Heaven’s on fire

Det skulle bli en transportsträcka – och vilken transportsträcka det blev!

United var åtminstone fem nummer för stora för belgarna som efter paus fick punktering på alla möjliga ställen. Dessutom var det en duktig påminnelse om att vår kapten fortfarande är kapabel att göra hattrick, att Ander Herrera erbjuder så mycket när han spelar längre fram i banan och att Belgienbesökande Avram Glazers plånbok inte lär bli mindre efter detta.

Framförallt var det skönt att ordningen i universum och morgondagens Champions League-lottning är återställd.

Nu håller vi tummarna för att Malmö FF får åtminstone ett mardrömslag i sin grupp.

Lika efterlängtat som underbart!

  • Wayne Rooneys hattrick. Envisa kritiker av engelsmannen skulle kunna påpeka att Brugges försvar knappt höll Championshipklass och att i princip ”vem som helst” av någorlunda hög klass skulle ha satt tre denna kväll. Och jag kan förstå det, då belgarna knappast var något AC Milan anno 1993-94. Men samtidigt är det oavsett motstånd inte bara att sparka in bollar i parti och minut oavsett motstånd när det handlar om CL(-playoff). När Rooney väl fick in 1-0 – hans första mål på nästan tio timmar – var det som att 650 miljoner fans tyngd över honom upplöstes och han såg helt självklar ut i sina två påföljande mål. Lika självklart verkade det vara att han skulle ligga i den positionen han låg, högre upp mellan mittbackarna, allt som oftast. Han hade till och med en formidabel chans att sätta sitt fjärde, men då hade väl nätet (det virtuella alltså, inte det på Jan Breydelstadion) exploderat. Fyra mål kvar innan han är jämsides med Denis Law och nu hoppas vi att den här kvällen satt agendan för hans säsong och att hans tio-elva matcher dessförinnan bara var en parentes. Hans små kroppsvrickningar var bara de värda ett hattrick, för övrigt. Rooney går förresten på söndag in på topp 10-listan över de spelare som gjort flest matcher för United då han hamnar jämsides med Arthur Albiston. Otroligt vad tiden springer iväg.

Manchester United-klass

  • Ander Herreras andra halvlek. Spanjoren har precis som i fjol fått se sig placeras på bänken och det var tydligt att han var lite väl het i början av matchen i kväll. Men när han, något överraskande, fick behålla sin plats efter paus var det som att en ny spelare såg dagens ljus. Med honom i en offensivare roll öppnar det för ett snabbare anfallsspel i United och han stod följaktligen för 1+1 i rätt kolumn i andra halvlek.
  • Bastian Schweinsteigers framspelning till Ander Herrera. Det är ytterst sällan man ser en passning från det avståndet få en mittback att förvirras så mycket att denne ramlar omkull, men så var fallet den här gången. Och Anders avslutning …
  • Defensiven igen (bortsett från sista fem i första halvlek). I fjol fick Van Gaal kritik för att han hade för mycket tyngd framåt med Di Maria, Falcao, RvP, Rooney med flera och att han inte satsade ytterligare på defensiven istället. I år har han fått kritik igen för att han inte satsat på fler mittbackar. Resultatet? Ett insläppt (själv)mål på fem matcher …
  • Tålamod/taktik. När Van Gaals possessionfotboll får bära frukt blommar hela jäkla frukträdgården på en gång. I första halvlek höll man i bollen, Brugge avvaktade men hade ingen större nytta av att inte pressa högt, och när det blev dags för akt 2 var 4-3-3-formationen i full flow. Bara att hoppas att den här insatsen kan tas med in i ligaspelet också.

