Tålamodet består – trots Anderson

ängeln

Vi minns alla senast vad som hände efter att United presenterat ett nyförvärv strax innan avspark. Det var nämligen bara några dagar sedan. Då var det Di Maria – i dag var det Daley Blind. Det gick inte riktigt lika mycket åt fanders som i tisdags, men det gjordes exakt lika många mål mot Burnley som mot MK Dons.

När det planerade segerreceptet till slut verkar vara att lägga ut bollen till Valencia – som är lika farlig som en vingamputerad och förlamad duva – då är det som det är. Sätter man in Anderson och avslutar med ett mittfält bestående av Valencia-Ando-Fletcher-Young, ja, då är det svårt att hoppas och tro ens på fler poäng än en på Turf Moor. Om nu Louis van Gaal använder sig av 3-5-2/5-3-2 för att få utrymme för trion Mata-Rooney-RvP är det ingenting i säsongsupptakten som kan motivera det beslutet.

Jaja, vi är alla tålmodiga eftersom vi alla vet att LvG är en bättre tränare än David Moyes var, men vi ska likväl bedöma matcherna efter hur de ser ut. Inte för hur de skulle kunna se ut om tre månader. Just nu påminner Manchester United om ett band som gett sig ut på turné och struntat fullkomligt i att repa innan. Med en alldeles excellent, helt ny gitarrist som är ursäktad alla missade riff och refränger.

Tjoho! Ljuset i enpoängsmörkret! Framtiden!

  • Ángel Di Maria! Tänk att se en innermittfältare som tänker så offensivt, så snabbt, är så snabb och skicklig i Manchester United! Smörpassning till RvP och drog igång ett fantastiskt anfall som avslutades med att Mata halkade. Bäst totalt sett. Givetvis småskadad så han ska få vara kvar på Carrington och träna i stället för att hänga med Argentina under landslagsuppehållet. Härligt att han skällde ut Blackett direkt, även om unge Tyler är ett enkelt offer.

Gott:

  • Philip Jones igen. Darrig inledning av backlinjen, som vanligt, och körde en huvudlös tackling som gav ex-Red frisparksribba, men den som spelade upp sig mest var så klart Philip.
  • DDG. Visst höll han en utgångsposition liiiiite längre ut? Bra med fötterna, som vanligt. Stabila räddningar, använde ribban en gång också.
  • Några små, små, små embryon till anfallsspel syntes än en gång. Men de var mikroskopiska. Kanske i 8:e-9:e veckan för att tala graviditetsspråk.
  • Inte en enda spelare haltade ut i första halvlek! Trenden är bruten!

Antonio Valencia:

  • Har (om jag kollat rätt i StatsZone-appen) inte gått förbi en spelare sedan 26 april mot Norwich och inte träffat en medspelare med ett inlägg sedan den 28 januari (då gissar jag att hans ”skott”-inlägg inte räknas som inlägg). Den statistiken är ju helt otrolig, helt osannolik. Visst, han har lirat både högerback och wingback sedan dess, men det är ju i Manchester United för jösse namn!
  • Defensivt stabil, javisst (bortsett från en riktigt galen passning), men en wingback har prefixet ”wing” av en anledning.

Sorgligt:

  • Mata-RvP-Rooney. Supertrion som ska stå för den offensiva charmen har fortfarande stora problem. Rooney har till exempel inte haft ett avslut på mål på 217 minuter, sedan målet på Swansea, och i dag såg han fortsatt lika elektriskt het ut som han gjort de senaste veckorna. Alltså inte särskilt het, vilket är bäst att påpeka. Mannen som var överlägsen i att skapa chanser för United under förra säsongen har nu skapat lika många som Phil Jones och Marouane Fellaini.
  • Två uteblivna straffar. Knuffen på Ashley Young skulle ha gett frispark alla dagar i veckan, liksom handsen, vilket per automatik ger oss straff om det sker i straffområdet. Handssituationen var dock oerhört lömsk då han dolde den skickligt, den där Burnleybacken som jag ger fullkomligt fan i vem det var.
  • Fyra tävlingsmatcher mot Swansea, Sunderland, MK Dons och Burnley har resulterat i noll vinster, två mål varav ett spelmål. Det är ledsamt, men jag blev inte förvånad i dag heller över att det bara blev en poäng.
  • Adnan Januzaj på bänken i 87 minuter medan Mata inte fick någonting uträttat. Ge mig 4-3-3 och Januzaj-RvP-Di Maria framåt snart! Kan inte bli sämre, eller hur?
  • Jag blev nästan mållös när kommentatorn sa att Anderson var på väg in. Jag vet faktiskt inte hur jag ska uttrycka mig för att kommentera detta faktum. Jag försöker igen lite längre ned.
  • Darren Fletcher är den mittfältare som spelat överlägset flest minuter sedan LvG tog över. Det är sorgligt, för så ska det inte behöva vara. Vi ska inte kunna kräva mer av Fletcher än det vi får se. Han ska komma in i 60:e och säkra upp eller avlasta, inte spela 90 minuter varje gång.
  • Manchester Uniteds anfallsspel. Okej, den här formationen är mer kontringsinriktad, men det måste ju gå att utnyttja att man har åtta man framåt på ett vettigare sätt? I dag saknades än en gång fart (bortsett från när Di Maria fick bollen), bredd och fantasi under större delen av 90 minuter.

Ytterligare frågor:

  • Vad vill egentligen LvG i uppspelsfasen? Vill han att Tyler Blackett drar crossar ut mot Valencia så ofta som möjligt? Vill han se långbollar före uppspel på innerfältare? Det verkar onekligen så.
  • Vill han verkligen vinna matchen när han sätter in Anderson? Tror han verkligen att detta är möjligt med det bytet? Varför är han kvar? Varför?!
  • Långbollarna? Är det back to the 70′s eller 80′s med detta United?

Sist:

  • Ingen Kagawa (ont i skallen dock) och ingen Cleverley i dag. Vi lär inte få se någon av dem i en Manchester United-tröja igen. Ledsamt, men det är som jag ofta brukar påpeka ingen social verksamhet Manchester United bedriver. Det gäller att prestera.
  • Viasatexperten Glenn Strömberg brände av dagens mest märkliga påstående: ”Valencia en mot en är duktig och bra”.
  • Jonny Evans var den ende överlevaren från Dons-debaclet från start. Samtidigt var han en som i ett annat läge, med en annan skadesituation, inte skulle ha startat.
  • Nu återstår 15 dagar till nästa poängläge. Förhoppningsvis får vi se 4-3-3 i Rio Ferdinands (kommer han upp på hörnorna?) comeback.
6 | Eftermatchbetyg | permalänk

Var sak har sin tid

Javier Hernandez, Shinji Kagawa, Anderson och Tompa Cleverley. Det är kvartetten ut.

Daley Blind och en tjomme till. Det är duon in.

Det finns så mycket att fokusera, kritisera, hylla och skriva om att jag fastnar. Fokus på felanvändandet av Kagawa? Egna produkten Cleverleys misslyckade förhoppning att gå i Fletchers fotspår och hur han i stället gled in på Gibsons väg? Chicharito och hans tappra och taffliga försök att bli en allroundstriker? Anderson?

Och Daley Blind kan väl på fullaste allvar inte köpas in som den mittfältare vi saknar i första hand? Tre vänsterbackar in för att ersätta Evra är å andra sidan verkligen att ta sig an luckfyllningen.

Det finns en tid att avhandla alla i varsitt inlägg, men den tiden är inte nu. Nu ska vi i stället föreställa oss en seger under Louis van Gaal. Turf Moor är ett plejs så gott som något att börja avbetalningen på frälsarstämpelkortet för alla som lyckats få tillstånd att börja jobba på sitt nya jobb.

3-2 åt något håll. I promise.

0 | United | permalänk

Ángelito – vår favoritnudel

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 14.23.11

Instruktioner:

1) Kolla först på bilden ovan, sen på videon strax nedan innan ni läser vidare. Gå till punkt 2 som du inte sett än eftersom du går ner till videon nu.

––––––––––––––––––––––––––––

2) Läs vidare på punkt 3.

3) Titta på videon igen och inse att det är den där killen i #22 som är vår. Det här är det största nyförvärv Manchester United gjort på 13 år.

4) Tänk att det kommer åtminstone en spelare till innan måndag blivit tisdag.

5) Titta på bilden igen.

6) Fundera på hur dyr han egentligen är i förhållande till Manchester Uniteds intäkter när du ser den här grafiken (courtesy of @bojochris)

 

bild1

 

 

7) Så. Nu kan du läsa vidare.

Juan Sebastian Verón var 26 år, 4 månader och 3 dagar när han skrev på för Manchester United för rekordsumman £28,1 miljoner.

Ángel Di Maria är 26 år, 6 månader och 13 dagar när han skriver på för Manchester United för rekordsumman £59,7 miljoner.

Det är i Argentina vi hittar dom, 26-åringarna som ska ta klubben upp till nästa nivå. Det finns dock, bortom likheterna, väsentliga skillnader med hur fotbollsklubbsbusinessen Manchester United ser ut i dag jämfört med 2001. Förutom att vi var regerande (dubbla) mästare bestod mittfältet då av Roy Keane, David Beckham, Ryan Giggs, Paul Scholes och Nicky Butt. Ni vet vilka vi har där i dag och ni vet var i ligaspelet United hamnade i våras.

Det är alltså till ett helt annat United Angelito kommer jämfört med det som La Brujita anslöt till. Men förväntningarna är lika höga. Verón kom för att på egen hand ta ett United, mätt och övergött på framgångar i England, tillbaka till nästa Champions League-titel. Di Maria kommer för att på egen hand ta ett sargat, sönderskjutet och självförtroendelöst lag tillbaka till åtminstone topp 4.

Sedan Michael Owen och Antonio Valencia solkat ned #7 får vi äntligen en värdig ersättare till Cristiano Ronaldo i den mest mytomspunna tröjan av alla och jag har sällan varit dels så exalterad och dels så återhållsam i mina förväntningar som jag är i dag. För efter gårdagens skamliga debacle i Milton Keynes – visserligen med många truppspelare och flera som aldrig mer lär dra på sig Unitedtröjan i en tävlingsmatch i första taget igen – är mitt självförtroende också nästan gömt under dyn. Det känns taskigt att förvänta sig att Ángel ska leta rätt på det under de närmaste månaderna, men jag när en förhoppning om att det händer.

Fideo – Nudeln! – är topp 5 i världen för mig om vi jämför med samma typ av spelare (Robben, Hazard et.al). Han kommer från ett lag där han kanske i allmänhetens ögon räknas som nummer 3 efter Ronaldo och Bale till ett lag där han automatiskt blir nummer 1. För så är det. Han är bäst. Det sätter mer press på honom, men det är press han vid 26 års ålder och fyra år i Madrid inte bör ha några som helst problem att bemästra.

Precis som med jättevärvningen av Mata hamnar mycket fokus på var Di Maria hamnar i spelsystemet. Det finns det lika många svar som frågor på och vi väntar och ser hur LvG tänker sig avsluta eller utveckla 3-5-2. Det verkar märkligt att ge upp det redan när han förberett hela klubben och hela supportervärlden på att det är den formationen som gäller, men som han också sagt så är spelarna mer vana vid 4-3-3 så där krävs ingen övergångsperiod på varken tre månader eller ett år. Jag tror att vi får se just 4-3-3 tämligen snart, speciellt när Vidal och/eller en mittback till hämtats in. Di Maria och Januzaj på kanterna vore en våt dröm. #11 och #7, precis som förr, fast i en ny form och en ny era.

