“We’ll see about that”

Postad i Evra, LvG, United

2 Kommentarer »

Manchester-United-2014-Season-in-Pictures

Så blev det då till slut verklighet, vår favoritgrodätare finns inte med oss längre (och ja, han skrev ett “brev” till fansen) och det är både väntat och sorgligt. Jag skrev min egen au revoir-text redan för 11 dagar sen.

Annars är jag mest exalterad denna dag av denna anekdot, berättad av David McDonnell – som LvG snäste av förra veckan – i Mirror:

Some Manchester City fans in Brazil found themselves staying in the same hotel as the Holland squad and seized their chance to bait van Gaal when they spotted the Dutch boss – then days away from taking over United – walking across the foyer.

Emboldened, one of the City fans shouted across to van Gaal that he was wasting his time taking over at United, because newly-crowned champions City were going to dominate the Premier League for the next 10 years.

Van Gaal, who by this stage had reached the hotel lift, heard the verbal jibe, turned on his heels and strode across to his tormentor, fixing him with a look of disdain and declaring “we’ll see about that” before marching away, back where he came from.

Det skulle vara intressant med en stare-off mellan LvG och Keano.

* Steven Gerrard, you know him, slutar i landslaget och nu återstår bara två (som fortfarande är aktuella) spelare från det England som Sverige ställdes mot i VM 2006: Wayne Rooney och Theo Walcott. Logiskt sett är Rooney nummer ett att ta över bindeln, men jag kan se ett case byggas för Joe Hart och kanske även för Gary Cahill. Men om Rooney skulle bli sur om LvG hoppade över honom som Unitedkapten lär det inte vara någonting emot ilskan Wazza skulle känna om Roy gav äran till någon annan engelsman.

* Michigan Stadium i Ann Arbor är en av världens största fotbollsarenor och sväljer uppemot 115 000 åskådare. Det är där United ställs mot Real Madrid på sista (eller?) turnématchen i USA och över 100 000 biljetter gick åt redan i april.

Wow.

Och wow att jag först nu insett att det är en “final” på spel i den så kallade internationella mästarcupen. Liverpool, Milan, city och Olympiakos (!) är potentiella motståndare 5 augusti.

* Apropå stora arenor så finns det en i Indien och en i Nordkorea som är större. Det finns flera användningsområden för stora arenor i Nordkorea.

SnipImage

* Edward, you know him, har lämnat Uniteds turné efter gårdagens självsäkra utspel i MUTV. Oklart varför, men rapporter – som studsar fram och tillbaka mellan rikstidningar i England och Spanien framförallt – säger att man är överens med Mats Hummels.

Jojo. Det verkar inte vara annat än att en spansk blaskas spekulationer översatts av NBC Sports och vips så är Hummels “klar”. Det studsar och studsar.

* I Spanien, förresten, är man inte så vidare noga med att namnen ska vara rätt. Här är det både LUCAS Shaw, ZADA och VERMIJIL i dagens Sport. Korrekturläsare göra sig icke besvär.

SnipImage (1)

 

* Transfers in då, funderar ni? Jag kan inte tänka mig att Vidal inte nämnts i samband med Evras övergång. Jag kan däremot tänka mig att Evras flytt dragit ut på tiden för att förhandlingarna om just Vidal gjort samma sak.

Watch this space, som han sa, allas vår Edward.

 

The home of the brave

Postad i United

5 Kommentarer »

Louis van Gaal manchester united

USA-truppen är på plats i Los Angeles och taggar under övervakning av LvG, Giggsy, Hoek et al inför säsongens första träningsmatch mot Chippens gamla klubb. Dessa herrar har fått äran att sparka igång en av de viktigare säsonger United upplevt på många år:

Målvakter: Amos, DDG, Lindegaard, Johnstone.

Ytterbackar: Rafael, Blackett, James, Shaw.

Mittbackar: Evans, Smalling, Jones, Keane

Innerfältare: Herrera, Cleverley, Fletcher.

Yttrar: Young, Nani, Valencia, Zaha.

Offensiva lirare: Kagawa, Mata, Lingard.

Anfallare: Welbeck, Rooney, Keane.

Ansluter senare, dock knappast till de första två matcherna, kanske inte alls till USA: Fellaini, Januzaj.

Ansluter i veckan: Chicharito.

Ledig hur länge han vill: RvP.

Säljs snart: Patrice, Marnick Vermijl, Bébé, Ando.

Skadad: Carrick.

Frågetecken: Nick Powell, James Wilson, Tom Lawrence, Angelo Henriquez, Guillermo Varela.

Det mest anmärkningsvärda är så klart att LvG plockar med fyra burväktare, men det kanske är så enkelt att hans polare Frans vill se alla fyra för att se vad han ska använda för backup till DDG. Ben Amos har ett år kvar på kontraktet och en Premier League-match på sitt cv. Jag kan tänka mig att han säljs och att Johnstone tar över som tredjeval.

Noterbart också att han fortsätter lita på Smalling, Jones och Valencia som uppbackare till glasliraren från Petropolis. Men det vore själva aptassen om det inte kommer in vettiga alternativ på båda ytterpositionerna.

Sällan varit så spänd på en försäsongsmatch som den på torsdag förmiddag. Då börjar de första pusselbitarna falla på plats, inte så mycket över vilken personal han litar på, utan mer över vilket spelsystem han tänker nyttja.

På torsdag klockan 05.06 kickar det igång!

* Vem som blir kapten?

Captain Marvel och jag är överens: Robin van Persie.

Det ryktas att LvG överväger Michael Carrick. Befängt.

