Det var det det, det var det

Om ni inte visste det så kan jag avslöja det nu: Louis van Gaal kör sitt eget race. Han ger inte upp 3-5-2 i första taget, han väljer Darren Fletcher från start och han får åter se en på det hela taget medioker Manchester United-insats.

Och han vägrar samtidigt att förlora.

Men hans jakt på ”The perfect game” får fortsätta oförtrutet vidare. Det här var nämligen inte i närheten av en sådan.

Jag skrev i bloggen i veckan att det LvG-ledda United, precis som det Moyes-ledda, skulle få uppleva dalar på vägen och att jag var orolig inför Villa. Bortsett från perioden från andra halvleks början till Agbonlahors utvisning var det en befogad rädsla. För det var ingen fotboll att skriva hyllningar om och efteråt känner jag mer likgiltighet än besvikelse eller glädje. Det här var en typisk Unitedinsats 2014/2015. Skillnaden jämfört med flera av våra segrar den senaste tiden var att vi fick nöja oss med en poäng. Så egentligen kanske jag borde vara mer lycklig än jag är.

Uppskattades verkligen:

  • Det gav inte önskad effekt, men bytet Wilson-Valencia var ett av de mest tillfredsställande jag upplevt på många år. Inte för att det var det mest klockrena valet, utanför själva symboliken det innebar i det läget av av matchen. En ung, pigg anfallare mot en trött, före detta offensiv kraft som får panik varje gång han inte kan spela hemåt. Ett byte en manager i Manchester United ska göra.
  • Att Falcao för andra gången startade en Premier League-match och för andra gången gjorde ett Premier League-mål. Det snittet är okej.

Uppskattades också:

  • Ashley Young var bäst i United. Det ska inte förminskas av mig, jag lovar. Han har tagit chansen med kniv, gaffel, slev, ja, hela utrustningen.
  • David De Gea. Så klart. Alltid David De Gea. Räddningen på Bentekes nick kan se rutinmässigt ut, men oj vilken kraft belgaren hade på den!
  • Inledningen av andra halvlek. Där snackar vi äntligen den press vi vill se United kunna omsätta sitt stora bollinnehav till (88-12 första tio minuterna!). Rooneys passning till RvP – matchens prestation – inledde trycket. Sen sköt Mata ett hyfsat skott och bara minuten senare small det när Radamel lät Youngs inlägg bara möta hans skalle. Tyvärr var det i princip slut med offensiv att tala om därefter.
  • Sviten med segrar må vara bruten, men vi är fortfarande obesegrade sedan derbyt, en match vi sannolikt inte hller förlorat om, well, ni minns. Det är enda nederlaget sedan 22 september, och enda nollpoängaren på de 12 senaste.
  • Både Di Maria och Rafael var tillbaka! Från start på annandagen, förstås. Om inte brassen hinner stuka foten innan dess.
  • Två hörnor. Rooney prickade Carricks skarvande skalle två gånger efter paus och med lite flyt hade åtminstone en av dem kunnat studsa rätt.

 Uppskattades inte:

  • Jag önskade mig en kanoninsats, det hade varit en magnifik julklapp. I stället fick vi 70 minuters dödgrävarfotboll från United. De 45 i första och de 25 efter utvisningen var bedrövliga. Halvlek nummer ett såg Ashley Youngs inlägg vara den hetaste målchansen! Vi är fyra månader in i säsongen och jag förstår fortfarande inte vad 3-5-2-uppställningen ger oss. Precis som tidigare verkar det vara upp till de tre längst bak att stå för kreativitet och uppspel och när varken Jones eller Evans klarar det (Jones har aldrig gjort det och Evans är ur slag) försvinner så oerhört mycket. Efter Agbonlahors utvisning såg faktiskt Villa ut att vara närmare segern än United, som helt tappade tempo och såg ut som att man spelade med en ledning i ryggen. Så ska det inte vara, oavsett på vilken arena det spelas boll.
  • Beslutet att starta Darren Fletcher. Jag misstänker inte att LvG är sentimental – det kanske beslutet att ge vicekaptensbindeln till Carrick mitt under säsong kan bevisa – så därför måste Fletcher övertyga så pass under träningarna att han förtjänade en plats i startelvan när Herrera (surprise, surprise) gått sönder och Fellaini fått baciller. Men då är ju frågan varför han redan i halvtid ångrade sig? Nej, Darrens tid i United är rimligen över.
  • Okej, RvP hade inte imponerat, men det bytet i 60:e var märkligt. Varför inte ta exempelvis Mata i stället?
  • De övriga hörnorna. Inte ens nära.

