Bittert är ordet

Det schizofrena Manchester United trummar oförtrutet vidare. Efter ett horribelt avslut på 2015 har 2016 bara inneburit en förlust. I dag borde det förstås ha blivit tre poäng igen, men det blev det tyvärr inte. Och det svider.

En poäng känns som en förlust trots att David De Gea åter visade varför han är planetens bästa målvakt.

Spelet de senaste veckorna gör det än mer obegripligt varför det sett ut som det gjort under majoriteten av säsongen.

Vi får se vilket United som dyker upp mot Sunderland på lördag. Jag hoppas på 2016 års version.

Outstanding:

  • David De Gea. Näst intill en fullkomlig målvaktsinsats. Det ska till en monumental kollaps för att han inte för tredje året i rad ska få pris som klubbens bäste spelare. Både fantastiskt och inte riktigt som det bör vara. Räddningen på Ivanovics volley var breathtaking. Det är som att han stelopererat handlederna. Har han det? Det krävdes till och med att en medspelare dribblade (tacklade) bort honom för att Chelsea skulle få in en boll.

Lysande:

  • Jesse Lingards 1-0. Magisk rörelse, magisk kontroll, magiskt avslut. Att hans akademikompis CBJ stod för framspelningen igen gjorde det ännu härligare. Precis som mot Stoke var han inte direkt magisk i spelet, men så länge han levererar in bollen i motståndarnas nät får han gärna fortsätta. (Målet var för övrigt Uniteds första på Chelsea sedan Robin van Persies kvittering i slutminuten för länge sen).
  • CBJ (minus en viktig detalj som offsidefällan i slutet) strålar i match efter match. Ställdes mot Chelseas bäste spelare Willian och förlorade visserligen en del en-mot-en, men det var ytterligare en kanonmatch av ynglingen. Hans inlägg förtjänade mer än ett mål. Och han blockerade i defensiven fler inlägg på egen hand än lagkamraterna gjorde tillsammans. Förhoppningsvis en guldklimp, som tyvärr har Englands bäste vänsterback framför sig när hösten kommer.
  • Martials agerande när han skapade första halvleks bästa chans. Bara en annan målvakt i ligan hade räddat det skottet.

Unitedklass:

  • Wayne Rooney gjorde visserligen inget mål i kväll, men han har höjt lägstanivån under 2016. Höll, efter en blek start, en jämnhög klass matchen igenom. Och lyckades med utmaningar som han inte gjort annat!
  • Starten på halvlekarna. United utnyttjade kantspelet skickligt och hade en helt annan rörlighet än man brukat visa i ligaspelet.
  • Juan Matas första halvlek, framförallt. Rörlig, skapade chanser, som han ska göra.
  • Michael Carrick byggde vidare på sitt fina framträdande senast.

Illa:

  • Passiviteten efter ledningsmålet. Som så ofta efter att United tagit ledningen under säsongen så föll man tillbaka och gav bort initiativet. Så även om det finns stora individuella misstag att peka på när Costa till slut överlistade De Gea, så var det en kollektiv ”kollaps” att backa hem och frågan är då om det var Uniteds ”fel” eller om Chelsea tvingade fram förändringen. I slutändan var kanske 1-1 rättvist, till och med, men det känns ändå som två bortkastade pinnar.
  • Memphis agerande strax innan kvitteringen – det var nästan svårare att inte agera så dåligt som han gjorde. Och nu har man ju sett så mycket fotboll att det sitter i ryggmärgen att tänka ”det där kan bli kostsamt”. Det blev det. Undrar hur mycket LvG i efterhand ångrar att han satte in holländaren före Herrera? Ganska mycket, gissningsvis.
  • Det är nu sex poäng till topp 4. Det skämtar man snart inte bort och trots uppryckningen är det en tuff uppgift för United.
  • Daley Blind lägger inte upp något klipp på sin insats i samband kvitteringen på Instagram.
  • Chris Smallings passningsspel?! Känslan är att han nästan blir sämre för varje match när det rimligen borde vara tvärtom.
  • Alla dessa hörnor och alla dessa ofarliga hörnor! Fellaini, som gissningsvis startade för att få ett hot på just fasta situationer, nådde väl en av dem?