* Vår Unitedfrände Rory McIllroy tog hem The Open i dag – i Liverpool. Magnifikt.

* Och justja, allas vår Ed har snackat med sina kollegor i MUTV i dag och sagt bland annat detta:

“There’s a lot of work going on behind the scenes, so watch this space

Han bara rullar på, Edward.

Nu är det som det ska vara

Postad i LvG, Moyes

Inga kommentarer »

jones

Louis van Gaal skred in på podiet och vips så var det som att slussas tillbaka till tiden pre-Moyes. Han var allt det en Manchester United-manager ska vara, han var allt det David Moyes inte var. Nu ska jag inte raljera alltför mycket i jämförelserna med skotten, utan vi väljer att köra en enda:

Moyes sa: “As you imagined the blood drained from my face and I was really shocked.” apropå första snacket med Fergie.

Louis van Gaal sa så här på frågan om han pratat med Fergie: “He called to congratulate me.”

Vår första “riktigt” utländske manager bjöd sedan på hela sin personlighet på sin underbart egensnickrade engelska, som inte är tillnärmelsevis lika bra som holländare brukar bjuda på. Efter att ha presenterats av Uniteds presskvinna med orden “nu ska Louis van Gaal berätta hur fantastiskt glad han är över att träna Manchester United” så var det en one man show. Han skämtade, pikade, drog fram nyheter, smörade för klubben, dumförklarade journalister (än så länge lite med glimten i ögat) och var allmänt bara Louis van Gaal.

När de första ryktena dök upp om att LvG var in line att ta över the business that is Manchester United var jag ytterst tveksam. Men, för att fatta mig kort, det är jag inte längre. Nu är det som det ska vara.

Jag satt som förtrollad. Det finns så många analyser och reflektioner att göra efter den här att jag inte hinner göra alla. Jag väljer dock med omsorg:

  1. Hans engelska, ja. Han beskriver United som den största klubben eftersom den är “world known wide”.
  2. “That’s always the question and that’s what I’ve explained already” fick Daily Mirrors David McDonnell i fejset på frågan om det var realistiskt att tro att United skulle sikta mot titeln. I fejset.
  3. All the players are possible candidate” var hans mest diplomatiska svar på frågan om kaptensbindeln.
  4. Hans tillägg med “I believe” när han pratar om jobb för Phil Neville är talande.
  5. Frågan om han hade funderat på en semester efter VM innan han tog över United gav kanske det mest mångsidiga ansiktet av LvG. Först drog han några upprepningar om vilka lag han varit i (skryt), sen pekade han på holländska journalister som han påstod skrev att Nederländerna inte alls är en stark liga (koll på läget) och därefter frågade han om frågan igen (humor) för att avsluta med “This is a holiday for me” (självförtroende).
  6. När han ska beskriva sin coachstil börjar han med “democratic” för att följa upp med, ja vad: “emphasis”? Nej. “Empathy”? Nej. “Empathetic”? Yep. Och så blicken efter meningen “that’s the key of my personality” (11.50 in) säger en hel del om hur säker han är på sig själv.
  7. “They are very excited to meet me”. Haha.
  8. Han nappar inte på Rooney-fisket. Drar upp Seedorf i stället. Skickligt och kanskte lite talande om vad han anser om Wayne.
  9. Det snackades inte ett ord om hur spelschemat såg ut för Uniteds del i början av säsongen.

I morgon far holländaren över Atlanten igen, denna gång med ett annat gäng än Daley Blind och Bruno Martins. Den här gången är Bébé och Anderson med. Då får vi se vad vi han är gjord av, Lollo.

* För er som trots allt vill återuppleva Mr. Moyes första pk som Unitedmanager – here it is:

Skrev så här efter det: “Gamle Dave gjorde som helhet ett nervöst (till en början i alla fall och det hade varje person i detta universum varit i samma position), professionellt och sympatiskt intryck.”

Det smärtar mig lite att Fergie lämnade Moyes i sticket med Rooney. Det går inte mer än knappt sju minuter in på hans första presskonferens som manager för den finaste fotbollsklubb som existerat innan han börjar få frågor om Rooneys framtid. Det var bedrövligt av Alexander (och Rooney så klart). Och så snackas det givetvis väldigt mycket Sir Alex. Det gjorde det inte på LvG:s pk, eftersom han hade haft just Moyes före sig.

Och efter tio minuter gick man över till Nemanja. Som kallade den nye bossen för “David” och den förre för “manager”.

Det var alltid lättare att komma in som andranamn efter den gamle hamnarbetarsonen.

* Här har ni för övrigt en lathund att se över om ni råkar vara intresserade av hur man som journalist ska bete sig i LvG:s närhet. Otroligt rolig.

Kulor en masse

Postad i LvG, United

3 Kommentarer »

al

Edward Woodward kan anklagas för mycket och utan att ta i från tåspetsarna kan jag säga att han anklagats för mycket. Men att påstå att han är en usel pengaman när det kommer till sponsoravtal är som att säga att Berbatov har bedrövlig bollkontroll. Gårdagens besked om att Adidas under de kommande tio åren ska pumpa in MINST 8700 miljoner kronor i United skakade om. Inte bara fotbollsvärlden utan hela fucking ekonomisektorn på klotet.

Det är fantastiskt, bisarrt och helt enastående.

Adidas stålar är flera hundra miljoner mer än Sir Alex Ferguson totalt handlade spelare för under sina nära 27 år som manager. Jag har väl aldrig hört på maken!

