ska vara petig så kunde Wilson till och med klivit av lite tidigare, det var inte hans match helt enkelt.

 

WTF?!

  • Alltså, det här med att Jones slår hörnorna.. (och en frispark, WHY?!) Phil Jones är kanske inte vår bäste avslutare, men har gör ju betydligt mer nytta i straffområdet än vid hörnflaggan.. Om någon har en vettig förklaring till detta, snälla träd fram!
  • Varför startar inte Herrera typ alla matcher? Ser ingen som helst anledning att ha karln på bänken i ett just nu underpresterande United. Han bidrar faktiskt med mer än exempelvis Fellaini, och jag upplever att de här onödiga ”bolltappen” på mittplan blir färre när han spelar.

 

Slutligen, ingen vidare fredagkväll och nu har vi ett omspel mot Cambridge på Old Trafford att se fram emot. Tungt och trist när man skulle göra ungefär vad som helst för bara en kvart av propagandafotboll och ett stopptidsmål á la Hernandez. Jaja. Cambridgefansen var glada i alla fall. KUL FÖR DEM.

/Lisa

2 | United | permalänk

Cambridge it is

4:e omgången.

5-3-2.

Victor Valdes? Kanske.

Adnan Januzaj? Antagligen inte.

Trist spel.

Mycket bollinnehav!

Ingen blogg från mig efteråt. Den sköter Lisa.

”This is my philosophy”.

2-0 eller 2-1 till något av lagen.

Jonny Evans ”skadad”. Tjena.

Martin Samuel om Falcao läsvärt.

Fergie på plats. Helikopter igen? Nej, inte på en 20-milsresa, va? Eller?

Me in Oslo tomorrow night. Not writing. Odd.

Cambridge är 12:a i League Two. Morecambe är 11:a. Förstår att LvG varnar för dem.

Cambridge har sin fjärde raka hemmamatch i cupen.

Uniteds senaste sex bortaförluster i FA-cupen är mot city, Liverpool, Chelsea, Chelsea, Liverpool, Arsenal.

Samuel är ofta läsvärd, tyvärr pratar han för lågt i Skys Sunday Supplement.

Förbi fjärde omgången en gång senaste tre säsongerna. Bedrövligt.

* Säsongen 2009-10 skrev jag till Sky Sports och frågade om Uniteds bedrövliga hörnstatistik. Då var United tredje sämst i ligan med 1,46 procent av hörnorna som resulterade i mål.

Förra säsongen var siffran densamma, 1,4 procent i nät.

Det är chockerande uselt. Ingenting annat.

Men hav förtrösten: Säsongen 2014-15 har Manchester United gjort otroliga 3 MÅL på 119 HÖRNOR! Det är en conversion rate på 2,5 procent!

0 | FA-cupen, LvG | permalänk

Grade book

Sex spelare – sex betyg.

Med fyra månader kvar av säsongen finns det allt utrymme i världen för United att spurta mot dels en topp 3-placering och dels en cuptitel. Då krävs att nyförvärven lägger i nästa växel, för hittills har det inte sprudlat om dom. Här är mina betyg på deras första halvår i Manchester United (betyg upp till 10, 6 godkänt). De baseras dels på rent emotionella supporterkänslor och dels på diverse fakta. Som det ska vara, med andra ord.

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 21.55.52

Daley Blind – Den Hjärnslöe – 7

Kanske inte slö, men åtminstone långsam. Jag hade inga som helst förväntningar på Blind och det är med utgångspunkt i det som jag sätter 7 i betyg på hans insats so far. Han har både överraskat och imponerat med sitt fina passningsspel, sin fina passningshjärna och sin oerhörda långsamhet i vissa situationer (inte så mycket slöhet som oförmåga att vara snabbare, men Hjärnslö lät bra).

Svårt att veta om Louis har tänkt att Blind ska ta över Carricks roll allt mer när Michaels 34-årsdag passerats i sommar, eller om han bara njuter av att ha en så mångsidig lirare i truppen. Vi lär knappast få se de båda spela bredvid varandra på mittfältet även om det skulle vara en intressant tanke i 4-2-3-1 och Blind, med lite flås, blås och skottkrut i kroppen, som eftersläntrare i anfallen.

Marcos Rojo – Hjärtstartaren – 6

Liksom med Blind var mina förväntningar små på vad Rojo skulle åstadkomma i Unitedtröjan och han har väl agerat ungefär som jag hade förväntat mig. Mycket hjärta, många ”det-här-kan-gå-skitbra-men-lika-gärna-åt-helvete”-tacklingar, schysst vänsterdojja, och så vidare. Även här är LvG säkert ytterst belåten över att ha 1) en vänsterfotad till och 2) en spelare kapabel att ta hand om två-tre positioner. Men ska United bli ”världens bästa lag” som holländaren ser som sitt uppdrag att en dag kunna skryta med känns dock Rojo inte som mer än en truppspelare. Dock inte fy skam att ha den här Büttneruppgraderingen där.

Luke Shaw – Fläsket – 5,5.

Gamle Rynningetränaren Alexander Axén sa i Viasatstudion häromsistens att United lyckats ”förstöra” Shaw. Jag förstod inte riktigt vad han menade, men fick intrycket av att det var Louis van Gaals ”not fit”-kommenterar om Shaw som kan ha varit grunden till påståendet. Well, kommer man otränad som 300-miljonersnyförvärv till försäsong med världens största klubb är man hyfsat medskyldig.

Shaw har verkligen inte fått den lättaste av ingångar i United. Förutom skadorna har han inte bidragit med särskilt iögonfallande prestationer överlag. Helt okej, både framåt och bakåt, men mer åt ”mindre okej”-hållet överlag för världens dyraste tonåring. Jag hade både förväntat mig och hoppats på en Shaw som bombade som besatt åt båda håll och ägde sin vänsterkant. I stället såg det ut som det gjorde härommatchen, när han blev utbytt ”skadad” i paus och inte ens var med i truppen senast.

Shaw har sett bättre ut i en rak fyrbackslinje än i Den Onämnbara och även om jag ger honom underkänt hittills så har jag inga tvivel om att han är en av världens bästa vänsterbackar inom ett par säsonger.

Ander Herrera – Den Mobbade Energin – 6.

Ogillas skarpt av Louis van Gaal, diggas av mig och majoriteten av fansen jag har någon kontakt med, antingen i verkliga livet eller i det virtuella ditot. Gjort fler poäng på egen hand, trots egen bänkplats, än samtliga innermittfältare producerade tillsammans under förra säsongen. Har en medryckande energi och utstrålar spelglädje när han kommer in på planen, men är nog inte tillräckligt mångfacetterad för holländaren i maktens boning.

Jag får en känsla av att hans karriär i United kan bli kort om Louis van Gaals blir lite längre.

Falcao – Den Skadskjutne Tigern – 5,5.

Det mest misslyckade av våra förvärv och det påstår jag med hans renommé och ekonomiska ersättning som en av referenspunkterna. Hade han hetat James Wilson hade han inte varit underkänd. Men nu heter han Radamel Falcao Garcia Zarate, kostar tiotals miljoner bara att låna in, har en veckolön uppemot tre miljoner, en prislapp på nära 500 000 000 kronor – och har endast gjort 3 mål på 694 minuters Premier League-fotboll. Mer kan och bör krävas. Lite drygt vart tionde av hans avslut går i mål. Det är statistik som får Andy Cole att framstå som obarmhärtig. Hans rörelseschema visar att det finns/fanns en världsstriker i honom, men att springa rätt är bara halva jobbet. Det är som att tillverka en snygg tidning, men glömma att lägga till bokstäverna.

Andy Mitten skriver att att Radamel själv är ”perplexed and bemused” över den behandling han fått av LvG, som ju petade Tigern helt från matchtruppen häromveckan. Jag får lite Carlos Tevez-vibbar av det hela, där det till och med slutade med att fansen sjöng ”Fergie, Fergie, sign him up” under titelfirandet. Colombianen har ett oerhört stöd från supportrarna, mycket beroende på att han precis som Tevez (som blir 31 bast om några veckor!), springer och springer och springer. Det finns en kulturell anledning till att fans till engelska fotbollsklubbar uppskattar en Falcao och inte en Berbatov.

Själv har jag lite blandade känslor om United ska köpa honom eller inte. Är han inte bättre än så här ska vi inte ha honom, men samtidigt har United då givit honom en ”comebacksäsong” som någon annan klubb får dra nytta av 2015-16, och det är knappst skäl för fyrverkerier från Unitedfans.

… och så har vi den siste.