Jag tvivlar på att han gör debut redan mot Burnley på lördag, det brukar ofta heta att nyförvärv som tränat i några veckor är ”otränade”. Så där kan vi passa på att tappa några poäng också innan Vidal skriver på (för Real Madrid?) dagen efter eller allra senast på måndagen. Så börjar vi om igen efter landslagsuppehållet med en helt ny förstaelva i ett helt nytt spelsystem. Den skulle kunna se ut så här om vi levde i en alternativ värld där Manchester United-spelare är tillgängliga och vi framför datorskärmarna styrde laguttagningarna:

DDG

Rafael – Jones – Rojo – Shaw

Herrera – Vidal – Mata

Di Maria – RvP – Januzaj

Eller hur?

Som ni också såg på videon (ni har tittat va?) spelar Di Maria precis som den riktige föregångaren med #7 med stort riskbeteende. Det är ingen Cleverleyfigur som slår tremetersbollar i sidled eller bakåt utan han kör på med en hel del chansbollar. Bara så att vi är beredda på att det kommer lite galna beslut ibland, vilket vi så klart förlåter så länge han visar Ashley Young och Antonio Valencia hur The Manchester United Way ser ut.

Dessutom gör han, som det heter, för lite mål. Precis som Herrera anklagats för. Tycker vi kan passa på att anklaga Manchester United som lag för detsamma det senaste året.

Men annars är han helt perfekt, Fideo. Och utnyttjar inte en av Eds tidigare affärer den allra senaste är det många som måste, just det, avgå:

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 21.39.16

* By the way: Gabriel Heinze var 26 år, 1 månad och 23 dagar när han skrev på för Manchester United.

26 är the Argentinian way.

* By the way 2: Slutar Ángel med sina hjärtan slutar jag kalla Lollo van Gaal för Lollo. Promise.

1 | Ángel, United | permalänk

Det sämsta jag sett – någonsin

lollo

Jag tror ärligt talat att det där var det sämsta jag sett ett Manchester United-lag prestera. Jag har följt United sedan mitten av 1980-talet, sett dom live, sett i princip allt som sänts på tv – jag missade två matcher 2007 eftersom det saknades pubar på den kroatiska kustorten jag besökte – och det där var fanimej det värsta. Då tar jag med i beräkningen att det var ett B-C-lag och en hyfsat ny taktik men också att det var League One-motstånd samt landslagsspelare i alla lagdelar. Resan från total eufori i och med presentationen av Angelito till chock och vantro tog bara några timmar.

Att kalla det uselt brukar ibland vara en överdrift. Så är det inte i kväll.

Förtjänar ingen skamvrå:

  • Bortafansen. Det är egentligen en självklarhet att United har ett av Englands bästa bortaföljen, men det är sällan så tydligt som när det går åt fanders. Utklassade hemmasupportrarna igen, även vid 0-4.
  • James Wilson. Kom in och skapade Uniteds två bästa målchanser. Och framförallt lagets första avslut på mål efter drygt en timmes spel …
  • Welbeck. Den ende av Uniteds rutinerade utespelare som inte skämde ut sig helt.

Hemskt, hemskt, hemskt, hemskt i all oändlighet:

  • Allt annat.

Alla dessa frågor efter detta debacle:

  • Vad hade Louis van Gaal tänkt sig med den här startelvan? Hur kan han spela 3-5-2 med två innermittfältare som Powell och Anderson som inte spelat en minut tävlingsspel med A-laget på försäsongen? Helt obegripligt. Och varför detta behov av att ”vila” spelare som Rooney, Mata och RvP med flera? Vore det inte bättre att sätta systemet – om han nu tänker köra vidare med 3-5-2 – så snabbt som möjligt? Tre matcher på en vecka någon gång ibland under säsongen ska de här lirarna väl greja, eller?
  • United hade två realistiska chanser till en titel. Nu har vi en, helt utan anledning. Varför satsades det inte mer?
  • Varför spelade Vermijl mittback när Tom Thorpe sitter på bänken?
  • Med Janko och James som wingbacks blev det exakt lika ofarligt på kanterna som det varit i de två tidigare matcherna. Är det meningen att det ska se ut så tills spelarna ”lär sig” 3-5-2?
  • Målen alltså … första målet var Evans, andra Keanes (och Andos, men det återkommer vi till) och tredje James. Det fjärde var allas. Det är misstag som inget system i världen kan ändra på. Så gör man inte. Vad händer på träningarna?

