The Day We Changed Direction

”We know City are going to spend fortunes, pay stupid money and silly salaries. We know that happens. We can’t do anything about that.

”We are not like other clubs who can spend fortunes on proven goods. We invest in players who will be with the club for a long time, who will create the character of the club and the excitement for our fans. We are good at that and we are going to continue that way.”

FBL-ENG-MAN UTD-FERGUSON

Det här är en revolution som saknar motstycke under min tid som Unitedsupporter. Jag är omskakad, både shaken and stirred. Både upprymd och desorienterad. När 1 september är över kan vi konstatera att United nu är ett lag som många andra på ett sätt vi inte är vana vid. Dels har vi börjat omsätta managers och dels har vi börjat omsätta spelare. Managers är oundvikligt efter att Fergie lyckades ersätta sig själv med en man inkapabel att bygga om United, dels på grund av sina egna tillkortakommanden och dels på grund av inkompetens på transfermarknaden. Den marknad som helt plötsligt domineras totalt av Edward Woodward och hans lakejer.

Oavsett hur mycket skriverier det varit om utrensningar, nystarter, ombyggnationer var jag inte förberedd på detta. Det är en jordbävning, ett vulkanutbrott, som att krocka in en Fiat Uno i Godzilla. Först Fergie, sedan detta. De senaste 18 månaderna har förändrat Manchester United på ett sätt som det egentligen inte gick att förbereda sig på.

15 A-truppspelare ut och 5 in på en sommar är unikt. Vi lär aldrig få uppleva, eller snarare tvingas uppleva, något liknande igen. Det är lite för enkelt och förutsägbart att dra Football Manager-liknelsen, men den passar som handen i handsken här. I den virtuella världen kan man köpa och sälja spelare friskt – det var sällan jag behöll killar som Fletcher och Wes Brown onödigt länge – och jag blev uppspelt som en förlöst känguru när jag väl lyckats värva namn som Alex Del Piero eller Totti till United. Men när detta nu utspelar sig i verkligheten får jag en liten knut i magen. Det är klart att jag inte kan låta bli att bli upprymd när jag ser verkliga superstjärnor som Di Maria och Falcao ansluta, men det är också ledsamt att den lokala kärnan blir allt tunnare.

United har inte bara handlat om att vinna för mig, vilket är lätt att säga efter så många år av framgång, utan också om kultur, lokal prägel, hemvävt och att bygga något stort eller mindre stort från grunden parallellt med stora namn. Det ska vara offensiv fotboll, det ska vara underhållning och det ska vara The United Way. Men United har i och med Class of 92:s och Sir Alexanders farväl sett sig själv tvungna att ge sig ut i den bistra fotbollsverkligheten. För att hänga med oljedrakar som city och Chelsea går det inte längre att sitta stilla och tyst och hoppas att en demontränare kan förvandla lättöl till champagne. Jag köper att det det måste göras om vi vill kunna kontra, men jag gör det motvilligt. Med Rooney, van Persie, Falcao, Di Maria och Mata får vi en magisk offensiv uppställning att välja ur och det ska inte gå att misslyckas med dem. Men det är ingen spelarpool fostrad i Manchester United, inte ens en liten päronklyfta i en fruktsallad. Rooney tänker bara på sig själv och av de övriga fyra är RvP den som varit längst i klubben: Ända sedan 2012 …

Självklart anser jag att United ska värva – och värva stort – så ni får missförstå mig rätt här. Åratal av ”no value” har gjort att allting kommer i en sjukt stor superklump, som får till följd att en Manchesterpojk vill lämna klubben för Arsenal. Och då är det något som oundvikligen knastrar till bakom mitt pannben.

Planering är A och O och Z och WELBZ i alla förgreningar i livet och här har det varit fullkomligt kaotiskt från Unitedhåll under många år. Och i de tre senaste fönstren har det blivit 1) Ett felköp, 2) En spelare för att stilla sponsorernas oro, 3) En migration av superstjärnor och potentiella stjärnor. Men oavsett hur mycket pound sterling Mr. Woodward än slänger omkring sig, både till klubbar och Jorge Mendes, så är det att skjuta sig själv i skrevet att sälja en kille som Danny Welbeck. Inte så mycket för att han är en superstjärna utan för att han faktiskt fortfarande kan bli det – och att han i så fall blir det i Arsenal. En klubb som United numera bakom igen i Premier League-zon 2 och riskerar att fajtas om Europaplatser med.