Finally:

  • Zoumas skada var bland de mer smärtsamma jag sett på ett tag. Fy fanken vad obehagligt. Speciellt när man fick höra hans skrik efteråt.
  • Terrys skott på Blind var givetvis straff. Men så många situationer Chelsea fått med sig mot United genom åren är det svårt att känna någon som helst sympati i det läget.
  • Mike Oliver anses av gamle svenske stordomaren Peter Fröjdfeldt vara en av de stora påläggskalvarna i europeisk fotboll. Men då får man inte blåsa av när United har det omställningsläget i första halvleks slutminuter! Skandal! (egentligen inte, eftersom tiden är slut, men ni förstår vad jag menar).
  • Chelseaspelarnas omringande av nämnde Oliver i första halvlek var inte trevligt att se. Agerar FA i efterhand?
  • Michael Carrick sköt på mål. Det var första gången han gjorde det sedan 12 april 2015. Man reagerar alltid när Michael Carrick skjuter på mål.
4 | Eftermatchbetyg | permalänk

Chelsea it is

Retirement is that way, Johnny-boy. 

Länge sen jag hade någon rejäl förhands inför en Unitedmatch. Skyller, med rejäla sojafärsbitar (vegetarian som jag är) på benen, på ”personal circumstances”. Men nu ska jag stegvis försöka återkomma till mer regelbundna inlägg. Vi skattar oss förstås lyckliga över att Lisa är mer stabil och har levererat den senaste iden.

Nåväl, Louis van Gaal är kvar, Manchester United har gjort sex mål på två matcher och har på nåt sätt knuffat igång ångloket på snabbtågsbanan. Det är inte så att det uppnått någon högre hastighet, men det står i alla fall inte längre stilla.

Hybrisvarningen lurar dock runt hörnet när Den Envise började nämna titeln som en möjlighet om det skulle bli tre poäng mot Chelsea på söndag och dessutom prata om att Luke Shaw skulle kunna vara tillbaka till finalen i Europa League. Förhoppningsvis ser han till att det inte bara blir tomt prat utan mer som en morot för truppen. Om truppen nu ens vill ha grönsaker av Tulipanen. Men med tanke på att United vunnit 2 av sina 17 senaste matcher mot Chelsea i London står han – trots Big Mans manskaps fiaskosäsong – inför en tung uppgift. Samtidigt har LvG haft en tendens att lyckas bättre mot större lag än mot Bournemouth och Norwich.

Tombolan lär ha få anledningar till att ha mer än tretton namn i sig inför matchen. Schneiderlins vila senast måste ha varit tillfällig, hans bleka insatser till trots, och det vore obegripligt att låta Fellaini gå före på Stamford Bridge. Lingard gjorde visserligen mål mot Stoke, men hans bidrag till United den senaste tiden är inte något som får en höjdrädd att vilja hoppa fallskärm i ren eufori.

DDG

Darmian – Smalling – Blind – CBJ

Schneiderlin – Carrick

Martial– Mata – Memphis

Rooney

Målvakt: Störst. Bäst.

Försvar: Just i detta nu är detta Uniteds bästa back four. Utan tvivel. Att det sedan är en backlinje som rimligen inte bör vara Uniteds bästa är en annan fråga.

Mittfält: Fellaini var inte dålig senast, vilket får anses som ett stort framsteg. Men det hindrar inte att Schneiderlin-Carrick måste vara förstavalet. Inte bara för att båda är bättre spelare än Afrotanken … eller jo, förresten. Bara därför.

Offensiven: Mata och Martial givna och då står det mellan Memphis och Lingard. Jag skulle gärna se Memphis få chansen igen och eftersom Martial kan gå både innanför och utanför sin ytterback har han inga problem med att byta kant.

Spets: Rooney eller Will Keane?

——————————

Chelsea har inte direkt vaknat från de döda sedan Hiddink återkom. Däremot har de inte sjunkit ännu längre ned i dyn och är uppe i tio raka utan förlust.