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 22.41.45

Angel Di Maria – Inspirationen – 7

Dyrast i Premier League-världen. I världslaget. Bäst av alla 2014 enligt den näst bäste i världen enligt majoriteten. Hans inledning på karriären i norra England var magnifik med chippar, dribblingar, misslyckade skott som blev inläggsassister, ja, allting gick Di Marias väg.

Men så lärde han känna Jonny Evans, Phil Jones & co på allvar och magin dog.

Inget ligamål sedan oktober och bara en poäng de senaste två månaderna är o-bra. Det finns dock ett par logiska förklaring till hans magra facit: Dels har hans skador tagit sin beskärda del och dels har Louis van Gaal fått någon slags braincramp angående var på planen han ska placera argentinaren. Känns inte riktigt som läge att skola om en 27-åring som nyss tagits ut i världslaget som mittfältare, men det går också helt i linje med van Gaals nyckfulla beteende. Han vill verkligen att alla ska kunna spela överallt.

Vi som inte är gamla gymnasielärare i 60-årsåldern från Amsterdam vet dock att vi helst ser Ángelito på mitten, rättvänd, med bollen vid fötterna, i fart med skräckslagna motståndare en masse framför sig.

… nej, förresten, vi har ju självaste autokraten också.

Louis van Gaal – Den Envise – 5,5

Ligaplaceringen, anfallsspelet vissa stunder, inköpen, borde tala för ett godkänt betyg. Borde, ja. Men då jämför vi med David Moyes och hans Manchester United och inte med självaste Manchester United.

De första sex månaderna under Aloysius styre har sett honom gå lite samma väg som Ángelito. Och det är inte uppför backen. Efter första halvlek mot Tottenham, som av någon outgrundlig orsak var strålande, har United stått för nio halvlekar av ungefär samma standard. Samma mediokra, fantasilösa och oinspirerade standard.

Är det verkligen 3-5-2 som är roten till allt onda, eller är det så att självaste ”filosofin” fortfarande har svårt att leta sig in i spelarnas medvetande och omedvetande? Hur mycket bättre skulle ett 4-4-2 egentligen vara? Enligt LvG öppnar en fyrbackslinje upp mer för motståndarna och det har han ju rätt i. Men den öppnar också rätt breda portar på rätt sida planen och jag är fortfarande, kommer alltid att vara, gladare ät 4-3 än 1-0.

Louis van Gaal har inte varit känd för att bygga några defensiva jättar, men kanske är det någonting han vill lägga till sitt cv innan pensionen. Men frågetecknet för vad han kan göra med United har ännu inte närmat sig ett utropstecken. Snarare tvärtom, så är det så att frågorna har blivit fler. Vad händer egentligen med Januzaj? Kan han få De Gea att sajna ett nytt kontrakt? Ser han ”Fellainifotboll” som framtiden?

2 | Ángel, Falcao, Herrera, LvG, Rojo, Shaw, United | permalänk

Phil Jones – The Corner Man

Eftermiddagens märkligaste känsla inträffade för min del efter knappt en timmes spel på Loftus Road. Det var först då varenda atom i min kropp blev helt fokuserad på händelserna som utspelade sig mellan QPR och Manchester United. Att det sammanföll med Louis van Gaals val att byta fem mot fyra kan inte ha varit en slump.

Startar han med 5-3-2 mot Cambridge på fredag är dock allt glömt igen. Och vi ska ha i åtanke att han mycket väl kan göra det.

Hurra!

  • Wilson! Tonåringen kom i 3-mot-1-läge med spelare som Angel Di Maria och Falcao att passa bollen till. Du och jag hade spelat antingen Angel Di Maria eller Falcao. James Wilson sköt. Två gånger till och med.
  • Michael Carrick sköt på mål!
  • David De Gea! Han är så bra, så bra. Även när han inte behöver vara exceptionell är han det ändå.
  • Vinst!
  • Nollan! Två sådana på tre senaste bortamatcherna är imponerande.

