The Comparison Matrix

Vi är alla överens om att vi mådde bättre i mars 2013 än vi gör i mars 2015, eller hur? Det var kanske Alex Fergusons allra största bedrift att dra den truppen till en överlägsen serieseger. Arvtagarna har inte ställt till med några bedrifter värda museiplatser på Old Trafford – även om Moyes faktiskt fixade en pokal och van Gaal tog hem sommarens ölturnering i Staterna.

Men hur stor är skillnaden egentligen på insatsen 12-13 jämfört med 14-15? Squawka.com har åtminstone siffrorna på det. Helt känslokalla sådana.

Offensiven:

Skärmavbild 2015-03-02 kl. 14.11.57

Vi går igenom den punkt för punkt.

Passes forward: Kanske den mest förvånande punkten av samtliga med tanke på hur mycket ”bakåt och i sidled” United ger sken av. Den punkten hör dock ihop med den efterkommande som är …

Total passes: Det topp 4-jagande United snittar 25 passningar mer per match än det titelvinnande United. We shall pass.

Shot accuracy: Ingen större skillnad, trots att vi har en spelare som Ángelito som är ett kapitel för sig på den här fronten. Argentinaren sköt 25 skott under sommarens VM, varav 21 träffade mål (84 procent således). I United har han träffat med 21 av 70 avslut = 30 procent. Förra säsongen i Real Madrid låg siffran på 50. We shall not change anything.

Goals scored: Skaplig skillnad. Vi hade en viss holländare i form på den tiden. Och inte ett löneutlägg på över 5 miljoner i veckan på två ishavskyliga strikers. We shall score more.

Chances created: Den nedgången förvånar knappast oss som sett alla matcher från de båda säsongerna. We shall create lots of chances.

Assists: Det är klart att man får svårt att bidra med assists till forwards som inte vill göra mål. We shall assist more.

Defensivt då? Efter en katastrofal inledning på hösten har försvarsspelet (läs David De Gea) sett till att bara Chelsea och Southampton numera är lag med färre insläppta mål i hela fucking Premier League. En jämförelse med senaste mästarlaget ser ut som följer:

Skärmavbild 2015-03-02 kl. 14.14.16

Tackles won: Vidic-Rio och kompani vann bara marginellt fler tacklingar än Jones, Smalling, Rojo & co. We shall win more tackles.

Fouls committed: Också en nyckel till att det gått trögt. Det tacklas mer och sparkas ner mer. We shall stop with that.

Interceptions: Vad beror detta på? Antagligen en del av possessionfotbollen Den Envise är besatt av. ”ÄR DET NÅGRA SOM SKA PASSA RUNT BOLLEN KRING MITTLINJEN SÅ ÄR DET VI! FÖRSTÅTT?!”. We shall intercept!

Blocks: Färre som vill ”dö” för United i dag än under Fergie? Inte osannolikt. But We shall overcome that.

Clean sheets: Inte förvånande att det faktiskt var fler då med tanke på hur det sett ut årets hönsgård, trots det offensivare United av i går. We shall improve.

Defensive errors: Upp med 30 procent. Med 497 olika backlinjer blir det lätt så. We shall stop with them

Goals conceded: Färre i dag än då. Som sagt. We shall concede less.

Errors leading to goals: Chansspelade mer då. We shall erase that.

* Newcastle, alltså. Ett motstånd jag är helt likgiltig inför då jag de är för dåliga för att fruktas, men samtidigt för bra för att förringas. Alltid intressant att se vad Gabriel Obertan kan ha för nytt trick up his sleeve.