Sist:

  • Vi har inte haft samma startelva två matcher i rad sedan november 2012, vilket ju är helt sanslöst även om mycket beror på medveten rotation. I eftermiddag fick vi i alla fall se samma försvarslinje som senast.
  • Jag gillar verkligen inte Rooney centralt på mittfältet. Inte för att han skämmer ut sig där, utan för att han behövs för att ställa fler frågor till motståndarbackarna i stället. Däremot gillar jag att Carrick fick flytta upp efter vilan.
  • Phil Jones manöver strax innan han täckte Fabian Delphs (en av planens bästa) skott var talande. Helt obegripligt försökte han passa en ouppmärksam Evans, varpå han följde upp med att halka. Och så återhämtade han sig och täckte avslutet. Han är ofta både fel och rätt på kort tid, Philip.
  • Jag vill fortarande tro att 1-0-målet var mycket mer Bentekes förtjänst än Evans misstag.
  • Masons val att skicka ut Villas vicekapten var vågat och det går att argumentera för och emot det. Jag anser att det var mer rött än gult då han lät högerfoten fullfölja. Men det tog ett antal repriser innan jag bestämde mig.
  • Däremot är Lee Masons val att skicka ut tre minuter till fjärdedomarens skylt ett av de allra märkligaste val jag upplevt på tilläggstidsfronten. Jag hade inte protesterat om det varit sjut-åtta. Men tre?! Herrejösses. Fem byten, skador, publik som kastade boll till varandra, Villa som maskade. Nu hade ju inte United gjort ett segermål om det så varit 15-20, men det är principen det handlar om här.
  • Newcastle på annandagen! Det är till dess United sparat höstens mäktigaste framträdande! Jag har det på känn!
  • Jag blir mer upphetsad när jag ser vilka som sitter på Rotherhams bänk än när jag ser Antonio Valencia på offensiv planhalva.

Skärmavbild 2014-12-20 kl. 18.38.10

1 | Eftermatchbetyg, United | permalänk

Villa it is

Aston Villa, alltså, med en sjuk Fellaini utanför truppen. Då spottar ett leende tombolahjul fram denna elva:

DDG

Valencia – Evans – Jones – Young

Carrick – Herrera – Mata

Rooney

RvP – Falcao

Inga konstigheter alls. Det viktigaste först: För nu har mannen som plitar ner de här fraserna, satserna, meningarna, fått för sig att brassen med de snabba benen och den inte lika snabba fotbollshjärnan äntligen är frisk! Det är dags att plocka bort The Man Who Formerly Wore Number 7 från startelvan! In med lite jävlaranamma, galen offensiv och dribblingar och tunnlade motståndare igen! Hurra! Eller, nej. Men tombolan och verkligheten vill annat. Det är klart att inte Rafael spelar. Han spelar aldrig.

I övrigt är det en aningen offensiv startuppställning som tombolan tänker dra, vilket inte bekymrar mig det minsta. När nu brassevraket inte tänker vara med i morgon heller – och ADM som bäst nöter bänk – är kanske det mest intressanta vem som ersätter den sjuke Afrotanken och om colombianen med smeknamnet med bett i får förtroendet från start. På fråga A svarar jag Herrera (karl’n kan ju inte på allvar ta in Fletcher) på fråga B slänger jag, efter ett samtal till tombolan, in ett överraskande ”ja”. Falcao/Rooney/RvP/Mata i förstaelvan? Direkt? Why the hell not, svarar jag. Med tanke på hur spelet sett ut, med tanke på motståndet och med tanke på den överraskningseffekten ser jag inga som helst problem i det. Carrick städar framför fyran och Herrera är överallt, på gott och ont.

Så får vi också ha i åtanke att Roy Keanes polare är både avstängd av FA och United. Då kan det inte bli annat än tre poäng. Hattrick från El Tigré. Jag lovar. Förutsatt att han orkar springa, vilket verkar ha varit problemet med stort P under hösten.

* Utmärkta FourFourTwo har som seden kräver valt att publicera sin lista över årets 100 bästa spelare. United har sju lirare med, varv Angel Di Maria är den ende bland de 38 bästa. Här är våra gubbar:

82) David De Gea.

78) Juan Mata

65) Daley Blind.

49) Wayne Rooney.

45) Robin van Persie.

39) Radamel Falcao.

9) Angel Di Maria.

Buffon, Navas, Courtois och Neuer är de målvakter som enligt FFT varit bättre än DDG under 2014. Gissningsvis, förhoppningsvis, är det bara tysken framför vid samma tidpunkt nästa år. Om ens det.

Apropå målvakter och Manchester var det en professionell tjomme i den stan som kritade på en förlängning i dag. Tyvärr var det den sämre av dem.

0 | spekulationer om startelvan, United | permalänk

Dagens oro

Under Alex Fergusons sista år som manager skapade han – synnerligen grundligt, metodiskt och självvalt – ett vinnande lag som inte vann på det klassiska Unitedsättet; med fart, flärd och finess. Istället handlade det om hårt jobb (det gör det så klart alltid, men ni förstår), taktik och utnyttja motståndarnas brister på ett annat sätt. Visst, det kom fortfarande 5-0-överkörningar och fantasifull fotboll, men de matcherna var inte i majoritet.

Sen kom David Moyes och försökte, ja, vem vet. Det blev mycket, men det vore märkligt att påstå att det blev en statushöjning.

Under Louis van Gaal har inte själva undehållningsvärdet förändrats märkvärt, men till skillnad från under Moyes så har vi fått tillbaka det jävlaranamma som varit ett signum under Fergie. Sex raka segrar ska inte underskattas, verkligen inte, även om spelet lämnat en hel del i övrigt att önska. Så länge vi vinner är allt frid och fröjd, det är lite som att se en skitfilm med en överraskande, tänkvärd och glädjande twist på slutet.

Nu är jag dock rädd.

Inte bara för att United inte lämnat Villa Park med noll poäng sedan ett gäng blivande ligavinnande kids hängde där i augusti 1995. Nej, jag tror faktiskt att det här laget – precis som det under Moyes (när jag tänker på det så liknar de varandra ganska mycket sett till namn) – har en hel del bergochdalbane-äventyr att se fram emot. Moyes sa det, Louis van Gaal upprepar det mantrat. Det Manchester United vi kände försvann i samma ögonblick som den gamle hamnarbetarsonen tog sin hand ifrån det och det nya Manchester United lär ta sin lilla tid att sätta sig. Speciellt när vi fortfarande har alibispelare i startelvorna, en skadelista som skulle kunna vara en frukt av någon citysupportande jamaicansk voodooprästs förbannelser och dessutom vänder och vrider på siffrorna tre och fyra i den hyfsat grundläggande lagdelen längst bak.

Det finns en gräns för allt, liksom.

Alternativet är att grabbarna tränat på magiskt, som skållade tomtenissar, under veckan och på lördag går ut som ett titeljagande United och med fenomenal slaktfotboll och bara mosar det The Brand-och-Keane-lösa Villa med 9-0. Det skulle uppskattas, men det förväntas ej.

Ville bara säga det.

0 | United | permalänk

Have that!

I mars sjöng Liverpools fans ”You’re getting sacked in the morning” i riktning mot David Moyes – i 3-0-ledning på Old Trafford. Nio månader senare kunde hemmasupportrarna göra samma sak mot Brendan Rodgers – i 3-0-ledning på Old Trafford.

Få känslor slår att besegra Liverpool. Att köra över dem, målmässigt, med offsidemål, fullkomlig avklädning vid kontring och ha sin målvakt som överlägset bäst på plan gör inte den underbara känslan mindre njutningsfull.

Kan United verkligen blanda sig in titelracet? Är vi där trots att själva spelet lämnar så mycket i övrigt att önska? Nej, vi väntar med att ens utveckla den tanken tills 2014 har blivit 2015.

En ynnest att få uppleva:

  • David De Geas karriär i United. Grabben har ju faktiskt potential att bli större än både Schmeichel och van der Sar och då tar jag inte i så jag spricker. Sterling och Balotelli hade tillsammans åtta avslut på honom – helt lönlöst. På gränsen till en perfekt insats från en otrolig målvakt. Men ska vi behöva bli oroliga över kontraktssituationen?!

Magiskt:

  • Att än en gång vinna – vi har sex i rad nu! – utan att överhuvudtaget imponera spelmässigt. Liverpool hade 15-7 i skapade målchanser, 9-6 i avslut på mål och var knappast sämre överlag.
  • Nyckelspelare, och stommen, DDG – Carrick – RvP är i samma form som under Fergies sista titelvinnande säsong.
  • Efter förlusten i premiären har United raden 7-1-0 och 18-4 i målskillnad. Målfabrikationen har också ökat rejält i jämförelse: Efter 9 matcher på OT förra året hade vi målskillnaden 11-8 – nu är den 19-6.

Strålande:

  • Michael Carrick saknades på mittfältet igen (där höll i stället en viss Fellaini till), men som han behövts i det mittförsvaret! Lugnet själv, läser spelet bättre än samtliga på planen, och är givetvis subtilt enastående i sitt passningsspel. Som jag skrivit tidigare: Det är ingen slump att United vinner och vinner sedan hans comeback. Däremot är det imponerande av vår favorit-Geordie att vid 33 års ålder komma tillbaka så starkt efter en sån medioker fjolårssäsong – dessutom efter en operation.
  • Robin van Persie. Det råder inga tvivel om att holländaren är tillbaka i gammal god form och den gamla klichén ”form is temporary, class is permanent” passar utmärkt här.
  • Antonio Valencias val att utmana – med tunnel! – och dessutom spela in bollen till Rooney. Lika snyggt som oväntat, hela manövern. Var väl för att han inte kunde vända hemåt som han stressades att gå framåt.
  • United handlade spelare för närmare 2 miljarder i somras. Inte en enda av nyförvärven startade matchen i dag och ändå blev 0-3 förvandlat till 3-0.

Också helt godkänt:

  • Juan Mata var till stora delar lika anonym som alla andra i första halvlek (bortsett från offsidemålet), men efter paus, när han fick löpande anfallare framför sig – och boll i fart – var han strålande. Där är han som allra bäst.
  • Herreras inställning. Petas och petas av någon outgrundlig anledning men surar inte ihop och går in och visar hur bra han är. Såg ni nedtagningen i Liverpools straffområde?

Fellaini (som sällan går att sätta in i ett fack):

  • Fortsatt förtroende från managern trots den osannolikt bedrövliga insatsen senast och han tackade med att inleda matchen i exakt samma stil och slå bort bollar och dessutom ta ett gult innan vi kommit längre än 5 minuter. Det är inte sällan hans andra touch är en tackling och han behöver ofta en fri yta på ungefär 10 kvadratmeter för att kunna slå passningar till rätt adress (han låg på 70 i passningsprocent i första halvlek). Spelade upp sig efter paus då han kom mer till sin rätt och fick utrymme och lyckades – trots ett par satsningar som fick mig att hålla andan – med sina brytningar.
  • Glenn Strömberg kallade Fellainis insats ”komplett” i Viasat. Och det är ju klart, Glenn var väl typ 1980-talets Fellaini?

Inte klackarna i taket över:

  • 3-5-2. Har United verkligen gjort en fantastisk halvlek ens med den uppställningen? Första 20-25 i dag var förvirringen lika slående som den varit varje gång Louis ställt ut spelpjäserna i den formationen och precis som mot Southampton blev det många långbollar i tomma intet från backlinjen. Alternativt märkliga felpassningar rakt in i banan. Det är inte varje dag man ser ett innermittfält så tomt. Det var i princip bara Rooney och Gerrard där i första halvlek. Symboliserades bra vid en situation när Jonny Evans hade bollen på offensiv planhalva, på kanten, vände för att spela inåt och inte hade någon i närheten. Han fick vända utåt i stället och tappade bollen varpå han ropade någonting i stil med ”who’s there?!” och pekade mot innerfältet. Vad ser LvG i detta som inte jag ser?

Sist:

  • Louis van Gaals gest att sätta in Patrick McNair under matchens sista minuter var fin med tanke på vad som hände på sydkusten tidigare i veckan. Man-management at its best.
  • Bara tre lag i ligan har släppt in färre mål än United. Trots ny uppställning, nya spelare och en enorm skadefrånvaro.
  • Marcos Rojo har lärt sig ordningsgången på Old Trafford. Förra veckan gjorde Jonny Evans comeback varpå Chris Smalling gick sönder. I dag var Phil Jones tillbaka och då pallade inte argentinaren gårdagens träning. Också en fin gest.
  • James Wilson fick än en gång chansen före Falcao (för fartens skull, enligt LvG) och det blir intressant att se hur länge Wilson står före på listan av anfallare. Och hur länge colombianen fixar att vara med på det.
  • United är sex poäng före var man var vid motsvarande period förra säsongen. Liverpool är tolv poäng efter. Är Rodgers på allvar hotad? Kan han få uppleva samma sak som Moyes efter detta? Nej, jag tror inte det, med tanke på att detta var på bortaplan. Skulle resultaten inte lyfta och United göra motsvarande på Anfield – då är han väck.
5 | Eftermatchbetyg, Liverpool | permalänk

Liverpool it is

It’s that time of the year igen. Och då menar jag inte Santa och renarna och slask och jungfrufödselfirande och julfirande i mellandagarna (Kalle Anka föreslog den lysande pengasparande idén till knattarnas förtret) – utan den ena av Liverpools två cupfinaler för säsongen. United ställer villigt upp som sparringpartner – vi älskas ju trots allt båda av samma bilmärke – och går all in.