Manchester United-standard:

  • När Marouane Fellaini skickade upp Clint Hill på läktaren. Ett magiskt ögonblick. Undrar vad som rörde sig i Antonio Valencia skalle när han blev vittne till det.
  • 4-4-2-spelet. Även om Carrick agerade någon slags mittfältslibero var det en stor skillnad i spelet när Wilson kom in, ADM flyttades ner och det blev en helt annan formering från Uniteds sida. Framförallt tyckte jag mig SE en annan slags självklarhet i spelet och även om även QPR fick lägen ser jag hellre ett United i freeflowing spel, som öppnar för motståndarna, än den andra bedragaren som iklär sig 5-3-2-uppställningen.
  • Marcos Rojo. I vanlig ordning var Manchester Uniteds backlinje lika säker som ett bankvalv med 1-2-3-4 som pinkod, men jag tycker att Rojo – något oväntat – var den som såg minst virrig ut (bortsett från när han lurade Carrick och gav QPR drömläge till kvittering i slutet). No nonsense-hård i tacklingarna, stark i nickduellerna och fin i positionerna. Och det i en av alla dessa hundratals comebacker som Manchester United ställer till med varje säsong. Det spelar ingen roll att LvG säger att Uniteds försvar är ”bra organiserat”. Tänk er själv hur det hade sett ut om inte DDG varit så suverän som han varit denna säsong också. Knappast United i topp 6 va?

Inte tillräckligt bra:

  • Falcaos avslutningar. Han har fortfarande förmågan att ta sig till lägena, men han har inte samma självklarhet i själva avslutningarna. Och det är för dåligt. Den här gången går det inte att klandra omgivningen. Samtidigt skulle jag vilja betygsätta honom i en 4-4-2-säsong. Wilsons framspelning är han dock förlåten för att ha missat – men först efter reprisen. Nicken från två meter ska han sätta 11 gånger av 10.
  • Angel Di Marias skott. Är han verkligen så här dålig på att skjuta?
  • Sidled. Sidled. Sidled. Hemåt. Sidled. Hemåt. Under matchens först 22 minuter hade Jonny Evans, Juan Mata, Antonio Valencia och Wayne Rooney svarat för helt obegripliga insatser med bollen vid fötterna vilket skapade chanser för QPR.
  • 5-3-2/3-5-2. Det såg EXAKT lika illa, tråkigt, bedrövligt, trist, hemskt, oinspirerat, förvirrat, ineffektivt ut som det gjort 90 procent av tiden Louis van Gaal spelat med den formationen. Det känns nästan förvånande att inte bli förvånad längre. Den första halvleken var bedövande monoton och ointressant (undantaget Matas delikata framspelning till Falcao).
  • Rooney som mittfältare och Di Maria som anfallare. Helt obegripligt. Rooney är för dålig som mittfältare – hans enda vapen är hans arbetskapacitet och försöken att crossa ut på United högerkant – och Di Maria är inte en lirare som ska spela med försvarare i ryggen.
  • Om vi har höga krav på Falcao så är de också i min värld minst lika höga på Wayne Rooney. Och i dag var han än gång underkänd överlag. Hans insats symboliserades passande av att han, med bollen fortfarande i spel och i QPR:s straffområde, började härja med domare Swarbrick över utebliven straff. Bort med honom därifrån nu, tack! Upp på topp!

Finally:

  • Falcao gick från läktaren till startelvan i dag, Shaw gjorde motsatt resa, vilket kan anses lite underligt med tanke på att Wilson fanns på bänken båda gånger.
  • Ander Herrera har startat ynka en ligamatch sedan i mitten av oktober trots att det sett bättre ut överlag varje gång när han har spelat än varje gång han inte har det. I dag fick han förnedrande 30 sekunder.
  • Under förlorar aldrig två gånger i rad under Louis van Gaal. Hur dåligt United än spelar.
  • Antonio Valencias match: Kommer inte förbi snart 37-årige Clint Hill, slår inlägg i blindo, misslyckas fortfarande med inkast – men när han tittar upp på offensiv tredjedel och passar får han en assist till sitt namn.
  • United har inte fått en straff sedan april. I dag skulle vi ha haft en när Wayne Rooney sparkades omkull av den sympatiske Joseph Barton i första halvlek.
  • Phil Jones som hörnläggare var nästan lika chockerande som när Anderson ersatte Angel Di Marie tidigare under säsongen.
  • Neil Swarbrick fortsatte trenden med domare som håller United-med-5-3-2-standard. Ett par av hans mer märkliga beslut omfattade 1) en frispark till Vargas när han nickade mot Fellainis fot som befann sig kanske 30 centimeter ovanför marken och 2) gav Mata gult kort efter att ha struntat i att ge Jones en klockren frispark sex sekunder tidigare vilket hade gjort att Mata aldrig hade fått varning. Missen på Barton-Rooney är han förlåten då den skedde utanför spelet, så att säga.
2 | Eftermatchbetyg | permalänk