Också en släng av lite kärlek:

  • Sergio Romero. Argentinaren har alltså bara släppt in ett ynka mål på sina fem första matcher i sin nya klubb. Och i dag fick han i alla fall svettas några milliliter för att hålla nollan. Idag fick jag känslan av att han ofta har ett slags kraftfält framför sig som gör att bollarna inte vill gå in bakom honom. Och det är fortfarande lika underligt att han är målvakt i Manchester United. Inte på något bra sätt och inte på något dåligt heller. Det är bara märkligt. Men så länge den här statistiken fortsätter är jag helt tillfreds.
  • Luke Shaw är på väg att bli så där självklar som en ytterback ska vara i United. Så självklar att man bara räknar med att han är lika bra defensivt som offensivt, á la Irwin och Evra i deras prime. Inom ett par år kan han vara där.
  • Memphis innan 1-0. Första gången i halvleken han fick bollen där han ska ha den. United överbelastade mittfältet, Memphis stod redo till vänster och satte fart, skar in och serverade Rooney som skötte resten. Därefter blandade och gav holländaren, precis som tidigare. Men 2+2 på två matcher i kvalet är förstås med beröm godkänt.

Rostigt:

  • Chicharito Hernandez. Om Wayne Rooney på något sätt visade att hans kommande form inte är någonting att oroa sig för så var mexikanens målnäsa helt förvirrad. Dels sumpade han en straff och i slutminuterna bommade han ett nästan bättre läge på Ashley Youngs delikata inspel. Inte för att dra några förhastade slutsatser av detta; Men tror han verkligen själv på en framtid i klubben? Hans managers blick mot assistenten från Wales visade kanske hur mycket framtid han har. Det var lite outtalat: LvG: ”Jag säljer fan honom”. Giggs: ”Okej, du gör som du vill”.
  • Sista fem minuterna av första halvlek såg det ut som att spelarna i bortalaget hade börjat tänka på potentiella motståndare i lottningen. Oj, vad chanser belgarna skapade! Det lär de få höra i veckan, trots 4-0-vinst, om Louis van Gaal är den jag tror att han är.
  • Ander Herreras första halvlek. Ojoj, vad taggad vårt lilla energiknippe var! Men oj vad fel det allt som oftast blev! För tyvärr fick det mest utlopp i misslyckade tacklingar, misslyckade skott och en allmänt misslyckad 45:a. Men man kan samtidigt förstå att risken fanns med tanke på hur mycket han var sugen på att bevisa i sin första start för säsongen. Tycker dock att LvG kan ha fått en tankeställare inför besöket i Wales på söndag även om jag misstänker att en viss afrofrisyrbeklädd man kan ligga bra till för en start i ungefär den positionen.

Viktigt:

  • Louis van Gaal ”roterade” truppen och det enda det egentligen innebar var att Morgan Schneiderlin spelade 0 minuter och Ander Herrera drygt 60. Men tack och lov lyckades United – som startade med samma försvarlinje igen! – att komma undan skador igen. Otroligt.

Och så detta, innan kvällen är all:

  • Jag vill inte kritisera Darmian, som ju stått för en enastående inledning på sin karriär i England, alltför mycket, men i kväll gjorde han sin svagaste insats i United. Många felbeslut, flera felpositioneringar och – även om Mata inte är någon Beckham när det handlar om att hjälpa till i defensiven – det var på hans kant som belgarna skapade mest chanser. Spelade dock upp sig allt eftersom. Jag hade inte heller väntat mig annat.
  • Drömlottning i morgon: PSV, Sevilla, Malmö. Det är över 20 år sedan United spelade Champions League-fotboll på svensk mark, så det kan var på tiden.
  • Skrockade lite när Rooney fick frågan i intervjun vad hans händer mot himlen betydde. ”Om du har tittat så ser du att jag gjort det de senaste två åren” svarade vår katolske kapten. Säger lite om måltorkan… (Att han börjat med det har jag för mig har att göra med att hans frus syster dog i början av 2013, by the way).
4 | Champions League, Eftermatchbetyg | permalänk

Bryggja it is

Manchester United är åter 90 minuter från att återställa balansen i universum och ta sig till Champions League. Och gör man ingen MK Dons-repris är det näst intill omöjligt att se ett Van Gaal-bollinnehavbesatt lag misslyckas.

Belgarna förlorade två spelare i första matchen genom skada och utvisning och ska inte kunna mer än skaka om United. För en omskakning blir det trots allt, det hör United till.

Elvan då?

Tja, det är ju svårare att gissa fel nuförtiden och det sätter en på andra prov än tidigare år. Jag har försökt jobba in lite andra gubbar, som Hernandez och Herrera, till ingen nytta. Och med tanke på hur 18-mannatruppen som reste över kanalen i dag ser ut är det svårt att se några revolterande platsbyten. Rooney lär starta på topp, Herrera på bänken och den mest ”spännande” frågan är om Bastian eller Carrick inleder. Alltså: Vem får spela 60 och vem får 30?

Adnan Januzaj var i mötet med Newcastle den spelare i startelvan efter Rooney och Smalling som lirat flest matcher för Manchester United. En statistik som svindlar!

Anyway, jag mosar in den här elvan och utgår från minst 10 av 11 rätt.

Romero

Darmian – Smalling – Blind – Shaw

Schneiderlin – Schweinsteiger

Mata – Januzaj – Depay

Rooney

Vad kan vi då förvänta oss för match? En 3-3-mot-Barca-i-CL-99-typ? Eller 1-0-borta-mot-Villa-typ? Chanserna att det blir det första alternativet får anses vara lika stora som att Louis van Gaal badar i tjära och kommer ut i fjädrar och snackar fikonspråket vid kvällens presskonferens. Nej, det är lika bra att utgå från den pragmatiska tristess vi nu inte haft något annat val än att vänja oss vid. Så länge inte mer än en eller max två spelare får dribbla – och bara i vissa positioner – är det ett Manchester United vi inte hade valt som vi väljer att följa.

Men jag kan ju drömma om en bolltransporterande Ander Herrera som piskar upp tempot på Jan Breydelstadion. Det är alltid tillåtet att drömma. I alla fall så länge du inte startar en match under Louis van Gaal.

Jag tar risken att ta ut avancemanget i förskott och meddelar att det är lottning på torsdag klockan 17.45.

* Medan United bärgade en poäng hemma mot Newcastle efter första mötet åkte Bryggarna på pisk av klassiska Zulte-Waregem i veckoslutet. Ett Zulte-Waregem där förre Unitedlegendaren Charni Ekangemene inte platsar i startelvan.

* Apropå lottning ska vi ge oss in ligacupen inom kort också och det lottas redan i afton. VI ÄR BOLL NUMMER 29!

* Med en vecka kvar innan dörrarna stängs till nästa år har Ed Woodward låtit skattkistorna vara stängda – och överfyllda – i över en månad. Med tanke på att United lagt ut ungefär 100 mille SEK netto under sommaren lär det finns hundratals miljoner att spendera. Problemet är att Neymar, Müller, Bale & co ägs av klubbar som inte behöver sälja ens om Edward skriver miljardcheckar.

Adidas säger själva att de är blown away över starten på samarbetet med United, men med tanke på att tyskarna lägger upp typ 1 miljard SEK per säsong framöver kan jag inte föreställa mig att de är nöjda med Romero, Darmian & co (även om Bastian förstås är ett statusköp) som nya frontfigurer för den nya tröjan.

Och det viskas om att det är en bjässe på ingång även detta fönster. En som kommer att få fans att gå bananas i dagar efteråt och vissa att gråta rakt ut i ren och skär extas.

Frågan är vem – vad tror ni?

* Bryggja då? Japp, det sägs vara det ord från Old Norse, i betydelsen ”hamn”,  som givit namn till stan där onsdagens viktigaste fotboll spelas i morgon.

Lingvistik kan man aldrig få nog av.

5 | Champions League, Rykten, United | permalänk

United at the back – confused at the front

 

Det var en av dessa dagar då det bättre laget inte lyckades besegra det sämre.

Sådana 90-minutare är svåra att försvara sig emot under en hel säsong och Manchester United gjorde i dag i stora delar det som behövdes för att ta hem tre poäng.

Man glömde dock det viktigaste, vilket jag antar att alla ni noterade.

Och dessutom saknade man också det grundläggande: En anfallare som sätter bollarna där de ska sättas.

Samtidigt har Chris Smalling fortfarande näst intill fullständig koll på att det inte släpps in några bollar.

Sevärt!

  • Första och sista kvarten såg vi ett United vi lärt oss älska och upptakten kan till och med ha varit det bästa United vi sett under vår senaste manager. Framförallt inledningen av matchen bjöd laget på angelägen och finfin fotboll. Fart, fläkt, finurlighet och det var egentligen – som det heter – bara det sista som saknades (men SOM det saknades). Man mäktade även med att sätta ett oerhört tröttkört Newcastle under ett maffigt tryck på slutet och det var bara både klassiska marginaler och oskicklighet som höll Kruls nolla intakt. Chanserna på slutet var tillräckliga för minst ett par mål:
  1. Matas läge som han drog på volley över hela Stretford End efter ett strålande anfall.
  2. Shaw drog kort därefter iväg på en Shawräd, väggade med Schneiderlin och puttade iväg bollen rakt på holländaren med Tim i förnamn.
  3. I 80:e kom matchens bästa chans när Chicha blev helt fri! Kruls benparad var dock lättare att mäkta med än det lät på kommentatorerna.
  4. Fem minuter senare fick Valencia läget och drog en volley rakt på Coloccini. (ännu ett blockerat skott)
  5. Stolpnicken av Smalling i 90:e. Det var också typ fjärde gången Memphis prickade Christopher med en hörna. Smalling såg ut som Gary Cahill på hörnor, på så sätt att bollen på något magnetiskt sätt ser ut att dra sig mot honom.
  6. Och så Carricks avslut via försvarare utanför i 90+3.

Rätt in på Louis pluslista:

  • Bortsett från den fult spelande Mitrovics nick i ribban och omställningen efter Smallings nick i stolpen var skatornas näbbar tämligen chanslösa att skapa någonting framåt. Romero har fortfarande en nolla till sitt namn i ligaspelet och i dag hade motståndet inte ens ett avslut mot argentinarens mål (virket räknas som bekant inte i statistiken).
  • Det är fortfarande långt ifrån felfritt, men det är uppfriskande att känna sig säker på att ha rätt gubbar på rätt plats i Darmian och Shaw. Två spelare som inte bara är Rafaelskickliga i offensiven utan även Denis Irwinskickliga i defensiven.
  • Januzaj fick för tredje gången i rad chansen från start, vilket inte lär ha hänt sedan Moyes dagar och jag tyckte än en gång att han växte ytterligare med uppgiften. Å andra sidan fejdade han precis som senast och ska man vara #10 i United gäller det att hålla en hög nivå under längre perioder. Dock intressant och roligt att se belgaren behålla sin managers förtroende.
  • Visst är det märkligt att man kan vinna fotbollsmatcher där man knappt skapar någonting offensivt och sen gå mållös av planen när man har 20 avslut mot mål? Dagens lägen kunde/borde lätt ha lett till två-tre mål framåt. Men den där rejäla och bestämda avslutningen saknades.
  • Morgan Schneiderlin. Även om han kan slå märkliga passningar, både långa och korta, uppskattar jag mer och mer bara hans närvaro. Han bara är där hela tiden. När man räknar med och hoppas på att någon ska vara just där så är det han 8 gånger av 10.
  • Chris Smalling. Ligans bäste mittback så här långt.

Kontinuiteten gör skillnad åt ett håll i alla fall:

  • Trots att en viss spanjor ser matcherna från tv:n eller VIP-läktaren har alltså United släppt in exakt lika många mål som Wayne Rooney har gjort. En anledning kan – och är sannolikt – det faktum att Van Gaal kunnat spela med samma backlinje kontinuerligt. Under de fyra första matcherna förra säsongen använde han fyra olika backlinjer. I dag var det samma gubbar för fjärde gången i rad och även om Darmian stapplade av är jag tämligen säker på att det är den här kvartetten vi får se i Brügge också.

Tröööögt:

  • Bastian Schweinsteiger gjorde sin första start i Premier League och även om tysken var allt annat än dålig var det knappast så att fansen utanför stod beredda med både åsna och palmblad efteråt. Det ser fortfarande lite stabbigt och otajmat ut i många situationer, men det kan bara bli bättre. Och nu håller vi tummarna för att han får vara hel så pass länge att vi får uppleva lyftet i standard.
  • Juan Mata må vara både den mest kreativa spelaren och den stabilaste poängplockaren United har, men alltför ofta stannar anfallen upp när han får bollen och när han ska börja dribbla … nej, det ska han inte göra.
  • Louis van Gaal verkar ha fått en släng av hybris med en skadefri trupp och det kändes även i dag som att bytena var på förhand bestämda. Så ska det givetvis inte vara i tävlingsmatcher där United jagar segern vid 0-0. Varför inte Herrera in och skaka om mot ett trött United, till exempel?
  • Timmen mellan inledning och avslutning. Alldeles för långsamt och förutsägbart med handbollsspelande fram och tillbaka över planen. Det är så Van Gaal vill ha det, men det är lik förbaskat svårt att vänja sig vid att bara hålla i bollen utan att göra någonting av den.

Fortsatt iskallt:

  • Målgörandet. Ett egenproducerat mål på tre matcher – och det touchade som bekant en Villaspelare också om man ska hårdra det – är förstås bedrövligt så det förslår. Syndabock nummer ett är och har varit mannen längst fram (han som gjort ett mål på sina elva senaste PL-matcher) som fortfarande är mållös, så här fyra matcher in på säsongen. Dessutom hade United i dag nio blockerade skott.
  • Med bara drygt en vecka kvar av transferfönstret, och med tanke på hur marknaden ser ut, så ser det inte ljust ut när det handlar om att plocka in en potentiell målspottare heller. Kanske blir en viss belgare nyckeln till offensiven nästa omgång …
  • Precis som i fallet med avslutningarna lyckades United alltför ofta pricka en motspelare med sina inlägg i närheten av Newcastles straffområde.

Skrevs upp av intresse också:

  • United startade matchen med sju spelare inhandlade av Van Gaal.
  • Ett tag var det så stilla och ointressant på planen att det drabbade den svenske Viasatkommentatorn Niklas Holmgren så pass mycket att han yrade om att matchen spelades på Anfield och att är Ander Herrera som kallas Chicharito. Sånt noterar jag helst inte. Helst har jag fullt upp med att anteckna målskyttar.
  • Uniteds tre första matcher har i snitt innehållet 0,67 mål per match. Wow!
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Newcastle it is

Tre matcher, tre segrar, 5-(1) i målskillnad och ändå känns det som att det är någonting som fattas oss. Det är väl så det är att vara supporter, man är aldrig riktigt nöjd. Och det är inte heller unikt för oss fans, även spelarna vill ha mer och mer. Ryan Giggs sa direkt efter den magiska Chelseavinsten ”this is what it’s all about, let’s win it again”.

Nu har det gått lååååång tid sedan vi fick njuta av någon segerfest och risken är fortfarande överhängande att det blir en tredje tom säsong i vår. Även om segersviten nu är uppe i tre är det också som väntat tre gnetarsegrar. För även om 3-1 mot Brügge ser hyfsat stabilt ut är det ett lag United, med majoriteten av spelarna shitfaced, ska slå med tre-fyra bollar.

Nu väntar Newcastle och min första tanke riktas till David Moyes som var artig nog att se till att bryta icke-förlust-sviten hemma mot dem under sin famösa tid på Old Trafford, så det finns ingen anledning till någon fasa ur den aspekten. Att United dessutom har ett fortsatt skadefritt lag är ett större mirakel än att Moyesbannern skulle återvända till Stretford End.

Holländaren med en speciell förkärlek för processer gjorde – aningen oväntat, faktiskt – inga förändringar senast, men med tredje matchen på åtta dagar runt hörnet kan det vara dags. Tysken bör rimligen vara aktuell för åtminstone 60 minuter den här gången, och då Van Gaal verkade vara besviken på Carrick är det ingen vågad gissning att det blir en efterlängtad start för Basti. Speciellt inte efter managerns presskonferens i dag då han utbrast ett ”Maybe it shall happen tomorrow” angående Schweinis starta eller inte starta. Han måste dock ha varit mer medtagen av den lilla skada som tvingade honom att missa en match på turnén än som första angavs. För även om man är 31 så tar det ju inte ett halvår att bli fit?

Utöver det är det sannolikt framåt det kan bli förändringar. Afrotanken är fortfarande avstängd, medan Pereira ännu inte fått någon minut. Jag har lite feeling för att brassen får det i morgon, kanske inte från start, men från bänken. Januzaj såg lite mer självsäker ut i CL efter att ha sluppit en petning direkt och kan väl bara för sakens skulle få lira igen.

Däremot kan Chicharitos faktiskt rätt alerta gästspel på OT i veckan gjort honom aktuell från start. Mest på grund av slash tack vare Scouserns nya fiasko. Så min teori: Ned med kaptenen – in med ärtan och vi har detta lag:

Romero

Darmian – Smalling – Blind – Shaw

Schweinsteiger – Schneiderlin

Januzaj – Rooney – Depay

Chicharito

* Newcastle har inlett säsongen bättre än Chelsea, men det är det få Premier League som inte har.

Och det mest minnesvärda kaoslaget från norr stoltserar med är ett inlägg signerat mannen ovan. För att travestera: ”Lads, it’s Newastle”.

* Ingen Otamendi, ingen Pedro. Ingen alls sedan Romeros fria transfer. Det börjar också brinna i knutarna och skattkistorna lär vara knökfulla med pengar som vill ut med tanke på Adidas, lönelättnader med RvP & co borta. Och jag som redan skrivit 5000 tecken om spanjoren. Well, well.

* Steve McClaren var en av nycklarna när United tog trippeln 1999 och lär få ett varmt mottagande på Old Trafford i morgon. Jag biljardapplåderar nog lite framför tv:n också.

1 | spekulationer om startelvan, United | permalänk

Mmm… Memphis!

Med bara sekunder kvar gick Manchester United från ett helt okej resultat till ett utmärkt sådant.

Kvalmatcher i Champions League är luriga, det är inga beställningsjobb oavsett om det är Debrecen eller Club Brügge på andra sidan planen. Men det vi minns mest från denna kväll när Championshymnen gjorde comeback på Old Trafford är en viss #7. Förhoppningsvis är det ytterligare en Fenerbahce, en Bolton att lägga till samlingen av fantastiska genombrott av fantastiska Unitedspelare att lägga in i ”ManUtd.doc”-filen som för alltid sparas i skallen.

Amazing:

  • Memphis Depays Champions League-debut för Manchester United kanske inte blir lika minnesvärd som hans offensiva #10-kollega i kväll, men förhoppningen finns att det blir en milstolpe i hans Unitedkarriär. Det var ju inga Gary Lineker-mål heller och framförallt det andra var så självklart, så Ronaldo-esque, att det är svårt att inte dra paralleller till en annan #7. Att han kryddade sin överlag fantastiska insats med att pricka Fellainis skalle i slutminuten gjorde inte saken sämre.

Immense:

  • Chris Smalling. Ytterst sällan har jag sett en Unitedmittback – eller mittback överhuvudtaget på den här nivån – äga en anfallare på samma sätt som Smalling ägde Obbi Oulare i Brügge. Grabben var totalt chanslös. Han gjorde allt. Första kvarten försökte han ramla för att få frispark – misslyckades. Nästa steg var att försöka med sin styrka hålla Smalling borta – mission failed. Det slutade med att Oulare gick mot Blind i stället – men, ja, han misslyckades där också.

All right:

  • Luke Shaw. Förutom att han ser ut att vara en av de mer fitta (blir märkligt när man försvenskar britterna, men vad gör man inte för att låta mer brittisk och samtidigt behålla sitt ursprungsspråk?) spelarna i United var han skyldig till en av de mer minnesvärda sekvenserna i matchen. Han kör alltså en dummy och spelar fel för att vagga in belgarna i en falsk känsla av säkerhet och så lägger han in turbon på högerkanten (!), susar iväg längst kanten, får bollen, sveper in den med högern (!) till Rooney som gör en fantastisk klack till en friställd Memphis som, om han spelat i United i två år i stället för två månader, hade fastställt sitt hattrick. Ett enastående sätt att reparera ett misstag på av 95:an.
  • Morgan Schneiderlin har snabbt blivit en LvG-favorit. Och koncentrera man sig på att följa fransosen är det lätt att se varför. Han är alltid – alltid! – spelbar. Och han är fullkomligt outtröttlig. Springer han än?
  • Fellaini gjorde precis det han är oklippt för att göra. Tysken hade till och med pipan i munnen när Memphis drog in ytterligare ett strålande inlägg – och Afrotanken bara satte dit skallen och skickade in United i CL-gruppspelet igen. För tappas det här är det ett monumentalt fiasko som till och med Louis van Gaal skulle få svårt att återhämta sig från.
  • Adnan Januzaj trivdes i sin fria roll, främst första 15-20 då han var pigg värre och stack i djupled, trixade och var snabb i passningarna. Så kan det gå när man får förtroende.
  • Chicharitos första insats sedan den famösa matchen mot MK Dons förra hösten. Piggt inhopp!
  • Daley Blind visade mot Villa prov på sin känsliga vänsterfot, som om den spelats i tennis skulle kallats en rak backhand, och han fortsatte i kväll. Jag minns framförallt genomskäraren till Memphis innan 2-1.
  • Första 20-30 såg det mer spännande offensivt ut än det gjort totalt på de två tidigare matcherna. Framförallt fanns ett rakare anfallsspel med fler löpningar i djupled och – som det verkade – en annan frihetskänsla hos flera spelare.

Cheap:

  • Belgarnas ledningsmål. Varken Januzaj i muren eller målgörare Carrick sparar berättelsen om den incidenten på några cocktailpartys i framtiden. Och förresten, visst är Carrick Uniteds ”specielle” självmålare? Eller beror det bara på att han har varit i klubben så pass länge? När jag tänker på självmål och United är det i alla fall hans face som dyker upp först.
  • Nu slutade det tack och lov med ett påpassligt 3-1-mål, men det saknades ofta en hel del fart och speed i passningarna sista halvtimmen i Uniteds anfallsspel. Det blev aningen för mycket stop-start, trots en man mer sista kvarten.
  • Det finns risk för att man låter som en gammal cd-skiva som hamnat på repeat här, men Wayne Rooney är inte tillräckligt bra för att leda Uniteds anfall. Bortsett från ett par finfina nummer (minns klacken till Memphis och en crossboll först och främst) är det mest häpnadsväckande misstag jag minns mest från kaptenen. Hade han inte varit kapten hade han fått nöta bänk på lördag. Känslan efter matchen var att två spelare möttes på Old Trafford, i samma lag och att vid skärningspunkten insåg båda vem som är på väg upp och vem som är på väg ned.

Finally:

  • Lite oväntat med samma lag med tanke på match i fredags och match på lördag.
  • En enda mittback i matchtruppen var onekligen oväntat.
  • Om jag inte är helt ute och cyklar var det bara Rooney, Carrick, Smalling och Januzaj som spelat CL för United tidigare som startade matchen. Det går mer undan i omställningarna utanför planen än på den.
  • Det var länge sen jag såg så många spelare i ett lag lägga sig utan att få frispark som Brüggarna från Belgien gjorde första 20.
  • Efter Carricks självmål var första tanken: ”Förr i tiden hade minsann United inte brytt sig om man släppt in ett mål i det här läget utan bara kört på”. Det visade sig vara en halvrätt tanke.
  • Att belgarna fick frispark sedan Januzaj knuffats omkull och glidit in i målvakten var kvällens märkligaste domslut.
  • Michael Carrick mot Bastian Schweinsteiger kändes som ett på förhand bestämt byte. För Carrick var knappast för dålig i första, tvärtom. Han serverade Memphis vid 1-0 med en snabb passning och körde även igång en snabb omställning i slutet av första. Denna gång efter en magnifik one touch till Rooney som gav Depay ett halvt friläge, men det rann ut i sanden.
  • Jag tror, utan att ha papper som stödjer mig, att Memphis haft fler avslut under säsongens första tre matcher än resten av spelarna haft tillsammans.
6 | Champions League, Eftermatchbetyg | permalänk