Anderson:

  • Den här killen kostade över 200 miljoner att köpa. Han är 26 år och har spelat i brasilianska landslaget. Jag vill inte skriva mer om honom. Inte förrän han lämnat klubben för gott. Han vill inte vara kvar, LvG vill inte ha kvar honom, inte fansen heller, men det verkar vara samma problem som med Nani: United ska betala för att bli av med honom. Men gör det då! Köp hans Instagramkonto för 50 miljoner som avgångsvederlag! Anything! (Samtidigt är det ju helt bisarrt att han spelar och han tar rimligen inte ut sig själv.)

Slutligen:

  • I premiären linkade Lingard av, mot Sunderland var det Smallings tur och nu fixade inte Kagawa heller första halvlek. Varken Lingards eller Kagawas skador är sådana man kan skydda sig mot dock. Det är slumpen. Men slumpen har en förkärlek för att besöka United.
  • Senast United spelade i andra omgången av ligacupen hittade vi Tomas Brolin i Leeds, Tore Andre Flo i Tromsø och Brian Laudrup i Glasgow Rangers.
  • Kan bara vara i England av toppländerna som man kommer undan gult kort med den tacklingen som Alli satte mitt framför ögonen på domaren i början av matchen. Sjukt.
  • Vad händer egentligen när de här tre månaderna av anpassning som LvG pratat om är till ända? Sitter spelet klockrent plötsligt då? Det tog inte Nederländerna tre månaders spel att gå från 4-3-3 till 3-5-2 med framgång.
  • Tre matcher: 1 spelmål på 4,5 timmars spel mot Swansea, Sunderland och MK Dons. 2-7 i målskillnad …
  • Juniorerna i truppen ska förstås inte lastas lika mycket som Hernandez, Anderson & co, bara så att ni vet. Men om vi säger så här: Framtiden för dem blev inte så väldigt mycket ljusare i kväll. Wilson undantagen.

Men i morgon när vi vaknar upp lägger vi det här till handlingarna, viftar bort det som ”bara ligacupen”, och börjar fundera på var Angel Di Maria ska passa in mot Burnley på lördag.

Det kommer alltid en ny match, tack och lov.

12 | Capital One Cup, Eftermatchbetyg | permalänk

MK Dons it is

perra

Angel Di Maria alltså. Det var som fanken.

Men honom tittar vi närmare på först när #7 (ni vet den Michael Owen hade under några år) sitter framför hans slanka kropp och i nu fokuserar vi på veckans stormatch #1, den på Stadium mk i afton. För första gången sedan jag var omyndig sparkar United boll i ligacupens andra omgång och vilket lag vi ska ställa upp med vet bara gudarna.

För ska vi ta bort söndagens spelande spelare är det inte många rutinerade rävar att välja bland, men eftersom vi saknar CL-spel finns ingen större anledning att undvara alltför många ur första-18-truppen nya möjligheter att bli skadade. Vi kan föreställa oss detta i en 3-5-2:a (förutsatt att Rojo inte får sitt arbetstillstånd i dag):

Amos

Thorpe – Keane – Blackett

Welbeck – Pearson – Pereira/Kagawa – Januzaj

Kagawa/Pereira

Wilson – Hernandez

* Att United plötsligt köper spelare för ett par miljarder på ett år är i sig anmärkningsvärt, men det är samtidigt inte särskilt märkligt. Det märkliga är snarare att klubben inte gjort det tidigare med tanke på de enorma vinster som rullat in i klubben. Ed Woodward har nu ansvarat för fem av de åtta dyraste övergångarna i klubbens historia under det senaste året. Och fler lär vara på ingång.

1) Angel Di Maria £59,7 miljoner, 2) Juan Mata £37,1, … 5) Ander Herrera £29, 7) Marouane Fellaini £27 och Luke Shaw £27.

2 | United | permalänk