När inte ens en engelsk landslagsspelare från Manchester, som är en supporter sedan barnsben, platsar i den lokala klubben är det ledsamt på många plan. Framförallt på det symboliska.

För att argumentera emot mig själv också, det ska man alltid göra, så är det här vad Manchester Uniteds manager, bossen, gjort. Han som fått i uppgift att styra tillbaka det här mäktiga kryssningsfartyget i rätt riktning. Louis van Gaal ser ingen tillräckligt ljus framtid i klubben för att kunna lova Welbeck tillräcklig många chanser och självklart gör inte LvG det här för att jävlas med United, fansen och/eller sig själv. Welbeck har fått många chanser att visa att han ska vara första- eller andravalet, men inte tagit tillräckligt många. Han är inte tillräckligt bra alltså och han vill lämna, han vill inte stanna och slåss för en plats. Dessutom måste LvG anse att ett United med alla andra nyförvärv är bättre än ett Arsenal med Welbeck, annars hade det inte blivit någon deal.

Vad jag tycker om att han själv vill lämna? Jag förstår honom fullt ut och jag hoppas innerligt att han äntligen får en riktig chans att blomma ut. Vi har sett vad han kan när han fått spela på topp kontinuerligt, vi har sett vad han kan när han får specifika instruktioner att sabba för stjärnor i andra lag och ingen – jag upprepar INGEN – har så långa ben.

Det enda traditionalisten i mig älskar med sommaren 2014 är att vi äntligen har #1-#11 fyllda. Det kommer att ta tid att vänja sig vid att vi nu i mångt och mycket är som Chelsea och city, som jag tidigare tagit hedern av för att de just köpt och köpt utan att slussa fram eget. Tack och lov är människan anpassningsbar så det stänker om det. Så anpassningsbar att det en dag kanske inte känns särskilt märkligt att se Danny Welbeck göra mål i Arsenals tröja. Förhoppningsvis sker det parallellt med att en annan Unitedprodukt i James Wilson gör detsamma för världens vackraste fotbollsbusiness.

Det är inte The Sir Alex Ferguson Way längre.

Falcao – in.

Det började ta fart i söndags kväll och jag var faktiskt inte helt främmande inför det ryktet. Med Robin van Persie och Wayne Rooney iskalla, Hernandez i Real Madrid och även Danny Welbeck på väg bort var det inte så knasigt som det först kunde se ut.

falkis

Av det jag lyckats tyda av de rapporter jag läst om dealen är det ett lån som kommer att kosta allt från £6 miljoner till £12 miljoner med en fastställd utköpssumma på runt £40-50 miljoner. Ett köp som likt det med Tomasz Kuszczak på den tiden redan ska vara klart.

”Kungen av Uefacupen” behövde inte lockas med Champions League-spel – han gick som bekant till Monaco förra året – och man saknar väl inte det man aldrig upplevt. Colombianen har bibehållit sitt höga målsnitt från Atlético Madrid under sin korta tid i Monaco, men har precis som Chicharito fått kritik för sitt allroundspel. Nu får vi utgå från att att United inte försöker förvandla även Falcao till en spelare som kommer hem och hämtar boll helt i onödan utan att vi skaffar oss Ruud van Nistelrooy-alternativet igen. Det som Fergie en gång avskaffade.

Som hela fotbollsvärlden känner till drog han korsbandet i januari och missade VM och frågan är ju hur bra han kan bli efter en så pass allvarlig skada. Gäller att ha Henke Larsson-läkekött och inte Ole Gunnar Solskjaer-dito. Förhoppningen är att vi får en annan dimension i anfallet och jag tror och hoppas att en Falcao på 80 procent är en bättre fox in the box än Javier Hernandez. Två så statiska och osnabba alternativ som RvP och Rooney verkar inte vara gott nog för LvG och det är bara att instämma. Om Di Maria-köpet fick mig in på 4-3-3-spåret är Falcaovärvningen den som får mig att bli övertygad. Det blir 4-3-3 väldigt snart.

Kan Financial Fair Play ha spelat in i både affären av Di Maria och den med Falcao? Hade PSG tagit Di Maria och Real Falcao om inte Uefas nya regler existerat? Oklart, men det är ingenting vi bekymrar oss om. Lika lite som vi bekymrar oss om vi betalar Falcao £3000 eller £346 000 pund i veckan. Där passerade vi point of no return i I couldn’t care anymore-faktorn efter miljardaffären med Angelito. Nu är vi en helt annan fotbollsklubb, på både gott och ont.