I och med denna ENORMA affär kan vi räkna med att United inte bara lovat att bibehålla majoriteten av sina 659430 miljarder fans utan även att värva ett par pojkar med tyngre namn än Vanja Milinkovic. Oavsett vad vissa medier rapporter skriver så är det namn av Vidal- eller Pogbastatus som hägrar. Så klart. Det är inte färdigshoppat med Herrera och Shaw. Det finns inte, oavsett hur mycket mindre Glazyrernas skuld har blivit, att vi nöjer oss med detta. Och för dem som försvarare jänkarna: Gör’nt. Glazyrerna har kostat United hundratals och åter hundratals miljoner, vi har halkat rejält efter övriga lag i transferutlägg och hamnade till slut sjua i ligan som en direkt följd. Det spelar ingen roll hur läget är i dag – utan Malcom Fucking Glazer hade inte läget varit som det är. Men verkligheten är ofta svår att fly ifrån och det är ingenting annat att göra än att acceptera med motvilja och förakt. Däremot blir jag förbannad när jag läser andra försvara Glazyrerna och skriva/säga “se nu! Allt är bra! Det var ju ingenting! Lånen är snart borta!”.

För fan.

Adidas, Aon, Chevrolet hade givetvis kommit in i bilden med sina miljarder oavsett om Glazyrerna ägt oss eller inte. Manchester Uniteds varumärke har knappast blivit starkare tack vare Glazyrerna. Det har blivit värt mer tack vare att det är just Manchester United. Om det råder i min värld absolut inga tvivel.

Nog med rant.

Nu väntar vi in nästa gubbe. Och först in blir förstås ingen mindre än Louis van Gaal som kommer med ett VM-brons i bagaget. Den i omklädningsrummet som inte ser LvG som en man som kan lära honom ett och annat om fotboll lär åka ut med huvudet före – och då snackar jag inte om några plan till USA.

Frågan är om holländarnas kanske mest respekterade tränare genom tiderna har någon nyköpt spelare bredvid sig under sin första presentation som Unitedmanager. Jag tvivlar. Hans ego är aningen för stort för att ge utrymme åt en superstar ytterligare på presskonferensen.

Frågan är också hur många som fick äran att flyga in i världens vackraste luftrum i går förmiddag tillsammans med honom.

En för alla – två för en

Postad i United

13 Kommentarer »

För att bli mästare i dagens fotboll räcker det som bekant inte att ha en magnifik startelva. Det krävs en magnifik trupp med fullgoda ersättare och det har varit ett av Uniteds stora vapen genom åren. Giggs har varit skadad – då har Jeppe B klivit in. Rooney ute och krökar? In med Berbatov. Och så vidare.

Men har vi då det hösten 2014? Really? Har Where’s Ed sytt ihop en maximal Manchester United-trupp för att kunna ta tillbaka bucklan?

Vi kollar och vi kör den populära 4-2-3-1-uppställning vi vant oss vid de senaste åren. Det kan slå aningen fel, men ger oss ändå en skaplig översikt över var luckorna fortfarande existerar.

Målvakter

Förstaelva: DDG.

Backup: Anders Lindegaard, Ben Amos, Sam Johnstone.

Kommentar: Dansken är given som tvåa medan Johnstone rimligen bör ligga före Amos snart. Lindegaard är lika mycket andremålvakt som DDG är förstedito och när det handlar om andraval kan man inte begära så mycket mer. Inte alla klubbar kan ha både en Cech och en Courtois.

Räcker det vi har: Ja.

sajdy

Högerbackar

Förstaelva: Rafael.

Backuper: Antonio Valencia, Phil Jones, Chris Smalling, Guillermo Varela, Michael Keane, Saidy Janko, Marnick Vermijl.

Kommentar: Det finns mängder av alternativ till brassen, men det finns inte ett enda som känns som vettigt. Med tanke på att Rafaels skade-cv är längre än Steve Galloways paket är det av yttersta vikt att införskaffa en fullgod ersättare när Rafa bryter ihop första gången.

Räcker det vi har: Nej!

kris

Mittbackar

Förstaelva: Phil Jones och Jonny Evans.

Backuper: Chris Smalling, Michael Keane, Tom Thorpe.

Kommentar: Två hörnstenar är väck och plötsligt är Jonny Evans the rock i mittförsvaret. Tyvärr blir han ju tillsammans med Smalling och Jones bara totalt en mittback om man slår ut det över en säsong, sett till skadorna. Två av tre kommer sannolikt att vara skadade samtidigt väldigt ofta och varken Keane eller Thorpe känns som vettiga alternativ om vi ska utmana topp 3.

Räcker det vi har: Nej.

Reece-James_2973290

Vänsterbackar

Förstaelva: Luke Shaw.

Backuper: Reece James, Tyler Blackett.

Kommentar: Både Evra (snart) och Büttner är väck. James har imponerat i U21, men är trots att han blir 21 i oktober helt utan A-erfarenhet, men han bör ligga före Tyler Blackett som inte gjort de framsteg man hoppats på sen han var bra en försäsong på Fergies tid. Lika given som Evra var – lika given är Shaw i nuläget.

Räcker det vi har: Ja, med viss tvekan. Om Shaw är tillnärmelsevis lika hållbar som Evra bör han kunna spela samtliga matcher under säsongen utan problem. Det handlar som bekant bara om 38 i ligan och en handfull ytterligare i cupspelet så vi kommer inte ens upp i 50 fajter. Det fixar Luke. Men säsongen 2015-16, med Europaspel tillbaka, lär det behövas tyngre backuper.

bibe

Högeroffensiven

Förstaelva: Adnan Januzaj.

Backuper: Wilfried Zaha, Antonio Valencia, Juan Mata, Nani, Ashley Young, Bébé, Jesse Lingard, Danny Welbeck, Shinji Kagawa.

Kommentar: Helt och hållet beroende på hur LvG vill spela, men här handlar det mer om kvantitet än kvalitet. Varken Kagawa, Januzaj eller Danny trivs bäst på en kant, men alla är fullt dugliga där och belgaren kanske allra mest naturlig.

Räcker det vi har: Nej.

adde

Innermitt

Förstaelva: Ander Herrera och Michael Carrick.

Backuper: Tom Cleverley, Marouane Fellaini, Darren Fletcher, Anderson.

Kommentar: Herrera är ett välkommet tillskott och kommer så klart att vara LvG:s första namn på innermitt. Att döma av Carricks senaste säsong kan vi inte vänta oss stordåd av honom där även om ordet nytändning ligger nära till hands när det handlar om de flesta gamla uvar i United (de som återstår) med holländaren vid rodret.

Räcker det vi har: Nej.

jessi

Vänsteroffensiven

Förstaelva: Juan Mata.

Backuper: Adnan Januzaj, Danny Welbeck, Jesse Lingard, Ashley Young, Nani.

Kommentar: Precis som till höger i en 4-2-3-1 är det ingen gjuten här, men Juan är uppväxt som vänsterytter och får han ingen plats centralt är det här han bör ha sin utgångsposition. Även Addie J är bekväm här, LIKSOM ASHLEY YOUNG!

Räcker det vi har: Tja, ingen prioritet i alla fall. Och ska vi ha wingbacks tar Shaw hela vänsterkanten för sig själv ändå.

päwell

#10

Förstaelva: Wayne Rooney.

Backuper: Juan Mata, Shinji Kagawa, Nick Powell, Robin van Persie, Jesse Lingard, Tom Lawrence.

Kommentar: Överflöd av kvalitet.

Räcker det vi har: Ja.

FBL-SWE-UK-FRIENDLY-AIK-MANUTD

#9

Förstaelva: Robin van Persie.

Backuper: Wayne Rooney, Javier Hernandez, James Wilson, Daniel Welbeck, Angelo Henriquez.

Kommentar: Inga konstigheter även om Chicharito skulle dra. Strikerpositionen är välfylld även om RvP skulle ha en skadesäsong till.

Räcker det vi har: Ja.

artie

Kvar att köpa alltså: 1 högerback, 1 vänsterback, 1 mittback, 1 mittfältare, 1 ytter = 5 transfers ytterligare vilket skulle ge oss totalt 7 nya fejs.

Lösning: 1 Coleman, 1 Rodriguez, 1 Hummels, 1 Vidal, 1 Reus.

Klart.

Min 4-2-3-1-elva när Ed shoppat färdigt :

DDG

Rafael – Hummels – Evans/Jones – Shaw

Herrera– Vidal

Reus – Rooney – Mata

RvP

Allting är otroligt nog bara hypoteser och kommer LvG med ett 4-3-3-tänk, vilket han lär göra, blir det helt andra förutsättningar. Men jag skulle inte gråta floder av tårar om han körde elvan ovan.

Frågor på det?

Au revoir, Patrice!

Postad i Evra, United

5 Kommentarer »

patriceevra

Vi snackar 2097 framträdanden. Vi snackar over 80 pokaler. Så mycket rutin och framgångar har de senaste månaderna rusat ut genom Carringtondörren för att inte återvända som spelare i Manchester United.

De senaste årens generationsväxling är inte den enklaste Manchester United genomför i historien och i och med Patrice Evras avsked blir det en ännu större utmaning.

Att Evra nu med största sannolikhet försvinner kommer som en liten överraskning, fast ändå inte. Uniteds val att utnyttja förlängningsklausulen möttes inte av några hurrarop från fransosen. Inget uttalande på hemsidan, inga uttalanden senare. Det var inte riktigt som det brukar vara när Manchester United-spelare får nya kontrakt.

Vi var visserligen många som trodde att hans senaste säsongers mediokra form till slut skulle göra hans situation ohållbar. Men i och med att han ”tvingats” kvar ett år till såg jag det som perfekt: Här hade vi bästa tänkbara mentor till Luke Shaw.

Nu får vicekaptenen hänga med sin gamle kapten i Milano och Turin i stället. Och precis som fallet varit med Vidic och ryktena genom åren är det den andra makan som ”hängs ut”. Mademoiselle Sandra Evra sägs inte trivas i Manchester och har velat lämna staden. Hur någon överhuvudtaget skulle vilja lämna Manchester när man väl flyttat dit övergår mitt förstånd, men jag är ju jag. Och ett fan.

Patrice kommer i alla fall att minnas som en av de bästa – kanske den allra bästa – vänsterbackar United någonsin haft som arbetstagare. Han var precis det United behövde när Heinzes skada sabbade hans möjligheter att bygga vidare på sin ”Årets spelare”-säsong. Han var precis den typ av spelare som vi älskar att se på ytterbacken: Snabb, tuff, teknisk och med en offensiv förmåga att antingen på egen hand ta sig runt eller vägga sig fram till inspel.

Vi minns alla Pats mardrömsdebut i januariderbyt 2006 då han byttes ut i halvtid. Och han hade tufft att göra vänsterbacksplatsen till sin under hela det året. Men sedan januari 2007 har det egentligen bara varit en man på en plats. I över sju år har Patrice Evra varit den ende som varit hundra procent given i varje Unitedmatch, sällan skadad, alltid redo. Det säger en del om skallen hos honom, att han lyckades komma igen efter den starten. Och det säger också en del om Uniteds ovilja att handla en ersättare att han trots flera undermåliga perioder – främst sedan VM 2010 – trots allt fått vara ohotad etta. Men tiden hinner ifatt oss alla och nu har tre fjärdedelar av den en gång enastående backlinjen lämnat inom loppet av några månader.

Evra lämnar i alla fall England och Manchester som en rik man. Både ekonomiskt och sportsligt där han får packa ned fem ligatitlar, tre ligacuper, en Champions League och en klubb-VM-titel.

Och han gör det efter att ha fått oss att drömma under 30 magiska sekunder. Till och med under David Moyes. Det ska aldrig glömmas.

Lika märkligt som det var att se ett United utan Denis Irwin, lika märkligt blir det att se ett United utan Patrice Evra.

* Förstekapten: Robin van Persie.

Andrekapten: Wayne Rooney.

Tredjekapten: Jonny Evans.

Eller hur?

* Inget Nike efter kommande säsong då man, á la Fergie, inte såg värdet i att fortsätta. Vilket som bekant betyder att man tyckte att det var för dyrt. Nu pekar det mesta på att Adidas tar över tryckandet för stålar som knappt gör att föreställa sig och det kan vara välkommet. Adidas har gjort mycket snyggt den senaste tiden. Som Colombias VM-shirt.

colo

 

Helt ärligt skulle man förstås vilja ha Kappa.

* Så står då bordet dukat för Leo Messi att lyfta VM-bucklan på Maracana. Som om Steven Gerrard skulle göra det på Old Trafford.

Fast först ska LvG motvilligt leda ut sitt lag i en bronsmatch på lördag. Jag förstår motviljan och jag minns ärligt talat inte en enda bronsmatch förutom Sveriges 1994. Och när två lag av Brasiliens och Nederländernas dignitet ska mötas i en loserfajt blir det inte särskilt stimulerande för några parter.

Det bästa är att det talar för en 3-2-vinst åt endera hållet. Det är nämligen det vanligaste resultatet (tillsammans med 2-1) under de 17 bronsmatcher som spelats i VM-historien.

3-2 FTW!

* Apropå minnen av lille Pat så är det här någonting vi inte heller lägger längst bort bak i minnesbanken.

Och till sist: Första matchen för Louis van Gaal på helig mark sker 12 augusti: Då kommer Valencia till Old Trafford.

The signings that are left

Postad i Rykten, United, VM

5 Kommentarer »

I dag drog Ryan Giggs igång försäsongsträningen med pojkar som Ashley Young, Anderson, Bébé, Jonny Evans och Wilfried Zaha. Och så förstås Ander Herrera.

Men det fattas ännu något. Och med något menar jag minst en mittback och minst en mittfältare.

Arturo Vidal och Paul Pogba är fortfarande heta spår, medan det är tämligen tyst om mittbackar och även om ytterfältare. Fick jag välja skulle jag dock sätta ytterligare en mittfältare högst upp på agendan för tillfället. Men frågan är vem av dem som skulle slotta in bäst i United.

Jag tror ärligt talat inte att United skulle ha så stora problem att erkänna att man gjorde fel när man “släppte” Pogba. Grabben var ju en liten juvel, det visste alla i klubben, men han och Fergie drog inte jämnt och när man inte drar jämnt med Fergie finns bara en utgång. Nu är skotten i periferin och manegen är krattad för Mr. Woodward att ta tillbaka honom. Mino Raiola är inte den som är den, som ni vet, när det gäller att flytta på spelare efter ett par år. Vilket i och för sig skulle vara en risk med just Pogba – skulle han verkligen stanna i United mer än ett par år även denna gång? Kanske inte. Men det är inte mycket att göra åt i dagens fotbollsvärld.

Vidal är sju år äldre än Pogba och räknas så klart som mer “färdig” som spelare. Han lär inte bli så mycket bättre under sin karriär medan fransmannen fortfarande har en stor utvecklingspotential. Och skulle det stå mellan dem och skillnaden i pris handlar om 100-150 mille känns Pogba som ett mer vettigt alternativ. Och mer United. Och om det kostar för mycket? Vill vi hellre se Glazyrerna behålla miljonerna eller spendera dem på spelare?

Det gäller att passa på att njuta medan det här transferfönstret fortfarande lever. Om nu Glazyrerna en dag vill sälja måste the slide stoppas och då finns inget alternativ till att investera mycket och dyrt.

Jag var säker på att värvningen av Luke Shaw skulle bli av. Snart är jag säker på att det blir antingen Vidal eller Pogba. För vilka är alternativen i dag? Jag kan inte komma på något rimligare. Och då är det förstås orimligheten själv att köpa tillbaka en spelare för en halv miljard som man precis sålt för några miljoner. Men ibland får man ta en enorm tugga av det sura.

* Nu intensifieras ryktena om Patrice Evra och Juventus. Vår lille favoritgrodätare ska enligt italienska medier närma sig Turin med stormsteg. Enligt Gazzettan ska Juve vara överens med Pat om ett kontrakt, men United är inte riktigt med på noterna. Och jag hoppas att de inte lyssnar på Marottas melodi överhuvudtaget, eftersom Patrice behövs. Dels som en kulturbärare, dels som en backup och dels som en mentor åt Shaw.

Frågan om högerback kanske löses med Guillermo Varela. Eller Janko? Jag är fortfarande så anti-Jones-Smalling-Valencia-som-högerbackar som jag kan bli. Argumentet är enkelt: En klubb av Uniteds standard ska inte behöva ha mittbackar och yttermittfältare som alternativ på en så viktig position. Det är undermåligt.

* Också på to do-listan:

  1. Fixa en testimonial åt Wayne Rooney.
  2. Fixa en testimonial åt Darren Fletcher!
  3. Utse en kapten (en formalitet förstås).
  4. Dela ut nummer till Shaw och Herrera. #5 och #15?
  5. Besätta #7, #9 och #11. Det kräver sina män.

* Robin van Persie är ende Unitedspelare kvar i VM. Att han är kvar är till stor del tack vare Frans Hoeks och Louis van Gaals val att plocka in Tim Krul inför straffarna. Ett otippat grepp, speciellt med tanke på att Krul knappast är känd som någon bjässe på just elfmeters.

Men det var ju den psykologiska effekten av det hela som gav utslag. Costa Rica-lirarna måste givetvis ha funderat ”hur jävla bra är den här keepern på att rädda straffar” – det är en oundviklig reaktion.

Nu hoppas jag att LvG tar hem hela balunsen. Förstå vilken jävla pondus han skulle komma in omklädningsrummet med! Som om det inte räckte med liga- och CL-titlar.

* Två ynka – lite drygt – veckor kvar till fotbollen börjar på riktigt igen. Eller i alla fall halvriktigt. LA Galaxy är först ut.

MUMMA!

(18 juli lämnar flyget Manchester, förresten)

* Javisstja, United har ju presenterat sin matchtröja för kommande säsong.

un

 

* Apropå Pogba måste jag tillägga: Han är en arrogant jävel. Men det finns plats för arroganta jävlar i United.

 

The United wage bill

Postad i United

8 Kommentarer »

Rooney-cartoon

 

Är det någonting vi gillar att snacka om så är det löner. Löner, löner, löner. Däremot är vi inte särskilt förtjusta i att berätta vad vi själva tjänar (jag tjänar ingenting, för övrigt, eftersom jag pluggar) av någon egendomlig anledning. Det är väl ungefär som att berätta vilka man röstar på (jag röstade på F! i EU-valet och kommer att rösta på miljöpartiet i höst) – vilket man överlag verkar mindre förtjust i.

Vad fotbollsspelare drar in per vecka är ett ständigt samtalsämne, speciellt om spelarna i fråga inte levererar enligt vad man själv tycker att en spelare med si eller så mycket stålar ska leverera. Och av en händelse har jag snokat runt för att kunna göra en lista med vad våra kära favoriter och icke-favoriter får in på lönekontot. Jag vill minnas att de för några år sedan fick betalt två gånger i månaden, vilket ger rätt skapliga insättningar hos en del fotbollsspelare.

1) Wayne Rooney: 300 000.

2) Robin van Persie: 200 000.

3) Juan Mata: 130 000.

4) Ashley Young: 118 000.

5) Luke Shaw: 100 000.

6) Nani: 95 000.

7) Patrice Evra: 90 000.

8) Michael Carrick: 80 000.

Darren Fletcher: 80 000.

Shinji Kagawa: 80 000.

11) Marouane Fellaini: 75 000.

Javier Hernandez: 75 000.

Dat Guy: 75 000.

14) David De Gea: 70 000.

Antonio Valencia: 70 000 – borde rimligen ha blivit en slant till i senaste förlängningen. Eller rimligen och rimligen … det lär ha blivit det i alla fall.

16) Jonny Evans: 65 000.

17) Adnan Januzaj: 60 000.

18) Ander Herrera: 50 000.

Phil Jones: 50 000.

Chris Smalling: 50 000.

Rafael Da Silva: 50 000.

22) Anders Lindegaard: 40 000.

Tom Cleverley: 40 000.

24) Wilfried Zaha: 35 000.

25) Angelo Henriquez: 20 000.

26) Ben Amos: 10 000.

27) Nick Powell: 5000.

 

Fotnot: Löneuppgifterna har jag tagit från diverse blaskor out there och det är förstås inga siffror som är huggna i sten då lönerna inte är offentliga. Dessutom tillkommer diverse image rights och sådana saker, men de är lika svåra de att gissa sig till.

United vs bronslaget 1994

Postad i United

Inga kommentarer »

klabbe

På samma sätt som VM 1966 hänger kvar i det engelska medvetandet vägrar VM 1994 släppa sitt livtag om Sverige. Senast hade vi en dokumentär där Henke, Dahlin, Brolin & co hängde hemma hos spelevinken Jonas Thern och snackade gamla minnen med en mager Tommy Svensson. Häromdagen spelades det någon slags jippomatch som “jubileum” och Aftonbladet har givit ut en “VM-bronsbibel”!

Nationen vägrar släppa att vi slog stornationer som Ryssland, Saudiarabien, Rumänien (efter förlängning) och Bulgarien på vägen mot guldbronset.

Bloggen har dock inte heller glömt VM 1994 även om min nostalgi inte når samma höjder som för kanske tio år sedan. Kanske för att jag vill glömma att jag en gång var 16 bast. Men jag tänkte ändå att jag skulle tankeexperimentera lite och föreställa mig vilka av dagens Unitedspelare som härjat i Brasilien som skulle ha platsat, passat och påverkat i det blågula succélaget – och vilka svenskar de motsvarar.

Let’s do this.

Patrice Evra vs Roger Ljung

Vår lille grodätare har en helt annan snabbhet än Rogga, men frågan är om de inte är lika stora skojare båda två. Rogga spelade i Turkiet och blåste som agent Tobbe Linderoth när denne skulle resa dit och sajna för Galatasaray. Ljung > Evra enbart tack vare Ljungs förmåga att överleva halvlekar utan bårbärare i större utsträckning.

Adnan Januzaj vs Jesper Blomqvist.

“Jag vill berätta, jag kan väl göra’t, om en pojk som kan göra allting, han kom’ från Tavelsjö, han heter Jesper, Blommisqvist, Blommisqvist, Blommisqvist”. Det Blomqvist gjorde med en fotboll kommer Addie J att göra med ett tuggummi inom två år. Och då stoltserar Tavelsjös finest med en trippel i United.

Marouane Fellaini vs Klas Ingesson.

Klabbe skulle skratta sönder afrotanken på träningarna i Mechelen. Och springa sönder honom. Och raka av honom håret. Och vinna nickduellerna. Och vara allmänt bättre.

Javier Hernandez vs Henrik Larsson.

Den lilla ärtan mot Feyenoords finest är jämn på papperet. Hank the Tank hade lagkamrater som Reggie Blinker och Ulrich van Gobbel medan Javier Hernandez stoltserar med Ashley Young och Tom Cleverley. Henrik hade inte nått sina höjder än, medan risken/chansen finns att Ärtan redan har peakat i karriären. Javier alla dagar i veckan.

Robin van Persie vs Martin Dahlin.

De Vassa Armbågarnas och Skottfinternas Mästare mot En Man av det Arroganta Folket. Robbies skottfinter dock nästan i klass med Martins och jag tror till och med att RvP har bättre självförtroende än det Dahlin besatt den sommaren. Hur otroligt det än kan låta.

Wayne Rooney vs Tomas Brolin.

Brolin: Fri roll, orkar inte försvara, vill inte försvara, vill anfalla, anfaller, hamnar i världslaget. Rooney: Ingen fri roll, orkar försvara, försvarar fastän han inte vill, anfaller, gör mål, hamnar inte i världslaget. Brolin i EM och VM > Rooney i EM och VM förutom 2004. Den Rooney slår alla Rooney som spelat i mästerskapen de senaste tio åren. Snart ska han ha en testimonial som vi inte vet någonting om.

Phil Jones vs Magnus Erlingmark.

HÄR BLIR DET FAJT. Svensken som kom att personifiera funktionalitet och multitasking innan begreppen ens fanns i idrottsvärlden är inte den mest hyllade stjärnan från bronssommaren, men samtidigt är det inte många på jorden som om 20 år kommer att minnas att Phil Jones lirade i Brasilien. Jones erbjuder Erlingmark remi. Erlingmark accepterar.

David de Gea vs Lasse Eriksson.

Jag hoppas innerligt att vi får se DDG:s videodagbok om 20 år och jag utgår att den visar Sergio Ramos nakna rumpa precis som Lasses visade Micke Nilssons. DDG hade inte petat Ravelli med eftertankens kloka blekhet i närminnet, lika lite som Lasse gjorde, men att jämföra DDG med Ravelli är som att jämföra Mac med PC. Så innerligt orättvist.

Chris Smalling vs Teddy Lucic.

Christopher vs Teddy är en klockren jämförelse. Chris hade haft EXAKT samma impact på Sverige 1994 som Teddy hade haft på England 2014. Det vill säga ingen som helst. Teddy är en coolare prick och vinner.

Juan Mata vs Stefan Rehn.

The Perfect Man mot Televinken. 1-0 på en sanslös knockout till matadoren från Villafranca.

Shinji Kagawa – Anders Limpar.

Limpar fick 12 minuter i USA - Shinji for ut med huvudet före i Brasilien. Vem som skulle vinna en teknikbana? Ingen aning. Anders skulle dock vinna “jag-är-mest-pretentiös-”fajten med sin Limpbar.

Fotnot: Daniel Welbeck – Antonio Valencia – Nani kvalade inte in till tävling. Danny för att det skulle ha varit orättvist – Valencia och Nani av samma skäl men ovänt om ni förstår.

* Har lite snabbt försökt räkna ut vilka avsparkstider vi har framför oss när Uniteds USA-turné går igång i slutet av månaden. Med reservation för felräkningar i skallen får jag det till följande kickofftider:

24 juli, 04.30: LA Galaxy.

26 juli, 22.00: Roma.

30 juli, 01: Internazionale.

2 augusti, 22.06: Real Madrid.

“Han ser skandinavisk ut”

Postad i Herrera, Shaw, United, Valencia

2 Kommentarer »

luke

Ni som hänger med vet att jag hela tiden varit övertygad om Luke Shaws coming. Det har liksom aldrig varit några tvivel hos mig då allt pekat på detta faktum: Uniteds iver, Chelseas val att jaga Filipe, Büttners avsked, Evras sena ettårsförlängning …

Och nu är han här, kanske den finaste vänsterback England fått fram sedan den allt igenom svårälskade Ashley Cole cementerade sin plats i Arsenal för 14 år sedan. Luke Paul Hoare (Hoare?) Shaw är en typisk Manchester United-värvning. Inte för stor, ingen superstjärna, tonåring, gjort en succésäsong och spås en lysande framtid.

Han ligger lite före i karriären i jämförelse med sin företrädare på positionen i United. När Evra var 19 lirade han Serie B-fotboll med Monza – och platsade inte. Och han kostade inte italienarna 300 miljoner att lösa heller.

Med två stora – inte superstora, märk väl – transfers två dagar i rad har Mr. Ed:s status i Uniteds läger gått från persona non grata till ikon. Ungefär.

Shaw har enligt uppgift blivit “lovad” en plats i startelvan, men han måste förstås leverera ändå. Lille Pat har nog inga planer på att sitta på bänken i 40 matcher och den konkurrensen är på gränsen till en ultimat situation för United. En ung, hungrig supertalang mot en gammal, mätt ex-superstar. Kan det bli bättre?

Fördelar med Lucky:

  • Påminner om Evra i spelstilen. Snabb, offensiv, gillar väggspel, gillar dribblandet. Kan småningom bli ett målande hot i offensiven, á la Büttner.
  • Potentialen är förstås enorm med tanke på hur han spelar (moget, som är ett tröttsamt uttryck skulle passa här, men jag hoppar det). Är han så här bra när han är 18 – hur bra är han inte då när han är 25?
  • 19 år i juli innebär att han kan ha åtminstone tio år på den högsta nivån framför sig. Om det sen sker i United är inte hugget i sten, men som bekant brukar inte United sälja framgångsrika spelare i första taget. I alla fall inte engelsmän.
  • Han är engelsman. Det är förstås den stora anledningen till att prislappen för en vänsterback som inte bevisat mer kan vara så hög. Hade vi snackat en 18-årig kongoles med samma register hade vi snackat kanske £1o-11 mille. Men samtidigt är det också viktigt i dagens fotboll att se till att man har så kallade home-grown-killar när det vankas Champions League-spel någon gång i framtiden igen.

Nackdelar med Lucky:

  • 19 år i juli. Måttlig rutin från Premier League. Ingen rutin från en gigantisk klubb. Grejar han det? Har han skallen?
  • Prislappen. Själv struntar jag fullkomligen i om han kostar 23 mille eller 34 mille nuförtiden och själva summan verkar lite diffus med add-ons and stuff. Men det finns en uppenbar risk att det kan kännas tungt att vara tidernas dyraste tonåring, samt en av de dyraste ytterbackarna (den dyraste?) i transferhistorien.
  • Inte världens mest robusta i det fysiska spelet. Men det kommer ….
  • … om inte annat för att han är back. Han kommer till Manchester United. Han kommer att gå sönder. Han kommer att få hänga på gymmet.

* När det gäller Herrera så skrev jag häromdagen en text om vår nye matador, så där tänker jag lämna den vinkeln. Men gårdagen var ändå intressant med tanke på hur Athletic Bilbao agerade i sociala medier. Dels med sitt på förmiddagen utdelade meddelande om att klubben nobbat Uniteds bud på 36 miljoner euro. Och dels när klubbens officiella twitterkonto la till den här tweeten som favorit:

SnipImage (2)

Känns aningen oprofessionellt, men samtidigt – sett helt objektivt – uppfriskande om vi nu ska sätta ribban där. Givetvis raderades den favoriten inom några minuter, men om klubbar ska köra i den här stilen så är jag på. Men då ska det vara ge och ta.

Det märkliga i kråksången var förstås att Herrera blev klar för United bara några timmar efter det nobbade budet. Men det hade förstås att göra med att baskerna ville göra en markering igen och “tvinga” United och Herrera att aktivera utköpsklausulen och därmed ge Bilbao möjligheten att säga att “vi ville inte sälja, vi är ingen säljarklubb egentligen blablabla”. Och så fick han pröjsa utköpet själv på något sätt. Gissningsvis via lönen eftersom han sitter på mindre än hälften av vad Ashley Young drar in per vecka.

* Antonio Valencia och hans Ecuador spelade en förfärlig fotboll under VM. Antonio var lika bedrövlig som under sin säsong i United, som helt naturligt gav honom en löneförhöjning.

Hans stats i Brasilien:

1 skapad målchans.

1 av 4 lyckade utmaningar.

0 skott på mål.

14 av 26 vunna nickdueller.

9 frisparkar emot – 2 med.

Och det här är lagkaptenen i Ecuador, som ska göra’t. Inte ens i defensiven, som ska vara en av hans styrkor nuförtiden, utmärkte han sig positivt:

0 tacklingar, 0 brytningar, runt 7:a-8:a i laget i bollåtertagningar varje match.

1 rött kort.

* Nani då? Ja, han var också sig lik med höga toppar följda av Grand Canyon-dalar. Han skapade i alla fall fem målchanser, lyckades med 8 av 12 utmaningar och brassade iväg 12 avslut mot mål varav 4 träffade.

* I och med både Herrera och Shaw i hamn har Ed nu köpt fyra av de sex dyraste spelarna i Manchester Uniteds historia. Topp 10 ser ut ungefär så här, give or take:

1) Mata, 2) Berba, 3) Rio, 4) Herrera och Shaw i ungefär samma bracket, 6) Fellaini, 7) La Brujita, 8) Rooney, 9) Anderson (!), 10) RvP.

Apropå Herrera skriver Guillem Balague så här i dag:

His best position is probably at number ten just behind the main striker.

Wayne Rooney fattar inte vad som händer.

* Om Luke är glad över att tjäna över en mille i vecka? Yep.

“I am thrilled and excited to be joining Manchester United. I have been at Southampton since I was eight years old and I would like to thank them and the fans for everything they have done for me.  I want to continue to progress my career and joining United is the ideal place for me to do that. I am looking forward to this new chapter in my life and also looking forward to learning from the world-class players and management at the club.”

* Här berättar Lucky Luke att Victor Moses är svårare att möta än Eden Hazard. Och att Phil Jagielka är den roligaste person han någonsin träffat.

* Rubriken?

Min frus första reaktion efter att ha sett pojken for the first time i dag. That’s one way of looking at it. Frågan är dock om han ser äldre ut än Ander. Jag tycker det.

atte

 

Åh, alla dessa 90-talister. Ska bli skönt när nollnollorna slår igenom. Då är jag helt chanslös på åldern.