Senast var vi till och med så givmilda att vi lät en domare komma till Manchester och blåsta tre straffar till gästerna. Och som om inte det var nog så sparkade vi vår manager några dagar senare, antagligen för att vi varit så oartiga och buat och på så sätt gjort att Steven Gerrard kände sig lite ängslig och sköt en av straffarna i virket.

Eller inte.

Nej, nu jävlar är revanschens timma nära. Jag vill se ett Manchester United som river sönder Liverpool. Jag vill se ett Manchester United som springer sönder Liverpool. Jag vill se ett Manchester United som är obarmhärtigt, effektivt och fullkomligen brinner av spelglädje. Det är vad jag vill. Och för att lyckas med det krävs åtminstone åtta spelare som morrar högt och kan bära med sig de tre mindre uppkäftiga. Och jag tror att Louis tombola plockar den här elvan:

DDG

Valencia – Evans – Rojo – Young

Carrick – Herrera

ADM – Rooney – Mata

RvP

Målvakt: A+.

Backlinje: Smalling väck, Evans tillbaka, inga konstigheter. Då placerar LvG Jones på bänken och Evans går sönder. Att vi är i det läget att vi bara accepterar Antonio Valencia och Ashley Young som ytterbackar, utan att varje vecka sitta som fågelholkar. Liksom det faktum att vi spelar med den backlinjen överhuvudtaget. Vi får trösta oss med att Kolo Touré blev utsedd till månadens bäste spelare i Liverpool, så vi är inte ensamma om att ha det skralt på högklassbeståndet i den kategorin.

Rafael påstås vara aktuell och skulle det vara sant är det en välsignelse för anfallsspelet.

Mittfält: Carrick given, liksom Herrera om vem som helst av oss tränat United. Om en fotbollsspelare verkligen gav sig fan på att spela bort sig ur en startelva så är det bara att klippa ihop Marouane Fellainis insats senast och visa som instruktionsvideo. Frågan är om LvG tittat på den eller bara, envis som han är (han kan faktiskt vara i Fergieklass), tittar på afrotankens stora hår och långa lekamen och bestämmer sig för att försöka skrämma Rodgers. I så fall blir jag YTTERST besviken. Mata, Herrera, ja, till och med vicekaptenen känns som ett vettigare alternativ. För att upprepa: Fellaini har varit bra, men om man kom som fotbollsintresserad rymdbesökare till jorden och läste berömmet han fått senaste månaden så skulle man snart upptäcka att det är ganska överdrivet.

JanUzaj? Där har vi åter problem. I början av säsongen fick han inte spela, då ville vi att han skulle spela. Sen fick han spela, då ville vi inte att han skulle spela. Är vi tillbaka på ruta 1 igen? Ja, kanske. Förra vändan var hans första kapitel med Filosofi Enligt Louis och jag gissar att han efter en månads ytterligare drillningar tagit till sig den på ett bättre sätt. Får vi inte tillbaka Ángelito, vilket jag misstänker att vi får, slug som han är, vår manager, ser jag helst Adnan i en diamant.

Juan? Var inte hopplös på kusten, men stärkte inte sin position. Nu är det dock hemmaplan och han ställs mot små nätta pojkar i Lucas/Allen/Gerrard/Henderson som inte ens slår The Perfect Man på 60 meter, så han bör kunna utnyttja sitt spelsinne i fred i eftermiddag.

Angel Di Maria alltså, men han ska ju inte vara med? Han är ju skadad? JAG VILL TRO ATT HAN ÄR TILLBAKA. Det är enda anledningen till att jag ens skriver att tombolan kommer att pressa fram argentinarens namn. Ska van Gaal någon gång bluffa om någon spelares hälsotillstånd så får det vara nu. Han är så saknad, Angel, att jag börjar anklaga folk för att ljuga.

Anfall: Innan RvP:s plötsliga formexplosion i Southampton hade tombolan nog ställt in sig på att köra Falcao från start i morgon. Chansen finns fortfarande, men är inte lika stor, om LvG väljer att släpa Rooney bakom två spetsar, vilket – åter – inte ska uteslutas.

Hur det slutar? Jag har en otäckt bra känsla, vilket som vanligt är mycket jobbigare än att vara mer tveksam. Antingen får vi en reaktion på att ha haft marginalerna med oss i ett par matcher – och tappar två eller tre poäng i dag – eller så lossnar spelet och vi kör över dom. So be it.

Fast vi vill ju alltid att det ska sluta 3-2.

2 | Liverpool, spekulationer om startelvan, United | permalänk