Min elva är klockren, kör vi den blir det minst en 3-1-repris från senast:

DDG

Valencia – Smalling – Rojo – Shaw

Blind – Herrera

Januzaj – Rooney – Di Maria

Wilson/Falcao varsin halvlek

3 | spekulationer om startelvan, United | permalänk

Filosofinfin seger

Tänk att Ashley Young framstår mer som en 600-miljonersspelare än Angel Di Maria. Tänk att John O’Shea och Wes Brown kan äga världsanfallare som Wayne Rooney och Radamel Falcao. Tänk att det ändå räcker med en enda högklassig aktion från en före detta superstriker för att avgöra ytterligare en medioker fotbollsmatch från Manchester Uniteds sida.
Det här är någonting man skulle kunna filosofera om länge och väl – och det kanske mycket väl Uniteds egen autokratfilosof också gör i kväll – men just nu är jag bara tacksam över de tre poängen. Men vid närmare eftertanke kan man kanske peka ut just filosofin som den effektiva och avgörande faktorn? Bollinnehavet började bli avsevärt större efter ungefär en halvtimme och till slut tappade ett lag som Sunderland koncentrationen, om än för ett ögonblick, och vips så var matchen i princip helt avgjord.

Tjoho!

  • Falcao må överlag ha gjort en bedrövlig insats, jag hade honom runt 4 i betyg efter första halvlek, men vid situationen som gav straffen var det den gamle måltjuven som plötsligt uppenbarade sig. Det blev matchavgörande.

Också värt en – eller kanske mer än så! – pint i kväll:

  • Adnan Januzajs inhopp. Min favoritbelgare i truppen visade direkt initiativ när han på kort tid skapade övertag på van Aanholt. Gillar verkligen att han vågar och det var nog oerhört skönt för honom att fixa säsongens första poäng. Det gick nästan att ta på hans önskan att göra mål eller assist i dag.
  • Ashley Young. Än en gång visade den gamle Watfordliraren att han faktiskt varit en av Uniteds allra främsta under säsongen. I första halvlek var han den ende hemmaspelaren som hotade.
  • Alltid.
  • Wayne Rooneys straff och reaktion på returen. Han är anfallare och jag tvivlar på att han verkligen har en framtid i United som mittfältare. 227 mål nu och förhoppningen är att han går förbi Laws 237 innan säsongen är över. Får han spela anfallare hela våren tror jag att chansen finns.
  • Spelövertaget. 21-4 i målchanser är imponerande, även om en mängd av dom kom efter Browns/O’Sheas utvisning.
  • Bytet Di Maria-Januzaj. Louis van Gaal är visserligen i en period av sin karriär där han kan tänka ”fuck it, jag gör vad jag vill, jag har gjort allt i min karriär och det spelar ingen roll hur det går nu”, men det är ändå ett vågat – och helt riktigt – byt att plocka Angelito mot Adnan.
  • Andra halvlek. Även innan utvisningen var det viktigt att trycket fortsatte direkt efter paus då United haft en tendens att inte fortsätta trycka efter vila.

Helt ok:

  • Daley Blind. Motor. 95 av 103 passningar till rätt adress.
  • Högerkanten. När Januzaj kom in var det som att Valencia fick för sig att han kunde sticka mer i djupled än med Di Maria. Båda målen tillkom från den kanten också.
  • Chris Smalling. Hade Jones hållit sig frisk och Luke Shaw hållit sig vaken hade han säkert hängt på bänken också i dag, men jag vidhåller att han tillsammans med Rojo varit Uniteds bäste mittback. Hans spindelben är stundtals märkliga, men oftast fungerande åt rätt håll!

2014-15-esque:

  • Första halvtimmen, framförallt. Försvarsspelet?! Tappade bollar?! Positionsspelet?! Halvvägs in i halvleken kom det första ”attack! attack! attack!” från hemmafansen efter att Evans för 981:a gången spelat hem till De Gea bara sekunder efter att United haft bollen i offensivt straffområde. Jag satt då och tänkte att få lag i ligan är så bra på att spela sig ur situationer som United. 