Man har också – till skillnad från United – värvat i januari. Och även om det är Pato så är det i alla fall ett steg upp från att plocka tillbaka Will Keane från lån.

Känslorna inför mötet är att:

  1. En förlust skulle sabba alla möjligheter att ens nosa på topp 2. Möjligheter som egentligen sabbades helt och hållet i deember, men i linje med hybrisen känner jag att jag bör nämna det.
  2. Ett kryss skulle vara knappt godkänt, trots allt.
  3. En seger skulle vara motiverad med tanke på tabelläget.
0 | United | permalänk

I could get used to that

Som jag har saknat de här matcherna! När man med halvtimmen kvar kan sitta och bara njuta. Dels av den anfallsfotboll man fått se United prestera och dels eftersom de tre poängen är i hamn.

Varifrån den insatsen kom, vet jag inte, men det spelar absolut ingen roll att United och Van Gaal chockade oss på det sättet. Det får gärna hända igen, när som helst, hur ofta som helst! Härligt anfallsspel, mängder av chanser och knappt några för Stoke.

Otroligt.

The Busby Babes både är och hade varit stolta.

Magiskt:

  • Omställningar, rakt spel, med Mata centralt som hittade öppningar. Det var som att göra en tidsresa några år tillbaka i tiden. Anfallet till 2-0 var säsongens överlägset vackraste. Från Carricks nätta lyftning till Matas snabba fötter, till Rooneys framspelning till Martial, till fransosens avslutning. Gåshuden var tillbaka! Måtte den få återkomma redan till helgen!
  • Det var fyra månader sedan United gjorde ett hemmamål i första halvlek i ligan och det var lika länge sedan United vann med tre måls marginal på Old Trafford. Av en ren slump (?) förlorade United ”possessionmatchen” …
  • Rooney-Martial-samspelet. Det har synts embryon i de senaste matcherna och i dag växte samarbetet ytterligare. Rooney behövde inte ens titta ut på kanten för att veta att han kunde lägga ut bollen till vänster där Martial kom i full karriär.
  • Juan Mata. Hans överlägset bästa insats som #10 i en Unitedtröja. Den lille spanjoren var central i samtliga tre mål från sin centrala position. Ska han få någon skopa med kritik – vilket han rimligen får från Louis van Gaal – så är det att han borde ha satt något av alla sina lägen.
  • Anthony Martial. Hans första 45 var lika magnifika som hans insats mot derby i cupen. Eller, de var till och med bättre. En fenomenal spelare som har potential att bli en himmelsk.

Också tre tummar upp:

  • Försvarsspelet. Även om Stoke kom in med bollen i straffområdet vid flera tillfällen var det nästan alltid en Unitedspelare i vägen när det vara nära att brinna. Antingen med tacklingar eller blockeringar. Jag hittade faktiskt inte en enda brännhet chans för gästerna.
  • Och här var Smalling-Blind på gränsen till formidabla. Peter Crouch, som gjorde ett sällsynt framträdande, var i princip chanslös. Walters försökte ställa till lite problem, men förgäves.
  • 1-0 var hemgjort så det förslog. CBJ:s suveräna framspelning till en påpasslig Lingard värmer alltid ett hemvävt hjärta extra mycket.
  • Apropå CBJ så var ytterbackarna näst intill lika stabila som de centrala. Darmian, som haft så stora problem, var tillbaka och verkade åtminstone vara i mer balans än på länge. CBJ var lika oberörd som vanligt.
  • Wayne Rooneys återkomst till laget. Efter en höst som var outgrundligt usel har kaptenen hittat sig själv och nätet på ett beundransvärt sätt. Kanske var det petningen som satte eld i baken på en alltför bekväm Rooney? Oavsett vilket så är hans inledning på målskyttet 2016 utmärkt. Även bra i one-touch-släppen i kväll. Kul!

Slutligen…

  • Det gula kortet på Martial var så mjäkigt, så orättvist, så ovärdigt. Mr. East hade inte en kväll han tar upp i första kapitlet av sin självbiografi. I alla fall inte om han vill skryta.
  • Minns ni diskursen efter senaste mötet med Stoke? Den var lite annorlunda, kan jag påminna er som glömt …
  • United har hamnat i ett minivakuum i tabellen. För trots 3-poängaren i kväll är det fem poäng upp till topp 4 och i nuläget är det en fajt med West Ham om femteplatsen medan distansen ned till sjundeplacerade Southampton är sex poäng. Blir det same old, same old, mot Chelsea på söndag är risken att avståndet växer med tanke på motståndet för lagen framför.
  • Giggs frånvaro på bänken fick till och med den svenske kommentatorn att börja snacka om ”sociala medier-rykten” att The Welsh Wizard ska vara på väg till Celtic som manager. Andra källor hänvisade till en sjukdom i familjen. Det andra känns mer troligt, även om walesaren säkert börjat fundera på nästa steg i karriären. För Unitedmanager lär han knappast bli i sommar även om LvG tackar för sig eller får foten.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Tisdagsnöje.

Ny match, nya tag.. sett till nuläget i tabellen är Stoke egentligen inget motstånd att oroa sig över. Sett till läget i Manchester United däremot är allt motstånd anledning till oro. Förstår verkligen känslan hos de som vill ta med sig det positiva från mötet med Derby, men känner personligen att en vinst mot ett formsvagt Championship-lag inte är någon större boost. Stoke känns alltid, oavsett vilken manager som leder klubben, som en skittung motståndare att ta sig an. De är ett av de lag som vi ofta spelar extremt dåligt mot, och mötet senast på Britannia var verkligen inget undantag. Så det känns sådär måste jag säga, att behöva möta dem nu när tre poäng är så otroligt viktiga för att haka på Spurs, som redan ligger fem poäng före oss och annars kan såga av oss rejält i kampen om fjärdeplatsen (Alla tankar om högre placeringar känns tämligen orealistiska just nu..) Dessutom är det viktigt att ta poäng då vi har både West Ham och Liverpool flåsandes i nacken, bara en respektive tre poäng bakom oss.

Trots att dagens Stoke under ledning av Mark Hughes är ett något mer spelande gäng än de varit på senare år är det fortfarande ett riktigt tungt lag att möta. Van Gaal medgav här om dagen att Stoke är en svår nöt att knäcka för många lag i Premier League, och att han gillar deras sätt att spela fotboll (Få inga idéer nu, Lollo..) Hur som helst ska det bli intressant att se hur ett ovanligt hemmasvagt United tar sig an ett sedvanligt bortasvagt Stoke. (Missförstå mig rätt, Stoke är alltid en pain att spela mot, men möter dem tusen gånger hellre på Old Trafford än på Britannia. Inget snack om saken)

Inför kvällen, trots min ihållande misstro på managern och eventuell taktik, måste man ändå säga att det är fördel United. Givetvis. Delvis eftersom vi nu fått Carrick tillbaka efter skada (ÄNTLIGEN) och om allt vill sig väl finns det kanske en möjlighet att han kan ta en startplats ikväll, istället för.. säg, Fellaini. Det ryktas också om att Mannen av Glas (Phil Jones) kan vara på gång tillbaka. Dock ej fått det bekräftat så låter det vara osagt, men det vore hur som helst lägligt att få honom tillbaka.

Till vår fördel ska det sägas att Stoke faktiskt inte heller ligger inne med den bästa formen just nu. På sina fyra senaste ligamatcher (samtliga spelade detta året) har The Potters endast lyckats vinna en match, 3-1 mot Norwich. Dessutom verkar Charlie Adam vara borta på grund av skada, vilket ärligt talat känns förbannat skönt med tanke på att den mannen på något vis alltid lyckas ställa till en oproportionerligt stor mängd kaos för oss, oavsett vilken klubb han spelar för.

Samtidigt blir Stoke med all sannolikhet en ordentlig värdemätare för de av våra yngre spelare som kan tänkas spela från start. Tänker främst på Varela men även Borthwick-Jackson som bägge fick beröm och hyllningar av Van Gaal för sin insats mot Derby. Van Gaal hoppades för övrigt att ”vi kan uppnå samma prestationsnivå som mot Derby” Personligen hoppas jag vi kan uppnå liite mer än så, det kommer behövas för att ha en chans. Van Gaal nämnde också bortafansens roll i segern senast, och poängterade hur viktigt det är att samma stöd finns mot Stoke.

Slutligen är det värt att nämna att det årliga uppmärksammandet av flygplanskraschen i München kommer äga rum på Old Trafford ikväll innan matchen. Ett par dagar i förväg förvisso, men det kommer säkerligen bli en lika fin och känslosam ceremoni som det alltid är. Jag hoppas samtidigt att dagens spelare tar tillfället i akt att låta fötterna tala för att hedra de hjältar som var med och la grunden för vår fina klubb.

United we stand.

0 | United | permalänk

Den satt där den skulle

Det där behövdes verkligen – både för oss fans och för Louis van Gaal.

En totalt sett godkänd insats från Manchester United, tillsammans med en fantastisk sådan från Anthony Martial, var välkommet efter misären mot Southampton senast.

Nu kan man inte göra annat än att önska att spelarna växlar upp ytterligare mot Stoke på tisdag.

Fullt fokus på ligan nu. Och att göra mål i första halvlek på Old Trafford igen.

Bäst:

  • Anthony Martial var på en annan nivå än övriga spelare på planen. Lekte med Cyrus Christie över 90 minuter och hans två assists borde kanske ha varit fler. Och dessutom borde han kanske ha satt ett mål själv. Enastående bra, visserligen mot Championshipmotstånd, men ändå.
  • Anfallet som gav Daley Blinds 2-1-mål. Tappade nästan hakan när jag såg vem som avslutade! Ett chockerande initiativ av holländaren som fick en av hans landsmän att resa sig från bänken och dölja sin irritation med att knyta näven i en jubelgest.
  • 1-0 av Wayne! Klassiskt anfallsspel från kaptenen. En-touch-spel med ryggen mot mål, fick tillbaka av Martial och pang! Retro-2011-mål från den gamle.
  • Bortaklacken ägde matchen från start till mål. Färdades plötsligt tillbaka till Moyestiden när den ofta var det enda positiva man kunde hitta under Uniteds matcher. Magnifikt stöd!

Bra:

  • Ytterbackarna från ungdomslagen imponerade. Framförallt var Varela en frisk fläkt med många fina insatser och brytningar.
  • Mittbackarna från London och Amsterdam likaså. Smalling kanske inspirerades lite av Vidicsångerna och vräkte sig in i duellerna. Blind var – förutom hans oväntade manöver i samband med 2-1-målet – också hur stabil som helst i defensiven.
  • Anfallsspelet under stora delar av andra halvlek var förvånansvärt inspirerat. Vid några tillfällen, som vid Blinds mål, spelade United klassisk, snabb omställningsfotboll. Förhoppningsvis var det ett tecken på vad som komma skall, snarare än att det var ett Championshiplag på andra sidan planen.
  • Det var en trevlig match att se på. Som omväxling.

Mindre bra:

  • Fellaini och Lingard (och Mata i första halvlek!) bidrog knappt med någonting vettigt. Möjligen Fellaini i viss utsträckning, med sina nickrensningar på Derbys hörnor. Nu kvicknade ju Mata till efter paus.
  • Försvarsspelet i samband med kvitteringen. Först sålde sig Smalling, sen rensade Blind alldeles för kort och som lök på laxen tappade Schneiderlin Thorne helt och hållet. Svagt värre!
  • Schneiderlin?! Igen?! Kan LvG sabba även defensiva mittfältare? Det här var ytterligare en obegripligt beskedlig insats från fransosen.

Slutligen:

  • Stoke på tisdag är som det känns den perfekta motståndaren för United efter detta. Jag kan inte förklara det mer än att det är en känsla.
  • Carrick gjorde comeback och nu får vi hoppas att han kan vara lika bra som han brukar vara under våren. Det har ju hittills varit allt annat än en kanonsäsong för honom.
0 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk