The squad and the whale

Louis van Gaal ville uttalat jobba med en mindre trupp. Och förstod man det inte innan transferfönstret stängde förstod man garanterat det efteråt. En fördel med att inte ha 25-30 man som aktuella för en A-lagselva är att det grymtas mindre när säsonger utan Europaspel står för dörren, en annan att truppen blir tajtare och mer samspelt då rotationssystemet inte används lika flitigt.

En jävligt stor nackdel med att ha 20 man med erfarenhet, kryddat med ungdomar, är att man inte kan ha det i Manchester United, Europaspel eller inte. Den senaste mannen att få erfara exakt vad det innebär att komma till Carrington är vår lille njutbare baskpojk. Ander Herrera har på mindre än två månader redan drabbats av två skador, den senaste som håller honom borta är en på revbenen.

Med både Herrera och Rooney, två givna startspelare i LvG:s elva, borta i de närmaste två matcherna – minst – och Smalling-Evans-Jones kvar i truppen är ödet så jävla utmanat det kan bli.

Jag ser i spåkulan/tombolahjulet följande elva framför mig till Everton:

DDG

Rafael – Rojo – Blackett – Shaw

Blind – Fletcher – Mata – Di Maria

RvP – Falcao

Inte läge att ringa katastrofberedskapen än, även om spelare som Blackett och Fletcher givetvis inte ska starta i ett lag som siktar på topp 3. Bänken, däremot, är oroväckande tunn: Lindegaard, Januzaj, Valencia, Thorpe/McNair och, ja, vilka mer? Anderson? Är Carrick tillbaka? Fellaini?

LvG måste ha varit medveten om hur det sett ut i United de senaste åren. Oavsett vad han säger om att han ”aldrig varit med om något liknande” kan det knappast ha kommit som en chock för en coach som är känd för sin noggrannhet. Han visste alltså exakt vad han gjorde när han minskade truppen så drastiskt. Så några försvarstal håller inte, han har exakt bara en person att skylla på.

* Carrick/Fellaini/Jones/Smalling sägs enligt physioroom.com vara aktuella för helgen, men det är fyra spelare som har genetiska anlag för att förstöra sina kroppar så fort som möjligt, så jag skulle inte riskera någon av dem förrän de åtminstone tror själva att de kan spela.

* Adnan i stället för Fletcher i mitten, med bara Blind som hållande centralt? Nej, kan inte se det mot Everton. Tänk på att Lukaku ska trycka mot två PL-nybörjare, då kan det minsann behövas två man från mittfältet för att backa upp, både mot belgaren och PNevilles övriga gamla polare.

Men Januzajs situation är, som jag skrev för några dagar sedan, lite speciell. Han skrev på ett långt lukrativt kontrakt för inte alltför många ljusår sedan, kryddade det med att ta över den mest legendariska tröjan i klubbens historia – och hamnade på bänken. Det finns visst fog för att skynda långsamt i Addies fall, speciellt med tanke på att han även fick göra VM-debut som tonåring, men hans insatser i U21 kan snart knappast hålla honom borta från startelvan. Hattricket mot Sunderland följdes upp med gårdagens 1+1 mot Spurs B-pojkar och med Rooney borta så … ja, The Perfect Man ska inte känna sig hundra på en start. Tyvärr, ska tilläggas, eftersom jag helst ser båda i en elva.

Ser LvG Januzaj mer som forward i den här formationen, vilket han flaggat för, lär det dock bli än svårare att ta en plats. Hoppet kan stå till att han mer går för 4-3-3 mot Toffeekolorna.

Sist, glöm aldrig detta med flera dagar kvar till avspark: United ska träna några gånger till innan söndagens match. Tombolahjulet bävar.

0 | United | permalänk

Ten years – four reds

För att celebrera dagen då det gått tio år sedan Wayne Rooney gjorde sin magnifika debut för Manchester United tar bloggen tillfället i akt att titta på … hans utvisningar i karriären. För att klargöra redan från start så beror det inte på något ”Rooney-hat” från min sida. Jag hatar absolut inte Wayne Rooney – jag har givetvis aldrig hatat en Unitedspelare i mitt liv. Vore en ganska märklig inställning hos en hängiven supporter. Däremot finns det spelare jag uppskattar mer än andra. Rooney är inte en sådan, dock. I Rooneys fall är jag ganska neutralt inställd efter hans almost-övergång till city med mera. Jag blir glad när han gör mål, men jag gläds inte för att det är just han som träffar rätt.

Anyways, under sina tolv (12!!) år som proffs i Premier League och med landslaget får jag ihop sju utvisningar under karriären, varav fyra i Unitedtröjan. Det är inte ens hälften så många som Roy Keane (11), men ändå en tämligen hög siffra för en anfallare.

Här är det jag hittat.

För Everton/United

2002, Birmingham: Sen tackling på Steve Vickers. Straight red.

Rätt eller fel domslut: Oklart. Hittar inget footage. David Moyes dom vid tiden, då Rooney blev den yngste spelaren i PL att visas ut, var dock att det var en ”harsh sending off”.

2005, Villarreal: Applåderade hånfullt åt Kim Milton Nielsen. Två gula kort.

Rätt eller fel: Fel. Nielsen ska alltid applåderas sarkastiskt efter VM 1998.

razz

2006, Porto: Satte armbågen i Pepes fejs. Straight red.

Rätt eller fel: Fel. Sjukt löjligt domslut. Och Pepe.

2009, Fulham: Kastade bollen mot Phil Dowd. Två gula kort.

Rätt eller fel: Galet fel. Rooney är så skicklig att han, om han hade velat, hade satt bollen i fejset på Dowd.

2014, West Ham: Sparkade ner Stewart Downing. Straight red.

Rätt eller fel: Rätt.

För England:

2006, Portugal: Skrevet på Carvalho.

Rätt eller fel: Rätt.

2011, Montenegro: Kickade Dzudovic, helt i onödan, påminde lite om Downingattacken.

Rätt eller fel: Rätt. Obegripligt av Wayne.

Av hans utvisningar är det flera som är galna, både från hans sida och från domarens. Däremot finns det en mängd situationer där Rooney mycket väl skulle kunna ha fått rött (satsning mot Kranjcar, armbåge på McCarthy med flera) men bara fått gult eller inget alls. Hans gula kort-ratio är mycket hög för att vara forward, men det är ingenting nytt under solen där. Wayne och Valencia har varit de flitigaste syndarna de senaste åren, sedan Scholes fejdat ut. Och Wayne brukar ligga på ungefär lika många tilldömda som orsakade frisparkar varje säsong.

Han har fortfarande Phil Neville framför sig i topplistan över mest varnade spelare i PL. Då kan man aldrig anses vara en ”ful” spelare.

I dagens Sunday Times talade Roo ut om sitt årtionde i klubben och det mest intressant var att han fortfarande tror att han har sina bästa år framför sig. Det gillas! Liksom att han tror sig spela mittfältare om två tre år. Inte att det gillas alltså, utan att det var intressant att han själv sätter en gräns på när han tror att det sker.

* Det är inte bara i målkolumnen han imponerat under sina år i United. Just nu är han fyra totalt i mål+assistligan i PL-historien. Frågan är om han faktiskt kan gå förbi Geordien en dag. 61 poäng på, säg, fyra säsonger är fullt rimligt, va?

1) Shearer, 324, 2) Lampard 274, 3) Giggs 271, 4) Rooney 263.

0 | Rooney, United | permalänk

Tre tunga poäng efter kaptenens härdsmälta

Om jag räknat rätt, vilket faktiskt kan hända, var dagens backlinje den 31:a varianten United använt sedan David Moyes besökte Swansea hösten 2013.

31!

Så många olika uppställningar i defensiven kan knappast vara en blueprint för seriesegrar. Inte heller användandet av sju nya spelare i startelvan, inte heller när vi i dag kan räkna in den 13:e debutanten i Uniteds A-lag och framförallt inte när kaptenen får en Roy Keane-brain-freeze och tvingas skamset lunka av banan 30 minuter före slutet. Vi vinner sannolikt ingen liga i vår heller, men de här tre poängen kan faktiskt vara viktigare än vi tror. Att vinna trots en SÅDAN andra halvlek brukade förr i tiden vara ett litet sidospår i en årlig – ofta lyckad – resa mot ligatiteln. I dag kan det betyda att laget svetsas samman, att gamnackar lyfter hakan i vädret och att det här faktiskt är slutet på början och inte en fortsatt början till slutet.

Magknipet släppte i samma ögonblick som Lee Mason tittade på sin klocka för sista gången under matchen och trots att det var det allt annat än mäktiga West Ham som gick all in för en kvittering så knöt jag näven hårt efteråt. Låt oss nu i alla fall klamra oss fast vid en positivt tro på framtiden, åtminstone tills nästa nagelbitande helg.

Wow:

  • Rafael da Silva. Given Man of the Match för mig för sina första 45. Det var den Rafael vi såg så mycket av 2012-13. När han nu äntligen kan sova kan han använda dagens statistik som sänglektyr: 5 av utmaningar lyckades (flest på planen), 9 ball recoveries (flest på planen), 3 av 4 vunna tacklingar (flest i United), 3 brytningar (näst flest på planen), 1 assist och en passningsprocent på 90.
  • Rooneys 1-0. Magnifik löpning och en avslutning av allra högsta klass. Där visade han vad Juan Mata nu ska kunna bidra med som ersättare i de tre kommande matcherna.
  • Första halvlek såg vi allt oftare det United vi känner igen: One touch-fotboll, härlig rörelse, säkerhet i passningsspelet och förutom målen skapade United en handfull ytterligare chanser av olika grad. Den offensiven är också att balansera på en knivsegg. Missar Herrera och Blind i sitt höga press-attack-spel lämnar det en skapligt öppen gata åt andra hållet. Tack och lov blev det inte så mycket av den varan i dag.
  • McNairs nickrensning i 84:e höll Henning Berg-mot-Inter-klass. Fantastiskt av en spelare som inte ens gjort en seniormatch i någon professionell liga. Ever. Och dessutom hade haft kramp innan.
  • Andres Herreras terrier-arbete var ofta lika effektivt som tidigare. Och i dag bidrog det även till ett mål i och med att hans tackling på Song till slut gav United trion Rooney-Falcao-RvP med full fart mot West Hams backlinje. Spanjoren har blivit en personlig favorit. Tyvärr gick han sönder igen, trots att LvG inte använder sig av Tony Strudwicks tjänster längre.

Habilt. Stabilt. Icke labilt:

  • Rojo–McNair var dagens mittbackspar, en helt osannolik duo egentligen, och de skötte sig faktiskt med den äran. Nordirländaren och argentinaren hade dock en ganska lugn första akt tillsammans, vilket gav dem åtminstone 45 minuters rutin ihop innan West Hams tryck sattes igång.
  • Falcao. Fortsätter att imponera på mig, trots att han inte träffat rätt än. Har en härlig bom när han fäller ut armen och är – för mig – oväntat skicklig på att hålla uppe bollen och hitta lösningar nästan hela tiden i trängda lägen. Två assists till sitt namn, jag tror att han spräcker sin nolla mot Everton.

Skäl för löneavdrag i en månad:

  • Om inte Wayne Rooneys advokat på ett övertygande sätt använder temporary insanity som försvar är hans kapning av Downing makalöst idiotisk. Inte bara för att den satte United i den prekära situationen som uppstod utan också för att han nu sannolikt blir avstängd i tre matcher. Det betyder i så fall att han inte är tillbaka i spel förrän 2 november. Med tanke på att han är en slowstarter, och då bara har lite landskamper bakom sig i oktober, så kan vi inte räkna med någon Rooney i form förrän i slutet av november. Det är alltså två månader dit. Vi minns alla Roy Keanes hjärnsläpp, som mot Haaland, Vitor Baia och Alan Shearer, och de fans som där och då uppskattade såna tilltag är antagligen lika få som Gerrards ligatitlar.

… inte ett vinnande koncept:

  • Starten på andra halvlek. Även innan Rooneys meltdown var känslan att 2-2 låg i luften. Kanske förra veckan som fanns kvar i spelarnas medvetande?
  • Daley Blinds passning i blindo mot DDG alldeles efter 1-0. Han försökte ytterligare en i andra halvlek, men den var lite för hård för att fiskas upp av en West Ham-anfallare.
  • David De Geas tvätthängning i samband med reduceringen. Reparerade lite med en mini-reflex-räddning efter paus, men sådana misstag är icke önskvärda. Speciellt när det fick honom att tveka på hörnan strax efter mina-reflex-räddningen.
  • Straff eller utvisning emot – ibland både och – känns som standard för United just nu.
  • Angel Di Maria var inte lika offensivt bländande som tidigare, men han var riktigt bra så åt det hållet riktar jag ingen kritik. Defensivt efter paus var han dock ett rundningsmärke. Tröttnade han igen?

Finally:

  • Louis van Gaal har nu gett debuter till 13 spelare. Det kan inte ha hänt någon säsong under Fergie.
  • Inget rött på Adrian i slutet? Var det så enkelt att det bara var för att bollen hade gått ut till hörna annars och inte räknades som en målchans?
  • Mata verkar inte vara någon LvG-favorit, men han bör rimligen vara först i kön för att ersätta kaptenen när denne nu får hänga på läktaren ett tag. Fast det finns en annan möjlig ersättare: Kan LvG välja Januzaj i stället? Inte omöjligt faktiskt. Kan tänka mig att Januzaj inte är helt belåten med sin situation just nu och tonåringar av i dag är inte lika tålmodiga som tonåringar av i går. I alla fall inte i fotbollsklubbar.
  • Leicester gick från 5-3 mot United till 0-2 mot Crystal Palace. Det är Premier League, det.

2 | Eftermatchbetyg, United | permalänk

Bänk-Rooney eller spel-Rooney?

Ingen som på hyfsat stort allvar följt Manchester United de senaste åren kan vara det minsta förvånad över skadesituationen hos mittbackarna i klubben. Det är inte längre någon ”kris” när samtliga centrala försvarare är borta – det är vardag. Jag skrev inför säsongen att vi behövde två nya – minst – med tanke på att Smalling/Jones/Evans räknas som en. Och ibland, som nu, inte ens det. Några av er kanske inte ens minns en tid när United bara använda fyra-fem-sex spelare totalt i backlinjen under en ligasäsong.

Därför är jag inte det minsta oroad över just försvarsbiten på lördag. Det är som det är, det är som det varit i flera år och det är bara att deala med det. Det mest överraskande är förstås att brassen faktiskt inte rapporterats trasig än.

Jag tvivlar på att massfrånvaron gör att LvG återvänder till sitt misslyckade 3-5-2-experiment, men jag håller dörren på glänt. Frågan är vilka som skulle lira där. Rafael-Rojo-Shaw? Kanske. Det har funnits trebackslinjer med ytterbackar i tidigare, som England med Neville-Adams-Pearce, men det var tre spelare av en annan kaliber.

Gissningsvis tar LvG och låter laget framför den ständigt föränderliga defensiven sätta sig. Finns ingen anledning att ändra på mer än kanske någon (Rooney, RvP) position till West Ham. En annan fråga är dock om han kör 4-4-2-diamanten igen eller går på ett mer 4-3-3-ish lag. Vi lär bli varse klockan 16 på lördag.

DDG

Rafael – Thorpe/McNair/Fletcher? – Rojo – Shaw

Di Maria – Blind – Herrera – Rooney

RvP – Falcao

Målvakt: Trots att DDG släppt in hälften av avsluten han fått emot sig är det ingen som överhuvudtaget kan föreställa sig någon annan på den här positionen. Men det är läge att göra någon matchvinnande räddning igen nu, Dave!

Försvar: Det har spekulerats i en snabb comeback, som mittback till råga på allt, för Michael Carrick. That’s a big no-no. No-no. Och no-et behövs egentligen inte med tanke på att det knappast finns så mycket desperation i en Unitedtränare när Big Sam kommer till stan. Nej, släng hellre in Tom Thorpe och gå gung-ho framåt igen och hoppas att det räcker med fyra-fem baljor framåt. De tre övriga i en fyrbackslinje behöver inte ligga sömnlösa och undra om de startar eller inte.

Mittfält: Här skulle i och för sig Fletcher kunna vara aktuell i stället för Blind, med tanke på holländarens bleka insats, Men nej, det är så ont om matcher att jag hellre vill se Blind blenda in så fort som möjligt och Darren Barr kanske måste lira ett steg bakåt ändå. Mata eller Rooney? Ni vet vem jag föredrar i en #10-roll. Och ni vet vem LvG aldrig tänker peta.

Anfall: Wilson har vi inte sett till än, han har – surprise, surprise – inte heller varit helt fit, medan Januzaj är nästan iskall i LvG-skallen. Ska LvG trumma vidare med två spetsar ser jag det här som ett gyllene tillfälle att hoppas att Falcao kan kicka igång RvP, som egentligen inte gjort ett kanonframträdande sedan förra våren. Jag tror att de skulle kunna komplettera varandra bra, men det är av yttersta vikt att holländaren slutar spring offside och börjar göra fler mål i stället.

(Antonio Valencia: Ecuadorianen är till slut i frysen även hos LvG, men jag har en naggande känsla av att han kan få göra några minuter på lördag. Brrr, nu hålls tummar för att det blir sista fem minuterna i 3-0-ledning.)

* Apropå Rooney läste jag en utmärkt analys av hans nuvarande status av journalisten Miguel Delaney, som har tesen att United klarar sig bättre med Roo på bänken. Han ställer den intressanta frågan ”What tangible effect on United’s overall play would it have for Rooney to be left on the bench?

Han är en märklig fas av sitt yrkesliv med tanke på att han är 29 år nästa månad och rimligen borde vara at the peak of his powers. Han borde nämnas i samma andetag som Messi, Ronaldo och Ibra, men i stället kommer det artiklar som dessa, som antyder att United skulle kunna klara sig minst lika dåligt utan hans närvaro på planen. Jag skrev inför förra säsongen att jag trodde att Rooney skulle kunna vara på väg nedåt i karriären. Under 2013-14 lyste han dock, men vi ska minnas att det inte krävdes många watt för att synas i den upplagan av United. Vart är han på väg? Vad har bindeln haft för inverkan på grabben? Har han förmågan att göra 20+ mål en säsong till? Det har bara skett fyra gånger under karriären på Old Trafford och senaste gången var 2011-12. Ett är i alla fall klart: Han kommer att få chans efter chans att visa att han fortfarande är en av Premier Leagues bästa spelare. LvG:s tålamod lär dock prövas om han inte håller en högre lägstanivå, och då inte bara i springa-och-kämpa-och-slita-och-skrika-aspekten. Där är han helt klart fortfarande i ligatopp, trots att en viss svensk konkurrerat hårt om titeln Referee Whiner #1 de senaste åren.

Tyvärr lever känslan kvar att hans peak dog i slutsekunderna på Allianz Arena för fyra år sedan. Då var han magisk, på gränsen till ostoppbar på ett sätt han inte varit sedan EM 2004. Visst, han satte 34 mål även ett par säsonger senare, men det var ändå inte med samma självklarhet. Med det inte sagt att han inte håller för Manchester United, men det skulle inte skada med en kapten som dels lyfter laget och dels avgör matcher någorlunda kontinuerligt igen. Nu är det upp till Rooney att visa exakt var han står. Hösten 2014 har inte lovat gott, tyvärr, även om han glimtvis visat vilken stor spelare som bor under det transplanterade håret.

* Fem poäng på fem matcher mot lag som förväntas hålla sig från plats 8 och nedåt i tabellen är inte det jag hade bett till en gud om, om jag hade haft någon. Speciellt inte när vi mött tre nyuppflyttade lag och på de tre matcherna bunkrat i hop fyra pinnar. Eftersom de lirade i det mäktiga Championship och mötte lag som Watford och Bournemouth förra säsongen finns det inget att jämföra med från förra säsongen. Däremot finns det statistik för både Swansea och Sunderland.

Den kommer här:

Hemma 2013-14:

Swansea 2-0 (0-0)

16-13 i avslut. 5-2 på mål. Träffade med 31 procent. (Swansea med 15!)

349 av 418 passningar rätt. 83 procent.

38,6 procent bolleinnehav. 115-123 passningar rätt på offensiv tredjedel.

6 av 21 crossar rätt adress. 29 procent.

12 av 22 utmaningar. 56 procent.

9 av 16 tacklingar. 56 procent.

Hemma 2014-15

Swansea 1-2 (0-1)

14-5 i avslut. 5-4 på mål. Träffade med 35 procent (Swansea med 8o!)

481 av 556 passningar rätt, 87 procent.

60,4 procent bollinnehav. 104-37 passningar rätt på offensiv tredjedel.

4 av 28 crossar rätt adress. 14 procent.

13 av 23 utmaningar. 56 procent.

13 av 17 tacklingar. 76 procent.

Jämförelsens märkligaste: Titta på avslutningarna från de båda säsongerna från Swanseas sida! Och bollinnehavet de jämförande åren!

Borta 2013-14:

Sunderland 2-1 (0-1)

13-6 i avslut. 6-2 på mål. Träffade med 46 procent.

480 av 571 passningar rätt. 84 procent.

62,6 procent bollinnehav.

149-81 i passningar rätt på offensiv tredjedel.

3 av 30 crossar rätt adress. 10 procent.

16 av 26 utmaningar. 62 procent.

20 av 31 tacklingar. 65 procent.

Borta 2014-15:

Sunderland 1-1 (1-1)

11-10 i avslut. 3-3 på mål. 30 procent.

473 av 536 passningar rätt. 88 procent.

55,9 procent bollinnehav.

142-57 i passningar rätt på offensiv tredjedel.

2 av 19 crossar rätt adress. 11 procent.

13 av 25 utmaningar. 52 procent.

23 av 35 tacklingar. 66 procent.

Jämförelsens märkligaste: Ingenting.

* Skönt, för övrigt, att det var så sent som 2007 som vi förlorade mot West Ham på Old Trafford.

* Finns en omröstning om Rooney till höger. Omröstningen om det var rätt eller fel att sälja Welbeck var ni tämligen överens om: Det var fel.

0 | Rooney, spekulationer om startelvan, United | permalänk

Angående Ronaldo och det.

Jag väljer här och nu att i den mån det går försöka undvika att nämna söndagens totala kollaps, och istället följa upp snacket kring något som på grund av nyss nämnda magplask mot Leicester hamnade lite i skymundan. Vi snackar Ronaldo.

 

I stort sett varje säsong sedan Cristiano Ronaldo lämnade United för att prova lyckan i Madrid har det ryktats om hans hemkomst. Media, supportrar och övrigt folk har diskuterat allt från diverse klausuler i hans kontrakt till ett eventuellt avslut av sin karriär i Manchester. Och så vidare, och så vidare. Jag antar att den typen av rykten alltid uppstår när en spelare går från en storklubb till en annan, och i synnerhet när det gäller en spelare som Ronnie. En spelare som bäst beskrivs som ”extra allt”

Att rykten uppstår är alltså inte helt konstigt, och de flesta av oss har nog tagit de senaste årens spekulationer med en nypa salt. Fram till förra sommaren då det hände något. Samtidigt som rykten om Ronaldos potentiella missnöje i Real Madrid började florera, visade man från Uniteds (åtminstone Glazers) sida att skulle en övergång bli aktuell så finns pengarna. Sen vet vi ju alla hur den sagan slutade, Moyes tillträdde och vi panikvärvade Fellaini i transferfönstret sista sekund. Kommentar överflödig.

Man ska givetvis inte ta något för absolut sanning, för om det är något vi Unitedsupportrar har lärt oss de senaste åren så är det att aldrig lita på ett transferrykte. Inte förrän spelaren är klar, läkarundersökningen godkänd och helst inte förrän man personligen fått en papperskopia på övergången. Men denna gången är det något som är annorlunda. För det första så är denna säsongens trupp betydligt mer ambitiös än förra säsongens (jag menar herregud, titta på prislappen!) och det känns förmodligen mer attraktivt att få Blind, Falcao och Di Maria som lagkamrater än, säg, Cleverly, Anderson och Nani. För det andra känner jag spontant att LvG är en managertyp som troligen faller Ronaldo mer i smaken än David Moyes, av flera anledningar. Något arrogant, men en vinnarskalle. En Fergie-typ. En manager som aldrig efter en förlust med 0-2 mot Olympiakos (HEMMA) skulle stå och säga: ”I think we played really well today” Ni förstår poängen. Och för det tredje, rykten säger att någonting har gått snett mellan Ronaldo och klubbens president Pérez, och Ronaldo uppges vara ”trött” på Real Madrids vana att sälja viktiga spelare. Han var uppenbarligen inte heller helt nöjd med försäljningen av Di Maria till United.

Den manager som inte skulle ta chansen att få ha Cristiano Ronaldo i sin trupp vore galen, det kan vi nog fastslå. United har rekordvärvat under sommarens transferfönster, men frågorna om en tyngre värvning av en försvarare kvarstår. I synnerhet efter vår senaste lilla uppvisning i Leicester (Ja, nu kom det upp ändå. Förlåt) Vi vet inte exakt hur dealen mellan United och Real ser ut, men oavsett avtal kring tillbakaköp och liknande kan vi nog räkna med att det skulle kosta klubben en hyfsad summa att få ”hem” Ronaldo, och för första gången sedan han lämnade England så verkar han inte stå överst på fansens önskelista längre. Hur resonerar ni kring detta? Vore Ronaldo drömvärvningen eller har vi helt enkelt gått vidare?

/Lisa

8 | Rykten | permalänk