Bedrövligt:

  • Så kall, så kall, så kall i första halvlek. Han erbjuder ingenting i anfallsväg och det går att som så ofta tidigare argumentera för att han inte får något att jobba med, men samtidigt finns det så mycket annat att fokusera på. 1) Falcao erbjuder ingenting extraordinärt individuellt (innan straffsituationen) och 2) han har fått för sig att han ska gå ner och möta vid mittlinjen fast han inte är någon Mark Hughes-figur. 1 mål på senaste 8 starterna är inte acceptabelt. Ändå hoppades jag att han skulle få stanna på planen efter 1-0 då det hade varit intressant att se honom med en man mer på planen.
  • Angel Di Maria. Argentinaren gjorde endast ett par riktigt bra aktioner i första halvlek, som ett magnifikt inlägg, men överlag var de 45 minuterna ytterligare bevis på att han är nere i en oerhört djup formsvacka. En svacka så pass djup att jag är osäker på att jag vill se honom starta mot Newcastle.

Sist:

  • Det var ett ovanligt ”gammalt” United på planen med 24-årige David De Gea som yngste. Snittåldern över 26 år.
  • Roger East var eftermiddagens domare – har han dömt United förut?
  • United avslutade matchen helt utan anfallare.
  • Juan Mata bänkades igen och det är lätt att sympatisera med honom. Jag har svårt att se honom spela i världens vackraste tröja i höst.
  • Luke Shaw var alltså trött? Eller så var Louis van Gaal trött i sin engelska?
  • John O’Sheas rensning-räddning-träben upp i ribban var en av de mäktigaste räddningarna jag sett på Old Trafford.
  • Utvisningssituationen var suspekt och jag förstår att East dömde fel. Svårt att se dock vad O’Shea argumenterade. ”JAG ska bli utvisad, inte Wesley?”
  • När United var Premier Leagues bästa lag var det den här typen av matcher som gav oss titlar. Detta under parollen ”vinna-utan-att-spela-bra”. Skillnaden jämfört med då och nu är att det numera inte är ett United som vanligtvis spelar bra som tar tre pinnar mot Sunderland. Det är ett United som vanligtvis spelar exakt så här som tar tre poäng mot Sunderland.
2 | Eftermatchbetyg | permalänk

Sunderland it is

Fyra raka matcher mot Sunderland utan seger är lika oerhört som tre förluster på fyra senaste mot Swansea. Mot ett sånt motstånd är två av fyra mediokert. Men verkligheten är alltid verkligheten – om man inte är religiös förstås – och nu står vi inför det faktum att en hemmamatch mot De Svarta Katterna inte per automatik innebär att man som supporter åtminstone på förhand är säker på tre poäng.

Hursomhelst handlar det om tre poäng som bara måste in i den holländsk-walesiska bänk-banken. Förlust i morgon, med tanke på det motstånd som väntar de kommande veckorna:

Newcastle (b)

Tottenham (h)

Liverpool (b)

Aston Villa (h)

city (h)

Chelsea (b)

Everton (b)

Noll mot Sunderland skulle kunna innebära att United blir tvingat att ta igen det på antingen Anfield eller Stamford Bridge och det är ett scenario jag inte dagdrömmer om. Sunderland av i dag har vunnit en av sina sju senaste bortamatcher i ligan – derbyt mot Pardews dåvarande mannar – och ett lag som fortfarande då och då använder sig av den målsterile Danny Graham ska omöjligt kunna hota United på Old Trafford. Men den reella världen skiljer sig tyvärr avsevärt från den virtuella och Danny Graham skulle mycket väl kunna hänga både ett och två mål i morgon.

Med bara RvP (skadad) och Carrick (ska lira U21 först) på frånvarolistan –  ser jag helst denna elva;

DDG

Valencia – Smalling – Rojo – Shaw

Blind – Herrera – Di Maria

Januzaj

Rooney – Wilson

Poänger: Smalling eller Jones? Smalling i min värld. Young? Ja, egentligen, men det bär emot att låta en spelare som är en midtable-startare få rum i en Unitedelva. Samma appliceras på Antonio Valencia, men då Rafael är persona non grata och McNair inte visat sig vara bättre får pragmatism råda. Januzaj eller Fellaini? Jag vägrar låta endimensionella spelare gå före tredimensionella i min ideologi. Wilson eller Falcao? Falcao blir inte kvar i klubben och då bör Wilson – som knappast är sämre heller – få så mycket tid som möjligt på sig.

Och så den misshandlade – och med transfersummemått mätt misslyckade – The Perfect Man? Ja, egentligen går han ju före både Rooney, Fellaini och Januzaj som #10, men här är egentligen nyckelordet. Juan dominerar aldrig matcher (det gör ingen i United längre) och skapar för lite chanser med tanke på det spel han har och borde ha i sig. Det väntar ingen bragdstämpel runt hörnet för Eds inköp av spanjoren, tyvärr.

Louis van Gaal plockar däremot in detta efter samråd med det lite rostigare tombolahjulet:

DDG

Valencia – Jones – Rojo – Shaw

Blind – Herrera – Di Maria – Fellaini

Falcao – Rooney

* Dagens ledsamma besked att Brian McClair – som är något av en institution i klubben och en av de gamla lirare jag kommit att uppskatta mest efter karriären – lämnar United i vår tas emot med just ledsamhet från yours truly. Choccy är en riktig karaktär, minns bara hans spalter i de gamla Unitedmagazinen, och om någon kan klubben utan och innan och upp och ner så är det just den gamle skotten. Nu gör han inte en Kiddo, mannen han olyckligtvis följde till Blackburn, och går till city så han är värd alla lyckönskningar vi kan uppbåda.

Till skillnad från The Man Formerly Known as Kiddo.

* Tänk så märklig det kan vara. För hur många av er är egentligen nedslagna och förtvivlade över att Robin van Persie är skadad och borta några veckor? Vi snackar alltså en av Premier Leagues allra bästa anfallare genom tiderna och skadebeskedet rörande honom möts med en axelryckning.

4 | spekulationer om startelvan, United | permalänk

Behåll! Sälj!

David Moyes hade inte blivit Oscar™-nominerad för sin insats som regissör över Manchester United. Louis van Gaals första åtta månader ger inte heller honom någon möjlighet att ta sig in bland de nominerade. Men det är inte bara regissörens fel att en film misslyckas med att underhålla tittarna: Skådespelarna måste hålla en viss nivå. Visst, det går att göra en kassako av ett blekt manuskript – vilket B-porrfilmen om Gray verkar lyckas med – men det är en annan femma.

Van Gaal lutar tyvärr hittills mer åt 50 Shades-hållet än åt exempelvis Still Alice och Boyhood. Och för det anklagar jag både regissör, skådespelare och exekutiv producent. Men gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka, som vi sa i södra Dalarna på 1980-talet, och det som återstår att göra en regnig måndag i februari är ingenting annat än detta: Utgå från att producenten behåller regissören, men än en gång blandar friskt i ensemblen, och då se vilka spelare som får chansen att göra något vackrare av uppföljaren 2015-16.

Jag hittar endast elva kulturarbetare att sätta under BEHÅLL-kolumnen. Övriga kan alltså gå utan att jag – i dag den utrensande och pragmatiske supportern – går sönder inombords. För ett av de allra största problemen med United i dag, har det visat sig med oönskvärd tydlighet, är att så många av (skåde-)spelarna är fjärran från en Oscar™-vinnande föreställning. Då finns det få andra lösningar än att fortsätta ömsandet av skinn och låta metamorfosen som påbörjades i somras fortleva.

Är det ett nytt Manchester United så är det. Och det kan bli ett ännu nyare. Men de här elva killarna på plats bör vara en del av det.

 

BEHÅLL

David De Gea.

Den store stjärnan. The Tom Cruise eller Brad Pitt av det här Manchester United, i alla fall bland fansen som inte ser spelare leva på gamla meriter. Problemet är att han inte är engelsman eller skotte eller irländare. Spelar man som medelhavsman i ett annat lag än de två stora på iberiska halvön finns alltid lockelsen som ett bakgrundssurr. Egentligen spelar det ingen roll för hans framtid i United ens om han kritar på en förlängning utan det enda som påverkas är storleken på en övergångssumma. Förutsatt att han är en som lyssnar till ljuden utanför Old Trafford.

Daley Blind.

Ett av få nyförvärv som överraskat positivt på mig (och många med mig). Kanske inte en startspelare i det framtida ”bäst i världen”-laget, men en John O’Shea v. 2.0 som alltid är oerhört nyttig i en trupp.

Michael Carrick.

Visserligen 34 bast i sommar, men 34 är det nya 31 så det handlar inte om det. Kulturbärare #1 i Rooneys frånvaro. Tyvärr börjar den tidigare så skadeoförföljde Geordien börja kämpa med allt fler krämpor, men vi kan inte göra oss av med alla med några år på nacken i klubben och då väljer jag Carricks lugn alla dagar i veckan.

Marcos Rojo.

Jag erkänner ofta och gärna att jag inte blev överväldigad över köpet av Mr. Hope-and-Glory-tatueringar-på-låren-verkar-vara-en-bra-idé-killen från La Plata. Han har dock övertygat mig om att han faktiskt är en spelare som – oftast – håller på den nivå som United håller i dag och kanske kommer att göra under överskådlig framtid.

Luke Shaw.

Världens dyraste tonåring säljer man inte efter en stop-start-säsong. Vore lika vansinnigt som att inte köpa en färdig innermittfältare på sju år. Lukie-boy kommer att explodera i höst. Inte bokstavligen, dock. Hoppas jag.

Adnan Januzaj.

Potentialen är kvar, produktionen tillfälligt på vift. Bara en dåre skulle dock skicka ut Addie J att jaga superstjärnestatus på annat håll i Europa. Det har vi redan gjort en gång med en viss grodätare. Jag är fortfarande övertygad om att vi har en world beater att tillgå.

Phil Jones.

Duncan Edwards-jämförelserna har tonat ut. Bosse Petersson har inte, mig veterligen, upprepat ”Phil Jones kan bli den nye Paul Scholes” den här säsongen. Men jag ger inte upp honom. Han är bara 23 i sommar och det är ingen ålder för en mittback. Oklar framtid dock, med tanke på att hans kontrakt går ut nästa sommar. Så det är antingen nytt eller försäljning som gäller. I augusti ryktades det att United skulle erbjuda honom en förlängning med en 50-procentig löneförhöjning, men det har av utgrundliga skäl inte knystats särskilt ofta om någonting i den stilen allt eftersom månaderna och matcherna gått.

Angel Di Maria.

Den bäste, färdige, spelare som inhämtats till United under 2000-talet. Jag drar ett gammalt klassiskt klyschkort här: Med en säsong i England i benen och en bättre försäsong än senast (vi håller inte på Argentina i Copa America) så finns chansen att vi äntligen får vi en utespelare igen som Årets spelare i klubben.

James Wilson. 

Så klart. Har visat tillräckligt för att få en mer ”fast” plats i startelvan de kommande en eller två säsongerna. Först efter det går det att avgöra om han kan ta en fast plats som spetsledare.

Chris Smalling.

Precis som i fallet Jones har Smalling inte direkt satt världen i lågor med sitt eldiga spel. Men i likhet med Jones har jag fortfarande förväntningar på att han en dag ska bli en högklassig Unitedback istället för en medelbra sådan. Hans kontrakt går liksom Jones (och Evans by the way) ut nästa sommar och situationen lär vara liknande: Snäppa upp prestationen och få mer pengar eller snäppa ner och byt klubb. Smalling har dock det som krävs för att lyckas: Längd, speed, nickspel och potential att utveckla passningsspelet – och kanske även målgörandet – ytterligare.

Paddy McNair. 

Den oväntade birollsinnehavaren som blev kändis över en natt. Louis van Gaal släppte citatet ”han kanske blir Uniteds högerback de kommande tio åren” och det är nog den allra högsta formen av beröm holländaren delat ut till en enskild spelare under sin tid i United. Medan Moyes såg till att Rooney fick en liiiite större utbuktning i plånboksrumpan är McNair den ende (?) som fått mer stålar under Aloysius.

Med ovanstående i åtanke kan ett kantlöst Unitedlag i höst se ut någonting i stil med detta:

David De Gea

NY – NY – Smalling/Rojo/Jones – Shaw

Carrick/Blind – NY

Januzaj – Di Maria

NY – Wilson

Medan Moyes fick se i princip samtliga spelare – med undantag för David De Gea och Adnan Januzaj – göra en av sina sämre säsonger ever i engelsk toppfotboll så var förhoppningarna stora om att Louis van Gaal skulle vända på den utvecklingen. De förhoppningarna grusades snabbare än Sebastian Larsson hinner vifta på armarna efter en avblåsning. För ärligt talat är det svårt att ens få ihop en handfull lirare som ens lyft sig jämfört med tiden under Moyes. De Gea har förstås blivit ännu bättre, men i övrigt? Fellaini? Ja, men då får vi tänka på nivån han visade förra året. Samma med Ashley Young och Michael Carrick. Antonio Valencia? Kom igen.

* Rooney då? Mata? Herrera? RvP?

Herrera hade jag gärna sett stanna, men om LvG är kvar är det meningslöst att ha en lirare som han så uppenbart inte vill se.

Rooney? Passerat zenit. Får gärna stanna, men är ingen startspelare.

RvP? Likaså.

Mata? Lite åt Herrerahållet, men The Perfect Man har – trots poängskörden – inte visat sig vara den succéman vi trodde att han skulle vara. Och sitter man fast på bänken som 400-miljonersförvärv är det bättre att cut one’s losses, sälja och ta in en kille man tror mer på.

Avslutningsvis vill jag bara klargöra att de spelare som inte är med på listan per automatik bör sättas upp till försäljning.

6 | Ángel, Carrick, De Gea, Januzaj, Jones, LvG, Philip, Rojo, Shaw, Smalling, United, Wilson | permalänk

*sätt in valfritt jävla skit-ord här*

Tja, vad ska man säga om det där? Gå till statistiken och konstatera att United hade mest boll, flest avslut, mer hörnor och trösta sig med att spelet trots allt var mer underhållande på länge? Eller vara nöjd med att det var blott förlust nummer 2 på de 20 senaste?

Alternativen är som vanligt många, oavsett om det blir vinst eller förlust, men jag väljer att påstå att det här var en match United inte skulle ha förlorat. Kanske inte vunnit heller, men absolut inte förlorat. Inget lag förtjänade att vinna, men gör det ena dubbelt så många mål som det andra så är det förstås helt i sin ordning.

Men jag håller delvis igen i kritiken medan jag kokar av ilska och frustration över de uteblivna poängen. Jag struntar åtminstone aningen i ”tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat”.

Fan.

Enastående!

  • Anfallet som gav 1-0. Fullkomligt magnifikt och en upprullning ur den högsta skolan. Ett sånt som kan visas på utbildningar, födelsedagar, jubileum, regeringsförklaringar … you name it.

Värt några positiva rader:

  • Luke Shaws första halvlek. Efterlyste en upptrappning från Shaws sida senast och det fick i alla fall se tecken på se i dag. Och märk väl, här snackar jag i offensiven. I defensiven hade han lite problem även om jag tycker att det var mer snyggt av Ki än dåligt av Shaw vid kvitteringen.
  • Ashley Young.
  • Första halvlek överlag. Högt tempo, hög press, underhållning på hög nivå i jämförelse med Uniteds tidigare bortamatcher under 2015.
  • Majoriteten av spelet i andra halvlek fram tills 1-2. Minuterna innan TURMÅLET började trycket på Swansea bli mäktigt, dock utan chansskapande en masse.
  • David De Geas millimeterprecis in- utsparkar till Marouane Fellainis bröst i första halvlek. Precision!
  • Förutom en superb avslutning som gav 1-0 stod Herrera även för en Ashley Young-ish räddning på mållinjen. Ska inte falla i glömska.

Håller inte i längden:

  • Tänk att vi har killar som Wayne Rooney, Robin van Persie och Radamel Falcao att tillgå och ändå får till så otroligt lite intressant i offensiv väg.
  • Marouane Fellainis sparkande på motståndarna. United fick EN frispark under första halvlek. Det blåstes för nio totalt, Fellaini stod ensam för fyra. Karl’n drog på sig tre frisparka på egen hand på 20 minuter. Bisarrt.
  • Jag vet inte riktigt vad LvG vinner på att alternera McNair och Valencia som högerbackar och låta Rafael ruttna i reservlaget, men det är en position som måste åtgärdas snarast möjligt. Helst skulle ett fönster vara öppet nu.
  • 3 segrar på 13 bortamatcher! Crystal Palace har lika många.
  • Trycket efter paus skapade inte särskilt mycket i riktig chansväg. Vilket också varit Uniteds stora problem under 2013-2015. Skulle vi spela matcher utan sista tredjedelen på planen skulle United vara mästare och då har vi killar längst fram vars gemensamma lönekonto nästan kommer upp i en årsbudget för ett medelstort företag.

Horribelt:

  • Hörnorna. Swansea hade fyra hörnor under matchen. Tre av dem träffade en medspelare. United hade 10 varav ynka 1 lyckades pricka en Unitedspelare och då valde Marcos Rojo att sätta nicken tolv meter över. 75-10 i procent i hemmafördel.
  • Reaktionen efter 1-2. Hemskt, hemskt, hemskt. Skapade i princip ingenting, nothing, nada, niente i offensiv väg efter det. Framförallt uteblev det viktigaste: Avslut på mål. Den ende som överhuvudtaget träffade mål efter Herreras 1-0 var Robin van Persie. Och det avslutet minnst jag inte ens (efterlyste påminnelse på Twitter och fick det i form av ”strumprullaren på Rooneys framspelning”.

Sista jag skriver innan jag påbörjar resan in i lördagsdimman:

  • Ungefär 25 sekunder innan ett av 2015 största turmål satt i nätet bakom De Gea tänkte jag ”det här är som upplagt för ett Swanseamål from nowhere”.
  • Rafael da Silva upplever just nu sin allra tyngsta period – förutom de 2000 rehabtimmar han genomgått – som Unitedspelare. Trots att han figurerat i tre U21-matcher är han inte i närheten av startelvan och får då se en mittback och en yttermittfältare turas om att låtsas vara högerback i stället.
  • Jones före Smalling igen alltså? Jag tycker det är lite märkligt då Smalling-Rojo sett bäst ut av de 248 mittbackskonstellationer United provat sedan Den Gamle lämnade skutan.
  • Inte bara Rafael lider pin av Unitedspelarna just nu: Juan Mata fick för femte matchen i rad inleda på bänken (han har inlett 2 av de senaste 9) och än en gång förstod jag inte varför. Fellaini må ha tuttarna, men Mata har ju fötterna.
  • Läste någon som föreslog att Wayne Rooney hädanefter skulle sluta använda sin förstatouch. Det kanske vore en idé. En annan vore att be motståndarna sluta blockera hans skott, då jag får för mig att de blockeras hela tiden.
  • Vilka spelare har egentligen blivit bättre under 2014-15 (mer än DDG som inte kan sluta utvecklingen) än de varit 2013-14?
  • Det här var en förlust som trots allt sved något alldeles oerhört, vilket å andra sidan känns oerhört bra. Inte förlusten så klart, men att jag mår riktigt jävla illa av noll poäng. För man vill aldrig vänja sig vid likgiltigheten som poppade upp då och då under Moyes och som även hotat att ge sig till känna efter några oavgjorda resultat under Louis van Gaals ledning.
  • Ni som hängt med ett tag vet att jag tippade United som femma inför säsongen (dock innan Di Maria och Falcao anslöt) och jag har svängt fram och tillbaka om det verkligen var en placering jag fortfarande trodde på då United av flera outgrundliga anledningar lyckats hänga kvar bland topp fyra. Laget har faktiskt inte varit borta från Champions League-kval sedan omgång 11, men en dag som denna känns plats 5 mer rimlig igen. Hur bittert det än verkar.
  • Jag är lite stolt över att jag låtit bli att spy galla över Antonio Valencia i mitt inlägg.
4 | Eftermatchbetyg | permalänk