Shinji Kagawa – ut.

Japanen som mycket väl kan vara den mest missförstådda och felanvända stjärnan i modern Unitedhistoria är inte längre med oss. Fergies tanke var nog helt enkelt att ersätta Rooney med Shinji. Men när Moyes kom in förändrades allt, vilket å andra sidan Fergie rimligen borde ha kunnat lista ut. Kagawa ställdes åt sidan medan Rooney fick ett ännu tyngre lönespec i brevlådan.

zasd

Shinji borde ha lyckats bättre än han gjorde och det är upp till både honom och hans tränare att se till att det inträffade. Men han var inte ett helt misslyckat köp, det är ingen Bébé eller Zaha vi snackar om här. Han bidrog under Fergies sista titelsäsong, trots att han aldrig fick någon kontinuitet på den position där han är som allra bäst. I stället för att styra från #10 var han oftast utputtad på en kant och förväntades slå inlägg som en klassisk ytter. Det säger sig självt att det inte skulle fungera. Precis som i Dannys fall hoppas jag att den här lille profilen hittar sitt stora spel när han återvänder till en plats där han är älskad.

Tränaren som fick Shinji att blomma ut sa att han grät när han såg United använda japanen som ytter. I dagarna fick han gråta tårar av glädje när Kagawa gjort en Nuri Sahin och återvänt till Dortmund efter en misslyckad sejour i nordvästra England.

Jag kommer att sakna honom, men som talesättet säger ”if you love someone, set them free”. Kagawa är fri.

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 07.25.17

Javier Hernandez – ut.

Ärtan, den lilla, sprättes iväg till Real Madrid för att försöka bli en supersub där i stället. Tror också att han kan lyckas bättre med tanke på vilka som kommer med kantleveranserna jämfört med vilka som kommit på kanterna i United de senaste åren. Men då krävs att han får en sådan roll också. Aningen märkligt att det här handlar om ett lån och inte en försäljning, men andra klubbar är inte sena att utnyttja Uniteds situation. Skulle inte förvåna mig om vi betalar större delen av hans lön också.

Betyder då detta att Hernandez gjort sin sista match i United? Ja. Eller nej. Vi har ju faktiskt sett Anderson två gånger, trots att han redan i januari tog farväl av oss fans på sina famösa Instagramsida. Men sköter han sina kort rätt, den älskvärde mexaren, talar mycket för att han gjort sitt. För är Louis van Gaal kvar även till nästa höst är inte Hernandez där.

Varför väljer då Hernandez att gå från bänken i United till bänken i Madrid? Inte så konstigt då han direkt blir andraval efter Benzema, som inte är byggd av oförstörbart material, får spela i Champions League, får mer mexikansk mat, slipper förhoppningsvis spela med Anderson och dessutom får han gå i legendaren Hugo Sanchez fotspår. Och spela med en gammal Unitedgrabb.

Och ur Reals synvinkel? Just Mexikovinkeln ska inte underskattas. Inte heller FFP.

Daley Blind – in.

Om jag var oöverväldigad av Marcos Rojo är jag desto mer taggad på Daley Blind. Mångsidig, precis som LvG vill ha det, rutinerad och holländsk. Han presenterades som helt klar strax efter halv nio i kväll och det var givetvis inte Manchester United själv som svarade för den bedriften utan Ajax Amsterdam. Helt befängt uselt att en klubb av Uniteds storlek fortfarande är steget efter med presentationer.

dalle

Blind kan spela mittback, vänsterback och defensiv mittfältare. Han är inte en Vidal eller Pogba som per automatik döljer de många och långvariga hål som existerar på Uniteds mittfält, men han är en uppgradering från nuvarande spelarstall. För det är sannolikt där som Daley får hänga i första hand även om den populära rehabkliniken på Carrington lär få se några besök som gör att Blind får lira på andra positioner också (när han själv inte är gäst där).

Mycket spänd på vad vi får se från en spelintelligent mittfältsback, fostrad i den holländska totalfotbollen, kan bidra med. Inte det mest glamorösa namnet in på Old Trafford, men jag har en bra känsla.

Ángel Di Maria – in.

Redan avhandlat rätt nyligen.

Wilfried Zaha – ut.

Sir Alex Fergusons sista köp blev ett av hans mest misslyckade. Utdömd av både David Moyes och Louis van Gaal har Palacepojken fått återvända till Palace. Verkar sakna både hängivenhet och disciplin nog för att lyckas på Uniteds nivå. Gjorde mål direkt i debut nummer 2 för Londonlaget och fick alltså till slut göra sitt första i PL. Det här känns som ett mycket bättre lån än det till Cardiff förra året med tanke på Wilfrieds status på Selhurst Park. Hans framtid i United är inte helt körd, men han lär få spela för glatta livet under säsongen för att ens tas till nåder av LvG.

zapaz

Zaha är så här långt kanske Fergies absoluta sämsta köp sett till pris och prestation. Men jag ger inte upp honom helt! Kämpa Wilfried!

Nani – ut.

nekaz

Han är så långt ned på listan över önskvärda spelare att United till och med betalar för att han ska sparka boll på annat håll. Klubben valde att förlänga hans kontrakt med 5 år förra hösten, för att behålla försäljningspriset, men det visade sig vara helt fel väg att gå. Ingen vill betala det pris United vill ha, Nani vill inte gå ner i lön och därför ser det ut som det gör i dag.

För tre år sedan hade jag hatat att han lämnade, för fem år sedan hade jag sålt honom direkt, i dag är jag helt nollställd till hans vara eller icke-varande i klubben. Får vi £5 mille för honom får vi vara nöjda.

araz

Danny Welbeck – ut.

För känslosamt just nu. Måste få två veckor på mig att samla mig.

Tom Lawrence och Nick Powell – ut.

Återkommer även här. Svårt att koncentrera mig på det.

* United köper svindyrt och säljer svinbilligt. Så har klubbens transferstrategi sett ut på senare år och nu har man börjat krydda det med en mängd märkliga utlåningar. Sedan Ronaldo såldes för världsrekordsumman £80 miljoner för fem år sedan ser Uniteds topplista över största försäljningar ut så här (pre-Danny, vars siffror inte lär dyka upp förrän i morgon):

1) Zoran Tosic, £7 mille (+2)

2) Ben Foster, £6,5 m (+5,5)

3) Shinji Kagawa, £6,3 m (-5,7)

4) John O’Shea, £4,5 m (+4,5)

5) Alexander Büttner, £4,4 m (+0,5)

6) Dimitar Berbatov, £4 m (-£26,75)

7) Gabriel Obertan, £3 m (+-0)

8) Park Ji-Sung, £2,5 m (-1,5)

9) Bébé, £2,4 m (-5)

10) Robbie Brady, £2 m (+2)

Darron Gibson, £2 m (+2)

* Med Javier Hernandez borta försvinner Uniteds näst bäste målskytt genom tiderna (i dagens trupp). Den platsen går i stället till Robin van Persie med Darren Fletcher ny bronsmedaljörsinnehavare. Helt otroligt.

* Uniteds inköp under 2012 och 2013 och vintern 2014 är häpnadsväckande med tanke på att bara en av tio har lyckats rejält. Ett beklagligt snitt.

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 19.18.40

Med inte mindre än SEX tänkta startspelare inköpta under sommaren får vi inte misslyckas lika kapitalt. Å andra sidan: Gör vi det är det bara att öppna plånboken igen.

* Totalt in och ut under sommaren 2014:

In: Ander Herrera, Luke Shaw, Marcos Rojo, Daley Blind, Falcao, Vanja Milinkovic.

Ut: Ryan Giggs, Rio Ferdinand, Nemanja Vidic, Patrice Evra, Alex Büttner, Nani, Wilfried Zaha, Federico Macheda, Bébé, Javier Hernandez, Shinji Kagawa, Tom Lawrence, Danny Welbeck, Nick Powell, Michael Keane.

Ende spelare född i Manchester i Uniteds A-trupp är numera Tyler Blackett. Den ende spelare fostrad i United som i dagsläget har en chans att vara ordinarie under säsongen är Jonny Evans. Frågan är hur länge det dröjer för James Wilson och Adnan Januzaj?

5 | United | permalänk

Tålamodet består – trots Anderson

ängeln

Vi minns alla senast vad som hände efter att United presenterat ett nyförvärv strax innan avspark. Det var nämligen bara några dagar sedan. Då var det Di Maria – i dag var det Daley Blind. Det gick inte riktigt lika mycket åt fanders som i tisdags, men det gjordes exakt lika många mål mot Burnley som mot MK Dons.

