Me and the other Kids on the Block

Ni vet förstås hur det är och nej, jag kommer aldrig att titta själv. Men i dag var jag hur som helst tillbaka i Euro Talks soffa för första gången sedan jag försvarade David Moyes.

Se om ni vill. Kommentarsfältet är sen öppet för både hyllningar och påhopp och allsköns reaktioner.

Puss!

1 | United | permalänk

Smalling vs Jones

Chris Smalling och Phil Jones representerar mycket. Smalling representerar den som lovade mest, den som skulle bli den store ledaren i Uniteds försvar efter Vidic och Ferdinand. Jones skulle bli den nye Duncan Edwards, som skulle klara av mängder med positioner både i backlinje och mittfält utan större bekymmder. Jones var till och med betrodd, av allas vår Bosse P, att han skulle ta över Paul Scholes fallna mantel.

I stället har de blivit ett par driftkuckufigurer i Manchester Uniteds fans kretsar. Deras skadelista skulle kunna uppta en guides hela schema på en dagssightseeingtur på Manchester Ship Canal. Visst, båda har hållit sig – med deras mått mätt – förhållandevis krya den här säsongen, men överlag har deras skadebenägenhet nästan fått Rafael att framstå som en järnman.

När dessutom det ultimata inträffar, som denna vecka, och Smalling först skadar Jones (och eventuellt gjorde slut på dennes säsong) på träning för att därefter göra sig själv illa är det bisarrt på gränsen till osannolikt.

Jones trumfar sin kollega lätt – och han är dessutom tre år yngre. Den gamle Blackburnpojken är alltså nyligen 25 år fyllda och har mångdubbelt fler skador än många 35-åringar har när dom är färdiga med karriären. Givetvis är detta faktum inte bara häpnadsväckande utan också väldigt sorgligt. Till viss del påminner det om Wes Brown, vars tidigare år också kantades av otur/oflyt/ofärdig kropp och han hade sannolikt (?) blivit en ännu bättre försvarare om han lyckats undvika det. Phil Jones utveckling har inte fått den raka väg vi hade både trott och hoppats och den kanske aldrig kommer heller. Därmed inte sagt att han är en oduglig back, men han är nog en bra bit från den han hade kunnat vara.

Med Smalling är det nog ännu ”värre” ställt. Han är 28 år och borde rimligen peaka nu. Visst, han har haft sina perioder där han visat sina tillgångar och färdigheter, men förmågan att hålla en väldigt hög nivå under en väldigt lång tid har inte letat sig in i honom. Mycket beroende på skador, givetvis, men i det här fallet vill jag nog snarare tillskriva bristande kunskaper som den största orsaken. Christoper Lloyd är helt enkelt inte en spelare som klarar av detta. Att han sen ser till att gå sönder när United ska spela match var tredje dag i april underlättar inte heller, vare sig för honom eller för tombolan.

Vi kan bara hoppas att Baillys frekventa längtan efter rehabrummet bara är nyhetens behag och en omställning till ligan. För just nu är det till ivorianen vi får sätta vårt nästa stora hopp om en försvarsgeneral för det kommande decenniet.

För jag vill inte se Carrick belönas med en förlängning med villkoret att han kan rycka in som mittback våren 2018.

Även om han faktiskt skulle vara exakt lika farlig på fasta situationer framåt som de två yngre glaslirarna.
Btw: Ryktas att yours truly ska vara med i ett program om fotboll någonstans nära dig inom en snar framtid. Håll utkik, vetja!

1 | Jones, Skador / avstängningar, Smalling | permalänk

Revenge of the Scapegoats

 

Få spelare i Uniteds matchtrupp har fått och får så mycket negativ kritik som Marouane Fellaini och Jesse Lingard och detsamma kan sägas ha hänt under många av de senaste säsongerna vi sett Antonio Valencia spela.

I dag var det just den trion som såg till att United – äntligen! – klättrade upp från femteplatsen. En slags syndabockarnas revansch som så klart gladde extra mycket, med tanke på just de förutsättningarna.

Ändå tvingades vi sitta med andan i halsen på grund av José Mourinhos märkliga taktiska val efter 2-0-målet.

Lite som under Fergie – det ska inte göras lätt.

Lite som under van Gaal – det ska göras defensivt.

Hursomhelst: Vi går in i landslagsuppehållet med CL-jakt på två fronter!

Instagramvideoläge:

  • 1-0-målet. Så vackert och klassiskt. Valencia till Fellaini till Mata till Lingard till Young till Fellaini på bortre stolpen. Precis så som det skulle vara.
  • 2-0-målet. Så vackert att se en Unitedspelare drämma till från utanför straffområdet och att se bollen borra sig in i krysset. Lingard har många brister men han gör minsann sällan fula mål.

Smiley med utsträckt tunga:

  • Ashley Young har fått en liten minirevival så här med vårens antågande och mot Boro var den snart 32-årige (!) yttern en av de mer imponerande i bortalaget. Och crossen till 1-0 var en av lagets bästa den här säsongen.
  • Juan Mata tog sitt ansvar i offensiven, med så många andra rutinerade borta, och var bäst på planen i första halvlek. Jag känner att jag uppskattar honom mer och mer för varje gång jag ser honom spela.

Ledsen smiley:

  • Marcus Rashford var Uniteds farligaste och hetaste anfallsvapen i första halvlek, men hans avslutningar denna säsong har sett ungefär som under den förra – fast tvärtom. Mot Chelsea senast bommade han lagets enda chans, i dag bommade han två superheta lägen igen. Men, som det heter, han kommer ju till de situationerna – det vore jobbigare om han aldrig gjorde det.
  • Eric Bailly var högerback, tror jag, men såg ut att själv vara osäker på sin position. Ivorianen var allt annat än bekväm och virrade omkring, igen.
  • Visst, Uniteds kolumn för ”insläppta mål” är fortfarande mycket imponerande, men det skulle vara skönt med en backlinje som satte sig igen á la Valencia-Jones-Rojo-valfri i början av säsongen. Nuförtiden är det lotteri om dels vilka som spelare och dels hur skickliga motståndaranfallarna är på att utnyttja förvirringen.

WTF?!

  • Chris Smalling har en säsong att glömma. Tyvärr för honom glömmer inte vi den och i dag hade han en hel del häpnadsväckande sekvenser. Dels minns vi när han försökte leka Phil Jones vid en hemåtnick och dels har vi svårt att glömma hans träben när han assisterade Gestede till 1-2.
  • José Mourinhos val att parkera alla bussar han kunde hitta i närheten efter Lingards 2-0. Juan Mata, kanske bäst på planen fram tills dess, tvingades som så ofta stryka på foten och Marcos Rojo kom in. United sjönk ned till en sexbackslinje och tillät Boro – detta fenomenalt uddlösa Boro – att attackera med frenesi. Helt omotiverat och fullständigt obegripligt. Han hann även med att slänga in en sjunde back, Darmian, sekunderna innan Moss blåste av matchen. Varför, José?
  • Jesse Lingards målfirande??! What was that?
  • Victor Valdés dundertavla på stopptid, jeez.

Innan vi landslagsvilar:

  • Mourinhos United hade inför matchen gjort 0 eller 1 mål i 5 av de 6 senaste matcherna och med den startelvan – utan Pogba, Zlatan, Martial och Mkhitaryan – var det inte mycket som talade för fler än 1 i dag heller. Därför får vi säga att 3 var ett fenomenalt utfall.
  • Förhoppningsvis kommer fler än Pogba att säga nej till landslaget på grund av diverse ”skador”.
  • En femteplats efter nästan ett halvår på placeringen därunder känns ju egentligen inte så himla rolig när vi närmar oss april, men, men. Kanske, kanske, kan det bli lite spännande om topp 4, trots att vi har ett tufft schema kvar i spurten.
3 | Eftermatchbetyg | permalänk

Från Rostov till Istanbul?

Säsongen 2007-08 spelade Patrice Evra 47 matcher för Manchester United.

Han startade samtliga.

United har lirat 47 matcher so far. Det återstår 12 i ligan och max 5 i Europa League. Det ger oss max 64. Paul Pogba har startat flest av alla i United so far, han har startat 40, vilket ger oss max 57 totalt.

Sluta klaga. Det är trots allt en mittfältare som är ”världens bäste”, med potential upp över vidderna.

Hatar att Mourinho gnäller på matchandet.

Lottning på fredag och då står följande lag som potentiella motståndare: Besiktas, Celta Vigo, Genk, Ajax, Anderlecht, Schalke eller Lyon. Så mycket Uefacupen över det att inte ens Uefacupen skulle kunna bli mer Uefacupen.

(apropå Evras statistik får jag återkomma till den, ska aldrig mer lita på soccernet.com, ryktena säger 48 från start som rekord, vilket ju ändå är imponerande – och rimligt)

0 | Europa League | permalänk

De långa knivarnas natt är nära

United har nu spelat 12 raka matcher mot Chelsea utan att vinna.

Det här såg ut ungefär som väntat, speciellt efter det horribla beslutet att visa ut – en visserligen övertänd – Ander Herrera.

Men defensiven blev för defensiv och bortsett från Rashfords lilla lattjande med Gary Cahill var United aldrig i närheten av att skaka Chelsea – nu heller.

Tyvärr.

Mums:

  • David De Geas två parader på kort tid i första halvlek. Fullständigt magiska. Jag skulle vilja påstå att det inte finns en annan målvakt i ligan som hade grejat båda. Möjligen en av dom, men aldrig båda. Stannar han i fem år till blir han den bäste vi har haft, oavsett titlar. Och då glömmer jag att han borde ha tagit Kantés lite mesiga skott.

Slipper också piskrapp på tåget hem:

  • Marcos Rojo. Kanske den spelare som ökat mest i
  • Antonio Valencia. Inte bara kom han undan ett rödare kort än det Herrera drabbades av – han var faktiskt helt okej i defensiven i kväll. Dessutom hade han förmågan att helt ignoreras av domare Olivers gula och röda kort. Han var helt enkelt immun.

Nähä:

  • 60 minuter utan Mkhitaryan, Ibrahimovic, Herrera och Martial på Stamford Bridge är inte de ultimata förutsättningarna. Och Mata på bänken.
  • Paul Pogba har spelat 15 matcher under 2017. Han har gjort ett mål och en assist, i cupmatcher mot Blackburn och Hull … Nu är ju inte huvudsaken för honom att leverera poäng match ut och match in, men hans anonymitet i alltför många stormatcher är påfallande.

Döden:

  • Jag har ju sett Antonio Conte fira hejvilt mängder av gånger, ända sedan (den tack och lov meningslösa) Old Trafford-kvitteringen 1999. Men i kväll var det extremt irriterande att se honom. Extremt.
  • Mike Oliver räknas som den domare med störst potential i engelsk fotboll. Jag tycker att det räcker med att konstatera det. Vi behöver inte prata så mycket mer om en tjomme som inte sparkade boll i kväll.
  • Ander Herrera tacklade två gånger. Han fick två gula kort. Han blev utvisad.
  • När han blev utvisad gick den mest kreative spelaren av alla i United av planen eftersom hans manager bytte ut honom. Jag är inte förvånad över att vi skapade exakt en målchans efter detta.
  • Hur många skulle vi – med handen på hjärtat – ha i en regelbunden startelva för att vinna stora titlar? DDG, Herrera, Pogba och Mkhitaryan? Och då var ändå bara Zlatan och Martial de enda som saknades på grund av avstängning och skada. Det svänger i tankesystemet också!
  • Jag måste bara få poängtera, det var nämligen länge sen, hur oerhört förvånande det är att Marouane Fellaini är så extremt ineffektiv i sitt huvudspel med tanke på dels hans längd och dels hans rykte som effektiv huvudspelare.
  • Rostov hemma på torsdag alltså. Jag kan ärligt talat inte föreställa mig någonting annat än 3-1 med ett Mkhitaryan hattrick.
2 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk