Arkiv | Fred

Fred-o-Dalot

Vad låter det som? En fransk strandby i Bretagne? En portugisisk dessert? Eller Mourinhos två senaste värvningar? Alla svar är faktiskt rätt eftersom det enda vi vet med sanning är vår egen verklighet som vi upplever den. Så är det en strandby för dig så är det en strandby för dig.

Men för mig är det två fotbollsspelare som lägger ribban för vad som komma skall. Det här är inga supernamn som vi vant oss vid att Manchester United 2.0 (post-Fergie och post-Welbeck-till-Arsenal) stått för. Istället är det en talang från ”nowhere” – som jag verkligen älskar när United tar in – och en brasse som harvat i Ukraina i fem år och varit dopingavstängd och antagligen fått utstå en hel del vidrigheter från läktarna.

Om vi börjar med portugisen som har alldeles för många o:n i sitt namn för att det ska ligga lent i munnen, så är det här köpet ett tecken på att det äntligen är dags att pensionera ecuadorianen som spelat från start alldeles för länge. Det går liksom inte att ha Humle & Dumle på nyckelpositioner i all evinnerlighet. Visst, båda har sina fördelar, men de är för få i jämförelse med nackdelarna, varav den största är att de de facto inte är ytterbackar och aldrig blir. Oavsett var de placeras.

Fördelen med Diogo är, så klart, också att han, precis som en viss italienare, kan användas på båda kanterna och även som wingback om Mourinho vill köra 5-3-2. Jag är fortfarande så gammaldags att jag vill se specialister på speciella platser, men så länge dom är lika bra överallt köper jag det.

Det är dom sällan. Och Diogos fördelar ligger av allt att döma so far i offensiven. En uppgraderad Rafael modell 2018 kanske?

Diogo (det ligger fortfarande fel i munnen) har ungefär lika mycket rutin som jag av spel på absoluta toppnivå, men det är befriande att se att Luke Shaw-värvningen inte avskräcker United från att införskaffa noobs även fortsättningsvis. United har alltid köpt färdiga spelare och utbildat spelare till färdiga världsstjärnor. Och med tanke på att vår gaffer lär ha koll på talangerna i sitt hemland känns det här som det mest spännande av de två köpen. Ytterbackar är – i vanliga fall, inte när habila yttermittfältare förvandlas till dem – ofta en fröjd att skåda och Diggis har lite att leva upp till efter Paul och Gary och Rafael.

Embed from Getty Images

25-årige Fred är i alla fall någonting i dag så ovanligt som en tvåvägsspelare och sådan dräller det inte av i världsfotbollen i dag. Fördelen med detta är förstås inte bara att han är en brasse i United utan också att han inte bara behöver ställa sig bredvid Matic och låta Pogba sköta offensiven. Han kan med fördel hänga med framåt i banan om nu Mourinho kan tänka sig att använda honom på det sättet.

Downsidan är så klart att han kommer till en liga som inte liknar någon annan och får Mourinho som manager och rimligen ställs inför en anpassningsperiod. Om vi tycker att Alexis haft issues, och ändå är beredda att ge honom tid, kan tålamodsgummisnodden behöva töjas ut aningen längre med någon som ramlar in från Ukraina.

United borde förresten egentligen alltid ha minst en brasse. Brassar är liksom själva essensen av det glädjefyllda och finurliga med fotbollen och även om varken Kleberson, Anderson eller Possebon varit några gudabenådade centrala fältare så är gulblått en ingrediens som alltid ska finnas med i världens vackraste affärsverksamhet.

Summa summarum är det lika skönt varje gång United gör klart med spelare tidigt, framförallt innan stora mästerskap. Nu återstår bara nästa steg, förutom att hala in ytterligare spelare, vilket är att göra sig av med spelare som inte passar. Förslagsvis Fellaini, Darmian och Blind i första hand. Att Afrotanken lyckats bete sig som han gjort i snacket om kontrakt utan att ha blivit ombedd att fara åt helvete är obegripligt. Å andra sidan ska det alltid finnas någonting att uppröras över i United. Om det inte fanns det skulle jag bli orolig.


Elva so far:

DDG

Diogo – Bailly – ? – ?

Matic – Fred

Pogba – ? – Alexis

Lukaku


VM coming up, alltså. Och som vanligt är bloggens intresse för landslag ljummet – men det är ju VM! Och då håller vi inte bara tummarna för Unitedspelarna, utan även för Frankrike. Man håller alltid på grodätarna i mästerskap.

Allez Les Bleus! 

0 | Diogo, Fred, United, VM | permalänk