När det planerade segerreceptet till slut verkar vara att lägga ut bollen till Valencia – som är lika farlig som en vingamputerad och förlamad duva – då är det som det är. Sätter man in Anderson och avslutar med ett mittfält bestående av Valencia-Ando-Fletcher-Young, ja, då är det svårt att hoppas och tro ens på fler poäng än en på Turf Moor. Om nu Louis van Gaal använder sig av 3-5-2/5-3-2 för att få utrymme för trion Mata-Rooney-RvP är det ingenting i säsongsupptakten som kan motivera det beslutet.

Jaja, vi är alla tålmodiga eftersom vi alla vet att LvG är en bättre tränare än David Moyes var, men vi ska likväl bedöma matcherna efter hur de ser ut. Inte för hur de skulle kunna se ut om tre månader. Just nu påminner Manchester United om ett band som gett sig ut på turné och struntat fullkomligt i att repa innan. Med en alldeles excellent, helt ny gitarrist som är ursäktad alla missade riff och refränger.

Tjoho! Ljuset i enpoängsmörkret! Framtiden!

  • Ángel Di Maria! Tänk att se en innermittfältare som tänker så offensivt, så snabbt, är så snabb och skicklig i Manchester United! Smörpassning till RvP och drog igång ett fantastiskt anfall som avslutades med att Mata halkade. Bäst totalt sett. Givetvis småskadad så han ska få vara kvar på Carrington och träna i stället för att hänga med Argentina under landslagsuppehållet. Härligt att han skällde ut Blackett direkt, även om unge Tyler är ett enkelt offer.

Gott:

  • Philip Jones igen. Darrig inledning av backlinjen, som vanligt, och körde en huvudlös tackling som gav ex-Red frisparksribba, men den som spelade upp sig mest var så klart Philip.
  • DDG. Visst höll han en utgångsposition liiiiite längre ut? Bra med fötterna, som vanligt. Stabila räddningar, använde ribban en gång också.
  • Några små, små, små embryon till anfallsspel syntes än en gång. Men de var mikroskopiska. Kanske i 8:e-9:e veckan för att tala graviditetsspråk.
  • Inte en enda spelare haltade ut i första halvlek! Trenden är bruten!

Antonio Valencia:

  • Har (om jag kollat rätt i StatsZone-appen) inte gått förbi en spelare sedan 26 april mot Norwich och inte träffat en medspelare med ett inlägg sedan den 28 januari (då gissar jag att hans ”skott”-inlägg inte räknas som inlägg). Den statistiken är ju helt otrolig, helt osannolik. Visst, han har lirat både högerback och wingback sedan dess, men det är ju i Manchester United för jösse namn!
  • Defensivt stabil, javisst (bortsett från en riktigt galen passning), men en wingback har prefixet ”wing” av en anledning.

Sorgligt:

  • Mata-RvP-Rooney. Supertrion som ska stå för den offensiva charmen har fortfarande stora problem. Rooney har till exempel inte haft ett avslut på mål på 217 minuter, sedan målet på Swansea, och i dag såg han fortsatt lika elektriskt het ut som han gjort de senaste veckorna. Alltså inte särskilt het, vilket är bäst att påpeka. Mannen som var överlägsen i att skapa chanser för United under förra säsongen har nu skapat lika många som Phil Jones och Marouane Fellaini.
  • Två uteblivna straffar. Knuffen på Ashley Young skulle ha gett frispark alla dagar i veckan, liksom handsen, vilket per automatik ger oss straff om det sker i straffområdet. Handssituationen var dock oerhört lömsk då han dolde den skickligt, den där Burnleybacken som jag ger fullkomligt fan i vem det var.
  • Fyra tävlingsmatcher mot Swansea, Sunderland, MK Dons och Burnley har resulterat i noll vinster, två mål varav ett spelmål. Det är ledsamt, men jag blev inte förvånad i dag heller över att det bara blev en poäng.
  • Adnan Januzaj på bänken i 87 minuter medan Mata inte fick någonting uträttat. Ge mig 4-3-3 och Januzaj-RvP-Di Maria framåt snart! Kan inte bli sämre, eller hur?
  • Jag blev nästan mållös när kommentatorn sa att Anderson var på väg in. Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka mig för att kommentera detta faktum. Jag försöker igen lite längre ned.
  • Darren Fletcher är den mittfältare som spelat överlägset flest minuter sedan LvG tog över. Det är sorgligt, för så ska det inte behöva vara. Vi ska inte kunna kräva mer av Fletcher än det vi får se. Han ska komma in i 60:e och säkra upp eller avlasta, inte spela 90 minuter varje gång.
  • Manchester Uniteds anfallsspel. Okej, den här formationen är mer kontringsinriktad, men det måste ju gå att utnyttja att man har åtta man framåt på ett vettigare sätt? I dag saknades än en gång fart (bortsett från när Di Maria fick bollen), bredd och fantasi under större delen av 90 minuter.

Ytterligare frågor:

  • Vad vill egentligen LvG i uppspelsfasen? Vill han att Tyler Blackett drar crossar ut mot Valencia så ofta som möjligt? Vill han se långbollar före uppspel på innerfältare? Det verkar onekligen så.
  • Vill han verkligen vinna matchen när han sätter in Anderson? Tror han verkligen att detta är möjligt med det bytet? Varför är han kvar? Varför?!
  • Långbollarna? Är det back to the 70′s eller 80′s med detta United?

Sist:

  • Ingen Kagawa (ont i skallen dock) och ingen Cleverley i dag. Vi lär inte få se någon av dem i en Manchester United-tröja igen. Ledsamt, men det är som jag ofta brukar påpeka ingen social verksamhet Manchester United bedriver. Det gäller att prestera.
  • Viasatexperten Glenn Strömberg brände av dagens mest märkliga påstående: ”Valencia en mot en är duktig och bra”.
  • Jonny Evans var den ende överlevaren från Dons-debaclet från start. Samtidigt var han en som i ett annat läge, med en annan skadesituation, inte skulle ha startat.
  • Nu återstår 15 dagar till nästa poängläge. Förhoppningsvis får vi se 4-3-3 i Rio Ferdinands (kommer han upp på hörnorna?) comeback.
6 | Eftermatchbetyg | permalänk

Var sak har sin tid

Javier Hernandez, Shinji Kagawa, Anderson och Tompa Cleverley. Det är kvartetten ut.

Daley Blind och en tjomme till. Det är duon in.

Det finns så mycket att fokusera, kritisera, hylla och skriva om att jag fastnar. Fokus på felanvändandet av Kagawa? Egna produkten Cleverleys misslyckade förhoppning att gå i Fletchers fotspår och hur han i stället gled in på Gibsons väg? Chicharito och hans tappra och taffliga försök att bli en allroundstriker? Anderson?

Och Daley Blind kan väl på fullaste allvar inte köpas in som den mittfältare vi saknar i första hand? Tre vänsterbackar in för att ersätta Evra är å andra sidan verkligen att ta sig an luckfyllningen.

Det finns en tid att avhandla alla i varsitt inlägg, men den tiden är inte nu. Nu ska vi i stället föreställa oss en seger under Louis van Gaal. Turf Moor är ett plejs så gott som något att börja avbetalningen på frälsarstämpelkortet för alla som lyckats få tillstånd att börja jobba på sitt nya jobb.

3-2 åt något håll. I promise.

1 | United | permalänk

Ángelito – vår favoritnudel

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 14.23.11

Instruktioner:

1) Kolla först på bilden ovan, sen på videon strax nedan innan ni läser vidare. Gå till punkt 2 som du inte sett än eftersom du går ner till videon nu.

––––––––––––––––––––––––––––

2) Läs vidare på punkt 3.

3) Titta på videon igen och inse att det är den där killen i #22 som är vår. Det här är det största nyförvärv Manchester United gjort på 13 år.

4) Tänk att det kommer åtminstone en spelare till innan måndag blivit tisdag.

5) Titta på bilden igen.

6) Fundera på hur dyr han egentligen är i förhållande till Manchester Uniteds intäkter när du ser den här grafiken (courtesy of @bojochris)

 

bild1

 

 

7) Så. Nu kan du läsa vidare.

Juan Sebastian Verón var 26 år, 4 månader och 3 dagar när han skrev på för Manchester United för rekordsumman £28,1 miljoner.

Ángel Di Maria är 26 år, 6 månader och 13 dagar när han skriver på för Manchester United för rekordsumman £59,7 miljoner.

Det är i Argentina vi hittar dom, 26-åringarna som ska ta klubben upp till nästa nivå. Det finns dock, bortom likheterna, väsentliga skillnader med hur fotbollsklubbsbusinessen Manchester United ser ut i dag jämfört med 2001. Förutom att vi var regerande (dubbla) mästare bestod mittfältet då av Roy Keane, David Beckham, Ryan Giggs, Paul Scholes och Nicky Butt. Ni vet vilka vi har där i dag och ni vet var i ligaspelet United hamnade i våras.

Det är alltså till ett helt annat United Angelito kommer jämfört med det som La Brujita anslöt till. Men förväntningarna är lika höga. Verón kom för att på egen hand ta ett United, mätt och övergött på framgångar i England, tillbaka till nästa Champions League-titel. Di Maria kommer för att på egen hand ta ett sargat, sönderskjutet och självförtroendelöst lag tillbaka till åtminstone topp 4.

Sedan Michael Owen och Antonio Valencia solkat ned #7 får vi äntligen en värdig ersättare till Cristiano Ronaldo i den mest mytomspunna tröjan av alla och jag har sällan varit dels så exalterad och dels så återhållsam i mina förväntningar som jag är i dag. För efter gårdagens skamliga debacle i Milton Keynes – visserligen med många truppspelare och flera som aldrig mer lär dra på sig Unitedtröjan i en tävlingsmatch i första taget igen – är mitt självförtroende också nästan gömt under dyn. Det känns taskigt att förvänta sig att Ángel ska leta rätt på det under de närmaste månaderna, men jag när en förhoppning om att det händer.

Fideo – Nudeln! – är topp 5 i världen för mig om vi jämför med samma typ av spelare (Robben, Hazard et.al). Han kommer från ett lag där han kanske i allmänhetens ögon räknas som nummer 3 efter Ronaldo och Bale till ett lag där han automatiskt blir nummer 1. För så är det. Han är bäst. Det sätter mer press på honom, men det är press han vid 26 års ålder och fyra år i Madrid inte bör ha några som helst problem att bemästra.

Precis som med jättevärvningen av Mata hamnar mycket fokus på var Di Maria hamnar i spelsystemet. Det finns det lika många svar som frågor på och vi väntar och ser hur LvG tänker sig avsluta eller utveckla 3-5-2. Det verkar märkligt att ge upp det redan när han förberett hela klubben och hela supportervärlden på att det är den formationen som gäller, men som han också sagt så är spelarna mer vana vid 4-3-3 så där krävs ingen övergångsperiod på varken tre månader eller ett år. Jag tror att vi får se just 4-3-3 tämligen snart, speciellt när Vidal och/eller en mittback till hämtats in. Di Maria och Januzaj på kanterna vore en våt dröm. #11 och #7, precis som förr, fast i en ny form och en ny era.

Jag tvivlar på att han gör debut redan mot Burnley på lördag, det brukar ofta heta att nyförvärv som tränat i några veckor är ”otränade”. Så där kan vi passa på att tappa några poäng också innan Vidal skriver på (för Real Madrid?) dagen efter eller allra senast på måndagen. Så börjar vi om igen efter landslagsuppehållet med en helt ny förstaelva i ett helt nytt spelsystem. Den skulle kunna se ut så här om vi levde i en alternativ värld där Manchester United-spelare är tillgängliga och vi framför datorskärmarna styrde laguttagningarna:

DDG

Rafael – Jones – Rojo – Shaw

Herrera – Vidal – Mata

Di Maria – RvP – Januzaj

Eller hur?

Som ni också såg på videon (ni har tittat va?) spelar Di Maria precis som den riktige föregångaren med #7 med stort riskbeteende. Det är ingen Cleverleyfigur som slår tremetersbollar i sidled eller bakåt utan han kör på med en hel del chansbollar. Bara så att vi är beredda på att det kommer lite galna beslut ibland, vilket vi så klart förlåter så länge han visar Ashley Young och Antonio Valencia hur The Manchester United Way ser ut.

Dessutom gör han, som det heter, för lite mål. Precis som Herrera anklagats för. Tycker vi kan passa på att anklaga Manchester United som lag för detsamma det senaste året.

Men annars är han helt perfekt, Fideo. Och utnyttjar inte en av Eds tidigare affärer den allra senaste är det många som måste, just det, avgå:

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 21.39.16

* By the way: Gabriel Heinze var 26 år, 1 månad och 23 dagar när han skrev på för Manchester United.

26 är the Argentinian way.

* By the way 2: Slutar Ángel med sina hjärtan slutar jag kalla Lollo van Gaal för Lollo. Promise.

1 | Ángel, United | permalänk

Det sämsta jag sett – någonsin

lollo

Jag tror ärligt talat att det där var det sämsta jag sett ett Manchester United-lag prestera. Jag har följt United sedan mitten av 1980-talet, sett dom live, sett i princip allt som sänts på tv – jag missade två matcher 2007 eftersom det saknades pubar på den kroatiska kustorten jag besökte – och det där var fanimej det värsta. Då tar jag med i beräkningen att det var ett B-C-lag och en hyfsat ny taktik men också att det var League One-motstånd samt landslagsspelare i alla lagdelar. Resan från total eufori i och med presentationen av Angelito till chock och vantro tog bara några timmar.

Att kalla det uselt brukar ibland vara en överdrift. Så är det inte i kväll.

Förtjänar ingen skamvrå:

  • Bortafansen. Det är egentligen en självklarhet att United har ett av Englands bästa bortaföljen, men det är sällan så tydligt som när det går åt fanders. Utklassade hemmasupportrarna igen, även vid 0-4.
  • James Wilson. Kom in och skapade Uniteds två bästa målchanser. Och framförallt lagets första avslut på mål efter drygt en timmes spel …
  • Welbeck. Den ende av Uniteds rutinerade utespelare som inte skämde ut sig helt.

Hemskt, hemskt, hemskt, hemskt i all oändlighet:

  • Allt annat.

Alla dessa frågor efter detta debacle:

  • Vad hade Louis van Gaal tänkt sig med den här startelvan? Hur kan han spela 3-5-2 med två innermittfältare som Powell och Anderson som inte spelat en minut tävlingsspel med A-laget på försäsongen? Helt obegripligt. Och varför detta behov av att ”vila” spelare som Rooney, Mata och RvP med flera? Vore det inte bättre att sätta systemet – om han nu tänker köra vidare med 3-5-2 – så snabbt som möjligt? Tre matcher på en vecka någon gång ibland under säsongen ska de här lirarna väl greja, eller?
  • United hade två realistiska chanser till en titel. Nu har vi en, helt utan anledning. Varför satsades det inte mer?
  • Varför spelade Vermijl mittback när Tom Thorpe sitter på bänken?
  • Med Janko och James som wingbacks blev det exakt lika ofarligt på kanterna som det varit i de två tidigare matcherna. Är det meningen att det ska se ut så tills spelarna ”lär sig” 3-5-2?
  • Målen alltså … första målet var Evans, andra Keanes (och Andos, men det återkommer vi till) och tredje James. Det fjärde var allas. Det är misstag som inget system i världen kan ändra på. Så gör man inte. Vad händer på träningarna?

Anderson:

  • Den här killen kostade över 200 miljoner att köpa. Han är 26 år och har spelat i brasilianska landslaget. Jag vill inte skriva mer om honom. Inte förrän han lämnat klubben för gott. Han vill inte vara kvar, LvG vill inte ha kvar honom, inte fansen heller, men det verkar vara samma problem som med Nani: United ska betala för att bli av med honom. Men gör det då! Köp hans Instagramkonto för 50 miljoner som avgångsvederlag! Anything! (Samtidigt är det ju helt bisarrt att han spelar och han tar rimligen inte ut sig själv.)

Slutligen:

  • I premiären linkade Lingard av, mot Sunderland var det Smallings tur och nu fixade inte Kagawa heller första halvlek. Varken Lingards eller Kagawas skador är sådana man kan skydda sig mot dock. Det är slumpen. Men slumpen har en förkärlek för att besöka United.
  • Senast United spelade i andra omgången av ligacupen hittade vi Tomas Brolin i Leeds, Tore Andre Flo i Tromsø och Brian Laudrup i Glasgow Rangers.
  • Kan bara vara i England av toppländerna som man kommer undan gult kort med den tacklingen som Alli satte mitt framför ögonen på domaren i början av matchen. Sjukt.
  • Vad händer egentligen när de här tre månaderna av anpassning som LvG pratat om är till ända? Sitter spelet klockrent plötsligt då? Det tog inte Nederländerna tre månaders spel att gå från 4-3-3 till 3-5-2 med framgång.
  • Tre matcher: 1 spelmål på 4,5 timmars spel mot Swansea, Sunderland och MK Dons. 2-7 i målskillnad …
  • Juniorerna i truppen ska förstås inte lastas lika mycket som Hernandez, Anderson & co, bara så att ni vet. Men om vi säger så här: Framtiden för dem blev inte så väldigt mycket ljusare i kväll. Wilson undantagen.

Men i morgon när vi vaknar upp lägger vi det här till handlingarna, viftar bort det som ”bara ligacupen”, och börjar fundera på var Angel Di Maria ska passa in mot Burnley på lördag.

Det kommer alltid en ny match, tack och lov.

12 | Capital One Cup, Eftermatchbetyg | permalänk